Inlägg i kategori 'Okategoriserad'

Det är omöjligt att gömma sig från folk

Dr. Michael LaitmanEn tid av erkännande och ånger är karaktärsdrag som inte låter mig nå kontakt med andra. Så detta inträffar före början på korrigeringen, det vill säga före början på det hebreiska nyåret. Först och främst måste jag klargöra vad det är som stör mig. Det är rimligt att anta att det är mitt ego och att jag helt enkelt inte vill förbindas och förenas.

Fråga: Jag vill verkligen inte dö! Ett liv i paradiset är att sitta ensam på en strand där jag inte har några andra runt mig förutom en eller två som står mig nära och som jag behöver. Men du säger att paradiset är när vi är förenade, kommer inte det att bli för trångt?

Svar: Det kommer inte bli för trångt för oss. Vi kommer känna perfekt harmoni inom denna förbindelse för ingen annan kommer störa oss.

Kommentar: Varje år reser jag till de mest avlägsna platser på semester där det inte finns en enda människa. För mig är detta paradiset.

Svar: Detta är motsatsen till hur vi löser våra problem med separation, att försöka undfly ondskan och gömma sig på en plats där det inte finns några människor alls.

Man kan också förbli bland folk och må bra, som om man vore ensam, men må mycket bättre. Allt beror bara på mina relationer med de andra och hur mycket tryck de utöver på mig och tvingar mig att vara beroende av dem.

Detta visar på vikten av att rätta till våra relationer med varandra, så att jag kommer känna alla människor som delar av en enda kropp. Det vill säga att de inte längre kommer störa mig, tvärtom kommer var och en behövas eftersom han eller hon alltid kommer vara redo att hjälpa mig med allt jag vill eller behöver. Det kommer att vara en idealisk förbindelse.

Hur som helst kan vi ännu inte komma överens med folk. Men vi har inget val, vi måste vara tillsammans. Idag finns det drygt sju miljarder människor på jorden, och om ytterligare 50 till 100 år kommer vi att vara dubbelt så många. Så det finns ingenstans vi kan gömma oss från varandra, vi måste förstå att naturens allmänna program består av att göra oss till en person med ett hjärta. Då kommer jag verkligen känna att ingen runt om mig är överflödig, trots att jag kommer ha miljoner människor runt om mig. Jag kommer inte uppleva det som att jag befinner mig i en folkmassa, utan tvärtom kommer jag känna hur var och en är nödvändig och kompletterar mitt begär.

Ånger och botgöring är det nödvändigt att komma till, särskilt under månaden elul, som är upptäckten av begären i mig som förhindrar förbindelse. Det räcker att upptäcka och exponera dem, för i samma ögonblick genomgår de korrigering. Om jag betraktar dem som en synd, korrigeras de omedelbart av Ljuset som omformar. Inget krävs av oss förutom att upptäcka vår egoistiska natur och det inre motståndet mot förbindelse med andra. Och det är bra att denna ondska visar sig, då Ljuset hatar vårt egoistiska samhälle och är redo att korrigera det på ett ögonblick vid vår första förfrågan.

Fråga: Varför är det dåligt att vilja vara ensam?

Svar: För att målet med skapelsen är att föra oss till enhet, och när man rör sig bort från det motsätter man sig målet med skapelsen och lider av att röra sig i motsatt riktning. Det vore möjligt att korrigera min förbindelse med andra och uppleva mig själv i ett harmoniskt, idealiskt och underbart tillstånd bland miljoner människor, men istället för det flyr jag undan en vecka för att vara ensam, åtminstone lite, varpå jag måste återvända. Jag skulle kunna uppleva det som om jag är på semester hela året, som om det inte fanns någon i närheten!

Trots allt är det inte så att vi har någonstans att fly till. Vi behöver andras tjänster; vi behöver läkare, kockar, handlare och bankirer. Vi tvingas att arbeta och tjäna andra, tjäna pengar, och ta hand om en familj. Så vi måste ha relationer med andra människor.

