En fråga jag fick: Om jag är omgiven av delar av min egen själ, varför kan jag inte tvinga dem att vakna till andlighet?

Mitt svar: Det finns inget tvång av det här slaget, det finns inget tvång i andligheten. De som omger dig är inte delar av din själ ännu. Om du redan kände dem som dina egna, då skulle du bli anknuten till dem och väcka dem.

Uppväckande ska komma genom din egen kärlek. För närvarande kanske du vill väcka dem på grund av din egoism, med våld, med din makt. Det är förbjudet att göra det! När du korrigerar dig själv och börjar älska din nästa som dig själv, kommer er uppfattning ändras. Du kommer att se att alla andra är korrigerade och du kommer inte vilja ändra någonting med våld.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Disseminering, Egoism, Inre arbete, Kärlek, Kollektiv själ, Perception - Inga kommentarer →

Zohar är skriven för personer som vill uppnå syftet med skapelsen och längtar efter det Ljus, som för dem tillbaka till källan. Utan ljuset, är det omöjligt att korrigera våra begär och avslöja Skaparen i dem. Det är därför Zohar, liksom hela Toran, kan antingen vara ”livselixir” eller ett ”dödligt gift.”

Man behöver kontrollera sin avsikt innan man närmar sig Zohar och Toran, i allmänhet. Om han med hjälp av studier vill nå Ljuset som reformerar blir Toran ett livselixir för honom, för som det står skrivet: ”Jag skapade den onda avsikten och kom med Toran för korrigering, eftersom Ljuset i den reformerar. ”

Men om personen inte längtar efter att ge, innebärande att återvända till källan, utan studierna i Zohar motiveras av hans vilja att ta emot njutning och fyllas, om han drivs av andra mål (som kallas ”avgudadyrkan”), då förvandlas hans studier till ett ”dödligt gift” och distanserar honom från syftet med skapelsen.

Därför måste vi vara försiktiga och komma ihåg under våra studier, särskilt när man läser Zohar, att vi förbereder vår längtan efter Skaparen.

Zohar är skriven för personer som vill uppnå syftet med skapelsen och längtar efter det Ljus, som för dem tillbaka till källan. Utan ljuset, är det omöjligt att korrigera våra begär och avtäcka Skaparen i dem. Det är därför Zohar, liksom hela Toran, kan antingen vara ”livselixir” eller ett ”dödligt gift.”

Man behöver kontrollera sin avsikt innan man närmar sig Zohar och Toran, i allmänhet. Om han med hjälp av studier vill nå Ljuset som reformerar blir Tora ett livselixir för honom, för som det står skrivet: ”Jag skapade den onda fallenheten och förde ned Toran för korrigering, eftersom Ljuset i den reformerar. ”

Men om personen inte längtar efter att ge, med innebörden att återvända till källan, utan studierna i Zohar motiveras av hans vilja att ta emot glädje och fyllas, om han drivs av andra mål (som kallas ”avgudadyrkan”), då förvandlas hans studier till ett ”dödligt gift” och distanserar personen från syftet med skapelsen.

Därför måste vi vara försiktiga och komma ihåg under våra studier, särskilt när man läser Zohar, att vi förbereder vår längtan efter Skaparen.

Vi önskar att Han ger vårt begär styrkan att ge som resulterar i uppenbarandet av Honom genom givandets kraft.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

Vi är skapade av materia som inte kan ta emot ljus. Därför är enda sättet för oss att existera att göra entré i Bina, Skaparen. Bina arbetar med oss och lyfter oss upp till henne. Hennes nedre del (AHP) sänker sig ned till oss och verkar som mörker, vilket inte känns önskvärt för oss. Hon lyser på oss med givandets Ljus och barmhärtighet (Hassadim), men eftersom vi inte vill ge, uppfattar vi det som mörker.

Vi förbereder oss för att se på givandet som önskvärt med hjälp av det Omgivande ljuset när vi arbetar tillsammans. Gradvis börjar vi erkänna att Den Övre finns inom oss. Vi inser att Han verkligen är Den övre och vi börjar värdera givandets kvalitet som andligt. Då är vi beredda att förena oss med honom och upphäva oss själva. Vi är villiga att glömma våra egoistiska begär och fästa oss vid Den Övre som en droppe sperma i livmodern.

Därefter kan Den Övre föra oss upp, upphöja våra önskningar som är redo att fästa sig vid Honom. Uppe där? Finns det i den andliga världen någon annan plats, högre eller lägre? Nej det är här inom oss, som Han alltmer börjar kultivera givandets kvalitet.

