Människan har att välja mellan sanning och lögn, men när det kommer till ”sött kontra bittert” har hon inget val för det är uppenbart att hon alltid kommer att välja det som är bra och sött över det onda och bittra. Jag är oförmögen att föredra ett dåligt tillstånd över ett bra tillstånd. Men om jag ser ”sant vs falskt” mot ”sött vs bittert”, så kan jag möjligtvis välja den bittra sanningen, en dålig känsla, eftersom sanningen är viktigare för mig.

Det finns två olika dimensioner: Den djuriska nivån gör en analys av ”sött vs bittert”, medan det på det mänskliga planet görs en analys av ”sanning kontra lögn” eftersom människan arbetar med ”tro ovan förnuftet”. Om du uppstiger till det enda övervägandet av ”sannhet”, som omfattar alla övriga krafter och möjligheter innebär det att du uppnår enighet med Skaparen.

Men om du bara överväger ”söt eller bitter” utför du en analys och ett val på det djuriska planet. Ett djur kommer aldrig att göra misstag på sin nivå. Det väljer alltid vad som är bra för det. Men, det gör inte några framsteg på det ”mänskliga planet”. Naturen kommer inte att tillåta oss att stanna kvar på den djuriska nivån och tvingar oss att utvecklas.

På de livlösa, vegetativa och djuriska nivåerna i naturen, kommer den djuriska analysen av beteendet ned endast till en analys av ”söt eller bitter”, där man föredrar det som är sött. Å andra sidan, en människa gör en åtskillnad mellan två nivåer: djuret i henne som gör en analys av ”söt eller bitter” och människan i henne som gör en analys av ”sant kontra falskt”. Därför är människan i ständig bävan och förvirring, mellan djuret och människan i henne, letandes efter vad man bör välja. Hon söker efter en kompromiss eftersom hon vill ha det som är sött, men ser att det mest användbara är sanningen.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Lidande |