Vi måste blottlägga en plats för sann omsorg i vårt hjärta och i våra tankar. Alla andra angelägenheter måste bli som tvångsmässiga rutiner för mig. Jag lever i denna värld och sköter alla sådana saker därför att de är nödvändiga, men mitt allra största och heligaste engagemang gäller det som verkligen är viktigt. Jag är ju trots allt människa och vill uppnå någonting. Förutom vardagliga bekymmer och pengar har jag något värdefullt i mitt liv. Detta måste vi betrakta som mycket viktigare än livets alla andra bestyr och nyckfulla vändningar.

Jag kan jobba, handla, delta i behagliga eller obehagliga händelser. Det spelar ingen roll vad jag gör, så länge det finns en plats kavar i mitt hjärta och medvetande där jag vill stiga uppåt. Och om det finns en sådan plats måste jag ansluta mina vänner till denna ofrånkomliga omtanke. När vi tänker på och stödjer varandra – då är det en grupp. Alla är angelägna om att de andra ska tänka på samma sak, bry sig om samma sak. Jag vill att de ska bry sig om det som är viktigare än allt annat, och då kommer även jag att bry mig om det.

Vår ömsesidiga omsorg går ut på att bygga ett andligt kärl, det rätta begäret, och åstadkomma en bön om korrigering. När begäret når en tillräckligt kvalitativ och kvantitativ intensitet, kommer det vi vill upptäcka – den högre verkligheten – att uppenbaras i nätverket som har brett ut sig mellan oss, och då vi kommer att få styrka, god hälsa, säkerhet och välstånd…

I nuläget är det visserligen sant att den Judiska nationens framtid hänger på ett mirakel snarare än en stadig grund. Och allt medan detta har vi ett särskilt kärl, och tack vara detta kan vi driva bort alla besvär och problem, och alla som hatar oss. Det är bara vi som har nyckeln till framgång och ett bra liv för alla. Det är just därför hela världen och våra grannar aldrig kommer att lämna oss ifred.

Vi har fått ett gyllene tillfälle, och det är bara om vi uppnår ömsesidig garanti som vår enighet kommer att förvandlas till en mittpunkt för allt som är gott. Så låt oss göra detta möjligt tillsammans, genom att villigt och glädjefullt bry oss om varandra.

Från Lektion 1, Konventet i Achziv 2011.09.01

Mänskligheten är sjuk. Men det räcker inte med att vi bara botar patienten utan hans vetskap, så som det går till i vår värld när någon tar mediciner utan att veta hur detta kommer att påverka honom. Varje person som vandrar på vägen mot andligheten måste förstå, varsebli, och uppnå hela universums djup. Varje person måste koppla sig själv till alla själars enorma begär, studera det gemensamma systemet, och börja ge till dem. Med andra ord måste vi få kännedom om hela verkligheten.

Därför är vår organisations huvudsakliga mål utbildning och upplysning. Från en droppe säd måste vi bygga upp en person som liknar Skaparen. Vi måste hjälpa honom, stödja honom, och förse honom med alla nödvändiga verktyg och redskap. Då kommer varje person kunna bygga sig själv och uppnå likhet med Skaparen i sina egenskaper.

Vårt målsättning är att höja varje person, öppna upp honom och forma honom, och hjälpa honom i hans utveckling. Han måste göra någonting själv, men vi ska hjälpa och stödja honom.

Men för närvarande måste vi ha tålamod med alla de som går emot oss och bara tillhandahålla bevis och material så att de kan sätta sig in i situationen enligt deras kunskapsnivå. Vi måste hjälpa dem ur tillståndet av individuell ”kortslutning” och de gem möjligheten att se sig själva med viss distans. Det är vårt mål.

För att genomföra sätta på rätt sätt måste vi först förenas över alla skillnader och osämja, oavsett vad som pågår inom oss, som det står skrivet: ”Kärleken övertäcker alla synder”. Vi måste vara ett gott föredöme för folket och visa dem hur vi arbetar med varandra i harmoni, kärlek och enighet.

