Globala medborgare är en nödvändighet

Dr. Michael Laitman

Opinion (Dani Rodrik, Professor i Internationell Politisk Ekonomi vid Harvard University’s Kennedy School of Government och en ledande akademiker vad gäller globalisering och ekonomisk utveckling): “Inget riskerar globaliseringen mer än det gäspande regeringsgapet – den farliga skillnaden mellan den nationella politikens ansvarighet och marknaderna för varor, kapital och många tjänsters globala natur – som under senare decennier har öppnat upp sig. När marknaderna transcenderar nationell lagstiftning, som med dagens globalisering av ekonomin, blir instabilitet och kris följden. Men att jobba för lägga över lagstiftning till övernationella byråkratier, som World Trade Organization eller den europeiska kommissionen, kan resultera i ett demokratiskt underskott och en brist på legitimitet.

“Hur kan detta regeringsgap slutas? En möjlighet är att återinföra nationell demokratisk kontroll över de globala marknaderna. Det här är svårt och luktar protektionism, men det är varken omöjligt eller skadligt för en hälsosam globalisering. Som jag skriver i min bok Globaliseringens paradox skulle expanderandet av nationella regeringars utrymme för att upprätthålla lagstiftande mångfald och att återbygga slitna sociala fynd kunna förbättra hur den globala ekonomin fungerar. …

“Men problemet är inte bara att dessa globala institutioner förblir svaga. Det är också så att de är institutioner mellan regeringar – det är en samling av medlemsstater snarare än agenter för globala medborgare. På grund av att deras ansvar gentemot nationella väljarkårer är indirekt och osäkert, genererar de inte den politiska lojalitet – och därmed legitimitet – som verkligen representativa institutioner behöver. Det är sannerligen så att den Europeiska Unionens mödor har uppenbarat gränserna för den transnationella politikens gemenskapsbyggande, även bland en relativt begränsad och liknande mängd länder.

“Till syvende och sist stannar det hela vid nationella parlament och verkställande organ. Under finanskrisen var det de nationella regeringarna som löste ut banker och företag, återkapitaliserade finanssystemet, garanterade skulder, underlättade likviditeten, grundade den finansiella pumpen, och betalade för arbetslösheten och socialbidragen – och tog skulden för allt som gick fel. Med den avgående ordföranden för Bank of England, Mervyn Kings, ord är globala banker ”internationella i livet, men nationella i döden.”

“Men kanske finns det en annan väg, en som accepterar nationella regeringars auktoritet, men siktar på att omdirigera nationella intressen i en mer global riktning. Utveckling längs en sådan linje kräver att ‘nationella’ medborgare i större och större utsträckning börjar se på sig själva som ‘globala medborgare’, med intressen som sträcker sig utanför den egna statens gränser.”

Min kommentar: Eftersom nationella regeringar är beroende av sina medborgare, kommer integral utbildning att leda till en förståelse av den globala förbindelsen och det ansvar som medföljer, vilket kommer att sätta press på nationella regeringar.

[102967]