Enligt lagen om interaktion mellan ljus och kärl, måste vi gå igenom de grövsta av olyckor på vägen mot målet. Och där kommer vetenskapen kabbala till vår räddning, hjälper oss att undvika dessa motgångar av att följa vårt djuriska kött, utan transformerar dem istället till den mänskliga nivån, till den nivå vi bör vara på.

I dag får jag motgångar från tre nivåer: den stilla, vegetativa, och den djuriska. De piskar mig mot den mänskliga nivån. Annorlunda uttryckt, knuffas jag bakifrån av en dålig kraft, ondska, lidande. Och jag kan bara ta till ett sätt att hjälpa mig, en önskan, en attraktion framåt, som kommer från det underbara målet som skiner upp min väg som solen. Jag kommer fortfarande uppleva lidande, men det blir ett skönt lidandet av kärlek.

Det är lättare att bära denna sortens lidande, för den orsakas av längtan till den goda framtiden. Jag känner besvikelse och hamnar i desperation, men jag flyr inte iväg för jag förstår att dessa smärtor måste nå en viss, total mängd. Likt småpengar, läggs de krona efter krona en efter en till slut ihop till en stor summa.

Jag samlar på mig ett stort tryck inombords, ett enormt begär mot målet, jag behöver ett mellanrum mellan mig idag och det korrigerade jaget, och det mellanrummet måste kännas som lidande. Det är ofrånkomligt. Denna avgrund öppnas inom mig, men det finns absolut ingen anledning till att den skapas genom krig, sjukdomar och andra katastrofer.

Den riktiga korrigeringen håller precis på att starta, när mänskligheten börjar förenas, för att gå samman som en man med ett hjärta, antingen ofrivilligt, med en mängd negativa krafter bakifrån, eller med hjälp av ljuset som flyter ovanifrån. Det är omöjligt att beskriva hur dessa vägar skiljer sig åt. Trots allt måste vi öppna upp Malchut från världen av oändlighet, antingen i mörker med oerhört lidande som renar vår egoism, eller i ljuset som reformerar.

Dock, allting hänger på hur vi upplever den avgrund som separerar oss från korrektionen. Vi kan överkomma vägen frivilligt, genom att gå med på det, genom att bygga en miljö som stödjer oss; eller så kan vi ignorera lösningen så långt som möjligt tills pressen bakifrån tvingar oss att förstå varifrån och varför katastroferna inträffar, som vi inte kan fly undan hur vi än försöker.

En person kanske behöver  årtionden på sig för att bli smartare och avslöja ljuset. Och det är därför den kabbalistiska vetenskapen gavs till oss. Men på ett eller annat sätt måste detta glapp mellan Skaparen och skapelsen upplevas tillfullo inom oss.

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.11.09, Rabashs skrifter, Matan Torah (Givandet av Toran)

WMV |  MP3

Naturen stödjer instinktivt, fast och automatiskt systemet av ömsesidighet, sammankoppling, hjälp, harmoni, globalisering och integrering, och upprätthåller därmed livet. Därmed säger vi att den övre kraften är kärlekens kraft. Men de stilla, vegetativa och rörliga nivåerna av naturen har ett ”litet” ytterligare element: människan, det mänskliga samhället, som inte vill följa denna lag. Det är med mening skapat så för att det ska utvecklas slumpmässigt, driven av sin egoism.

Föreställ dig ett gigantiskt system där en del, som är den mest utvecklade, effektiva och ömtåliga, inte jobbar i harmoni med resten av det. På grund av den når hela systemet gradvis ett tillstånd av fullständig obalans. Det här börjar vi äntligen inse. Mänskligheten har blivit en cancertumör som konsumerar allt utanför sig själv, bryter jämvikten och orsakar på så vis en naturlig och motsvarande reaktion.

Hur ska vi uppnå harmoni? Om vi inte gör det kommer vi trots allt förstöra hela organismen. Detta börjar bli uppenbart. Det krävs ingen profet för att se vart saker och ting är på väg.

Det är just detta den kabbalistiska visdomen beskriver: hur vi måste omforma oss själva genom att studera naturens integrala lagar. Börja inte med mysticism och studera astrala fenomen; allt vi måste göra är att lära oss de lagar som gäller för slutna, globala och integrerade system, som även kallas analoga nätverk och som är bekanta för oss genom ingenjörskonst. Det finns en väldig mängd vetenskapligt, matematiskt korrekt material som informerar oss om hur slutna system upprätthåller sin inre balans.

