Mitt svar: Du har ett par år bakom dig och borde veta att det är svårt att ordna livet som du vill eller ändra något i det. Livet flyter i enlighet med sina egna lagar och ”lyssnar” inte på oss. Det finns en kraft som styr våra liv och transporterar oss från en fas till en annan.

Om vi bara kunde titta på livet utveckla sig som en film och se den från början till slut. En vanlig människa kan inte göra detta, men det finns människor som har särskilda förmågor och kan ”se filmen”. I allmänhet är det möjligt.

Idag är det som om ni ser en film som jag redan såg igår. För dig har filmen inte börjat ännu, för mig är den redan över och jag vet allt om den. Om vi såg den här filmen, skulle vi förstå att vår utveckling var helt förutbestämd. Idag skriver fysiker, genetiker, och andra forskare mycket om att människan agerar som en maskin, det har bevisats vetenskapligt.

Vårt liv är som en sekvens av bilder i en film, och allt vi gör är att övergå från en ram till en annan. Det finns ingenting vi kan göra åt det! Detta förklarar förekomsten av människor som kan förutse framtiden. De ljuger inte för oss, de ser helt enkelt filmen lite före oss. Denna förmåga är betydligt mer utvecklad hos djur än i människor eftersom teknologin har molntäckt våra sinnen.

För närvarande befinner jag mig i en viss ”ram” i den här filmen: Mitt förflutna är bakom mig, min framtid framför mig. Frågan är hur kan jag påverka min utveckling? Vad är min valfrihet? Hur kan jag verkligen ändra något? Jag är bara intresserad av detta för jag föredrar att inte veta om något som jag inte kan ändra. Berätta för mig vad som beror på mig!

Kabbalister hävdar att jag bara kan attrahera det Övre Ljuset som kallas det omgivande Ljuset, som reformerar. Jag kommer att leva genom filmen i alla fall, det finns ingen chans att undvika det. Början och slutet av filmen är bestämd, och det är inte i min makt att förändra dem. Jag kan dock välja att leva genom filmen med glädje och förtjusning.

Om jag redan någonstans i mitten av den kan se och förstå det slutliga goda målet, börjar jag redan att ana dess godhet. Det gläder mig redan och ger mig ett uppfyllande som kan vara ännu större än vad jag kommer att få senare vid uppnåendet av målet, eftersom det vid denna punkt inte hindras av några gränser! Den njutning jag ser fram emot verkar alltid större än dess faktiska förverkligande. Det följer alltså att jag kan attrahera godhet in i mitt liv just nu och fortsätta att avancera i Ljusets strålar.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 02.07.2010, Shamati #38

Video |  MP3

Svar: Jag hetsar inte upp mig så länge det inte gäller vår fria vilja. Om det ligger inom ens förmåga till fri vilja, då kan jag bli riktigt arg. Med ”fri vilja” menar jag att det rör spridandet av kabbalans visdom. I ett sådant fall, beakta: Detta har inget att göra med Skaparen. Det är direkt kopplat till vår känsla för ansvar. Här finner jag ingen pardon.

Fråga: Men allt kommer väl från Skaparen?

Svar: Nej, inte detta. Att sprida kabbala på ett bra, korrekt, effektivt sätt ligger inom ramen för vår fria vilja; det är vår plikt och vi måste utföra den. Varför annars studera kabbala? Vad behöver vi det för? Vi förblir djur bara. Vi är människor bara i det att vi använder korrektionens visdom som har givits oss. Det är vår plikt att attrahera ljus för vår korrektion. Jag tolererar inte om en person inte gör sin del eller gör den undermåligt, speciellt inte om ett tillfälle har givits honom.

Detta är det enda som väcker ilska hos mig, inget annat. På andra områden har jag inte ens makt att tvinga en person att göra eller inte göra något. Jag syftar speciellt på fri vilja och det faktum att den har givits till en person för att användas.

Fråga: Innebär fri vilja inte bara spridning utan även studier?

Svar: Den innefattar studier, hållning till gruppen, böcker, läraren, och Skaparen: allt som är kopplat till individuellt och allmänt avancemang mot målet.

Ibland behöver en person gå igenom dåliga tillstånd. Man måste uppleva dem. Din fria vilja stärks när du genomlider dem på egen hand. Jag kan inte ingripa. Annars skulle jag agera som Skaparen, som om utifrån, Ovanifrån, men det är inte rätt och jag har inte tillåtelse.

