Fråga: Utan att nämna kabbala i vår disseminering säger vi helt enkelt till folk att ömsesidig garanti kommer att ge dem ett gott liv. I så fall, hur skiljer vi oss från andra organisationer som kommer med liknande löften?

Answer: Det är synd om du inte känner skillnaden.

Den moderna människan upplever en global, integrerad kris. På detta sätt visar Skaparen henne att hon är förbunden med andra på fel sätt och att hon måste nå ömsesidig garanti. Det finns en metod som kommer att hjälpa henne förenas med andra på rätt sätt och att börja leva ett gott liv. Denna metod fungerar genom att skapa rätt atmosfär, ett ”skal” av omgivningen, som ger människan förklaringen på hur man lever tillsammans och för ett gott, hälsosamt och säkert liv.

Människan hör detta och förstår att det inte finns någon annan lösning. Andra hör samma sak, så det är lättare att göra detta tillsammans med dem. Människan lär sig att förenas med andra på rätt sätt, och i denna process drar hon till sig det omformande Ljuset. Det är samma sak som barn gör när de leker, blir äldre och klokare i processen.

När en människa finner att hon är i en svår situation använder hon därmed andra för att dra till sig Ljuset, och börjar gradvis uppskatta givandets kraft. Hon uppskattar det högt och det blir det högsta värdet för henne. Plötsligt börjar hon respektera det så mycket att till och med när allt i hennes liv fungerar som det ska, överger hon inte givandet, utan vill genomföra det oavsett sina förnimmelser. Det är för att hon tillskriver detta den högsta vikten.

Så blir en människa andlig, från en egoistisk intention, lo lishma, till en altruistisk intention, lishma. Det finns ingen chans att 99% av befolkningen kommer att nå korrigeringen på något annat vis. Kan du rekommendera någonting annat bortsett från Tora?

Jag menar att problemet är ett grundläggande missförstånd av hur man för fram AHP. Vi har vetat hur man korrigerar Galgalta Eynaim sedan Babylons tid, men för att korrigera AHP är detta det enda sätt vi har.

Från den andra lektionen i New York, 2011.09.12

WMV |  MP3

Shamati #59,”Om staven och ormen”: ”Och Moses svarade och sade: ‘Men, skåda, de kommer inte att tro mig’” etc. ”Och Herren sade till honom: ‘Vad är det i din hand?’ Och han sade: ‘En stav.’ Och Han sade: ‘Kasta den på marken…’ och det blev en orm; och Moses flydde från den” (Andra Moseboken, Exodus, 4).

Vi måste förstå att det inte finns mer än två grader, antingen Kedusha (Helighet) eller sitra achra (andra sidan). Det finns inget mellanläge, utan samma stav blir en orm om den kastas i marken.

…Detta är betydelsen av frågan ”Vad är det i din hand?”. En hand innebär begripande, från orden, ”och om en hand begriper”. En stav (mateh på hebreiska) innebär att alla ens begripanden bygger på urskiljandet av lägre vikt (mata på hebreiska), som är tro över förnuftet. Det är så för att tro anses ha lägre betydelse, och som låghet…

Det finns en mycket subtil analys som görs hela tiden, och som man måste göra för att gå vidare mot själens korrigering. Den kallas ”staven och ormen”. Du kan kontrollera dig själv så här: Om jag har en stark vilja att göra någonting och det står klart för mig att det är för min egen skull, och jag inser att det är så här den egoism som brinner inom mig uttrycks, samma ögonblick jag förstår detta måste jag försöka stiga över detta.

Även om jag har en stor inre vilja att döma min vän för att bestämma om jag ska närma mig honom eller avlägsna mig från honom, över allt detta måste jag anstränga mig och höja allt mitt hat, all min avsky, besvikelse och alla förväntningar på andra – vännerna, läraren, Skaparen – och gå framåt med tro över förnuftet.

Jag måste istället förstå att precis de villkor jag har fått är ”staven” som jag måste ta upp i mina händer. Då kommer den att bli en symbol för min tro och hjälpa mig att gå framåt.