Se bara vad som händer i världen på grund av att vi inte gör det. Naturen för oss till extrema situationer som kräver av oss att hitta en väg till den rätta förbindelsen.

[166146]

Från det israeliska radioprogrammet 103FM, 2015.08.30

Skaparen föregår allt

laitman_276_02Varför förstår vi världen vi lever i? Det är på grund av att vi känner den. Om vi började förnimma den på ett annat sätt, skulle vi uppfatta den på ett annat sätt inom oss.

Med andra ord föregår känslan förståelsen. Det är omöjligt att förstå en verklighet vi inte känner. Det händer bara inte. Ibland är det möjligt att förstå någonting i vår värld i enlighet med vår fantasi, för vi har modeller av av att förnimma särskilda objekt inombords, och det är möjligt att föreställa sig dem i någon form. Men detta är ett problem.

Kan vi till exempel föreställa oss smaken av vindruvor och bensin? Det vill säga, så länge vi inte påtagligt upplevt någonting formas inga kelim (kärl, verktyg) i oss, eftersom kelim är begären, känslorna, och utan dem har hjärnan ingenting att jobba med.

Vårt problem med Skaparen är alltså att Han är den enda kraften, och vi har i vår värld möjligheten att uppleva oss själva som separerade från Honom, och det är det största Han någonsin gjort. Han skapade någonting som om det existerar utanför Honom (existens ur frånvaro), och just ur denna ickeexistens är det möjligt att börja uppnå Skaparen.

Men det är omöjligt att förstå Honom med intellektet för Han är sätt, beteenden och aktiviteter som är helt oförståeliga för oss. Nivåerna av att närma sig Skaparen följer graden av likhet med Honom. Det största problemet med att komma närmare är för oss att för varje steg vi närmar oss Skaparen måste vi förstå mer och mer – känna, veta och inom oss greppa – att alla våra rörelser inom våra begär, tanker, drifter och planer, vad de än må vara när vi riktar oss själva direkt till Honom, och även varje motsatt aktivitet när vi vill vrida och ljuga för oss själva, i allt detta föregår Skaparen oss.

Det spelar ingen roll hur vi uppfattar oss själva, oavsett begär, tankar eller handlingar, vi upptäcker alltid Honom först och därefter oss själva. Var finns då jag? Det blir tydligt att var och ens ”jag” ligger i just förståelsen av det faktum att Skaparen är överallt och att man nu måste häfta fast vid Honom. Jaget kommer alltså gradvis vid någon punkt häfta fast vid Skaparen tills det nåt fullständig likhet med Honom. Denna form kallas Adam, människa.

Men vi har svårt att föreställa oss detta eftersom allt måste äga rum i våra begär, och detta kommer att förverkligas först när vi i vår inre analys börjar röra oss i riktning mot upptäckten av Skaparen i allt inom oss och runt oss, enligt principen ”det finns ingen annan än Han”.

Det jag tänker nu är Hans tanke. Är min reaktion på denna tanke min reaktion eller också Hans reaktion? På vilket sätt kan våra tankar vara likvärdiga? På vilket sätt kan jag se skillnaden mellan Honom och mig? Om jag inte går med på de tankar som väcka inom mig betyder det att även det kommer från Honom, och här börjar det bli tydligt var min form fortfarande inte är lik Hans.

Detta är en mycket intressant analys. I början är det tröttsamt. Därefter börjar det bli intressant. Det är trots allt en konstant inre lek som i själva verket bidrar till våra liv och ger dem inre mening, inre energi, en källa till rörelse. Om man börjar leta efter Skaparen i alla ens drifter, känslor och tankar – även i omedvetna och instinktiva rörelser – innebär det att man letar efter sättet på vilket man är olik Skaparen.

I den stilla, vegetativa och rörliga naturen manifesterar Skaparen instinktivt. Allt sker där i enlighet med vissa lagar. Det finns inga problem där, och alla naturlagar hålls till punkt och pricka.

