Inlägg i kategori 'Kärlek'

Är det möjligt att kroppen får evigt liv

Laitman_709Fråga: Den fysiska kroppen är en del av korrigeringen. Om en person lär sig leva enligt mitzvot (budord), kommer ens fysiska kropp då bli odödlig?

Svar: Den fysiska kroppen har ingen koppling till mitzvot. Observerandet av mitzvot är korrigeringen av egot till att anta en karaktär av givande och att älska andra. Och denna karaktär kallas korrigeringen av Adam (människan).

Vi är tillsagda att ändras gradvis, om och om igen, var och en av våra 613 begär från egoistiskt till altruistiskt användande, och på detta sätt känner vi den högre världen mer och mer, och med mer och mer klarhet ser vi saker och ting genom dess korrigerade karaktärer.

Fråga: Vad är kropp inom kabbala?

Svar: En kropp är dess kollektiva begär. Vi har nu 613 egoistiska begär, det vill säga en egoistisk kropp, och när vi korrigerat egot behöver vi en ny, helig kropp, det vill säga begäret efter givande och kärlek.

[169727]

Från en kabbalalektion i Ryssland 10/11/15

En fjärrkontroll till alla själar

Dr. Michael LaitmanFrågaÄnda sedan vi började studera artikeln “Det finns ingen annan än Han” känner jag mig totalt förvirrad angående intentionen. Om det övre Ljuset är i konstant arbete, och gör 100%, vad är då “det reformerande Ljuset?” Och vem frågar jag efter det? Från vem kan jag kräva att andra ska få det? Vad fungerar här om allt är inom mig?

Svar: Föreställ dig att jag har en fjärrkontroll. Jag trycker på en knapp och aktiverar någon sorts mekanism. Nuförtiden finns det många apparater som fungerar på detta vis. Men om du skulle visat detta för en person som levde för 100 år sedan, skulle han tro att du helt enkelt var en ängel som utförde mirakel: Du trycker på en knapp och plötsligt förvandlas glaset till en bild….

Det vill säga att jag med hjälp av fjärrkontrollen kan aktivera olika system. Till exempel kan jag trycka på en knapp, och du, som tittar på en bit glas (en skärm), börjar ta emot alla möjliga sorters intryck. Du börjar gråta och sedan skratta, uppleva oro och sedan glädje. Det visar sig att jag genom att helt enkelt trycka på en knapp kan påverka dig så mycket. Jag påverkade en vän.

Kabbalisterna säger att det när man läser Zohar är som om håller i en fjärrkontroll till alla själar och att de är beroende av en. Tänk hur du väcker dem! Detta kallas att ”trycka på en knapp” och aktivera en påverkan som får dem att börja vakna.

Allt beror på hur mycket du vill att detta ska hända och hur många andra människor som också strävar efter att väcka andra. Alla ansträngningar måste vara både kvalitativa och kvantitativa.

Det är så vi väcker varandra. Ingen kan väcka sig själv. Alla kan uppnå denna andliga gemenskap som kallas ”gruppen”, men bara för att väcka andra. Annars kommer man inte ens i kontakt med gruppen. Så är det för att gruppen är som Malchut av världen Atzilut.

Om jag förändrar mig, förändras allt

thumbs_laitman_546_03En fråga jag fick: Om jag är omgiven av delar av min egen själ, varför kan jag inte tvinga dem att vakna till andlighet?

Mitt svar: Det finns inget tvång av det här slaget, det finns inget tvång i andligheten. De som omger dig är inte delar av din själ ännu. Om du redan kände dem som dina egna, då skulle du bli anknuten till dem och väcka dem.

Uppväckande ska komma genom din egen kärlek. För närvarande kanske du vill väcka dem på grund av din egoism, med våld, med din makt. Det är förbjudet att göra det! När du korrigerar dig själv och börjar älska din nästa som dig själv, kommer er uppfattning ändras. Du kommer att se att alla andra är korrigerade och du kommer inte vilja ändra någonting med våld.

Att döma världen till förtjänstens vågskål

Dr. Michael LaitmanFråga: Vad innebär det att döma världen till förtjänstens vågskål?