Fråga: Så det finns två typer av fri vilja: en med skyldighet (spridande) och en utan (tillstånd av lidande)?

Svar: Nej. De är detsamma eftersom de båda två påvisar min attityd till min andliga tillväxt. De är helt sammankopplade.

En fråga jag fick: Vad betyder det i praktiken ”att värdera min inre del högre än den externa delen”? Baal HaSulam skriver att detta är nödvändigt i ”Förord till boken Zohar”.

Mitt ansvar: Att värdera din inre del innebär att du respekterar ditt uppdrag och ditt ansvar att uppnå ömsesidigt skänkande och att förenas ”som en man med ett hjärta” genom broderlig kärlek, för att uppenbara Skaparen, givandets och kärlekens generella kraft som härskar i naturen. Detta måste vara det viktigaste för människan. Vi talar om givandets Övre kraft, som fyller allt, men vilken vi inte känner eftersom vi upphäver dess manifestation med vår egoism. Den rätta intentionen som vi bör ha är att uppenbara denna kraft inom oss till dess fulla omfattning.

Jag gör en enkel beräkning: att detta är det enda som är viktigt för mig i detta liv. Detta är anledningen till att jag föddes, och det jag lever för. Det är detta jag måste uppnå så länge jag lever i denna värld. Dessutom är hela världen beroende av det arbete jag gör inom detta område, eftersom vi alla är sammanbundna inom ett nät.

Baal HaSulam skriver att ”en människa från Israels nation”, det vill säga en människa med en punkt i hjärtat (Isra-El betyder med viljan att uppnå Skaparen), avgör hela världens riktning och tillstånd med sin intention. Hon kan säga, “Jag vill inte ha någonting just nu. Jag befinner mig i ett tillstånd av fall, så lämna mig ifred. Jag vill inte höra någonting om andligt arbete. Jag ska vila!” Var är i så fall hennes ansvar och förståelsen för att det finns miljoner och miljarder människor som är beroende av henne? Hon avgör deras öde och hur de kommer att gå vidare mot korrigeringen – antingen genom smärtfulla motgångar eller genom insikter och godhet.

Om dessa människor är beroende av dig, då har du ett väldigt strikt ansvar att göra rätt val eftersom du leder alla, antingen i en god eller dålig riktning. Du har inget val i saken; det är så här det globala nätverket är uppbyggt och detta är den plats du har fått i det. Därför måste du alltid befinna dig i ett tillstånd av rädsla för det Övre och komma ihåg att du bestämmer vad som kommer att hända med hela världen.

Senare kommer du att uppenbara att alla människor är dina barn, det närmaste du har! Men du måste tänka så redan nu, med tro över förnuftet. Allt du gör påverkar inte bara dig, utan hela världen!

Hur viktigt vi tycker att det andliga är avgör direkt hela mänsklighetens öde. Det som är viktigt för oss kommer att bli det som är viktigt för alla andra. Sådan är hela systemets struktur, i vilket vi är sammankopplade med absoluta förbindelser. En människa utan en punkt i hjärtat har inte förmågan att ändra någonting. Det kan bara du, som kallas “Isra-El,” eller “Li-Rosh” (jag är huvudet).

Från självständighetsdagslektionen 2010-04-20, “Förord till boken Zohar”

En fråga jag fick: Du säger att kabbala gör det möjligt för människan att nå evigt liv, men kabbalister dör. Så hur förklarar du detta?

My Answer: Kabbalisten dör i dina ögon eftersom du inte ser hans liv på samma sätt som kabbalisten ser det. Du ser bara en del av honom – hans kropp, som med säkerhet dör, precis som vilket annat djur som helst. Hans gudomliga, andliga del, som han har utvecklat inom sig, fortsätter däremot att leva i evighet. Ögonblicket då man erhåller denna del, får man den i sin besittning och den ger en känslan av evig existens; kvaliteten av skänkande som man har erhållit är evig.

Vi börjar förstå detta först när vi närmar oss machsom, när förkänslan av skänkande dyker upp i oss.  Ljuset som börjar nå människan, ger henne en känsla av vad det innebär att stiga över materien och att tänka något annorlunda, att relatera till andra ur skänkandets synpunkt. Människan existerar inte i skänkande ännu, men hon kan på något vis redan röra vid det. Sedan får hon en föraning om att det är möjligt att anpassa sig till denna kvalitet, en känsla som tillhör evigheten.

