Yttrande (Micael Widell): ”Sverige är känt och ansett för sitt sociala skyddsnät som tillhandahåller säkerhet och fysisk komfort i världsklass. Den svenska välfärdsmodellen är känd över hela världen…

”Institutioner har byggts för att säkerställa att den enskilde alltid är oberoende. Du ska inte behöva vara beroende av en make, föräldrar eller barn för ditt materiella välbefinnande. Så vi byggde ett samhälle där man inte behöver hjälp från någon annan. …

”Vårt unika materiella skyddsnät tar hand om oss så att vi inte behöver ta hand om varandra. Och när vi inte behöver varandra släpper vi våra band och vår känsla för gemenskap.

”Om vi har råd att vara oberoende från andra människor, verkar vi ta det tillfället i akt. Vi tar inte kontakt med andra människor om vi inte har goda skäl till det. Ju fattigare grannskapet är, desto större är beroendet av andra människor och ger tätare sociala band mellan grannar. …

”Man kan ha materiell säkerhet och välstånd i ett samhälle, eller så kan man ha människor som är nära varandra med ett rikt socialt liv och lycka som en konsekvens – men det verkar som att du inte kan ha båda samtidigt.”

Min kommentar: Det är verkligen så det är, när människor drömmer om att bygga kapitalistisk individualism och sedan socialistisk individualism, då når de en individualism där ingen annan är viktig för dem. Alla lever i isolering, alla har allt och slutligen ingenting alls.

Egot visar oss en återvändsgränd i all sin fröjd, i alla dess variationer. Egot ”äter” sig själv precis som en cancercell som slukar kroppen och sedan dör själv eftersom den inte längre har något att livnära sig på. Detsamma gäller för mänskligheten på jorden, den förstör sig själv och kommer sedan att dö.

Fråga: Vad säger Kabbala om ensamhet? Hur kan man hantera den och arbeta med den?

Svar: Det finns inget sätt att göra det. Vi kan bara acceptera metoden av korrigering genom kabbalans visdom och inse det onda i vår egoistiska natur, som vi underkastar oss och lyder blint. Först då kommer människor att kunna höra, ta sig till en annan typ av existens och börja frodas. Men det är endast om de är villiga att lyssna.

Man måste känna stort lidande över vad man har åstadkommit och hur detta liv, trots sin mjukhet och komfort, saknar ändamål och är meningslöst och tomt. I sig själv är livet döden. Det är inte så att det leder till döden, utan i sin nuvarande form är livet självt döden!

Man måste känna att man inte kan stanna i det, utan att man måste lämna det nu! Inte om 10 eller 20 år utan just nu bör det stå klart att man redan är döende, trots sitt skenbara välbefinnande.

Först då kommer folk acceptera metoden av integrerande enhet i stället för total separation, resa sig över individualismen och lämna dess fördelar. För att göra detta måste man arbeta med sitt inre i stället för att tillverka stål och producera bilar. Detta handlar inte om industrin, utan just om att jobba med sig själv, om förmågan man har att sätta press på sig själv och börja komma samman med andra och förenas med dem. Det är inte enkelt.

[196761]

Från KabTV’s ”Samtal med Michael Laitman” 2016.10.31

Kategori: Egoism, Ekonomi, Enighet, Frågor & svar, Globalisering, Integral uppfostran, Lidande, Politik, Samhälle, Sverige - Kommentarer inaktiverade för "Den svenska ensamheten"

Fråga: Varför belägrades templet och dess murar förstördes just den 17 tammuz?

Svar: Ja, det var faktiskt så att templets fysiska förstörelse inträffade denna dag, för allt som sker i vår värld kommer ner och utvecklas från den övre världen. Detta manifesteras först som ett ”energifält” och sedan även i vår materiella värld.

Templet kallas världen Atzilut, det är platsen där Skaparen vistas. Runt världen Atzilut finns något som kallas parsa (barriär, mur). Utanför denna mur, under världen Atzilut, finns resten av vår världs egenskaper. Murens roll, som befinner sig mellan världen Atzilut (Skaparens egenskaper) och vår värld (våra begär och egenskaper), är att bara göra det möjligt för de som är värdiga att vara på denna nivå att passera till världen Atzilut, in i templet. Den filtrerar uppenbarligen egenskaperna. På så vis begränsar den de som inte är värdiga och kastar dem bakåt.