Svar: Det innebär att uppnå en nivå där jag är inlemmad i alla önskningar i världen, i alla själar, i alla delar av en allmän själ, till den grad att det hela blir jag. Dessförinnan, i de tidigare nivåerna, har jag redan uppnått mitt personliga slut av korrigeringen, som helt har berättigat Skaparens inställning till mig i det förflutna, i nuet och i framtiden.

Nu ska jag uppnå det allmänna slutet av korrigeringen genom att inkludera alla själar i mig och genom att vara i ett kärl med dem. Detta kallas att döma hela världen till förtjänstens vågskål och därmed uppnår jag faktiskt Skaparens inställning till dem alla. Det är för att jag är i slutet av deras korrigering, och i min del av korrigeringen blir det samma sak. Det avslöjas i detta korrigerade kärl som kallas ”absolut kärlek.”

Tills dess, är allt jag har under tiden mitt eget kli och jag dömer enligt mina känslor i det. Så vid en viss tidpunkt kan jag säga att Skaparen är bra, men nästa dag när något obehagligt händer mig, rättfärdigar jag inte Skaparen längre. Jag kan inte upphäva mig själv och bestämma att Skaparen är bra om jag inte rättar till alla mina kärl. Jag är ständigt i en gunga, lutar från en sida till en annan hela tiden.

När jag korrigerar mig själv, börjar jag integrera mig med alla andra kärl, med alla människor, med deras inre. Genom denna kärlek till dem, kommer jag till kärlek till Skaparen. Det här är inte bara vackra ord som kallar mig att älska alla i syfte att använda dem som ett sätt att lära känna Skaparen, de är mina andliga kärl!

Jag fylls allt mer av kärlek till dem, som uttrycks i min önskan att kunna skänka till dem, påverka dem. Jag får hela tiden större önskningar, och jag arbetar med all denna ackumulerade önskan.

Anta att jag igår hade 50 kg begär med vilket jag skulle kunna ansluta till 50 personer, och i dag har min önskan att ta emot ökat, och jag känner vemod, men jag övervinner denna känsla och stiger, och nu har jag 70 kg begär. Med det kan jag nu ansluta med flera fler människor.

Min process för korrigering är genom att ansluta till andra och skänka till dem, genom kärleksförbindelser med 20 personer till. Det är möjligt att förklara detta mycket enkelt, även om det faktiskt inte sker så enkelt, utan som en integrerad inbyggnad i ”cirklar”.

I den mån jag tar kontakt med andra på detta sätt, blir de jag och hela verkligheten blir min. Således ser jag Skaparens inställning till verkligheten, eftersom det är samma sak, precis som hans inställning till mig. Det är som att döma ens inställning till mig efter ens inställning till mitt barn. På grund av att jag älskar honom, är din positiva inställning till honom detsamma som en positiv inställning till mig.

[96885]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2012.12.30, Introduktion till Studien av de tio sfirot
videoikon MP4 | ljudikon MP3

Håll min hand

Dr. Michael LaitmanBaal Hasulam, ”Introduktionen till boken Zohar”: Innan man belönas med att vända på  begäret att ta emot i oss, genom Tora och budorden, till  mottagande för att kunna ge, finns emellertid starka lås på portarna in till Skaparen, för då har de den motsatta uppgiften: att driva oss bort från Skaparen. Det är därför krafterna av separation kallas ”lås” eftersom de blockerar portarna för att närma oss, och driver oss från Skaparen.

Men om vi stiger över dem så att de inte berör oss, kyler ned sin kärlek  från våra hjärtan, låsen blir till dörrar, mörkret blir ljus, och bittert blir surt. Över alla lås, tar vi emot en speciell grad i Hans försyn, och de blir till öppningar, grader av avslöjandet av Skaparen.

Vi bör enbart se krafterna som opererar på oss i varje ögonblick av våra liv. Det spelar ingen roll hur de opererar eftersom de alla är menade att fösa oss närmare Skaparen, att avslöja Honom och hålla kvar i Honom.

Om en person arbetar tillsammans med dessa krafter och enbart bryr sig om sina fysiska begär för att hålla sin fysiska kropp vid liv, och ägnar allt annat åt sin själs begär, då inser han genom att försöka klargöra dessa krafter och kritisera dem, att det inte finns någon slump i denna värld och att allting som händer oss är för att man ska kunna hålla fast i Skaparen ännu mer.

