Sedan sätter han människan och systemet i rörelse. En person bör vara uppmärksam och lyssna till skaparens influenser, till vad som händer inom sig och utan för sig, för allt är det Skaparens handlingar. Som det är sagt ”Det finns ingen annan än han”. Om en person går med på att allt kommer från ovan, från Skaparen, så blir han känslig för allt som händer omkring honom, så att det till slut påverkar honom. Således börjar en person försöka tyda vad skaparen vill avslöja för honom. Genom att analysera alla olika handlingar: goda och onda, de som är nära honom och de som är långt ifrån honom, de som han ser som onda eller goda.

Så börjar en människa koda av Skaparens plan gentemot honom. Och när han avslöjar den stora avgrunden mellan honom och Skaparen, deras olikhet i tankar, så börjar han avslöja de två motsättningarna, en i kontrast till den andra.

Å ena sidan, känner han hur han vill följa sin egen natur. Men eftersom han redan kommit fram till att det är bättre att följa den motsatta naturen, förstår han att han borde handla på ett annat sätt. På så vis upptäcker han ondskan inom sig, de onda tankarna.

Men han blir glad åt dom! För när allt kommer omkring, så ju mer synder han hittar inom sig, desto mer kraft han lägger på att avslöja dem, desto närmare kommer han en sann bön, det vill säga att få en vilja att korrigera dem. Begäret efter denna korrektion kallas ”försoning”.

De onda tankarna behöver inte försvinna, men de bör ”förmildras”. Det  innebär att vi bör skaffa oss en annan intention över alla våra egoistiska begär och byta till ett altruistiskt begär.

Avslöjandet av synderna och brotten sker under ett enormt ljus, Ljuset Chochma (Visdom), som skiner på en person och avslöjar hur elak och motsatt skaparen han är. I proportion till sin ansträngning, kan man gå sin korrektion till mötes. Alla sina korrektioner, precis som alla våra synder, är skaparens arbete. I slutändan är alla synder och korrektioner, allt Ljus – sammanstrålningens Ljus – som vi drar för att förtydliga ondskan och korrigera den, enbart till för att tillfredsställa Skaparen. Det visar sig att människan genom att avslöja synderna och försona dem når förnöjsamhet; hon omfamnar Skaparen och når sedan total efterliknelse med honom.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.10.07, Shamati #177

WMV |  MP3

Precis som skaparen inte känns nu, så kommer du inte känna av dig själv. Det spelar ingen roll vad som händer, oavsett om någon skäller på dig eller vad de säger om dig – inget externt kommer att påverka dig.

Ditt ego kommer att bli större och större, men du kommer alltid att stiga över det med hjälp av din kraft av givande. Och sen kommer du att efterlikna skaparen till en viss del. Vi kan vara arga på honom hur mycket vi vill, men det kommer ändå inte att påverka honom.

Hur bär han sig åt för att lyckas med det? Har den övre kraften inga känslor eller intellekt? Nej det är helt enkelt attributen av kärlek och givande som står över allt annat. ”Kärleken täcker alla synder”. Och om vi når dit, då innebär det att vi är redo för rosh hashana (det nya året).

Detta är riktigt svåra situationer, och ju snabbare du avancerar, desto mer faller du.Det är som i sport: Den som når hela vägen fram till finalen är den som är bäst förberedd att nå målet. Urvalet blir mindre och mindre, och därav följer att färre och färre når finalen. Därför är det inte konstigt att folk faller på vägen. Det är synd, men sådan är naturens gång.

Skaparen döljer sig.

I min egoisms mörker bygger jag en lysande bild av egenskaperna skänkande och kärlek, en bild av Ljuset. Skaparen förblir lika dold av skärmen, men under skärmen skapar jag Hans bild som om Han stod framför mig. Jag formar skänkandets Ljus (tro, chassadim) och existerar inom det, utan att upptäcka Skaparen på den andra sidan av skärmen.

Jag ber Skaparen att inte ta bort den döljande skärmen, utan istället att låta mig existera i skuggan, i mörker, så att mörkret ska bli som Ljuset för mig och att jag ska uppskatta dess vikt. I själva verket är det just på grund av det som jag ur mig själv kan skapa likhet med Skaparen, bli oberoende. Genom att dölja Sig själv, har Han berett en plats för min likhet med Honom. Och till graden av denna likhet blir skärmen som delar oss genomskinlig, och våra bilder överensstämmer.

Mörkret hjälper mig, för annars skulle Ljuset fylla mig, och därigenom skulle all min strävan kvävas i sin linda. Jag skulle inte känna ett behov av någonting och skulle inte kunna röra mig. Till skillnad från detta gör mörkret det nödvändigt att söka.