Alltså kan vi inte ha några klagomål på djuren, inte heller kan djuren klaga på varandra. Allt befinner sig i en viss balans: vem som äter vem och vem som existerar på vems bekostnad. Allt är förutbestämt. Allt måste vara på det här viset. Naturen har en precis och instinktiv överföring här. Skaparen agerar naturligt i dem och uttrycks inte i någon form.

Det är samma sak med människor i vilka Skaparen inte vill uppenbaras. Han verkar instinktivt. Vi ser att alla de stora politikerna, ekonomerna, och till viss del även vetenskapsmännen (det finns de som är medvetna om sin skillnad), för att inte nämna allmänheten, alla existerar de instinktivt. Skaparen uppenbaras inte för dem.

På vilket sätt uppenbaras Han för oss? Först får Han oss att leta efter anledningen till vår existens, det vill säga börja leta efter Honom, och för oss till en känsla med hjälp av vilken vi börjar växa ovan vår djuriska nivå. Om jag nu ägnar mig åt detta, försöker jag förstå var i mig – i mina tankar och känslor –jag kan greppa Skaparen, var Han hela tiden utmanar mig och styr mig inifrån. Denna tanke är relaterad till nivån Adam, människa. Jag vill stiga ovan det instinktiva beteendet och medvetet se Skaparens styre, medvetet ur min synvinkel. Det är just den här vägen vi måste ta.

Här börjar vi gradvis koppla oss loss från Honom och ansluta till Honom på ett medvetet sätt, vilket innebär att jag dessförinnan var under Hans instinktiva styre: Allt jag gjort, hela mitt liv dittills var tvunget att vara på det viset. Allt tillskrivs Honom!

Från och med detta ögonblick vill jag känna Hans aktivitet i alla mina känslor, begär, och i allt som äger rum i mig, och därefter besluta om jag håller med om denna handling, hur jag kan häfta fast vid Honom, men medvetet.

I början måste jag känna att detta är Han och detta är jag, och att Han gör någonting inom mig. Går jag med på Hans begär och tankar med hjärta och hjärna, på vad Han gör med mig? Om inte måste jag ansluta till Honom och häfta fast vid Honom ovan mina begär och tankar. Detta är ett mycket stort arbete. Här börjar jag separera mig själv från Skaparen (detta kallas för ”analys av tillståndet”) och därefter göra en korrigering där jag ansluter mig själv till Honom (vilket kallas för” korrigering och vidhäftning ”).

Avståndet mellan Honom och mig avgörs av mitt ego som jag börjar upptäcka inom mig, och ju mer jag arbetar med mig själv desto mer växer mitt ego från ett minus till ett enormt plus, eller från ett instinktivt beteende till ert medvetande om att det är Han som agerar på detta vis, men jag håller fortfarande med Honom och rör mig tillbaka till Honom. Detta sker koniskt och vi måste ansluta dessa båda system i mittlinjen.

Genom förståelsen att vi utan egot inte skulle kunna skilja mellan oss själva och Honom, bli oberoende skapade varelser skänker vi stor belåtenhet till Skaparen. Först då börjar vi förstå vad existens ur frånvaro är, och därifrån ansluter vi oss själva till ”existens från existens”.

[129647]

Från den dagliga kabbalalektionen 2014.02.07

Att förändra gruppen ger glädje åt Skaparen

Dr. Michael LaitmanFråga: Med vad menas ”tro ovan förståndet”?

Svar: Att arbeta med ”tro ovan förståndet” innebär att investera ansträngning, med alla möjliga strategier för att få ett kärl som kallas ”tro”, det vill säga ett begär som är helt givande, tro är givande.

Det som kallas givande är att jag gör en tzimtzum, slutar tänka på mig själv, och använder alla möjligheter jag har att göra ändringar i gruppen, i kontakten oss emellan, för att ge glädje åt Skaparen genom denna kontakt.

En grupp är ett unikt medel som man hittar mellan mig och Skaparen. Enligt hur jag ändrar den, så ger jag åt Skaparen. Därför tänker jag på vilka ändringar som behöver göras i gruppen eller samhället, i min miljö, för att ge åt Skaparen. Jag gör denna handling i samhället men jag tänker på glädjen jag därmed bringar Skaparen.

