Vi måste blottlägga en plats för sann omsorg i vårt hjärta och i våra tankar. Alla andra angelägenheter måste bli som tvångsmässiga rutiner för mig. Jag lever i denna värld och sköter alla sådana saker därför att de är nödvändiga, men mitt allra största och heligaste engagemang gäller det som verkligen är viktigt. Jag är ju trots allt människa och vill uppnå någonting. Förutom vardagliga bekymmer och pengar har jag något värdefullt i mitt liv. Detta måste vi betrakta som mycket viktigare än livets alla andra bestyr och nyckfulla vändningar.

Jag kan jobba, handla, delta i behagliga eller obehagliga händelser. Det spelar ingen roll vad jag gör, så länge det finns en plats kavar i mitt hjärta och medvetande där jag vill stiga uppåt. Och om det finns en sådan plats måste jag ansluta mina vänner till denna ofrånkomliga omtanke. När vi tänker på och stödjer varandra – då är det en grupp. Alla är angelägna om att de andra ska tänka på samma sak, bry sig om samma sak. Jag vill att de ska bry sig om det som är viktigare än allt annat, och då kommer även jag att bry mig om det.

Vår ömsesidiga omsorg går ut på att bygga ett andligt kärl, det rätta begäret, och åstadkomma en bön om korrigering. När begäret når en tillräckligt kvalitativ och kvantitativ intensitet, kommer det vi vill upptäcka – den högre verkligheten – att uppenbaras i nätverket som har brett ut sig mellan oss, och då vi kommer att få styrka, god hälsa, säkerhet och välstånd…

I nuläget är det visserligen sant att den Judiska nationens framtid hänger på ett mirakel snarare än en stadig grund. Och allt medan detta har vi ett särskilt kärl, och tack vara detta kan vi driva bort alla besvär och problem, och alla som hatar oss. Det är bara vi som har nyckeln till framgång och ett bra liv för alla. Det är just därför hela världen och våra grannar aldrig kommer att lämna oss ifred.

Vi har fått ett gyllene tillfälle, och det är bara om vi uppnår ömsesidig garanti som vår enighet kommer att förvandlas till en mittpunkt för allt som är gott. Så låt oss göra detta möjligt tillsammans, genom att villigt och glädjefullt bry oss om varandra.

Från Lektion 1, Konventet i Achziv 2011.09.01

När vi läser Zohar ska vi försöka komma ihåg att alla korrigeringar leder till enighet mellan oss. Vi bör se allt som utspelar sig i världen som ett avslöjande av vår separation och frånkoppling. När allt kommer om kring uppenbaras  allt hat, all oordning och alla problem som uppstår för att vi, och därefter hela världen, ska känna att vi måste reparera förbindelserna mellan oss.

I den utsträckning vi arbetar med spridning och talar om den förbindelse som existerar mellan alla, ovanför separationen och motsattheten mellan varje  del av landet och världen, i samma utsträckning förbereder vi oss för och kräver att få enighet när vi studerar.

Så ju mer vi utgör ett påtagligt inflytande i vår spridning av denna kunskap, ju mer vi talar om enande och försöker föra nationen mot enighet, desto mer kommer vi att kräva och be om det under studierna. Och då kommer vi göra oss förtjänta av att dra detta Ljus till oss, och leda det genom oss – till hela landet och resten av världen.

Från den 2:a delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.08.10, Zohar

Fråga: Hur kan läsandet av en text som jag inte ens förstår hjälpa mig att förenas med gruppen eller att vilja göra det?

Svar: Att bara läsa texten ger inget av sig självt. Det är tanken på vad det exakt är jag begär som fungerar. Det är som en styrkekälla.

Om vi antar att du får en medicin, och med den botar du det du hade för avsikt att bota. Medicinen påverkar hela kroppen, och du måste själv bestämma exakt vad det är du vill behandla, vare sig det är ett ben, en arm, huvudet, ett sår eller vad du vill. Själva medicinen är en universalmedicin.

Från 2:a delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.07.31, Zohar

Fråga: Vad är det vi menar med ”enighet” när vi talar med världen?

Svar: Att förenas enligt den ömsesidiga garantin innebär att vara som en människa med ett hjärta. För att förena alla hjärtan till ett begär, så som det var innan kärlens sönderslagning, genomgår vi två tillstånd.

I det första steget neutraliserar vi viljan att ta emot för mottagandets skull och därigenom uppfyller vi villkoret för Chafetz Chesed, ”Gör inte det du själv avskyr mot någon annan”. I kraft av detta skadar jag inte längre min nästa. Jag dömer inte längre en person efter hur bra eller dålig han är i mina ögon, hur mycket jag kan utnyttja, kontrollera och bedra honom.

Jag letar inte längre efter att tjäna på världen. Jag vill helt enkelt inte ha någonting. När jag väl uppnår hela min ondskas storlek och falskhet, som varje sekund får mig att skada andra, önskar jag att i så stor utsträckning som möjligt minimera användningen av mina begär. Jag ber bara om sådant jag inte klarar mig utan, det absolut nödvändigaste, och hoppas att jag därigenom ska uppnå den givande egenskapen.

Jag vill bli en punkt, som Malchut som införlivas i Bina. Bara en punkt. Det är som om jag inte existerar. Mitt ”Jag” är inkluderat i och helt hängivet Bina, som en spermie i en livmoder. För närvarande är jag bara en spermie i en livmoder som inte existerar för sin egen skull, utan bara för den högre.

Detta är det första stadiet där våra hjärtan ännu inte är förenade, men de stöter heller inte bort varandra.

