Fråga: I det integrerade samhället finns det en sorts ”abstrakt” mål som är underbart och perfekt och som alla älskar. Kommer vi inte trampa i samma fällor som utopierna en gång trampade i?

Svar: Om det är möjligt, så kommer det integrerade samhället ändras från en utopi till verklighet. Om det är omöjligt, då kommer det fortsätta vara en utopi och det är bäst att hålla sig från ett sådant samhälle.

Först måste vi ta reda på om vi kan väcka en särskild kraft över oss, ett speciellt attribut som kommer att skapa särskilda förutsättningar så att människors natur förändras från en egoistisk till en altruistisk natur. Detta kan fullföljas genom konstant, gradvis förändring i små grupper och därefter växa till större grupper. Men i stort bör denna process inkludera hela mänskligheten.

Kan en person som skapades som en total egoist, som bara tänker på sig själv och inget annat (detta är sättet vi är programmerade) ändra sitt program? Och mer därtill, kan han förändra det så att objektet som tar emot njutningen inte är mig tack vare allt som omger mig, utan snarare att min njutning blir välbehag åt alla omkring mig, framförd av mig.

Njutningen kvarblir. Så måste det vara eftersom det är del av vår natur, bara karaktären av fyllandet förändras. På bekostnad av vad? En moder, till exempel, är fylld tack vare det faktum att hon ger sitt barn allt — detta är naturlig kärlek. Kan vi uppnå det tillståndet där vi känner naturlig kärlek för människor som är totala främlingar, som är motsatta oss och långt från oss, när jag känner att de är en oskiljaktig del av mig precis som ett barn är för sin moder? Kan vi hitta en sådan kraft?

Om vi hittar det, kommer vi kunna  genomföra ett sådant experiment och se att det är så.

Från programmet på kab.tv, ”Den integrala världen. Formeln för det integrala samhället”,  2012.07.01

Kategori: Frågor & svar, Integral uppfostran, Kärlek, Okategoriserad, Samhälle - Kommentarer inaktiverade för Hitta kraften som väcker kärlek

Gruppen är min Skapare. Om vi befinner oss i en korrigerad kontakt, och jag plötsligt faller från denna kontakt, och jag befinner mig utanför den och är ensam, då skapas en skillnad, ett mellanrum mellan mig och den allmänna gemenskapen. Då är denna kontakt med den övre nivån, Skaparen, för mig min räddare. Då vänder jag mig mot honom, ber, och frågar om Han tar mig tillbaka. Jag vill vara integrerad i honom, vara tillgiven honom.

Kabbalisterna berättar för oss att världarna steg nedåt från världen Ein Sof (oändlighet) till denna världs nivå, och nu måste jag gradvis återvända genom att stiga genom nivåerna. Men jag vet inte någonting om det. Jag vet bara en sak, att det finns jag och min övre. Vad är det övre? Det vet jag inte heller. För mig är det gränslöst. Jag förstår det inte och jag känner det inte. Jag vet bara att det finns något högre ovanför mig.

Jag har ett unikt sätt att föreställa mig det övre, och det är i form av gruppen. Detta är så på grund av att det är ett komplett system där alla är i kontakt med varandra. Det visar sig att detta är min högre nivå enligt dess egenskaper och definitioner.

Så du frågar, ”Och var är skaparen, den övre kraften, Ljuset?” Det är sannerligen så att Skaparen, den övre kraften, uppenbaras inom detta system. Jag känner Honom där. Detta Ljus upptäcks i våra kelim (begär) som intryck i de attribut de erhållit.

När våra begär börjar bindas samman i alla sorters förbindelser, kommer intryck som vi kallar Ljus att framträda i dem, men det är inte Ljuset i sig, utan någon form av vibration i själen som Den bjuder in. Man mäter dessa vibrationer och bestämmer dem som Ljuset Ruach. Andra vibrationer kommer redan att vara Ljuset Neshama eller Ljuset Chaya.

Jag känner bara mig själv, men från Skaparens handlingar inom mig kommer jag att lära känna Honom. Det jag känner inom förbindelsen namnger jag som ”Ljuset” och den ”högre världen”. Det jag känner utanför förbindelsen kallas ”den lägre världen” och mitt ”jag”.

Gruppen är inte de ansikten jag se framför mig, utan dess inre modell, vår förbindelse, som existerar osynlig för min syn. Det finns en grupp som befinner sig i enighet och i tillståndet gmar tikkun (slutet av korrigeringen), och bilden jag ser, människor som sådana, finns också.

Vad jag ser beror på mig. Men gruppen existerar faktiskt i en korrigerad form; Jag behöver tro det med tro över förståndet. Skaparen säger: ‘’Jag förde dig till en god plats. Du måste anpassa dig till den, ansluta dig till den, böja ditt huvud inför den. Jag förde dig till en sådan plats, i vilken jag kan uppenbaras, om du köper den!”

Från den tredje delen av den dagliga kabbalalektionen 2012.09.16, Studiet av de tio sfirot

MP4 video |  MP3

Kategori: Avsikt, Bön, Dagliga kabbalalektioner, Grupp - Kommentarer inaktiverade för Ett bra ställe en våning upp