Om man börjar studera dessa böcker och ser  med sin inre syn, då studerar man kabbalas vishet – vetenskapen om hur man tillfredställer sin själ, hur man kan avslöja den andliga världen och Skaparen, genom att göra sina egenskaper lika med Hans. Men om en person som läser dessa böcker, och även om han verkligen försöker och försöker, men ändå inte kan känna Skaparens handlingar inom sig, betyder det att han inte studerar den kabbalistiska  vetenskapen ännu. Han bara förbereder sig för det.
Men om han inte har någon som helst avsikt att uppnå en andlig upplevelse då har han inte någon kontakt med det andliga eller med Toran. Han är bara intresserad av kunskap eftersom han inte strävar efter Toran. Toran är ljuset som leder en tillbaka till Källan och den påverkar en person när han vill att Ljuset skall komma och korrigera honom eftersom han känner att han behöver korrigeras.
Så om en person bara läser kabbalalistiska böcker betyder det inte nödvändigtvis att han studerar kabbala. Han kanske bara studerar visdomen. Därför diskuteras allting i relation till personen. Om jag plockar upp en bok vars omslag säger ”Tora” eller ”Kabbala”, betyder detta inte nödvändigtvis att jag studerar dem. Allt beror på mig och vad jag önskar med böckerna.

(Från Del 3 av Daglig kabbalalektion; “Introduktion till Talmud Eser Sefirot

Efter att ha funnits i mer än 200 år går moderna skolor genom en djup kris som har utvecklats under de senaste decennierna. Skolorna måste bli platser där miljön är behaglig som den var i det förflutna. Ordet ”skola” kommer från grekiskan och har sin rot i ”fritid”, som är ett trevligt sätt att spendera tiden.

En människa kan inte utvecklas i en förtryckande miljö, eftersom det hämmar människan och får honom att stänga sig för andra. Det är precis en sådan miljö skolor erbjuder eleverna idag. Frihet krävs för att ett barn ska öppna sig och finna sin egen plats och sitt eget syfte i världen så att han kan göra dessa viktiga val och beslut på ett oberoende sätt.

Detta är anledningen till att vi måste hjälpa våra barn att utvecklas utan någon form av begränsningar. Var och en måste vara fullständigt fri inombords och utbildas av samhället. Barn kommer helt naturligt att utbilda varandra i den grupp de tillhör, och gruppen kommer att ta hand om dem som är dess medlemmar. Lärarnas roll är att organisera gruppen. Samhället kommer att övervaka grupperna, eftersom samhället skapar ordning och inte kommer att tillåta någon person eller grupp att göra vad än han vill, under tiden som var och en kommer att vilja vara en medlem av det samhället.

Enligt den kabbalistiska vetenskapen är detta den mest fördelaktiga metoden för att organisera samhället, som befrämjar den korrekta mänskliga utvecklingen. Under sådana villkor bör föräldrars, lärares och andra vuxnas närvaro inte vara märkbar och bör inte kännas av barnen. Denna metod kommer att ge varje barn den bästa möjligheten att utveckla sig själv till sin egen potential.

Aktuellt (från The Washington Post): “46 Stater i USA och D.C. planerar att formulera en gemensam utbildningsstandard” Fyrtiosex stater och District of Columbia kommer idag att kunngöra ett försök till en gemensam vision för vad barn ska lära sig varje år från dagis upp till examen från high school, ett steg mot en enhetlig definition av framgång i amerikanska skolor…Steget mot gemensamma läs- och matematikstandarder markerar en vändpunkt i rörelsen att bedöma amerikanska barn efter en måttstock som återspeglar förväntningar satta på studenter världen över i en tid av global tävlan…Riktlinjerna skulle vara “internationellt konkurrenskraftiga.”

Min kommentar: Detta program kan, i slutändan, totalt kväva ett barns påhittighet. Varför är våra skolor så oframgångsrika?

Med framträdandet av massproduktionen vid 1800-talets slut, där människa och maskin kompletterade och ersatte varandra, placerade dess skapare, den amerikanske ingenjören Frederick Taylor, organisationen av maskinellt och mänskligt arbete på samma nivå.
Fabriksarbetarna blev med nödvändighet ersättningsbara maskindelar.

Efter uppfinnandet av löpande bandet av Henry Ford uppstod ett behov av att utbilda fabriksarbetare snabbare, som på ett mänskligt löpande band.
Detta behov gav bränsle till det moderna skolsystemets utformning: skiljda stadier kallades “klasser,” där barn grupperas strikt efter ålder. Barnen förväntas klättra från klass till klass under den tilldelade tiden. Varje klass har en förman, en ”lärare”, exakta uppdelningar i tid, klockor, raster, och så vidare.

Resultatet är skolor som är isolerade från livet, skapade med syftet att spotta ur sig fabriksarbetare liknande de utbytbara soldaterna i Fredrik den Stores armé. Utbildningsprincipen har förblivit densamma till idag. Skolan ger väldigt lite kunskap (studenter lämnar skolan med bara ungefär 5% av vad de har blivit lärda), men på inget vis gör den ett barn till en person.

Detta är kärnan i samhällets alla problem: uppfostran vi ger båra barn bestämmer det samhälle vi skapar.