Man når en nivå där man hittar sig själv ej mötandes krafterna som separerar en från Skaparen, som är på andra sidan. Men när man hör en inbjudan från Skaparen: ”Kom till Farao!” innebär det att man själv och Skaparen står sida vid sida, gåendes framåt mot Farao tillsammans medan dessa krafter går mot dem. Skaparen säger till en: ”Håll min hand så går vi tillsammans”.

Detta är en mycket viktigt punkt som man måste klargöra i sitt liv, när man klargör var man är i jämförelse med Skaparen och i jämförelse med hindren. Befinner man sig på en annan sida än Skaparen gällande hindren, alltså, orsakar hindren separation från Skaparen? Eller annullerar man sig själv och håller kvar vid Skaparen, och finner sig sen i Hans armar, eller håller Hans hand, likt ett barn bredvid en vuxen, och då möter de tillsammans hindren, som det sägs ”Kom till Farao” .

Då ändras arbetet eftersom man håller kvar i krafterna för att stärka banden mellan dem, att föra samman personen med Skaparen. Det är som hunden som skäller åt ett barn, på så vis tvingar hunden honom att hålla kvar vid sin mor eller far på grund av rädsla. Det innebär, att om man är på samma sida som Skaparen som bjuder en att gå med Honom till Farao, då känns genast dessa krafter som hjälp. Då arbetar Farao för att föra dem närmare, och detta är den stora skillnaden.
[106257]

Från förberedelsen till den dagliga kabbalalektionen, 2013.04.29
videoikon WMV | ljudikon MP3

Punkten mellan hat och kärlek

Dr. Michael LaitmanBaal HaSulam, brev 11: ”Och jag ber er att göra ert yttersta för att stärka kärleken till vänner och tänka på sätt att öka kärleken till vänner, och att ta bort passionen för kroppslig njutning, eftersom detta är orsaken till hat. Och bland dem av er som bringar belåtenhet till Skaparen kan det inte finnas något hat, utan bara större medkänsla och kärlek mellan er, det är mycket enkelt.

Och ni bör från och med nu lyssna till mina ord, eftersom era liv beror på det.”

Fråga: Hur bör vi korrigera vår attityd till de vänner som väcker hat i oss?

Svar: Ni bör älska de vänner ni nu hatar, det är allt. Ni måste nå ett tillstånd där de blir viktiga för er, kära, de närmaste och mest åtrådda. Men samtidigt bör hatet mot dem behållas.

Hatet förblir nedan, och ni måste hela tiden sörja för att korrigera det och ovan det bygga kärlek. Det är så här andlig spänning definieras. Ni upptäcker andligheten i punkten mellan hat och kärlek, mellan dessa två krafter!

Det finns inte bara kärlek eller hat. Både kärlek och hat kommer från Ljuset som lyser upp antingen på det ena eller det andra sättet, men du kommer mellan dessa två känslor att finna dig i vidhäftelse vid Skaparen.

[100006]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.02.03, Baal HaSulams skrifter
videoikon WMV | ljudikon MP3

En enorm gåva för lidandet i avsaknad av kärlek

Dr. Michael Laitman

Vår andliga väg är delad i två delar.

Den första delen är ganska svår eftersom vi inte ser exakt vad vi gör. Men det är precis det som hjälper oss att avstå från vår egoism. Om vi kunde se vad vi gör skulle egoismen delta i processen och bara växa och vi skulle aldrig kunna bryta oss loss från den. På det sättet kan vi endast gå framåt när vi inte ser vad vi gör. Det är så vi separeras från vår egoism. Gradvis avlägsnas den från oss och vi övergår till att  förenas med vännerna, genom att vi erhåller egenskapen att ge. Men självklart är detta svårt för oss.

Vår väg är baserad på det faktum att vi drar till oss ljuset. Med andra ord jag är oförmögen att korrigera mig själv. Jag kan inte resa mig ovanför min egoism. Jag kan inte göra något över huvudtaget. Men jag kan dra till mig det övre ljuset.

Därför är ansträngningar i visdomen kabbala väldigt intressanta och annorlunda ansträngningar i vår värld, där jag direkt påverkar ett objekt, en plats eller de egenskaper jag vill ändra.  Här är det skillnad. Om jag vill ändra någonting måste jag dra till mig ljuset för objektet, den dimensionen och de kvaliteterna, så att ljuset ändrar dem. Därför söker jag konstant ljuset så det förändrar egenskaperna.

