Det spelar ingen roll vilken del eller stycke ur boken Zohar vi studerar. Rabash brukade göra såhär: Han brukade sluta sina ögon, öppna boken på något ställe, och börja läsa mitt i texten. Han läste några rader, och detta var tillräckligt för honom. Sedan fortsatte han att tänka.

Det knyter en person till källan som förklarar för honom om den korrekta och goda framtiden. Trots allt, så vet du inte vad denna källa är i sig själv. Du vet bara att genom att göra detta, så öppnar du någon kran som tar dig till den kraften, och denna kraft måste influera dig. Det är som om du öppnat en vattenkran, och det forsar över dig.

Detta är sättet vi måste relatera till boken Zohar. ”Vattnet” kommer på sådant vis att vi ”står under kranen”. Med ”att stå under kranen” menas att vi är tillsammans, och längtar så mycket som möjligt efter förening eftersom detta är vattnets naturliga sätt, att hälla vatten från ett förenat kärl. Så enligt sättet som vi förenas, begäret att ta kontakt, och strävan efter att bli en människa och ett hjärta, på det sättet kommer mängden ljus från Toran till oss, och vi tar del av emottagandet av Toran, mottagandet av ljuset.

Från den andra delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.10.31, Zohar

WMW |  MP3

Fråga: Vad är det utmärkande med boken Zohar i den globala integrerade utbildningen

Svar: Först och främst, det är verkligen viktigt för oss att vi läser Zohar i en halvtimme per dag under våra dagliga lektioner. Så var det under studierna med Rabash, vilket är anledningen till att vi behåller samma ”dos”. Förutom att vi läser på morgontimmarna,  istället, vilket gör det ännu mer effektivt.

Vi förbereder även en bok som vi kallar för Zohar för alla, avsedd för de som vill förenas med oss, som förstår att vi genom att läsa denna bok drar Ljuset som förenar oss, och bara under detta ljus kan vi uppnå riktig förening mellan oss.

Det är anledningen till att vi alla måste läsa denna bok. Trots allt talar Zohar enbart om våra korrigerade kontakter, om våra korrekta inre system i hela mänskligheten, i vilken vi kommer att förenas i tanke och känsla, uppnå ett mål, en tanke, och därefter upptäcka oss på nivån för människan, likt Skaparen, den övre världen, det högre livet.

Det är därför jag är så övertygad om att våra ansträngningar med att förbereda Zohar för alla inte kommer att vara i onödan, att en tid kommer att komma då den kommer att bli läst av och använd av massorna. Precis som vi läser Zohar idag, kommer denna bok en dag att läsas av externa människor på olika sätt som t.ex på internet eller de sociala siterna. Zohar är verkligen källan till allt ljus som återvänder som för oss tillbaka till det goda, och det kan dras på olika nivåer. Och att återvända till godhetens källa innebär återvändandet till godhetens källa och tillståndet före splittringen, nämligen till nivån av förening mellan oss.

Från den andra delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.10.11, Zohar

Fråga: När vi läser Zohar, ska vi försöka leta efter förbindelsen mellan oss i intellektet eller i känslorna?

Svar: Vi ska leta i våra känslor. Om vi inte kan hitta det där bör vi ta hjälp av intellektet. Men först och främst ska vi försöka hitta en emotionell kontakt.

Zohar beskriver den redan nu existerande förbindelsen mellan oss. Denna förbindelse kommer att uppenbaras som Malchut i den oändliga världen, fylld med oändlighetens Ljus, närvaron och uppenbarelsen av Skaparen. Detta är vad vi måste sträva efter.

Så när vi läser Zohar försöker vi föreställa oss den korrekta förbindelsen mellan oss. Idag blir behovet av denna typ av förbindelse mellan oss allt mer tydlig. Därför uppenbaras Kabbala för alla. Detta kräver att de av oss som har väckts upp och börjat studera lite föra än alla andra måste sprida det till resten av världen så att alla ska inse att vi befinner oss i en kris. Det vill säga att vår nuvarande förbindelse inte fungerar, och att vi måste upptäcka en ny förbindelse mellan oss.