Förstörelsen av templets murar symboliserar att världen Atzilut erhöll samma egenskaper som finns även finns i vår värld, som finns utanför dess murar. Till följd av förstörelsen skedde en sammanblandning av alla Atziluts egenskaper med vår lägre värld. Därefter började ett gradvist erkännande av att världen Atziluts egenskaper trots allt skiljer sig, och ett klargörande och en samling av världen Atziluts egenskaper från den gemensamma högen av blandade egenskaper.

Det är upp till oss att gå igenom detta tillstånd och bygga det ”tredje templet” från de rätta egenskaperna. Då kommer det inte längre behöva en mur, eftersom alla kommer vistas i templet. Om detta står det skrivet, ”Mitt hus skall vara ett bönehus för alla folk” (Jesaja 56:7). Ordet ”Atzilut” kommer från ordet ”etzlo”, nära honom, och det är Skaparens egenskap till vilken alla utan undantag kommer stiga. Hela världen kommer erhålla dessa egenskaper och det kommer inte längre finnas några begränsningar över huvud taget.

Om vi föreställer oss det förstörda templet i form av järnstoft och världen Atzilut som en magnet, så kommer det järnstoft som matchar magnetens egenskaper att dras till den och stiga, från de lättaste till de tyngsta. Det står skrivet ”De ska alla känna mig, från de minsta av dem till de största”.

[190292]

Från KabTV’s “Nyheter med Michael Laitman” 2016.07.11

Kategori: Frågor & svar, Helger, Historia, Israel, Kris, Min likhet med Skaparen - Kommentarer inaktiverade för Templets murar

En tid av erkännande och ånger är karaktärsdrag som inte låter mig nå kontakt med andra. Så detta inträffar före början på korrigeringen, det vill säga före början på det hebreiska nyåret. Först och främst måste jag klargöra vad det är som stör mig. Det är rimligt att anta att det är mitt ego och att jag helt enkelt inte vill förbindas och förenas.

Fråga: Jag vill verkligen inte dö! Ett liv i paradiset är att sitta ensam på en strand där jag inte har några andra runt mig förutom en eller två som står mig nära och som jag behöver. Men du säger att paradiset är när vi är förenade, kommer inte det att bli för trångt?

Svar: Det kommer inte bli för trångt för oss. Vi kommer känna perfekt harmoni inom denna förbindelse för ingen annan kommer störa oss.

Kommentar: Varje år reser jag till de mest avlägsna platser på semester där det inte finns en enda människa. För mig är detta paradiset.

Svar: Detta är motsatsen till hur vi löser våra problem med separation, att försöka undfly ondskan och gömma sig på en plats där det inte finns några människor alls.

Man kan också förbli bland folk och må bra, som om man vore ensam, men må mycket bättre. Allt beror bara på mina relationer med de andra och hur mycket tryck de utöver på mig och tvingar mig att vara beroende av dem.

Detta visar på vikten av att rätta till våra relationer med varandra, så att jag kommer känna alla människor som delar av en enda kropp. Det vill säga att de inte längre kommer störa mig, tvärtom kommer var och en behövas eftersom han eller hon alltid kommer vara redo att hjälpa mig med allt jag vill eller behöver. Det kommer att vara en idealisk förbindelse.

Hur som helst kan vi ännu inte komma överens med folk. Men vi har inget val, vi måste vara tillsammans. Idag finns det drygt sju miljarder människor på jorden, och om ytterligare 50 till 100 år kommer vi att vara dubbelt så många. Så det finns ingenstans vi kan gömma oss från varandra, vi måste förstå att naturens allmänna program består av att göra oss till en person med ett hjärta. Då kommer jag verkligen känna att ingen runt om mig är överflödig, trots att jag kommer ha miljoner människor runt om mig. Jag kommer inte uppleva det som att jag befinner mig i en folkmassa, utan tvärtom kommer jag känna hur var och en är nödvändig och kompletterar mitt begär.