Om mörkret helt enkelt skingrades skulle jag återgå till mitt vanliga, materialistiska liv. På grund av detta ber jag att mörkret ska förbli. Det hjälper min egoism mycket: Ingenting fyller eller lugnar det så att jag kommer att begära Ljus ur mörkret. Jag vill uppnå Ljusets kvaliteter inte enbart genom att upptäcka Skaparen, utan genom att skapa Hans bild inom mig.

Jag stödjer själv den skärm som finns mellan oss: Skaparen tar gradvis bort den, men jag ökar med en gång döljandet till 100%. Därmed bygger jag ett tak, ”tältets tak”, och vill inte acceptera det Övre Ljuset direkt. Genom att avfärda det uppnår jag skänkandets egenskap och existerar i mörkret som om det vore Ljus. För min egoism är det mörker, men för de givande avsikterna är det Ljus.

Från  Nattlektionen under Hoshana Rabbah 2010.09.29, Shamati #8

Mitt svar: Vi är en utbildningsorganisation och har ingenting att göra med religion av något slag. Vi är strikt och uteslutande baserade på principerna från Kabbalah så som de beskrivits i de tre autentiska kabbalistiska källorna: Zohar,verk av Ari, och Baal HaSulam (Rabash). Vi följer deras råd i allt. Om du har några frågor, kontakta oss och insistera på att vi visar våra informationskällor.

Även om Bnei Baruch inte är en religiös organisation och följer inte några religiösa traditioner (” budord ”- Mitzvot), utför vi ändå de handlingar som i vår värld utgör grenar härrörande från andliga rötter. På ytan ser det ut som vi iakttar judisk tradition, men i själva verket kommer de från helt andra intentioner och syftar till intern och extern koppling med de andliga rötterna.

Jag råder dig starkt att läsa om ”Pesachhistorien” och Aris kommentar till den, The Gates of Inteniton(Shaar HaKavanot). Du kommer förstå varför genom utförande av särskilda handlingar vi blir lyfta över vår egoism (se även Baal HaSulam:s artikel ” This is for Judah”.

Abrahams grupp började följa ”irrationella” jordiska ritualer efter det att de lyckats frambringa andliga handlingar inom sina korrigerade begär och förtydligade deras kroppsliga analogier. De uppfattade andliga och jordiska aktiviteter som en helhet (roten och grenen eller orsak och konsekvens).

När vi föll från nivån av andlig förståelse av buden (vid förstörelsen av det Andra Templet), fortsatte vi endast att följa våra kroppsliga traditioner snarare än andliga och fysiska handlingar sammanflätade tillsammans. Det var då religioner i världen skapades.

Idag behöver vi uppnå den andliga världen och uppenbara de andliga handlingarna. Det kommer transformera våra sedvanliga traditioner till andliga handlingar. Istället för att utföra påtvingade eller mekaniska handlingar kommer vi att agera medvetet och kommer tydligt se effekten av våra handlingar på den övre världen. Det vill säga, uppnåendet kommer först, och följs av de handlingar som härrör från det.

Jag önskar er alla ”uttåg ur Egypten” och att ni får rätt intentioner medan ni sitter vid det festliga middagsbordet!

Min egoistiska önskan blir så stor att jag känner att jag är inlåst i den och att den kontrollerar mig. Då börjar jag urskilja mellan mig och min natur, mellan mig och min egoism, eller mellan mig själv och mina egenskaper.

Jag vill ändra min egenskaper, men jag är inte förmögen till att klara av det. Jag ser att de skadar mig, jag inser att jag förstör mig själv, mitt liv, livet för dem som står mig nära, och hela världen. Jag sätter mig själv och alla andra i fara eftersom jag existerar i denna oändligt växande egoism som jag inte kan tämja. Ändå kan jag inte göra någonting med den.

Då kommer det ett tillstånd där en person börjar inse att den kraft som agerar i honom är en främmande kraft. Han identifierar inte sig med den längre. Han börjar uppfatta det som sin bittra fiende. Detta kallas ”Nu fick Egypten en ny kung” (Andra Moseboken, 1:8). En person börjar känna att en nytt välde har uppenbarats, och att detta inte är han men att någon annan sätter upp allt detta för honom. Det kan vara naturen eller Skaparen, men det är inte han. Han vet inte hur man kan frigöra sig från det.

Som från sidan, ser en person nu sin önskan att ta emot njutning som något främmande för honom. Han börjar urskilja Skaparen som den som organiserar allt detta för honom. Han har redan samma attityd både till Farao och Skaparen.

Han upplever då en inre splittring, insikten att det finns Övre kraft som bestämmer allt som händer med honom. Men denna uppenbarelse sker inte på egen hand, men först efter flera timmars studier, förening med vänner i gruppen och arbete för spridning i vilket person är praktiskt engagerad i kabbalas visdom