I nästa stadie börjar de närma sig, som det står skrivet, ”Ålska din nästa som du älskar dig själv” Med hela mitt hjärta (eftersom jag inte har några andra verktyg), kontrollerar jag min nästas hjärta för att se i vilken utsträckning jag kan tillfredsställa och ta emot från honom. Mitt hjärta arbetar helt och hållet för att tjäna och uppfylla hans hjärta, och han behandlar mig på samma sätt. Detta är enigheten vi uppnår mellan våra hjärtan genom att verkställa principen för kärlek till sin nästa såväl som för sig själv, och därigenom blir vi som en man i ett hjärta.

Från den 5:e delen av den dagliga kabbalalektionen 11.07.27, ”Freden”

Fråga: Hur kan man testa för att se att man anstränger sig tillräckligt?

Svar: Ansträngningar görs vanligtvis över förnuftet, över kunskapen, när det verkar för personen som att allt är extremt svårt och mödosamt, och att han har fått nog. Han tror inte längre på  läraren och hans ”dumheter” eller på Skaparen som är dold, vilket gör det omöjligt at avgöra vad det är Han vill ha av mig. Och han har många klagomål på gruppen som helhet, och likaså på varje enskild individ.

Men samtidigt borde vi ändå säga att den bild jag ser är så som den är på grund av mina egna brister, min egoism! Därför att i själva verket existerar jag i den oändliga världen. Och gruppen är de själar jag är fullständigt sammankopplade med. Och läraren är delen ovanför oss som leder oss mot att förenas med de redan korrigerade själarna så att vi tillsammans ska kunna korrigera de själar som ännu inte är korrigerade. Och Skaparen kommer att uppenbaras emellan oss; därför att nu är han gömd från oss, för vårat eget bästa.

Om personen föreställer sig detta tillstånd på rätt sätt, om han förstår att denna värld är fiktiv och att han måste gräva djupare in genom denna illusoriska bild, till dess inre form så att han kan uppenbara de trådar som förbinder oss, liksom baksidan av en broderad bild, då kommer alla bitar falla på plats för honom, och då kan han be om att förändras.

Han kommer att uppenbara perfektionen genom att vara i harmoni med alla begär, med andra ord, med gruppen och Skaparen, givandets egenskap. Han kommer att känna att han har uppnått perfektion i och med det och att det inte finns något större än detta, inga andra behov eller begär efter något större eftersom detta är det mest fulländade för honom!

Från den 1:a delen av den dagliga kabbalalektionen 11.07.24, Shamati #187

Fråga: I artikeln ”Arvut (ömsesidig garanti)” skriver Baal HaSulam att vi måste handla utan någon betalning, utan kompensation, och utan någon som helst självkärlek. Hur kan vi rena oss från våra förväntningar på belöning, på bra resultat?

Svar: Ni har verktygen: den kabbalistiska metoden som kallas Tora och gruppen. Om du vill förenas med hela gruppen och i den bygga upp en framtida värld som ett verkligt exempel för alla, gör då detta.

Hur kan ni förenas? Ni kan förenas genom Tora. Ljuset som finns i den renar. Alla måste känna hur pass bortkopplad eller sammankopplad han är med andra. Alla måste hela tiden försöka kolla om han av impuls försöker förenas med de andra.

Och slutligen är vår strävan nödvändig under studierna. Var är bönen under lektionen? Vad är bönen som motiverar dig att förenas?

Det finns ett gemensamt nätverk, men dess trådar är avklippta, och vi måste knyta dem samman igen. Vi kommer till lektionen för att studera de brutna banden mellan oss och förstå hur vi kan fläta ihop dem igen. Detta är de resultat vi bör förvänta oss av lektionen. Gör vi det?

Från den 5:e delen av den dagliga kabbalalektionen 11.07.18, ”Arvut (ömsesidig garanti)”

Fråga: Vi talar om att älska sin nästa som man älskar sig själv. Men hur är det möjligt att se vännerna som om de stod över dig när du tydligt ser och är säker på att du är bättre än dem?

Svar: Var enda person är säker på att han är bättre än andra. Även om han själv inte inser det, är det ändå så det är. Det råder inga tvivel om att varje person betraktar sig själv som bättre än alla andra, och tänker att han förstår mer och är mer korrigerad.

Det är på detta sätt sönderslagningens kraft uppenbaras för oss, genom att tvinga varje människa att anse sig själv stå högre än andra. Personen glömmer att han befinner sig i Skaparens händer som ett formlöst, livlöst material, som en klump lera, och att allting inom honom, hans begär och tankar, kommer till honom från Skaparen.

Det enda som kan komma till uttryck som en individuell handling i detta material är dess strävan efter att förenas med sin ”nästa”. I sådana fall antar denna formlösa massa den ”mänskliga” formen – en form som liknar Skaparen.

Det är bara denna strävan, att vara lik Skaparen, som kan existera i ”leran” som dess egen strävan. När blir det individuellt, vad är villkoren för det? Bara om denna ”lerklump” handlar med avsikten att förenas med alla andra ”klumpar” för att bilda en särskild form som kallas ”människa” – en form bestående av ömsesidigt givande, där var och en av dem som vill skulptera en människa utav sig själv antar sin form – en särskild del av den gemensamma skulpturen.

Och utöver detta, tilldelas de allt sådant som dyker upp inom dem och mellan dem från ovan, allt enligt de villkor och problem de måste bemästra och lösa. Därför är allt som händer i nuet och allt som kommer att hända i framtiden givet från ovan. Och från klumpens sida är bara en enda liten påverkan möjlig – gradvis, genom att förenas med andra som är som den, för att anta Skaparens form, kan den bli ”människa”.

Från 2:a delen av den dagliga kabbalalektionen 11.07.20, Zohar