Ånger och botgöring är det nödvändigt att komma till, särskilt under månaden elul, som är upptäckten av begären i mig som förhindrar förbindelse. Det räcker att upptäcka och exponera dem, för i samma ögonblick genomgår de korrigering. Om jag betraktar dem som en synd, korrigeras de omedelbart av Ljuset som omformar. Inget krävs av oss förutom att upptäcka vår egoistiska natur och det inre motståndet mot förbindelse med andra. Och det är bra att denna ondska visar sig, då Ljuset hatar vårt egoistiska samhälle och är redo att korrigera det på ett ögonblick vid vår första förfrågan.

Fråga: Varför är det dåligt att vilja vara ensam?

Svar: För att målet med skapelsen är att föra oss till enhet, och när man rör sig bort från det motsätter man sig målet med skapelsen och lider av att röra sig i motsatt riktning. Det vore möjligt att korrigera min förbindelse med andra och uppleva mig själv i ett harmoniskt, idealiskt och underbart tillstånd bland miljoner människor, men istället för det flyr jag undan en vecka för att vara ensam, åtminstone lite, varpå jag måste återvända. Jag skulle kunna uppleva det som om jag är på semester hela året, som om det inte fanns någon i närheten!

Trots allt är det inte så att vi har någonstans att fly till. Vi behöver andras tjänster; vi behöver läkare, kockar, handlare och bankirer. Vi tvingas att arbeta och tjäna andra, tjäna pengar, och ta hand om en familj. Så vi måste ha relationer med andra människor.

Se bara vad som händer i världen på grund av att vi inte gör det. Naturen för oss till extrema situationer som kräver av oss att hitta en väg till den rätta förbindelsen.

[166146]

Från det israeliska radioprogrammet 103FM, 2015.08.30

Kategori: Okategoriserad - Kommentarer inaktiverade för Det är omöjligt att gömma sig från folk

Fråga: Hur är det möjligt att upptäcka och veta våra syften?

Svar: Vem som helst kan lära sig sina syften och öden som det högre programets naturliga styrande över världen.

När man lär sig och utforskar detta program börjar man gradvis känna sin andliga unikhet: vad ens roll är i denna inkarnation, ödet med ens tidigare reinkarnationer, ens inre karaktär, natur, motiv.

Därefter förstår man hur man ska integrera i detta system och kontrollera det. Man utforskar allt genom sina personliga inre karaktärsdrag. Det är så man tar sig in i kontrollcentret med sina begär och intentioner.

Fråga: Till exempel har jag ett begär att njuta av mat.

Svar: Det tillhör det fysiska livet. Vi pratar om det man finner ovanför det. Allt som hittas inom ramen av våra liv – mat, sex, familj, rikedom, makt och kunskap – är relevant för vår värld.

Och det finns motiv och begär som styrs ovan den fysiska substansen: uppnåendet av meningen med livet, innebörden av syftet med existensen, den högre världen, Ein Sof (evigheten) och inte enbart träda in i dess högre form av styrande, utan också kunna kontrollera det, se dess eviga framfart.

[167424]

Från den dagliga kabbalalektionen 2015.09.20

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner, Egoism, Evolution, Frågor & svar, Perception - Kommentarer inaktiverade för En persons syfte

Fråga: Den fysiska kroppen är en del av korrigeringen. Om en person lär sig leva enligt mitzvot (budord), kommer ens fysiska kropp då bli odödlig?

Svar: Den fysiska kroppen har ingen koppling till mitzvot. Observerandet av mitzvot är korrigeringen av egot till att anta en karaktär av givande och att älska andra. Och denna karaktär kallas korrigeringen av Adam (människan).

Vi är tillsagda att ändras gradvis, om och om igen, var och en av våra 613 begär från egoistiskt till altruistiskt användande, och på detta sätt känner vi den högre världen mer och mer, och med mer och mer klarhet ser vi saker och ting genom dess korrigerade karaktärer.

Fråga: Vad är kropp inom kabbala?

Svar: En kropp är dess kollektiva begär. Vi har nu 613 egoistiska begär, det vill säga en egoistisk kropp, och när vi korrigerat egot behöver vi en ny, helig kropp, det vill säga begäret efter givande och kärlek.