Men om jag kastar staven i marken enligt mitt begär (“jord” – eretz, är “begär” – ratzon), då förvandlas den till en orm.

Jag måste göra denna analys för att känna dessa två punkter, som hela tiden är närvarande men som motsäger varandra, inom mig. Mitt ego flammar och vill döma alla – vännerna, läraren och Skaparen. Och dess klagomål och ilska är helt försvarbar. Det är verkligen upprört inombords mot dem alla. Men över detta jobbar jag på att älska dem, rättfärdiga dem, och ge till dem av hela mitt hjärta genom tro över förnuftet.

När jag känner dessa två punkter tillsammans betyder det att jag balanserar mig själv korrekt i mitt nuvarande tillstånd. Dessa punkter är vad som utgör min väg mot skapelsens mål.

På denna väg kommer jag att se att jag hela tiden tas över av nya beräkningar och ny kritik, nya oenigheter mellan mig själv och omgivningen, och detta händer för att få mig att ännu en gång tänka att jag har rätt och de har fel. Detta arbete börjar med en gång, så fort gruppen blir organiserad.

Antingen kommer folk att avancera genom tro över förnuftet, eller så kommer de att drunkna i dessa oenigheter och vandra tillsammans med ormen, kasta sin stav på marken, vilket innebär att istället för att gå med tro över kunskap längs vägen kommer de att gå med tron inom eller under kunskapen. Då kommer det enda som är kvar att göra vara att vänta på att de ska vakna, och det kan ta en mycket lång tid – ingen vet när det kan hända.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.04.13, Shamati

WMV |  MP3

Fråga: Varför associeras termen “Sodom” med dåliga relationer mellan människor?

Svar: Om vi betraktar denna kvalitet i sig, verkar det som att den är till för att skydda samhället genom att upprätta en strikt ordning i det: Alla tar hand om sig själva och sina familjer utan att gå utanför de accepterade normerna. Det finns någonting väldigt rationellt i detta, och det är inte enkelt att uppnå detta tillstånd.

Levnadsreglerna i Sodom är mycket enkla: “Mitt är mitt, ditt är ditt,” “Om du inte rör mig kommer jag inte att skada dig.” Det är förbjudet att låna ut, och det är inte tillåtet att låna. Alla lever enligt den ansträngning de gör: Det du tjänat ihop är helt och hållet ditt.

Vi kommer att döda tjuvarna, förgöra lögnarna; var och en som hjälper en annan förstör den människan eftersom välgörenhet leder till lathet, hon kommer nu alltid att vilja ta emot och slutar att jobba. Så sett är vår värld värre än Sodom!

Egenskapen Sodom innebär att jag inte är avundsjuk på någon: Jag har det jag har rätt till, och du har det du förtjänar. Denna livsfilosofi är unik och komplicerad! Vi använder det som ett skällsord, men vi har inte ens kommit i närheten av det.

Attributet Sodom är inte negativt i sig, utan i relation till landet Israel, viljan att uppnå kärlek till andra, Abrahams kvalitet. På denna väg stannar Sodom upp en, men i sig är detta tillvägagångssätt väldigt användbart för viljan att ta emot.

Om vi inte går över till viljan att skänka representerar nivån Sodom de mest gynnsamma relationerna i samhället: Ge inte något till någon och ta inte emot någonting från dem! Detta är en hälsosam attityd till viljan att ta emot: Om du har rätt till någonting, lev, och om inte, dö. Det är ju trots allt så att allt man tar emot utöver det nödvändiga skadar vår vilja att ta emot eftersom den genom lyx blir van vid att använda andra, vilket skadar den.

Invånarna i Sodom förstod att de inte bör ge efter för viljan att ta emot. Man tar emot enligt sin ansträngning, såsom det sägs “Graden av lidande avgör belöningen”. Så, vad är det för fel med det?

Därmed är det svårt för Abraham att separera från Lot, och deras förhållande varar en lång tid. Först när Abraham ser behovet av att komma vidare och i framtiden förvandla Sodom (Kanaans land) till landet Israel, revolterar han och byter plats på viljan att ta emot och viljan att skänka i termer av deras vikt. Detta beskrivs som en jordbävning i Sodom.