[129766]

Från förberedelsen till den dagliga kabbalalektionen, 2014.03.12
videoikon MP4 (engelska) | ljudikon MP3 (svenska)

Varför svarar inte Skaparen på våra rop

Dr. Michael LaitmanVi har ingen annan möjlighet att vända oss mot den högre kraften som styr hela skapelsen, hela vår verklighet, än att tala till Honom genom gruppens centrum. Jag kan inte vända mig till honom själv och min vädjan når honom inte.Vi ser att folk har gråtit ut mot Skaparen i evigheter, bett till honom, men oavsett vad de begärt, så har det inte lett någonstans: det kommer inget svar och ingen respons.

Skaparen svarar inte eftersom vi inte talar till honom korrekt. Skaparen är ett fixerat system, naturens oföränderliga lag. Det är som lagarna i denna värld. Alla förstår att vi kan gråta och klaga om vi faller från tionde våningen, men dessa tårar hjälper inte eftersom man ändå kommer att falla och krascha.

Samma sak händer med Skaparen.Vi försöker ge honom mänskliga attribut, och hoppas att han förlåter oss, har förbarmande med oss, visar oss sin generositet, precis som en person som vill verka snäll och trevlig, men det kan inte vara på det sättet! Skaparen är den generella naturlagen och naturen känner ingen barmhärtighet.

Om vi inte vet hur man relaterar till naturen, till Skaparen, kommer inget att hjälpa oss; det är så det har varit hittills. Kabbala, däremot, lär oss exakt hur vi ska agera. Då kan vi veta hur vi ska verka inom ramen för dessa lagar och hur man använder dem.

Så du ska inte vara ledsen för dig själv och vännerna, utan snarare förstå att vi har för avsikt att hålla den generella lagen och använda den korrekt. Men för att göra det måste vi anpassa oss till denna lag först. Vare sig vi vill det eller ej, så kommer vi att bli tvingade till det.

[134765]

Från kongressen i Frankrike, ”En för alla, lalla för en”, dag 2, 2014.05,1, lektion 2
videoikon MP4 | ljudikon MP3

En lång väg till den första andliga nivån

Dr. Michael LaitmanFråga: Du har sagt många gånger att hat, avund och ära hjälper vänner i en grupp att avancera mot förening.

Svar: Om vänner i en grupp strävar efter förening och börjar känna alla möjliga störningar mellan sig, avund, hat, motstridigheter, måste de förstå att allt är givet till dem från Skaparen medvetet, för att de ska lägga till ytterligare krafter, sträva efter förening, vilket de måste ha för att nå första nivån.

Därför, när vi rör oss framåt, så får vi alltid störningar på grund av att vår kapacitet inte räcker för att stiga uppåt. Jag reser mig lite, men det räcker inte och jag kastas ner. Återigen reser jag mig lite och kastas ner, men efter detta kopplas alla dessa små störningar samman.

Vi kan inte nå den första nivån i ett språng. Anta att jag befinner mig på nivå 0 och att jag måste stiga till den första nivån, hur ska jag då gå till väga? Skaparen splittrar denna nivå i en mångfald tillstånd där jag går upp och ner, upp och ner.

A Long Way To The First Spiritual Level
Jag kan inte stiga över en viss nivå, och jag höjs upp, men inte på ett meningsfullt sätt.

Men efter det skapas en förbindelse av summan av alla mina tidigare tillstånd, som krävs för att stiga upp till den första nivån.

Därför verkar det som att samma sak händer hela tiden, det kan till och med vara mycket värre än det tidigare var, men i själva verket kopplas allt samman i en summa. Som det sägs, mynt för mynt ackumuleras i en stor summa, tills alla mynt är samlade i en skatt, som avslöjas samtidigt.

Därför är tålamod en viktig del av vår väg. Och den vars arrogans talar från sin hals blir lämnad med sina egna intressen; inget kommer att hända för honom. Huvudsaken är att tålmodigt anpassa sig själv.