[169727]

Från en kabbalalektion i Ryssland 10/11/15

Kategori: Andlighet, Avsikt, Egoism, Evolution, Frågor & svar, Kärlek, Kropp och själ, Perception, Tora - Kommentarer inaktiverade för Är det möjligt att kroppen får evigt liv

Fråga: Varför är dödens timme inte känd av oss i förväg?

Svar: Det är väldigt bra att den är dold för oss på grund av att jag måste nå en nivå där det inte är viktigt vid vilken tidpunkt i mitt liv, i min bestialiska existens, som jag separeras från den fysiska kroppen.

Jag måste nå en nivå där jag lever i själen, inte kroppen, så att det inte spelar någon roll för mig om jag har lämnat kroppen eller inte. Om jag fortsätter att existera i den beror det på att jag på något vis kommer kunna fortsätta givandet till mänskligheten.

Alltså spelar det ingen roll för mig vid vilken tidpunkt jag kommer separera från kroppen. Jag är helt enkelt under den högre styrelsens kontroll, och det är allt.

Kategori: Andlighet, Avsikt, Kropp och själ, Perception - Kommentarer inaktiverade för Varför vet vi inte tidpunkten för vår död

Kategori: Enighet, Globalisering, Kris, Nyheter, Politik, Samhälle, Världen - Kommentarer inaktiverade för Hur bekämpa terrorism i Europa?

Varför förstår vi världen vi lever i? Det är på grund av att vi känner den. Om vi började förnimma den på ett annat sätt, skulle vi uppfatta den på ett annat sätt inom oss.

Med andra ord föregår känslan förståelsen. Det är omöjligt att förstå en verklighet vi inte känner. Det händer bara inte. Ibland är det möjligt att förstå någonting i vår värld i enlighet med vår fantasi, för vi har modeller av av att förnimma särskilda objekt inombords, och det är möjligt att föreställa sig dem i någon form. Men detta är ett problem.

Kan vi till exempel föreställa oss smaken av vindruvor och bensin? Det vill säga, så länge vi inte påtagligt upplevt någonting formas inga kelim (kärl, verktyg) i oss, eftersom kelim är begären, känslorna, och utan dem har hjärnan ingenting att jobba med.

Vårt problem med Skaparen är alltså att Han är den enda kraften, och vi har i vår värld möjligheten att uppleva oss själva som separerade från Honom, och det är det största Han någonsin gjort. Han skapade någonting som om det existerar utanför Honom (existens ur frånvaro), och just ur denna ickeexistens är det möjligt att börja uppnå Skaparen.

Men det är omöjligt att förstå Honom med intellektet för Han är sätt, beteenden och aktiviteter som är helt oförståeliga för oss. Nivåerna av att närma sig Skaparen följer graden av likhet med Honom. Det största problemet med att komma närmare är för oss att för varje steg vi närmar oss Skaparen måste vi förstå mer och mer – känna, veta och inom oss greppa – att alla våra rörelser inom våra begär, tanker, drifter och planer, vad de än må vara när vi riktar oss själva direkt till Honom, och även varje motsatt aktivitet när vi vill vrida och ljuga för oss själva, i allt detta föregår Skaparen oss.

Det spelar ingen roll hur vi uppfattar oss själva, oavsett begär, tankar eller handlingar, vi upptäcker alltid Honom först och därefter oss själva. Var finns då jag? Det blir tydligt att var och ens ”jag” ligger i just förståelsen av det faktum att Skaparen är överallt och att man nu måste häfta fast vid Honom. Jaget kommer alltså gradvis vid någon punkt häfta fast vid Skaparen tills det nåt fullständig likhet med Honom. Denna form kallas Adam, människa.

Men vi har svårt att föreställa oss detta eftersom allt måste äga rum i våra begär, och detta kommer att förverkligas först när vi i vår inre analys börjar röra oss i riktning mot upptäckten av Skaparen i allt inom oss och runt oss, enligt principen ”det finns ingen annan än Han”.