Det innebär att han höjer oss upp eftersom vi ser givandets kvalitet som uppstigning. Varje steg vi fullbordar resulteras av att vi alltmer närmar oss varandra i förening och bygger ett system med oss själva som vi kan presentera för korrigering inför Den Övre. På så sätt stiger vi upp till Bina och Ljuset i henne expanderar nedåt till den här världen.

Således kan de begär som fäster vid Den övre nu inte bara upphävas, men kan också ta emot och inse givandets kvalitet, att ta den till sig och använda den. Självklart är viljan som mottagande kvar, men dess avsikt är förändrad. Så gör vår värld, som skapas från viljan att ta emot njutning, den börjar också successivt ta emot skimret från Ovan – eftersom önskan att ge visar sig i den.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

I nyheterna ( TheMarker.com ): Vi går in i en ny utvecklingsfas om vilken vi vet absolut ingenting. Det enda vi vet är att övergången är det mest problematiska tillståndet, och kan vara förenat med enorma förluster och lidande även om det till slut leder till en bättre framtid. Så, hur ska vi gå igenom denna fas?

Min kommentar: Människor börjar tänka på rätt sätt. Faktum är att vi övergår från en värld som grundar sig på egoistiskt baserat mottagande till en värld baserad på altruistisk utgivning. Vi går mot insikten att vi behöver denna nya typ av värld oavsett om vi kommer dit via en väg av ändlöst lidande eller genom att förstå naturens plan. Den förra, lidandets väg, är den som vi börjat gå.

Genom att förklara för människor skälen till det som sker kan vi påskynda insikten om behovet av att förändra oss själva och samhället och att förändra vår inställning till världen. Men bara en förståelse att egot är ont och att det måste ändras till altruism, kärlek och givande är inte tillräckligt för att fortsätta vårt liv här på jorden. Vi behöver kraften att ändra oss själva, och den finns inte i vår värld.

I detta läge börjar vi inse varför den Kabbalistiska vetenskapen med metoden att korrigera vår natur har givits oss på ett så ovanligt sätt. Vi börjar inse varför sann inre förändring och därmed överlevnad är omöjlig utan denna metod. Alla tidigare försök till förändring har lett till uppkomsten av religioner och olika trossystem. Resultatet är uppenbart: Det onda har förblivit och fortsätter att utvecklas tillsammans med dem.

Kategori: Finanskris - Inga kommentarer →

Bokstäver är former av begär. Skaparen skapade bara en önskan, att njuta genom olika former av mottagande och givande. Trots det har former av mottagande ingen rätt att existera i andlighet. När det gäller former för givande är vi endast angelägna om sådana som liknar Skaparen, det vill säga olika typer av givande från Bina till Malchut.

Sammanlagt finns det 27 bokstäver: 9 kommer från ZAT de Bina (från Aleph till Tet), 9 från Zeir Anpin (från Yod till Tzadik) 4 i Malchut (KOF, Reish, Shin och TAV) och 5 bokstäver används i slutet av ord, MaNTZePaCH, på Parsa. Dessa är de former av materia som liknar Skaparen eller är modeller för rätt beteende.

Därför när vi talar om en bok, ett ord eller mening talar vi om ämnet viljan att njuta, vilken är i ständig förändring och erhåller olika former liknande en deg. Det är så vårt begär ändrar sin form, i längtan att bli lik Skaparen.

När man är klar med att upprepa hela raden av varianter från det första ordet (I början – Beresheet) till den sista (Israel), och går igenom alla bokstäverna i Torah , förvärvar man alla dessa former, blir helt lik Skaparen, och når den slutliga korrigeringen . Därför säger man, ”rista in hela Toran på ditt hjärta.” Hjärtat är en önskan, Torah är alla befintliga former av Skaparens givande till varelserna. Vi måste skriva över dem på vår önskan. Då kommer vi att bli lika Skaparen.

Kategori: Zohar - Inga kommentarer →

En fråga jag fick: Kan du beskriva din första andliga upplevelse, det första mötet med det Övre ljuset? Hur är den känslan?

Mitt svar: Den första andliga upplevelsen är gemensam för alla eftersom det i allmänhet är så att människor går igenom samma stadier. När en person för första gången möter Ljuset, tycker han eller hon att hela världen är fylld med kärlek, som en varm kraft utan några begränsningar. Det är en varm och vänlig känsla, och hela världen uppfattas på det sättet. Personen ser den vanliga världen omkring sig, men känner att luften har blivit tjockare, varmare och mjukare. Det finns en känsla av att bli behandlad mjukt och försiktigt.