Varje tillstånd vi går igenom, varje kongress, lektion, workshop, varje gång vi disseminerar, och så vidare, lagras allt. Dessa aktiviteter försvinner inte; de skrivs in i din ”bankbok”, som visar för dig hur mycket du har kvar till den första nivån.

Och efter att den uppnåtts blir allt klart och man går framåt med öppna ögon. Men den första nivån är den svåraste, därför kallas den ”uttåget ur Egypten”. Resten av nivåerna är inte heller enkla, men vi går igenom dem med förståelse, medvetet, med riktig rörelse, medan denna nivå 0 är fullständigt avstängd från oss.

[120257]

Från kongressen i Bulgarien, ”Den nya världens gryning”, dag 2, 2013.11.12, lektion 4
videoikon WMV | ljudikon MP3

Att förenas i en enda droppe

Fråga: Vad innebär det att ”Ta allt genom gruppen”? Är det att berätta för gruppen om alla sina problem?

Svar: Att ta allt genom gruppen betyder inte att du behöver tala om allt, även om denna princip, naturligtvis, delvis realiseras på detta sätt. Dock är det viktigaste att känna att du förenar dig med vännerna.

Detta är en intern rörelse. Du hör dem, pratar med dem, och sitter med dem, hela tiden försöker ”gå in” i dem, för att vara med dem som en helhet, fram till den punkt då du börjar känna hur du börjar komma in i övre världen genom dem.

En känsla av gruppen börjar med en enkel fysisk känsla av vänners närvaro. Nästa steg är en slags känsla av gemenskap.

Då kan det hända att det framträder en känsla av beroende. Därefter kommer en känsla av sammanhang och kärlek.

Således börjar vi gradvis, inuti denna nya enhet, som vi är, att visa, känna Skaparen. Men detta ”vi” är inte relaterat till någon. Det är inte summan av oss, utan en kollektiv helhet.

På liknande vis är en stor droppe vatten  inte summan av alla andra droppar från vilka den har bildats, eftersom det är en droppe i sig själv. Om, till exempel, tjugo droppar slås samman till en droppe, då finns det inga divisioner i den. Den är inte summan av de föregående dropparna, utan en gemensam helhet, med dem alla. Vi måste komma till detta.

Så fort vi samlar oss i den första droppen i vilka det inte finns några uppdelningar, kommer Skaparen genast att visa sig i den. Och om vi på något sätt är uppdelade in i den, kan vi inte gå samman i en enda droppe, vilket innebär att det finns rester av vår separation, och Skaparen kan inte uppenbaras. Det är så det fungerar.

[120438]

Från samtalet om grupp och spridningsarbete, 2013.10.21
videoikon WMV | ljudikon MP3

Filmprojektorn finns inom mig

Dr. Michael LaitmanJag finns faktiskt inte i världen, utan världen finns inom mig.

Processen av att ”läsa” den yttre verkligheten som intern är indelad i fyra nivåer, och genast på första nivån bör jag guidas enbart av vad jag ser.

Och jag ser att Skaparen gör denna ”projicering” åt mig. Det är som att en projektor är placerad inom mig och den visar hela världen och allt som händer i den. Ljuset från denna ”glödlampa” i denna ”projektor” passerar genom ”filmen” delade i rutor och faller på ”skärmen” i mitt medvetande: Därmed ser jag den nuvarande bilden av världen. Men Skaparen själv är det abstrakta övre ljuset, evighetens ljus.

The Film Projector Is Within Me
Så i själva verket är ”filmen” mina reshimot som skapar den eller den bilden. Och hade det inte varit för denna mekanism hade jag aldrig kunnat urskilja vad som händer för alla reshimot hade förblivit inombords. Men, Skaparen lyser upp min inre värld som om den vore en yttre verklighet.

Baal Hasulam skriver om detta i ”Introduktion till boken Zohar”.

[117456]

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.09.22, Baal HaSulams skrifter
videoikon WMV | ljudikon MP3

Ett dagligt schema är en livlina


Dr. Michael Laitman
Fråga: Om vi inte känner till våra kommande tillstånd, hur kan vi då förbereda oss för dem?