Det jag tänker nu är Hans tanke. Är min reaktion på denna tanke min reaktion eller också Hans reaktion? På vilket sätt kan våra tankar vara likvärdiga? På vilket sätt kan jag se skillnaden mellan Honom och mig? Om jag inte går med på de tankar som väcka inom mig betyder det att även det kommer från Honom, och här börjar det bli tydligt var min form fortfarande inte är lik Hans.

Detta är en mycket intressant analys. I början är det tröttsamt. Därefter börjar det bli intressant. Det är trots allt en konstant inre lek som i själva verket bidrar till våra liv och ger dem inre mening, inre energi, en källa till rörelse. Om man börjar leta efter Skaparen i alla ens drifter, känslor och tankar – även i omedvetna och instinktiva rörelser – innebär det att man letar efter sättet på vilket man är olik Skaparen.

I den stilla, vegetativa och rörliga naturen manifesterar Skaparen instinktivt. Allt sker där i enlighet med vissa lagar. Det finns inga problem där, och alla naturlagar hålls till punkt och pricka.

Alltså kan vi inte ha några klagomål på djuren, inte heller kan djuren klaga på varandra. Allt befinner sig i en viss balans: vem som äter vem och vem som existerar på vems bekostnad. Allt är förutbestämt. Allt måste vara på det här viset. Naturen har en precis och instinktiv överföring här. Skaparen agerar naturligt i dem och uttrycks inte i någon form.

Det är samma sak med människor i vilka Skaparen inte vill uppenbaras. Han verkar instinktivt. Vi ser att alla de stora politikerna, ekonomerna, och till viss del även vetenskapsmännen (det finns de som är medvetna om sin skillnad), för att inte nämna allmänheten, alla existerar de instinktivt. Skaparen uppenbaras inte för dem.

På vilket sätt uppenbaras Han för oss? Först får Han oss att leta efter anledningen till vår existens, det vill säga börja leta efter Honom, och för oss till en känsla med hjälp av vilken vi börjar växa ovan vår djuriska nivå. Om jag nu ägnar mig åt detta, försöker jag förstå var i mig – i mina tankar och känslor –jag kan greppa Skaparen, var Han hela tiden utmanar mig och styr mig inifrån. Denna tanke är relaterad till nivån Adam, människa. Jag vill stiga ovan det instinktiva beteendet och medvetet se Skaparens styre, medvetet ur min synvinkel. Det är just den här vägen vi måste ta.

Här börjar vi gradvis koppla oss loss från Honom och ansluta till Honom på ett medvetet sätt, vilket innebär att jag dessförinnan var under Hans instinktiva styre: Allt jag gjort, hela mitt liv dittills var tvunget att vara på det viset. Allt tillskrivs Honom!

Från och med detta ögonblick vill jag känna Hans aktivitet i alla mina känslor, begär, och i allt som äger rum i mig, och därefter besluta om jag håller med om denna handling, hur jag kan häfta fast vid Honom, men medvetet.

I början måste jag känna att detta är Han och detta är jag, och att Han gör någonting inom mig. Går jag med på Hans begär och tankar med hjärta och hjärna, på vad Han gör med mig? Om inte måste jag ansluta till Honom och häfta fast vid Honom ovan mina begär och tankar. Detta är ett mycket stort arbete. Här börjar jag separera mig själv från Skaparen (detta kallas för ”analys av tillståndet”) och därefter göra en korrigering där jag ansluter mig själv till Honom (vilket kallas för” korrigering och vidhäftning ”).

Avståndet mellan Honom och mig avgörs av mitt ego som jag börjar upptäcka inom mig, och ju mer jag arbetar med mig själv desto mer växer mitt ego från ett minus till ett enormt plus, eller från ett instinktivt beteende till ert medvetande om att det är Han som agerar på detta vis, men jag håller fortfarande med Honom och rör mig tillbaka till Honom. Detta sker koniskt och vi måste ansluta dessa båda system i mittlinjen.

Genom förståelsen att vi utan egot inte skulle kunna skilja mellan oss själva och Honom, bli oberoende skapade varelser skänker vi stor belåtenhet till Skaparen. Först då börjar vi förstå vad existens ur frånvaro är, och därifrån ansluter vi oss själva till ”existens från existens”.