Sådan är den första andliga känsla som kommer till en person. Som regel glömmer man bort den. Oavsett sker det för att ge personen en del bevis och stöd för att bygga nya kärl för perception (Kelim) inom henne, som möjliggör framsteg.

Efter denna första andliga upplevelse, som ges till en person från Ovan måste man utöva en stor ansträngning för att självständigt uppnå samma känsla. Senare kommer förnimmelser som är en miljard gånger starkare följa. Emellertid kommer man kunna styra dem, förstå dem och arbeta med dessa känslor.

Alla dessa intryck, som börjar med det allra första, upplevs av en person genom punkten i hjärtat, som är under utveckling. Det sker i det andliga kärlet för perception (kli) snarare än inom ramen för fysiologiska eller psykologiska fenomen.

Kategori: Kongresser - Inga kommentarer →

Det är viktigt för en person som vill uppenbara andlighet att försöka uppnå att ”allt ska framstå som nytt i dina ögon”, som om jag nyss var född och jag börjar om från början. Jag vet inte vilken värld jag är i, eller vem jag är. När jag läser en artikel, har jag ingen aning om vad den talar om, som om jag ingenting vet om dessa saker. Jag raderar alla tidigare åsikter, som jag landat här från en annan planet utan att förstå en enda sak om ordningen i universum. Jag vill erfara det på nytt.

Varför? I sina läror, önskade kabbalister visa oss att det finns andliga fenomen i vår värld. De är dock dolda för oss, för om det inte fanns andlighet i vår värld, skulle andlighet inte kallas för dold. Det är därför vi måste försöka urskilja andlighet i vår verklighet . Men hur kan vi göra det? Vilken typ av speciellt ljus, vilken belysning kan hjälpa mig se den andliga verkligheten? Jag vet inte, jag måste behärska detta.

Kabbalister berätta för oss följande: Om du vill uppfatta andlighet som är dold i den här världen, kan du göra det genom ett nytt förhållningssätt mellan dig och omgivningen . Häri ligger ingången till den andliga världen, och du kan penetrera den. Genom din upptäckt av denna öppning, börjar du se en ny värld. Dess ingång finns i ditt förhållande till omgivningen, men det är en ny relation som du oväntat kommer att avslöja.

Plötsligt ser du att ingången till en annan värld är från den värld som omger dig. Ingen känner igen det. Det är som om du går nerför gatan och runt hörnet är du i den andliga verkligheten. Denna entré öppnas när du ser på vår värld på ett annat sätt, som om något helt främmande , med ett nytt förhållningssätt uppfattar du verkligheten ”Jag och omvärlden” på nytt.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

Uppdelningen av människor i nationen Israel och världens nationer, vilket Baal HaSulam beskriver i sina artiklar, kan tolkas som två sinnen: inre och yttre. Förstått i en inre bemärkelse, beskriver det hur kvaliteter fördelas inom varje människa, med ”Israel” avsett som en strävan ”rakt mot Skaparen” eller den punkt i hjärtat som har vaknat inom en person, medan ”världens nationer ”är önskningar om att ta emot.

En person vars punkt i hjärtat (strävan att uppenbara Skaparens) har vaknat kan kallas ”Israel”, som betyder ”rakt mot Skaparen.” Om en punkt i hjärtat inte har vaknat ännu, då tillhör han världens nationer, vilket innebär att ha alla andra mål i livet.

Alla människor kan kategoriseras på detta sätt och delas in i Israel och andra nationer. Detta är samma sak som en gång skedde i det antika Babylon.

När man överväger de vars punkt i hjärtat ännu inte vaknat , behöver den Kabbalistiska vetenskapen i första hand spridas bland Israels folk i materiell bemärkelse. Efter det bör den nå andra nationer. Utöver detta inkluderas i världens nationer Israels tio stammar som fallit till en nivå av ”världens nationer” från höjden av det första templet (Mochin de Haya).

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

Jag är instängd innanför huden som avskärmar mig från Skaparen som befinner sig ”utanför”. Jag är en slav och jag kan inte bryta mig loss. Vid varje givet ögonblick, påverkas jag av en kraft och automatiskt återgår jag till mig själv, till det egoistiska centrat.

