Att lära sig Skaparens konst

Dr. Michael LaitmanFråga: Varför är den första fasen efter rotfasen den stilla naturen? Varför började inte allt från en annan fas?

Svar: Eftersom den lägsta fasen inkluderar allting i sig. Det finns inga interna olikheter i den, därför kan den inte skilja på saker på utsidan. Vi talar om det högre ljuset enbart gällande de skapades kärl. Därför är den stilla naturen den som tar emot kraften av restriktionen, som inte låter den upptäcka mer än den nu gör.

Kraften av restriktionen opererar på kärlen och på ljusen som kan avslöjas i dem. Den opererar på allting. Frågan är: Vad influerar denna  kraft? Influerar den den skapade skapelsens centrum eller dess ytterkanter? Med andra ord, vad styr jag med denna restriktion – mitt begär att ta emot eller ljuset?

Självklart influerar den mitt begär. Jag kan aldrig styra ljuset.

Jag gör en restriktion på mitt begär att ta emot och behåller det. Tack vare det ”hoppar” det inte på något. Så begränsar jag mig i syfte att enbart ta emot ljuset på detta vis. Det är för att jag vet att jag inte har kraften att ta emot mer än så, på så vis håller jag konstant ”denna begränsning”, och håller mitt ego i ett neutralt tillstånd.

Detta är den stilla fasen: Egot är under konstant utveckling, och jag håller det konstant på den stilla nivån. Egentligen är det  ett stort och positivt arbete som tar plats i olika former. Men av dess natur, tillhör det den stilla nivån: Av mig själv lägger jag mitt begär i den stilla nivåns regim, där mina begär förblir desamma.

Inom denna nivå arbetar jag i relation med Skaparen.Vad kan jag göra? Jag annullerar mig själv i honom. Alltså, jag kan vara i Skaparen och hålla fast vid honom. Jag kan vara en del i honom, som är den stilla nivåns attribut. Jag tillåter inte mig själv någonting förutom självförnekande. Föreställ dig att du är inom en stor kraft och att du inte har något val och detta är det enda sättet du kan hålla dig kvar.

Å ena sidan förbereder det mig för nästa nivå, den vegetativa. Det beror på att det sker en ständig förändring inom mig, som växer enligt den stilla nivåns fem faser. Vi kanske tänker att istället för att vara en liten sten blir jag en stor ädelsten? Men det är inte allt ännu: Förändringarna jag varit med om har lärt mig vad det innebär att växa. Uppgången i den stilla nivåns fas har fött ett sinne inom mig, eftersom jag hade möjligheten att jämföra saker och vänja mig vid det faktum gällande instabiliteten.

Jag har gjort en restriktion på den växande glädjen om och om igen, men samtidigt följde jag förändringarna, tills jag förstod att jag verkligen kan förändras, och sen flyttade jag över till den vegetativa nivån.

Alltså pratar vi om en kvalitativ utveckling och inte en kvantitativ utveckling: Vid slutet av den stilla nivån, i dess sista fyra faser, förstår jag redan från upplevelsen jag haft att jag kan förändra mig själv, medvetet och meningsfullt. Då uppstår möjligheten att flytta från den sista delen av den stilla nivån till födseln av den vegetativa nivån. Det är där det initiala stället skapas genom ändringar i begären.

Varje sådan förändring kommer från Skaparen i formen av mottagandets kraft. Jag skulle aldrig hitta det preliminära villkoret för att växa inom mig. Därför utvecklar inte Skaparen enbart mig; han sätter in skapelsens kraft inom mig så att jag liknar Honom. Som ett resultat av denna utveckling, blir jag och Skaparen partners i skapelsen. Hans mål är inte att öka begäret att ta emot, genom att utsätta det för en rad händelser, utan snarare att lära mig hans konst. Men även på så vis lär han mig på ett kvalitativt sätt.

Så uppnår vi, tack vare allt vi går igenom, hans handlingar, från regeln:” Från dina handlingar känner vi dig.”

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen, 2012.07.17, från Introduktion till boken Zohar Daily Kabbalah Lesson 7/17/12,

videoikon WMVljudikon MP3 (på svenska)