Vi måste studera oss själva som de element som är otillräckliga för detta system i våra handlingar, begär och tankar. Och om vi ärligt vill uppnå någon form av normal existens, även på den materiella världens nivå (för att inte nämna vad mer vi uppenbarar när vi uppnår homeostas med naturen), då kommer vi alla att komma till en generell harmoni.

Idag kan det verka aningen onödigt och otrevligt, men naturen driver, tvingar och kräver av oss icke desto mindre redan den inre ansträngning  och de inre handlingar som är riktade mot att förvandla oss själva. Att vara i linje med den omgivande naturen innebär trots allt att ta hänsyn till den, inte att bara konsumera och utblotta den. Hur och på vilket sätt kan vi förändra oss själva? Den avdelning där kabbala diskuterar detta kallas ”ömsesidig garanti”.

Garanti är vår ömsesidiga överenskommelse (som inte enbart gäller oss själva utan hela naturen) att nå absolut och fullständig ömsesidig förståelse och total balans. I kabbalistiska termer är det Malchut av världen av oändlighet, eller med andra ord, en gemensam och ömsesidig egenskap av kärlek och givande.

Att uppnå ”kärlekens egenskap” innebär att ta hänsyn till andras behov som om de vore mina egna. Det är just så alla delar av vår organism interagerar på den biologiska nivån. Och naturen driver oss till att uppnå samma grad i vår sociala interaktion genom social förening med varandra. Den kan tvinga oss att göra det genom att orsaka lidande. Men om vi börjar röra oss i den riktningen kommer vi snabbt, bekvämt och lätt att förvandlas. Och det är det den kabbalistiska visdomen erbjuder att lära oss.

Från den femte lektionen under kongressen i Moskva, 2011.06.11

WMV | MP3

Fråga: Kommer vi att lida till slutet av korrigeringen?

Svar: Lidande är att förnimma okorrigerade områden inombords. Så fort jag börjar se på dem på rätt vis kommer jag inte att ta det som lidande längre; istället kommer jag att känna en väldig tacksamhet till Ljuset för att det visar mig någonting som jag kan rätta till i mig själv.

Smärta kallar på handling. Om jag har ett sår som inte gör ont är det rätt så farligt eftersom det då kan bli infekterat utan att jag gör någonting. Men om det gör ont, tvingar denna sjukdom (inte såret själv) mig att börja leta efter en behandling.

Så är smärta bra eller dåligt? Det är möjligt att stänga av ett visst nervcenter i din hjärna så att du inte längre kommer att känna någon smärta alls. Om dina ben börjar brinna kommer du inte ens att känns att du brinner. Om din arm fastnar i en maskin kommer du inte att märka det. Smärtan är hjälpen som pekar ut felet för oss! Därmed måste vi se på den som medlet för korrigering.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.05.06, Rabashs skrifter

WMV |  MP3

Baal HaSulam, ”Introduktion till Talmud Eser Sefirot”, Stycke 44: Således, förståelse av Hans försyn är orsaken till allt bra, och avsaknad av förståelse är orsaken till allt dåligt. Det visar sig att detta är axeln vilken alla folk i världen cirkulerar runt, på gott och ont.”

Vi uppfattar inte Skaparens styrning; det är oklart för oss vad Han känner för oss. Därför ber vi konstant Honom om något: ”Så var är Du, den Goda som gör gott?”

Och vad får vi i svar? ”Jag är god och ger dig alltid bara gott, men vad gör du med det?! Du tar allt det goda som jag sänder dig och vänder det till ondska, och istället för ljus och varm kärlek får du en flammande eld. Det är du som inte kläder Ljuset av Hochma (Visdom) i Ljuset av Hassadim (Nåd), och det är därför istället för Ljuset av Hassadim som du upplever den destruktiva elden.”

Från den dagliga kabbalalektionen  12/3/10, “Introduction to The Study of Ten Sefirot”

Allt som hänt oss, allt lidande vi gått igenom under loppet av vår historia, har varit för vårt eget bästa. Baal HaSulam skriver i brev #23 att en människa som har uppenbarat en droppe enighet med Skaparen med glädje skulle hugga av sig sina armar och ben flera gånger om dagen bara för att åtminstone en gång i sitt liv känna smaken av enighet med Skaparen!

Och det är ingen överdrift. Om människan skulle överväga hur mycket Ljus en enda droppe enighet skulle ge, jämfört med denna världs värsta lidande, då skulle hon känna att det väger mer än allt!

Vi förstår inte vad det övre Ljuset är som klär sig i själen. Vi tror att det helt enkelt är någonting njutbart som får oss att må bra. Vi känner inte den sanna meningen hos orden ”evighet, perfektion och harmoni”.

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen 17.08.2010, baserad på “Introduktion till boken Panim meirot uMasbirot”

Video |  MP3