Svar: Vi kommer aldrig känna till våra kommande nivåer även om vi redan befinner oss på andliga nivåer. Låt oss säga att du befinner dig på steg 80 längs stegen. Detta är en underbar nivå, tro mig. Men före du kommer till denna nivå motsvarande nivån innan denna, så är du en miljon gånger värre än du  är nu.

Du har inga begär, inga intressen, du hör inte ett enda ord om vad som sägs under lektionen, du sitter som en outgrundlig sten. Du kan inte ens tänka på andligheten, du kan inte ens komma ihåg när du gjorde det sist. Vad är den andliga världen egentligen, du kan inte känna igen en enda känsla därifrån, inte ett enda ord.

Istället måste du stiga över de mest primitiva tankar: Vad finns i min mage, på mitt bankkonto, i frysen? Du förvandlas till ett odjur. Hur kan du stiga till den 81:a graden? Enbart genom gradvisa och komplicerande rörelser.

Ingen där uppe kommer ge dig energi, vikten av målet, så dina ögon öppnas och tindrar. Tvärtom blir du totalt fråntagen livets anda. Du faller tillbaka till egoism, hatar vännerna. Nu börjar du även komma ur dessa inre tillstånd även om du inte ens kommer ihåg vad de handlade om. De pratar, men du lyssnar inte ens. Det handlar inte om att du är ”emot” eller ”för”, du reagerar helt enkelt inte.

Det står skrivet,”gör allt som står i din makt”. Ju större en person är, desto större är hans ego. Därför upplever han en fruktansvärd börda från sitt hjärta som inte ger honom utrymme att göra någonting. Vad kan du göra?Dra fördel av intellektet? Men det finns inget intellekt, du är förvandlad till en sten. Leka ”som att” funkar inte heller. Buga sig för miljön, men du har ingenstans att buga; du har redan fallit ner till golvet och man kan inte ramla  från ett golv. Vända sig till gruppen? Men du ser den inte framför dig.Vad kan hjälpa dig? Bara en enkel förberedelse! Om du tar dig an ett andligt tillstånd utan att vara förbered, då har du ingen chans att att avancera.

Och om du ännu inte kunnat förbereda dig, då är ett dagligt schema den enda vägen ut. Om du vant dig vid en viss rutin, då blir vanan till en andra natur. Du kommer att behöva den och gör det till en vana att använda den så  mycket som möjligt på grund av att vana ger en andra natur, och om du känner dig som död så gör vanan så att du väcks till liv. Du måste gå upp till lektionen för att du har vant din kropp vid att du gå upp just den tiden. Du måste utföra vissa vanemässiga handlingar. Det handlar inte om själen, kroppen vänjer sig vid dessa fysiska aktiviteter som du utför vid samma tid och under samma förhållanden.

Därför är det viktigt för en att ha ett dagligt schema. Inget hjälper utan vanor. Eftersom jag i min natur inkluderat vanor relaterade till andligheten, så påminner de mig nu, när jag utför de fysiska vanemässiga handlingarna, om andligheten. Jag skapade dem i mig själv på grund av det andliga målet, och nu när jag måste stå ut med dem i fysisk form, så tar dem mig tillbaka till ett andligt tillstånd.

[111030]

Från ett samtal om förberedelse inför kongressen i St. Petersburg, 2013.06.26
videoikon WMV | ljudikon MP3

Att hitta sanningen

Dr. Michael LaitmanFråga: Hur ska jag arbeta med mina inre tillstånd? Acceptera dem? Stiga över dem? Be om något? Kräva?

Svar: Det beror på din nivå.

Vi börjar gradvis att glädjas åt det faktum att vi kan vara över våra tillstånd; Det är inte masochism eller blint bortkopplande; vi är medvetna om våra känslor, vi kalkylerar saker, och samtidigt kopplar vi bort oss själva från dem. Det är nästa steg i att skapa masach (skärm): Man försöker att vara bortkopplad från gott och ont och på riktigt vara oberoende av känslan i sin kropp.