Hur vet ljuset vilka egenskaper som ska ändras? Det är väldigt enkelt. Om jag avancerar mot egenskapen att älska, ömsesidigt givande, mot egenskapen av förening av vännerna, om jag försöker att förenas med dem upptäcker jag att jag är en stor egoist som försöker utnyttja dem. Att jag bara försöker utnyttja dem för min egen vinning och att jag inte bry mig om dem över huvud taget.

När jag upptäcker det i mig själv, väcker det stort lidande i mig. Då börjar jag be ljuset att korrigera mig. När jag upptäcker min egoism börjar jag be ljuset  förändra mig. Det vill säga att jag förbereder ett enormt okorrigerat begär som jag upptäcker i mig och jag känner hur frånstötande det är. Jag känner att det är avskräckande och hur mycket jag vill att det inte ska existera. Det är som cancer som jag vill ta bort och då vänder jag mig till ljuset så det kan utföra  operationen.

Då har vi gjort ett klart framsteg på vår väg. Jag rör mig hela tiden mot förening med vännerna. Mot målet med skapelsen, egenskapen av kärlek och givande. Hela tiden rör jag mig mot att förhärliga de egenskaperna, parametrarna och definitionen av mig själv, för att göra det till det viktigaste för mig.

I slutändan upptäcker jag hur motsatt jag är, hur mycket jag inte vill ha det, hur onaturligt det är. Och då i bitterhet visar jag vilket stort behov av ljuset jag har. Därför är det ett stor problem. Människor som inte är kapabla att upptäcka det och inte är kapabla att lida, kan inte gå den här vägen. Dessutom är lidandet kvalitativt. En människa känner det i det normala livet också, även om allting går bra. Det är lidande och avsaknad av kärlek, för jag vill förenas med vänner.

Då förstår jag att det är nödvändigt men jag ser att det är omöjligt. Bara den här sortens lidande är det som menas, inget annat!  Det handlar inte om jag förstår ämnet eller inte, eller om jag är klok eller otålig. Nej! Det enda som jag behöver är att uppenbara mitt avvisande av förening med andra. Bara det! Att ge!

När jag är avvisande av förening med andra och jag plötsligt börjar att förakta egoismen, inte vill ha det, är det precis den egenskapen jag måste hålla fast vid och då fråga efter korrektion.  Det är hela kabbalas hemlighet. Det är inget annat!

Därför är första delen av vägen att gradvis öka uppenbarelsen av ondskan i oss och sedan vid  ett enda tillfälle bli korrigerad.  Det är därför det är två faser i vårat avancerande.  Den första fasen är att vi samlar flera år av enormt, tungt och omständigt lidande. Sedan blir det vid ett enda tillfälle korrigerat och vi öppnar våra ögon så vi ser en hel ny bild omkring oss.

Det visar sig att hela skapelsen fungerar i egenskapen  av givande och kärlek.  Hela världen fungerar så, medan det för mig i mina egoistiska egenskaper visar sig att jag är uppbyggd av egenskaper av egoism. Det är samma arbetsamma sak som när en raket går in i en omloppsbana med viktlöshet i rymden, och ett lugn plötsligt infaller. Allting är tyst, motorerna stannar, och du är ute i rymden .

Från den virtuella lektionen 2012.11.18, Introduktion till TES
videoikon WMV | ljudikon MP3

Att samla skärvor av perception

Dr. Michael LaitmanFör närvarande befinner jag mig i en fragmenterad verklighet som är delad i två delar, mitt ”jag”och den externa världen. Denna separation förklarar precis vad kabbalisterna ville berätta för oss: ”Du har en chans att sammanföra dessa två delar, interna och externa, till en enhet. Du måste göra det; detta är planen med skapelsen. Om du deltar i sammankopplandet av dem, då kommer du att förnimma den interna verkligheten som du befann dig i innan splittrandet inträffade.”