Allt detta är för målets skull. Inget annat kan förena oss. Vore det inte för målet skulle vi inte ha någon kontakt med varandra. Men, målet ger oss ingen annan utväg.  Detta är anliggningen till att vi alla förenas och bjuder in hela världen att göra samma sak. Vetenskapsmän upptäcker det, det sunda förnuftet nödvändiggör det, och tendensen i världens nuvarande riktning visar att i en integrerad och sammankopplad värld är det bara möjligt att bygga en säker framtid om man gör det genom gemensam enighet, och inte genom att slåss.

Från Lektion 3, Tysklandskonventet 2011.08.06

Baal HaSulam skriver att alla fenomen i världen är relevanta. Därför får vi inte förstöra eller likvidera någonting, utan bara korrigera det. Men när vi vandrar denna väg måste vi agera på ett organiserat sätt, utan rädsla och utan att dölja något. Världen har trätt in i en utvecklingsfas där vi måste bekänna färg: vårt mål, vår uppfattning, och de ursprungliga källorna som vi baserar detta på.

Det är helt i sin ordning om folk inte accepterar det med en gång, men deras hat mot oss kommer att tvinga dem att göra sig bekanta med vår metod. Deras  icke-likgiltiga attityd kommer att tjäna dem väl. Och under tiden utvecklas världen i en sådan snabb takt att de bara inom några få månader kommer se att vi har rätt, och gradvis kommer de närma sig oss.

Vi bör ta vara på denna period där de är emot oss. I sanning är det så att alla de som inte är likgiltiga redan har en slags kontakt med oss. Den må vara negativ, men en kontakt likväl. Vi vet att konflikter får oss att studera motståndaren så att vi kan besegra honom, men då är man samtidigt förbunden och involverad i honom.

Problemet är de som är likgiltiga, medan de som är emot oss faktiskt är våra närmsta partners. Vi måste relatera till dem som uppenbarelsen av en speciell form av egot för att kunna korrigera det.

Från lektion 3, Tysklandskonventet 2011.08.06

Vår uppgift är tudelad: Å ena sidan måste vi arbeta på oss själva, men å andra sidan måste vi hjälpa resten av mänskligheten. Den känner redan krisen, och vid nästa steg kommer vi att behöva förenas med dem för att fortsätta tillsammans längs vägen. När vi gör det kommer vi naturligtvis att leda den allmänna rörelsen eftersom folk helt enkelt inte känner till hur man ska nå målet. Vi måste bli som en ”dragande kraft”: den del av mänskligheten som bär den framåt.

För att leda andra måste vi först ta hand om oss själva. Men det är viktigt att komma ihåg att vi inte skulle ha fått andligt uppväckande om vi inte behövde korrigera världen och leda den. Av denna anledning kommer vi inte att nå framgång idag om vi bara bryr oss om vår egen utveckling. Vi måste bry oss om hela mänskligheten, hela världen, för att få alla människor att förenas i en enda själ, så som vi en gång var. Detta är anledningen till att vi väckts, och detta måste vara vår styrande avsikt.

Så hur utvecklar vi oss själva samtidigt som vi stakar ut rätt väg för världen? Vårt arbetes generella lag är att det finns en enda kraft som kallas ”Ljuset” eller ”Skaparen”, som styr världen och påverkar den. Denna kraft avgör och kontrollerar allt. För att medvetet smälta in i och integreras med dess förehavande, måste vi önska att den ska påskynda vår utveckling. Utan denna önskan kommer den att utveckla oss i enlighet med det ursprungliga programmet, via den kraftigt negativa stimuli som driver massorna.

Det är anledningen till att hela vårt arbete går ut på att kräva en accelererad utveckling och att ligga steget för de negativa fenomenen i naturens ursprungliga program. För att uppnå detta måste vi alltid förstå att vi står inför en enda kraft som påverkar oss. Och vi måste få den att utöva ett starkare, snabbare och mer effektivt inflytande, bokstavligen ”dra” den i rätt riktning.

Det är som en son som drar i sin mors hand. Men om han drar i fel riktning kommer ingenting att komma ut av det—de kommer inte att gå på bio om han måste till dagis, även om han vill det. På liknande vis måste vi alltid vilja åt rätt håll, vilja lokalisera denna enda kraft, den enda existerande kraften. Vi vill studera den, lära hur den fungerar och vart den siktar.