Denna nya förbindelse kan inte urskiljas på det naturliga, egoistiska sättet som vi har gjort tidigare, eftersom denna förbindelse redan existerar i det globala och sammankopplade systemet som genomsyras av den ömsesidiga garantin, vilket till en viss del uppenbaras i världen. Därför uppstår ett problem: En bättre typ av förbindelse gör sig gällande, men vi relaterar till den egoistiskt. Krisen är klyftan mellan det eftertraktade tillståndet  som uppenbaras i världen och det tillstånd vi faktiskt befinner oss i. Det är en kris.

När vi läser Zohar, gör alla möjliga ansträngningar och överhuvudtaget studerar Kabbala bör detta leda oss till ett tillstånd där vi blir lik nätverket av förbindelser som uppenbaras mellan oss. Det uppenbaras ju trots allt som långt mycket mer korrigerat än vad vi är i vårt trasiga tillstånd. Och när vi analyserar situationen säger vi ju själva att världen har blivit mer global och sammankopplad, medan vi inte har blivit det.

Från 2:a delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.09.05, The Zohar

Fråga: Hur kan läsandet av en text som jag inte ens förstår hjälpa mig att förenas med gruppen eller att vilja göra det?

Svar: Att bara läsa texten ger inget av sig självt. Det är tanken på vad det exakt är jag begär som fungerar. Det är som en styrkekälla.

Om vi antar att du får en medicin, och med den botar du det du hade för avsikt att bota. Medicinen påverkar hela kroppen, och du måste själv bestämma exakt vad det är du vill behandla, vare sig det är ett ben, en arm, huvudet, ett sår eller vad du vill. Själva medicinen är en universalmedicin.

Från 2:a delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.07.31, Zohar

Fråga:

Svar: Det är självklart! Detta ges till oss för att vi ska kräva känslan. Vi kan inte hålla två tankar i vårt medvetande. Vad kan vara bättre än att ställa in mig själv korrekt för att läsa boken Zohar, tillsammans med vännerna, i en cirkel, och inuti den vilja uppenbara det vi läser?

Men det som händer är att jag ställer in mig själv och börjar läsa, och plötsligt sjunker jag aningen djupare in i texten. Då använder jag det inte längre som en “sgula” – Ljusets speciella kvalitet, för att avslöja det i förbindelsen mellan oss. Istället skiftar jag fokus till texten själv, vill förså den och uppnå den på samma sätt som jag läser vanliga böcker, vill ta reda på vad de handlar om. Jag uppfattar inte det som står skrivet där som någonting som händer inuti mig, mellan oss, inuti oss, utan som någonting som existerar utanför mig. Jag skiftar omedelbart till den yttre bilden.

Därefter kommer alla sorters främmande tankar till mig och jag börjar ”resa” i dessa fantasier och beräkningar.

Detta händer tills man inser att man inte kan komma ut ur det, och att det berövar en rätt angreppssätt där man bokstavligen skulle kunna ”bita fast med tänderna” för att hålla sig kvar vid rätt inställning till läsningen.

Vad ska man göra? Till slut når man ett krav, att man behöver känslan – inte för att lära känna texten eller höra den, utan för att komma in i denna bild, att uppnå den. Man vill att detta ska hända, att denna bild ska bli tydlig inom en. Precis som man nu befinner sig i denna jordiska verklighet, måste man inom sig hitta denna andliga verklighet.

Därför måste hela denna förvirring, alla dessa tillstånd, föra oss till en sådan desperation att vi bara vill ha känslan, medan vi tydligt inser att vi inte är förmögna till någonting själva, även om vi håller avsikten. Men trots allt kommer vi tydligt att urskilja precis vad det är vi måste göra.

Å ena sidan måste man förstå att det inte finns någonting man kan göra och att det inte är någon idé att ens öppna boken. Du når total desperation. Men å andra sidan vet du att du inte kan lämna denna väg eftersom hela ditt liv finns i den. Och då får du det…

Denna punkt är verkligen kritisk eftersom det är från den man kan komma in i den andliga världen. Och det är vad som verkligen händer.