Kabbalisterna berättar för oss om gruppen, disseminering, och betydelsen av att böja våra huvuden inför våra vänner. Gruppen är inget annat än ”externalitet” för oss, men är redan på den mänskliga (Adam) nivån. De som har punkten i hjärtat, driften att  vara i likhet med Skaparen, tillhör denna nivå. Så, kabbalisterna berättar för oss: ”I er verklighet finns det människor som är lika dig och som också strävar efter att förenas. De är speciellt valda delar av din själ. På det ena eller andra sättet, så är allt en del av din själ. Så, du bör använda dessa delar, eftersom de är gjorda för att hjälpa dig; de kommer för att möta dig.

Därifrån börjar jag förstå vad som står skrivet i artiklarna som handlar om gruppen, enighet, behovet att böja sitt huvud inför gruppen, och om relationerna mellan vännerna. Allt som skrivits beskriver den hjälpande kraften, som sticker ut ur denna värld, den som är frånkopplad från våra andra delar som är spridda igenom universum. Hela universum är bara jag; det är min nuvarande förnimmelse. Även saker som jag inte kan känna just nu är fortfarande jag. Det beror helt enkelt på att jag ännu inte samlat ihop hela vidden av förnimmelser inom mig själv, och att min uppfattning av verkligheten inte är djup nog.

Så, vid den högsta (talande) nivån, finns det vissa delar som verkligen hjälper mig, eftersom de innefattar samma aspiration som jag gör. Om jag nu beslutar mig för att förenas med de, så korrigerar jag till följd av detta alla andra delar av min själ.

Var börjar jag? Jag börjar med den mest känsliga och utvecklade delen som är bredvid mig, mänskligheten. Det är fortfarande angående ens integrerade själ, som vi leds mot korrektion. Om man ser allt från denna synvinkel, ser djupare, och inser vad kabbalisterna skriver om, då börjar man att bättre förstå deras texter, deras syn på världen, och sättet de uppfattar verkligheten och hela processen.

Det viktigaste är att ”bryta isen” och ”lösa upp” den vanliga rutinen i ens självuppfattning och även sättet vi betraktar världen. Vi bör ha i åtanke att allt som existerar enbart är vårt ”jag”, och att all externalitet faktiskt fortfarande är inom oss. Allt är en bild som vi fantiserar som ett särskilt tillfälle i tiden. Vi har också fått en chans att känna en annan vinkel till detta ämne som en möjlighet. I sitt Förord till boken Zohar (del 34), skriver Baal hasulam: ”…Även om vi ser allt som att det faktiskt är framför oss, så vet varje förståndig person med säkerhet att allt vi ser bara är inne i våra egna huvuden. Så är själarna: fastän de ser alla bilderna i givaren, har de inga tvivel om att allt detta enbart är i deras inre, och inte alls i givaren.

En annan fråga är vilken nivå av ”sunt förnuft” vi behöver för det? Självklart är det inte enkelt och inte tillgängligt för alla. Men, om vi gör oss  bekanta med psykologers och kvantfysikers åsikter, så upptäcker vi att deras förståelse av verkligheten är väldigt lik den kabbalistiska. Baal haSulam respekterade materialistisk psykologi eftersom det bygger på vanligt empiriskt förnuft: ”Man kan bara styras av vad man ser”. Psykologer är fortfarande delvis förvirrade med deras hypoteser, medan fysiker mycket seriöst talar om dessa saker: allt är inombords.

Vi måste alltså överkomma en glipa i vår perception.  Om vi konstant tillför ansträngningar, inte fysiska utan inombords, för att sammanföra dessa två delar, det interna och det externa, så lockar vi det omformande ljuset och korrigerar våra korrupta kärl. Våra kärl är enbart skadade inuti vår uppfattning, ingen annanstans. Det delar hela bilden och visar den som om vissa av mina kärl är på utsidan, och de andra delarna är inuti. Allt detta är enbart i vår uppfattning.

För att kunna få en korrekt förståelse för det som skrivits, läser vi artiklarna och breven skrivna av kabbalisterna. Om vi försöker förstå dem från detta synsätt, är det inte som det verkar vara sett ur det vanliga psykologiska synsättet. De öppnar upp mycket större djup och klarhet, och vi känner vad kabbalisterna menade. För de ser världen som en komplett enhet, förenad, för dem är det koncentrerat på förening som man måste uppnå. De har inga frågor angående behovet av att förenas i en grupp, eller varför ”droppen av enhet” måste vara allas mål.

Så, tillsammans med oss finns i utvalda delar av mänskligheten de som strävar efter att förenas. Om vi alla tänker på det och önskar att uppenbara förening, så händer det. I princip är det tillräckligt med 10 människor, och vi är många fler.