Därför kräver vi att den ska visa sig själv, eftersom dess handlingar då kommer att bli klara för oss. Vi kräver att den ska påskynda vår utvecklingstakt. Varje gång vi ”drar” den i rätt riktning är det som att dra vår mor i dagisets riktning med en ännu större vilja och strävan än hon själv.

Från den första lektionen under kongressen i Bremen, 2011.08.05

WMV |  MP3

Naturen stödjer instinktivt, fast och automatiskt systemet av ömsesidighet, sammankoppling, hjälp, harmoni, globalisering och integrering, och upprätthåller därmed livet. Därmed säger vi att den övre kraften är kärlekens kraft. Men de stilla, vegetativa och rörliga nivåerna av naturen har ett ”litet” ytterligare element: människan, det mänskliga samhället, som inte vill följa denna lag. Det är med mening skapat så för att det ska utvecklas slumpmässigt, driven av sin egoism.

Föreställ dig ett gigantiskt system där en del, som är den mest utvecklade, effektiva och ömtåliga, inte jobbar i harmoni med resten av det. På grund av den når hela systemet gradvis ett tillstånd av fullständig obalans. Det här börjar vi äntligen inse. Mänskligheten har blivit en cancertumör som konsumerar allt utanför sig själv, bryter jämvikten och orsakar på så vis en naturlig och motsvarande reaktion.

Hur ska vi uppnå harmoni? Om vi inte gör det kommer vi trots allt förstöra hela organismen. Detta börjar bli uppenbart. Det krävs ingen profet för att se vart saker och ting är på väg.

Det är just detta den kabbalistiska visdomen beskriver: hur vi måste omforma oss själva genom att studera naturens integrala lagar. Börja inte med mysticism och studera astrala fenomen; allt vi måste göra är att lära oss de lagar som gäller för slutna, globala och integrerade system, som även kallas analoga nätverk och som är bekanta för oss genom ingenjörskonst. Det finns en väldig mängd vetenskapligt, matematiskt korrekt material som informerar oss om hur slutna system upprätthåller sin inre balans.

Vi måste studera oss själva som de element som är otillräckliga för detta system i våra handlingar, begär och tankar. Och om vi ärligt vill uppnå någon form av normal existens, även på den materiella världens nivå (för att inte nämna vad mer vi uppenbarar när vi uppnår homeostas med naturen), då kommer vi alla att komma till en generell harmoni.

Idag kan det verka aningen onödigt och otrevligt, men naturen driver, tvingar och kräver av oss icke desto mindre redan den inre ansträngning  och de inre handlingar som är riktade mot att förvandla oss själva. Att vara i linje med den omgivande naturen innebär trots allt att ta hänsyn till den, inte att bara konsumera och utblotta den. Hur och på vilket sätt kan vi förändra oss själva? Den avdelning där kabbala diskuterar detta kallas ”ömsesidig garanti”.

Garanti är vår ömsesidiga överenskommelse (som inte enbart gäller oss själva utan hela naturen) att nå absolut och fullständig ömsesidig förståelse och total balans. I kabbalistiska termer är det Malchut av världen av oändlighet, eller med andra ord, en gemensam och ömsesidig egenskap av kärlek och givande.

Att uppnå ”kärlekens egenskap” innebär att ta hänsyn till andras behov som om de vore mina egna. Det är just så alla delar av vår organism interagerar på den biologiska nivån. Och naturen driver oss till att uppnå samma grad i vår sociala interaktion genom social förening med varandra. Den kan tvinga oss att göra det genom att orsaka lidande. Men om vi börjar röra oss i den riktningen kommer vi snabbt, bekvämt och lätt att förvandlas. Och det är det den kabbalistiska visdomen erbjuder att lära oss.

Från den femte lektionen under kongressen i Moskva, 2011.06.11

WMV | MP3

Fråga: Behöver vi en kvinnogrupp? Vilken är kvinnogruppens roll?

Svar: I princip finns ingen sådan koppling mellan kvinnor som det finns mellan män. En man bör förenas i en enda riktning med sina vänner, så mycket så att det inte finns någon skillnad kvar mellan dem. Det vill säga, att på den jordiska nivån måste de försöka uppnå en absolut sammansmältning med varandra i känslor och tankar.