Hur kan jag förmå mig själv att uppmärksamma vad som händer på utsidan för att förstå att det också är jag? Min sanna verklighet är ”utanför”, där är jag tillsammans med Skaparen, där är jag utanför mitt djur. Där är min själ utanför mitt egoistiska ”jag” som jag nu tror mig vara.

Det finns två krafter som verkar i naturen. Jag behöver arrangera dem på ett sådant sätt att den andra kraften (centrifugal) skulle påverka mig på samma naturliga sätt, instinktivt och oundvikligt, som den första kraften (centripetal). Låta det uppta mitt sinne och hjärta och dra ut mig med våld. Låta det tvinga mig att tänka på andra och bry mig om dem. Jag behöver det, eftersom det är det enda sättet för mig att hitta min själ.

I det avseende hjälper mig den kabbalistiska gruppen. Bara gruppen kan övertyga mig om att komma ut ur min cirkel och rikta uppmärksamheten på vad som är ”utanför.” När jag ändrar min inställning från ”intra” (inom) till ”extra” (utanför), slutar jag bekymra mig om kroppen och börjar istället bli mån om själen.

Jag inser att den yttre verkligheten, som verkade främmande för mig och som jag var helt likgiltig inför innehåller mitt riktiga jag. Denna externa cirkel är faktiskt mycket mer värdefull för mig än den inre eftersom den innehåller min själ som är evig. Samtidigt är den inre kretsen bara ett djur, som är ägnad att leva cirka 70 år.

Men beslöjningen tillåter mig inte att se allt detta. När jag börjar inse detta, är jag förvånad över i vilken utsträckning Skaparen spelar ett spratt med mig.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →

Shamati, Artikel 86 : Det finns en bra regel som vi måste känna. Vårt arbete, gavs till oss för att vara en grund för tro över förnuftet, inte för att vi är ovärdiga en hög nivå. Således, var det givet oss för att ta in allt i ett kärl av tro.Vi existerar i världen som vi upplever genom våra sinnen och utvärderar det i vår hjärna (”hjärta och hjärna”). Denna typ av perception kallas ”förnuft.” ”Förnuft” betyder att vi igenkänner och känner något som ”går in” genom våra sinnen (syn, hörsel, smak, lukt och rörelse) och utgör ”vår värld.” Vi uppfattar det hela genom våra fem sinnesorgan.

Allt som vi känner kallas ”inom vårt förnuft” (Betoch Da’at) och motsvarar våra känslor och iakttagelser. Den andliga världen är något ”över förnuftet” eftersom vi inte är förmögna att känna den och kan därmed inte uppfatta den (varken i hjärtat, hjärnan eller genom våra sinnesorgan). För att börja uppfatta andlighet, måste vi erhålla nya egenskaper (önskningar) som korresponderar till nivån: ”andligt hjärta” och ”andlig hjärna.”

Enligt den typen av uppfattning, är verkligheten uppdelad i två delar: den inre sfären (”Jag”) och den yttre sfären (världen utanför mig). Drivna av en önskan att ta emot njutning, uppfattar vi inre och yttre influenser selektivt. Den selektiva perceptionen bygger upp en bild som vi kallar ”min värld.”

Uppdelningen av verkligheten i två delar härrör från uppdelningen av själen i två delar: Keter, Hochma (GE) och Bina, Zeir Anpin, Malchut (AHP).Innan separationen inträffade, utgjorde de själens fem önskningar , fem Sefirot. Som en följd av separation, delades vår uppfattning av världen i två delar: GE (Galgalta Eynaim – skalle, ögon) som bildade våra inre önskningar genom vilka vi känner vår värld och oss själva, medan vi känner AHP (Awzen, Hotem, Peh – öron, näsa, mun) som något ”utanför oss.”

Saker och ting är ordnade på detta sätt med avsikt. Det är för att ge oss en chans att arbeta i GE ”inom förnuftet.” Men om vi väljer att arbeta med AHP, och behandlar det som våra egna begär, når vi tillståndet som kallas ”över förnuftet”. Vårt ”förnuft” är något som finns inom oss, medan ”över förnuftet” betyder något utanför oss.

Om vi vill uppnå andlighet behöver vi koppla önskningar i AHP till oss, när vi gör det kallas det ”arbete över förnuftet.” I själva verket är dessa uttryck helt enkelt de ord som vi använder för att beskriva vår inställning till våra begär, inre eller yttre.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner - Inga kommentarer →