[129647]

Från den dagliga kabbalalektionen 2014.02.07

Kategori: Okategoriserad - Kommentarer inaktiverade för Skaparen föregår allt

Rabash, ”Vad ska man leta efter under vännernas sammankomst”: Det är samma med kärlek till vänner. Det är en stor ansträngning när man dömer vännerna till förtjänstens vågskål, och alla är inte redo för det.

Ibland är det ännu värre. Ibland ser man att ens vänner inte respekterar en. Eller ännu värre, man hör ett nedvärderande rykte, det vill säga att man hör från en vän att en vän, som heter det och det, sade saker om en som inte är fina av vänner att säga om varandra. Nu måste man underkasta sig och döma vännen till förtjänstens vågskål. Detta är verkligen en stor ansträngning… Men om den personen baktalar en, varifrån ska vännen få styrkan att älska honom? Han vet med säkerhet att han hatar en, annars skulle han inte baktala en, så varför underkasta sig och döma honom till förtjänstens vågskål?

Svaret är att vänkärlek som byggs på kärlek till andra, gwnom vilket man kan uppnå kärlek till Skaparen, är motsatsen till vad man normalt ser som vänkärlek. Med andra ord innebär inte andras kärlek att de ska älska mig. Snarare är det jag som måste älska vännerna. Därför spelar det ingen roll om vännen baktalar en och med säkerhet hatar en. Istället är det så att en person som vill uppnå kärlek till andra behöver korrigeringen av att älska de andra.

När en person anstränger sig och dömer honom till förtjänstens vågskål är det därför en segula [bot/kraft/dygd], varigenom ansträngningen man gör, som kallas ”ett uppvaknande från nedan” blir man från ovan given styrkan att älska alla vänner utan undantag. 

Detta är en svår fråga. Individens attityd till gruppen har olika aspekter. Först måste jag se gruppen i ett perfekt tillstånd vid slutet av korrigeringen och förstå  att ”den som beskyller gör det på grund av sina egna brister”. Alltså måste jag we vännerna som perfekta, och om jag märker några brister är det tecken på mina okorrigerade egenskaper. Jag måste hela tiden försöka att döma vännerna till förtjänstens vågskål, och detta visar mig hur jag bör korrigera mig själv och be om kraften till korrigering.

Å andra sidan måste jag undersöka vad jag kan bidra med till gruppen så att dess påverkan på mig kommer att växa, så den kommer att lyfta mitt humör, stärka mig och göra mig säker. För att göra det behöver jag ett kritiskt perspektiv på gruppen så att jag kan se hur den kan förbättras och var det finns brister i dess helhet. Jag försöker hela tiden lyfta den, I codå måste jag se den som operfekt för tillfället så att jag ska ha något att jobba med. Jag investerar i gruppen så att den ska växa sig stark och stiga.

Men om man inte syftar på en individs attityd till gruppen, utan på själva gruppens tillstånd och dess påverkan på alla vänner måste samhället vara starkt nog att få alla att känna sig trygga och hålla varje medlem på en viss höjd, vägleda alla och hålla andan hög så att ingen faller. Därför måste vi se gruppens sanna tillstånd eftersom vi själva bygger den, och vi kan inte nöja oss med idén att den redan är i världen Ein sof (världen av oändlighet) i ett perfekt korrigerat tillstånd.

Vi måste undersöka hur vi kan lyfta gruppen så att den kan lyfta oss. För att det ska ske måste jag komma ut ur mig själv, införlivas i gruppen och säkerställa att baktalets gift inte kommer att förgifta den, utan att bara målets storhet och kärlek till alla utan undantag kommer bo i den. Då kommer denna känsla och detta stöd att förmedlas till alla vänner och få dem att älska varandra på samma sätt.

Det finns olika nyanser i enlighet med gruppens typ, och om den består av nybörjare eller mer avancerade studenter, en grupp kvinnor eller män eller om den är blandad. I varje fall finns det speciella relationer, men de två grundläggande villkoren är ens attityd till gruppen som är perfekt och attityden till gruppen som behöver lyftas för att utstråla denna perfektion tillbaka till oss. Som alltid finns det två motsatta poler till allt.