Denna egenskap, denna förmåga att förbindas är inneboende i män; de behöver bara jobba på det. Enbart egoism separerar dem, och de måste förenas över den. Om det finns två vänner och det mellan dem finns en ömsesidig egoism som stöter dem bort från varandra, måste de ändå etablera kontakt.

Detta är männens uppgift. Den kvinnliga delen kan inte göra det.

Männens del inkluderar de objekt som i sig själva bär den potentiella egenskapen av att vara förmögna att koppla samman med varandra. Potentiell! De måste skapa detta nätverk av förbindelser mellan varandra. De kan göra detta. Det är deras korrigering.

Den kvinnliga delen är skapad på ett sådant vis att varje kvinna är en drottning för sig. Hon kan inte förbindas med andra kvinnor genom band, som männen. Hon kan däremot tillsammans med andra kvinnor skapa en gemensam vilja att nå målet.

Detta är kvinnornas uppgift. Denna vilja måste riktas, som om förmedlas till den manliga delen, och genom dem till Skaparen.

Från den andra lektionen under moskvakongressen 2011.06.10

WMV | MP3

Vi har just avslutat ett väldigt lyckat konvent, och det var lyckat i ordets sanna bemärkelse. En del konvent förflyter på ett mycket värmande och behagligt sätt och lämnar en varm fläck efter sig, som ett hett spår. Men på detta konvent åstadkom vi någonting större. Det var en samling människor som kände Ljus och värme i sin gemensamma handling. Givetvis anordnar vi många sådana konvent och vi kommer att fortsätta arbeta från det ena till det andra, och vi kommer att se hur mycket vi kommer att förändras genom det.

Men om vi verkligen vill gå framåt måste vi ständigt söka efter det nästkommande och bättre tillståndet istället för att bara försöka behålla den värme, den nivå, den förnimmelse eller insikt vi har nu. Vi ska inte se oss om. Det skulle vara som Lots hustru som förvandlades till en staty av salt. Vi kan inte ta ett föredöme från det förflutna. Vi måste blicka framåt, och jag hoppas att både du och jag kommer att göra just det.

Jag är säker på att detta andliga kli eller kärl växer inom var och en av oss. Jag kände det. Men dessa kärl måste fortfarande förenas och uppnå den nödvändiga kontakten mellan varandra för att befinna sig på den lägsta, 125:e nivån och vara ett, det vill säga komma till den 125:e graden av förening med varandra. Vi saknar det fortfarande, men vi närmar oss och vi kommer utan tvivel uppnå det.

Så trots att vi skiljs åt måste vi förstå att allt det som existerar i vår värld – inom koordinaterna för tid, rymd och handling – finns där enbart för att leda oss mot målet. Därför måste vi förstå hur alla dessa förutsättningar är nödvändiga för att vi ska komma närmare varandra. Och om vi bara lägger till vårt enande och vår ömsesidiga garanti till dessa förutsättningar, kommer det vara tillräckligt. Det är vad jag önskar er.

Från den 7:e lektionen på Moskva Konventet 2011.06.12

WMV | MP3

Fråga: Vad är skänkande?

Svar: Skänkande kallas det tillstånd då jag accepterar dina begär som mina och börjar uppfylla dem. Med andra ord finns mitt begär enbart till för att generera tillfredsställelse för ditt begär. Det innebär att i relation till dig utför jag skänkandehandlingen, jag älskar dig.

I den kabbalistiska visdomen lär vi oss att hela världen bara består av två komponenter: begär och tillfredsställelse. Så skapas de stilla, vegetativa och animaliska nivåerna. Våra celler, molekyler, atomer, tankar och kraftfält agerar utifrån begäret efter (behovet av) tillfredsställelse.

Detta manifesteras på olika nivåer: biologiska, fysiska, i tankar och begär. Det finns ingenting i naturen förutom brist och uppfyllelse. Om jag alltså förvandlar mig själv till ett medel för din tillfredsställelse betyder det att jag skänker till dig.

Därmed förenas vi: Jag förbinder mig till dig, och du kan göra detsamma i relation till mig. Vi bygger den plats mellan varandra på vilken vi kan uppenbara det övre Ljuset, den ultimata tillfredsställelsen: du från mig och jag från dig. Detta kallas förnimmelsen av andligt liv.

Från den första lektionen under kongressen i Spanien, 2011.06.03

WMV |  MP3