Fråga: Hur kan vi hålla oss på denna nivå, och låta de behagliga och de obehagliga känslorna göra sitt arbete i kärlet, och samtidigt observera dem från utsidan?

Svar: I Ordspråksboken står det, ”Skaffa sanning och sälj den inte”. Vi kan inte urskilja detta externt. Det finns många lager i en persons beräkningar och det är omöjligt att stanna på en punkt hela tiden tills det övre ljuset gör det ”stabilt”.

Men om man anstränger sig och försöker, då vill man verkligen att detta ska hända. Först får man en känsla av att man kan ”Hålla denna standard”. Sedan, självklart, sänds en känsla av misslyckande och kraftlöshet. Därefter visar det sig att man inte ens kan tänka på det, och sen håller man kvar denna tanke, men kan inte uppfylla den. Detta är hur de fyra typiska faserna i denna process utvecklas.

Men hur som helst måste jag, i alla känslornas grader, från maximal negativitet till maximal positivitet, försöka hålla mig fast vid detta tillstånd och fokusera på målet. Oavsett vad som händer, det spelar ingen roll för mig. Även om denna känsla kan slita mig itu, så litar jag enbart på en sak, och ”låser” mig själv till målet.

Allt det här är enbart möjligt ”i centrum av gruppen”. Det är inte bortom horisonten eller över molnen; det är enbart i centrum av gruppen som jag hittar och upptäcker den andliga världen. Genom att arbeta med gruppen, börjar jag upptäcka att det inte är slumpmässigt valda ansikten, utan speciella människor valda från ovan. Tillsammans skapar de ett helt nätverk, och om jag är delaktig i gruppen, om jag är redo att bidra med all min kraft, då är jag inkluerad i malchut, i Shechina.

Dessutom lär jag  känna kraften som upprätthåller den och som uppenbaras i den, och jag kommer att identifiera mig med denna kraft. Jag influerar vännerna underifrån och de från ovan, och där i gruppen möts vi till slut för att förenas. Då visar det sig att gruppen är vår gemensamma bäbis….

[101634]

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.02.21
videoikon WMV | ljudikon MP3

 

Hitta kraften som väcker kärlek

Dr. Michael LaitmanFråga: I det integrerade samhället finns det en sorts ”abstrakt” mål som är underbart och perfekt och som alla älskar. Kommer vi inte trampa i samma fällor som utopierna en gång trampade i?

Svar: Om det är möjligt, så kommer det integrerade samhället ändras från en utopi till verklighet. Om det är omöjligt, då kommer det fortsätta vara en utopi och det är bäst att hålla sig från ett sådant samhälle.

Först måste vi ta reda på om vi kan väcka en särskild kraft över oss, ett speciellt attribut som kommer att skapa särskilda förutsättningar så att människors natur förändras från en egoistisk till en altruistisk natur. Detta kan fullföljas genom konstant, gradvis förändring i små grupper och därefter växa till större grupper. Men i stort bör denna process inkludera hela mänskligheten.

Kan en person som skapades som en total egoist, som bara tänker på sig själv och inget annat (detta är sättet vi är programmerade) ändra sitt program? Och mer därtill, kan han förändra det så att objektet som tar emot njutningen inte är mig tack vare allt som omger mig, utan snarare att min njutning blir välbehag åt alla omkring mig, framförd av mig.

Njutningen kvarblir. Så måste det vara eftersom det är del av vår natur, bara karaktären av fyllandet förändras. På bekostnad av vad? En moder, till exempel, är fylld tack vare det faktum att hon ger sitt barn allt — detta är naturlig kärlek. Kan vi uppnå det tillståndet där vi känner naturlig kärlek för människor som är totala främlingar, som är motsatta oss och långt från oss, när jag känner att de är en oskiljaktig del av mig precis som ett barn är för sin moder? Kan vi hitta en sådan kraft?

Om vi hittar det, kommer vi kunna  genomföra ett sådant experiment och se att det är så.

Från programmet på kab.tv, ”Den integrala världen. Formeln för det integrala samhället”,  2012.07.01