[103100]

Från förberedelsen inför den dagliga kabbalalektionen, 2013.03.19

Kategori: Andlighet, Dagliga kabbalalektioner, Grupp, Inre arbete - Kommentarer inaktiverade för Vad man ska leta efter under vännernas sammankomst

Baserat på vår kunskap om splittrandet av det generella begäret och genom metoden för dess korrigering, bygger vi allt vårt arbete i en grupp på kongresser, i grupper av tio, och mer. Allt är byggt på studerandet av materialet, hur det splittrades under shvira (splittringen) och på vilket sätt det förenas under inflytandet från ljusets kraft. Genom att acceptera och följa kabbalisternas råd, skrivna i en psykologisk form som är närmast oss, lär vi oss att uppföra oss, på vilket sätt vi ska ansluta till varandra i en grupp, stödja vännerna, och uppnå stadier där vi lovar att stödja varandra i vår förening. Existensen av denna förening, den exakta intentionen i den, kallas arvut, där var en av oss är redo att stå som garant för en vän. Just genom detta arbete börjar vi inse att vi inte kan korrigera oss själva. Framför oss ligger en enorm värld, men det ser bara ut som om den är enorm för oss eftersom den är fragmenterad och expanserad av vårat ego, men det ögonblick vi börjar att sätta det samman, ser vi att detta är en enda enhet, en förenad kraft. Vi börjar förstå att världen inte är sådan som vi beskriver för oss själva. Allt vi ser omkring oss är reflektioner av våra inre egenskaper. Och även om det för oss verkar som om detta vore helt orealistiskt och till och med overkligt är alla människor, byggnader, universum och allt som finns i universum reflektioner av våra inre egenskaper: stilla, vegetativa, animaliska, och talande. De fyra nivåerna i mina inre egenskaper (stilla, vegetativa, animaliska och talande) är fyra olika nivåer av aviut (begärets tjockhet). Begär nummer ett, två, tre och fyra arbetar inom mig så att jag föreställer mig dem i form av överensstämmande bilder. Men när en person arbetar inte enbart med den separerande kraften, utan också med den förenade kraften, börjar han omedelbart förstå att det verkligen är så att vår värld essentiellt är en värld av ett illusion (vilket många fysiker redan är villiga att hålla med om), och att det finns en mångfald universa som beblandar sig med varandra, och att skapelsen enbart är en form av hologram eller matris. Det den kabbalistiska visdomen skrev om för 3 000 till 4 000 år sedan – vad Adam Harishon såg för mer än 5 700 år sedan – börjar fysikerna äntligen prata om idag. Alltså behöver vi nå vår första andliga nivå så snabbt som möjligt, därefter kommer vi inte ha några problem. Vi kommer förstå hur allt är organiserat. Huvudsaken är att den första delen verkligen är den svåraste. Och efter det kommer vi redan ha förmågor; det kommer finnas en förståelse av vad som händer. Men nu måste vi från fullständig ignorans träda in i en helt annan verklighet. Så kabbalisterna reducerade allt till enkla handlingar. De pratar inte om några komplicerande saker eftersom det inte finns någon att prata om det med. De pratar inte om nåra smarta handlingar med inre intentioner, inre klargörande, för vi känner inte detta ännu. Ingen av oss känner att vi inkluderar alla världar inom oss, att människan är som Olam Ein Sof (världen utan slut). När en person uppnår Olam Ein Sof, uppnår han allt. Till slut, kommer ett mångfacetterat system av världar uppträda där var och en av oss inkluderar hela systemet inom oss. Kabbalisterna talar alltså inte om detta för att allt detta är väldigt förvirrande och inte tillför något. De ger oss råd hur vi ska göra, och baserat på detta följa alla lagar och generella regler vad gäller uppförande i en grupp som vi studerar för att samla och föra ihop gruppen. Detta är det viktigaste.

[144309]

Från förberedelselektion 2 inför Kongressen i St. Petersburg 2014.09.18

Kategori: Andlighet, Inre arbete, Kongresser, Ömsesidig garanti - Kommentarer inaktiverade för Från total okunskap till en annan verklighet