Från den andra delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.07.24, Zohar

WMV |  MP3

Fråga:

Svar: Det står i Zohar, stycke 121 i kapitel “Bo” att Toran nämner uttåget ur Egypten 50 gånger. Förutom det så står det skrivet att en person måste se sig själv komma ut ur Egypten varje dag, och det är så därför att allt vårt arbete utförs bara i relation till Egypten.

En persons andliga arbete med att korrigera sin egoistiska natur börjar från stadiet av “Abraham” – Grunden till givandets egenskap. Men hur kan vi utveckla denna egenskap?

Detta är anledningen till att “Abrahams” fråga till Skaparen framträder i en människa: “Hur kommer mina ättlingar ärva ett stort land?” (kapitel “Lech-Lecha“). Med detta menas: Hur kan jag inuti mig, utveckla (därför att mina ättlingar är mina framtida tillstånd) ett enormt begär efter givande och kärlek för att på så sätt mottaga hela Ditt Ljus från Dig?

Svaret som mottages är som följande (från Skaparen till Abraham), “Vet om att dina ättlingar kommer vara i exil 400 år”, där 400 år är alla fyra nivåer av egoism. Alltså, Skaparen talar om för människan att hon kommer bli fullkomligt nedsjunken i egoism och kommer därmed förvärva ett begär som är likvärdigt med det Oändliga Ljuset.

Först kommer du att vara genomsyrad av detta begär att absorbera allt, och sen kommer du att upptäcka att det är felaktigt, och begära att komma ur det. När du kommer ur det börjar du korrigera det från ett egoistiskt begär till ett begär att ge. Med detta menas att lämna Egypten och träda in i det heliga landet.

På detta sätt, genom att stegvis korrigera egoismen vi förvärvar, uppstiger vi i 125 steg tills den fullständiga korrigeringen (Gmar Tikkun). Följaktligen delas vår andliga väg in i tre olika faser:

1. Från den ursprungliga punkten (Abraham, strävan efter att uppenbara Skaparen) fram till inträdet i Egypten.
2. I Egypten, där vi utvecklar vår strävan efter Skaparen, som frambringar utvecklingen av egoism och insikten att den är ond, och utvägen ur den.
3. Korrigeringen av våra egoistiska begär fram tills dess fullständiga korrigering.

Allting kretsar kring “Egypten”: En del av vår väg är “innan” och en del är “efter”. Men Egypten är den centrala punkten. Det är därför en person måste känna att han kommer ur Egypten varje dag, alltså att han varje dag tar en del av det egoistiska begäret och korrigerar det, och tar emot ett nytt Ljus inuti det. Detta kallas “en ny dag”. Och detta fortsätter på alla nivåer.

Från den andra delen av den dagliga kabbalalektionen 4/13/11, Zohar

“Introduktion till boken Zohar”,

Där är ett system kallat “världarna”. Själarna hänger på det så som frukt på trädet. Där finns ett samband mellan världarna (”träd”) och själarna (”frukter”), mellan frukterna själv, själarna, och mellan delarna av trädet, Sefirot. De är alla sammankopplade, och de är alla blott Kelim (begär) och Ljus.

Likaså är alla karaktärer som beskrivs i boken Zohar: Rabbi Shimon, Rabbi Pinhas, Elazar och Rabbi Pinhas dotter, ljus inuti Kelim, sammanbundna av vissa föreningar. Det är därför som Zohar kallar dem vid namnen av familjära relationer, såsom ”farfar”, ”son”, ”dotter”, eller ”fru”, beroende på vem som det talas om.

Hur som helst, allt detta relaterar bara till Kelim eller Ljusen. Ljusen är viktigast. Belysningen som strömmar från en plats till en annan kallas ”Rabbi Shimon”, ”Rabbi Elazar”, eller ”Rabbi Pinhas”.

Från den andra delen av den dagliga kabbala lektionen 2/8/2011, “Introduktion till boken Zohar”



Fråga:

Svar: Avsikt är människan inom mig; den definierar vad jag vill ha ut av allt jag har inom. Allt jag är fylld av – uppfattningar, sinne, förhoppningar, fantasier, drömmar, det förflutna, nutid, och framtid – allt detta blandas och urskiljs av mig: Vad vill jag ha ut av allt detta?

Jag förstår inte denna blandning. Allt är trassligt: I dag är det en sak, i morgon en annan. Men vad jag vill ha betraktas som min avsikt.