Återigen, vår enhet måste vara byggd på jämlikhet. Det sägs: ”Älska din nästa som dig själv.” Jämlikheten kommer få oss att skapa ett center av enhet, den centrala punkten av Malchut.

Från Enighetskongressen i norr, 2012.09.20

Fem sekunder av liv per dag

Dr. Michael LaitmanVännerna bör försäkra att jag inte faller och de bör konstant tänka på mig. Jag måste återbetala dem för detta eftersom dem också behöver denna sorts stöd. Bara om vi ömsesidigt bryr oss om varandra, kommer vi inte att falla och glömma målet. Vi håller i varandra.

Vi har inte en chans att uppnå någonting om vi inte stödjer varandra. Om vi inte gör det, kommer vi inte lämna egot. Detta är ömsesidig garanti.

Om jag inte kan tänka på andra, så innebär det att de inte tänker på mig. Det är både orsaken och resultatet som existerar samtidigt under villkoren för vårt kollektiva muntliga avtal. Då tillkommer Skaparen i det och fullföljer vårt avtal. Utan detta kommer vi utan tvivel glömma honom och börja få främmande beräkningar genom att anta att vi  gjort framsteg och år kan passera som inte leder någonstans.

Man kan inte vara på rätt spår av sig själv. Vet du hur många sekunder vi kan räkna på en hel dag som vi verkligen avancerar: 3-5 som mest! De är så få för att var och en av oss saknar det externa stödet.

Mina begärs kärl är externa för mig och jag måste anstränga mig för att fästa dem vid mig. Om vi inte för oss på detta vis angående andra, så beter vi oss inte korrekt och därför drar vi inte ljuset som reformerar, eftersom Ljuset enbart opererar  i våra förenade arbeten. Det kommer i respons till vårt begär.

Om det inte finns något sådant begär, väntar ljuset passivt omkring oss. ”Hans ära fyller världen”, men vi måste aktivera det. Vi måste hålla detta villkor: ömsesidig garanti som är gjord av vårt gemensamma beroende av varandra och till åtagandet av allihop. Utan det kan ingen lyckas, även om vi tar oss an det från en egoistisk vinkel och än mer om det är angående höga intentioner.

Från ett samtal om inre arbete, 2012.09.30

Hitta kraften som väcker kärlek

Dr. Michael LaitmanFråga: I det integrerade samhället finns det en sorts ”abstrakt” mål som är underbart och perfekt och som alla älskar. Kommer vi inte trampa i samma fällor som utopierna en gång trampade i?

Svar: Om det är möjligt, så kommer det integrerade samhället ändras från en utopi till verklighet. Om det är omöjligt, då kommer det fortsätta vara en utopi och det är bäst att hålla sig från ett sådant samhälle.

Först måste vi ta reda på om vi kan väcka en särskild kraft över oss, ett speciellt attribut som kommer att skapa särskilda förutsättningar så att människors natur förändras från en egoistisk till en altruistisk natur. Detta kan fullföljas genom konstant, gradvis förändring i små grupper och därefter växa till större grupper. Men i stort bör denna process inkludera hela mänskligheten.

Kan en person som skapades som en total egoist, som bara tänker på sig själv och inget annat (detta är sättet vi är programmerade) ändra sitt program? Och mer därtill, kan han förändra det så att objektet som tar emot njutningen inte är mig tack vare allt som omger mig, utan snarare att min njutning blir välbehag åt alla omkring mig, framförd av mig.

Njutningen kvarblir. Så måste det vara eftersom det är del av vår natur, bara karaktären av fyllandet förändras. På bekostnad av vad? En moder, till exempel, är fylld tack vare det faktum att hon ger sitt barn allt — detta är naturlig kärlek. Kan vi uppnå det tillståndet där vi känner naturlig kärlek för människor som är totala främlingar, som är motsatta oss och långt från oss, när jag känner att de är en oskiljaktig del av mig precis som ett barn är för sin moder? Kan vi hitta en sådan kraft?

Om vi hittar det, kommer vi kunna  genomföra ett sådant experiment och se att det är så.

Från programmet på kab.tv, ”Den integrala världen. Formeln för det integrala samhället”,  2012.07.01