Det är ett väldigt viktigt beslut när man känner behovet av att förändra sin attityd till egoismen. När man väl fattat detta beslut blir man sant fri.

Från lektionen om veckans toraavsnitt ”Lech lecha”, 2010-10-15.

Video |  MP3

Uttåget ur Egypten sker som ett mirakel därför att Ljuset av Gar de Hochma som kommer ur Partzuf Atik verkar ovan den Andra Restriktionens natur. Det är därför det tillåter oss att gå från ett tillstånd av ”Egypten” som härskas av viljan att njuta, till tillståndet där vi kan avgöra för oss själva att vi vill härskas av Bina. Detta är redan en början av ”Sinai öknen”.

I grund och botten är detta ett tecken på att vi har kommit ut ur Egypten. På egen hand är vi oförmögna att komma ut ur vårt egos härskardöme; bara detta enorma Ljus skapar en passage för oss, reser oss ovan vår vilja att njuta. Det hjälper en människa att separera från specifika egenskaper i hennes egoistiska begär, och från och med den stunden så springer människan iväg från ”Egypten” – från egenskaperna som håller henne fast i avsikten ”för sin egen skull”, som berövar henne möjligheten att uppnå ”för skänkandets skull”. Och detta är omöjligt inuti själva Egypten.

När GAR de Hochma uppenbaras, fungerar det som en projektor som lyser upp en människas begär så att hon ser vilka av dem som är så dåliga att hon inte kan undvika att beröra dem. Detta kallas för en ”flykt” – människan reser sig över dem och är redan skyddad ifrån att använda dem.

Ljuset av GAR de Hochma delar dessa begär såsom en kniv och de är inte längre i människans väg eftersom de är begravda inuti henne. Självfallet så kommer de senare att vakna igen med anledning till att bli korrigerade och då kommer människan att avslöja en massa olika problem, tills dess att hon kommer fullständigt ut ur ”Egypten”.

Hursomhelst, allt detta sker med egenskap av Ljuset GAR de Hochma, vilket belyser och klargör våra begär, tillåter oss att resa oss över dem, för att korrigera dem eller delvis använda dem.

Från den andra delen av den Dagliga Kabbala Lektionen 10/27/10, Zohar

Video MP3

Här är en enkel avsikt att ha när man läser boken Zohar:

1. Jag kopplar an till varje bokstav och ord, och de kommer in i mig som en medicininfusion som administreras droppe för droppe, och som jag uppfattar som “livselixir”.

Jag rör mig från ord till ord, utan att veta vad som döljer sig där bakom. Men jag är övertygad om att detta ”livselixir” efter varje ord, som droppe efter droppe, gradvis rinner in i mig.

2. Om jag vid alla tillfällen kan hålla kvar vid denna tanke, då kan jag tillåta mig själv att, inte dyka in i texten, utan genom texten eller inuti den urskilja Skaparen och min attityd till Honom.

Texten är vad som händer människan, och avsikten eller intentionen är människans förbindelse med Skaparen. Först håller vi fast vid avsikten, sedan försöker vi genom den nå Skaparen, Den från vem vi hör och från vem vi tar emot. Texten är det tillstånd på mina begär som jag vill uppnå.

Om människan även kan föreställa sig att hon nu verkligen hör texten i Zohar från Skaparens mun, att Skaparen förmedlar denna kunskap till henne, berättar för henne om hennes egna högre tillstånd, då är detta ett av de bästa sätten att koppla an till Skaparen. Detta kallas “att höra eller studera Tora från Skaparens mun”.

3. Om vi tillsammans försöker förena våra avsikter när vi läser Zohar, då kommer vi djupt inuti, i våra gemensamma ansträngningar, känna att Zohar talar om just detta.

Toran beskriver bara hur vi tillsammans bör förenas, till vilken grad, i vilken form och på vilket sätt. Därför är texten i boken Zohar inte avskild från avsikten. Den existerar inte för sig själv, utan talar enbart om förverkligandet av avsikten.

Från den andra delen av den dagliga kabbalalektionen 2010.09.12, om Zohar

Video | MP3