Med andra ord, nu ser jag över mitt liv och allt jag har och bestämmer vad som är det viktigaste för mig. Det är punkten där jag kan fatta ett beslut: Jag kan antingen dränka mig själv i ”cocktailen” jag har blandat och glömma allt, och återvända till mitt dagliga liv. Eller så kan jag höja mig över det och önska att gräva ut ur hela denna mix endast det jag kan använda för min utveckling, det framtida livet. Det är vad jag måste besluta, och det är därför avsikt definierar människan i mig.

Från den andra delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-11-25, Zohar

Ljuset bygger vår förbindelse och vi kommer att avslöja Skaparen endast inuti det. Vi måste sträva efter detta, inte för vårt eget bästa, utan bara för att skänka Honom glädje. När vi uppnår kärlek till Skaparen kommer vi att upptäcka Hans kärlek till oss. Alla våra studier är ämnade att avslöja eller uppväcka vår kärlek till Skaparen.

Självfallet så känner vi inte det minsta behovet efter detta. Vi påminns om den Övre Kraftens existens endast när vi mår dåligt. Det är vår natur att handla endast när vi saknar något, begära att kunna komplettera och uppfylla oss själva.

Vi känner inte något behov av Skaparen och att dessutom älska Honom. Men vi försöker att artificiellt sträva efter Skaparen genom att arbeta i gruppen, gradvis framkallar vi Ljusets influens över oss, som ger oss speciella egenskaper av kärlek och givande.

Denna egenskapen kan riktas endast mot Skaparen för att Han är den enda existerande förutom oss. Men hursomhelst, för att kunna nå Honom har vi blivit placerade i ett speciellt tillstånd kallat ”denna världen”. Här kan vi med hjälp av familj och vänner göra ansträngningar och öva oss i att skaffa kärlek till den rätta omgivningen. Då kommer vi att gå från att ha kärlek till skapelserna till nivån av kärlek till Skaparen.

Det är så vi kommer ur egoismen, skiftar från egenkärlek till kärlek till vår nästa, och genom vår familj och våra vänner skaffar vi kärlek till Skaparen.

Då uppenbarar vi den sanna naturen av ”medlen” vi har använt. Det visar sig att Skaparen delade upp vår verklighet på detta sätt för att ge oss möjlighet att komma till Honom genom dessa ”övningar”. I verkligheten finns det inget förutom mig själv, som införlivar hela verkligheten och Skaparen som är ovan det.

Så låt oss bygga intentionen att mottaga Ljuset som reformerar från våra gemensamma studier för att uppenbara kärlek mellan oss och vår kärlek till Skaparen.

Från den första delen av den Dagliga Kabbala Lektionen 11/24/10, Zohar

Video MP3

Fråga: Om det inte finns någon förutom Skaparen och jag inte existerar, hur kan jag då fråga Honom om att få bli så som Honom?

Svar: Du frågar Skaparen om att få bli så som Honom precis bara för att du inte existerar och i nuläget är allt Honom. Följaktligen kommer du också att avslöja punkten av ditt ”jag”. Du har bara en självständig punkt, punkten i hjärtat, som Han gav dig för att du ska börja bygga din självständighet med den.

Din självständighet ligger precis i din förfrågan till Skaparen om att Han ska göra dig lik Honom. När du börjar fråga, kräv att få bli lik Honom, erhåll Hans krafter, då kommer allt du får mottaga från Honom att vara din förtjänst. Till slut har du samlat detta begär och förverkligat det. Detta kommer att vara ditt ”jag”. Och alla dina kroppsliga begär och egenskaper räknas inte alls, som om de aldrig existerat.

Frågan forts.: Men för att kunna fråga Den Övre om hjälp måste jag veta vem Han är. Hur bygger jag bilden av Skaparen, som jag måste vända mig till, inom mig?

Svar: Bilden av Skaparen är byggd med dina frågor, begärande, och motsägelser. Denna skepnaden är motsatsen till Skaparen, och Hans bild blir gradvis avslöjad i den.

Från den andra delen av den Dagliga Kabbala Lektionen 10/16/10, Zohar

Video Mp3