Före detta sker har människan inte förmågan att begripa, eftersom Ljuset inte är tillräckligt nära henne än, och orden saknar betydelse. Människan vill äta och vila, men evigheten verkar för långt borta och man känner den inte. Det är först när man börjar känna Ljusets anda i fjärran, som en vajande vind, som man börjar förstå att kabbalan innefattar befrielse från dödsängeln. När Ljuset drar närmare människan, ger det henne känslan att evigheten existerar.

Detta är det initiala kravet för den enda fria handling vi kan utföra. Vad behöver man annars frihet till? Vad annat har man att göra i livet, i sin djurkropp? Allt annat görs för dig från ovan; du gör det inte själv. Det enda du kan göra själv är att nå evigheten. Skänkandet är evigt, medan mottagandet är tillfälligt. Ljuset chochma kommer inte till oss för evigt, utan enbart om det upplevs inom Ljuset chassadim. Därför måste vi, för att erhålla evigheten, först erhålla viljan att skänka. Sedan, inom detta begär, kommer vi att kunna känna vårt liv som evigt.

Från den 3:e delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-04-15, artikeln “Friheten”

Den enkla döljandet är baksidan av Skaparen. Det är en förbindelse med Honom, men en negativ.

Detta tillstånd innehåller olika undernivåer, vilka beror på hur man förstår orsaken till varför Skaparen gör allt detta. Kanske är det därför att han vill straffa personen för de misstag han gjort i det förflutna? Å andra sidan kan en person veta att det inte finns något sådant som straff. Eller, han kan besluta sig för att Skaparen alltid har behandlat honom väl, även i det förflutna; eller så släpper han alla sina band till det förflutna och fokuserar helt på framtiden. Med andra ord så känner han att Skaparen sänder honom lidande, för att hjälpa honom att utvecklas i framtiden. Skaparen pressar honom på samma sätt som föräldrar pressar sina barn eftersom de vill att de ska lyckas.
Så snart en person når denna insikten, börjar han att rättfärdiga Skaparen – antingen när det gäller det förflutna eller framtiden, med den senare metoden som mer korrekt. Hur som helst kan problemen bli så stora att en person blir helt förvirrad. Han kommer till banken, eller hem, eller till arbetet, och överallt möter han så många utmaningar att han glömmer Skaparen och förblir ensam med sina problem. Hans ursäkt för detta är att han först måste få ordning på sitt liv.
Det är sant – du verkligen behöver arbeta med dina problem, men samtidigt skall du inte glömma att de kommer från Skaparen. Du måste göra allt som förväntas av dig i denna världen, men med avsikten att du skall uppnå Skaparens uppenbarelse genom dessa handlingar. Skaparen använder alla dessa situationer för att visa sin baksida för dig. Så rätt sätt för dig att se situationen, är att rätta till problemen på banken, med din familj och din hälsa, men att göra det för att uppenbara Skaparen (”Hans ansikte”), istället för att tänka att det viktigaste är att bli av med själva problemen.
Om du oroar dig bara att fixa till ditt bankkonto, dina familjeproblem och din hälsa, så kommer ingenting att hjälpa, och ännu större problem kommer att komma. Men om du gör allt detta för att uppenbara Skaparen, eller med andra ord – med en annan avsikt, då kommer allting att lösa sig – även ditt banktillgodohavande.
Skaparens baksida blir uppenbarad för oss genom alla dessa situationer, för att vi skall hitta rätt inställning till Honom och avslöja Hans ansikte. Denna uppenbarelse kommer att lyfta oss över alla problemen.

Hur vågar människan påstå att vi inte är en del av naturens system?

(Från Del 3 av den dagliga kabbalalektionen betr ”Introduktion till Talmud Eser Sefirot”)

En fråga jag fick:

Mitt svar: Vad jag menade är att kabbalister vet sättet framtiden kommer från ovan på, eller med andra ord, vad som kommer att hända om saker och ting följer vägen som kallas Beito, vilket betyder ”i sinom tid”, eller när saker följer naturens oföränderliga och hårda lagar. Men när vi gör korrigeringar går vi över till den väg som kallas Ahishena, och på så sätt påverkar vi hur dessa krafter kommer att manifesteras i vår värld och hur de kommer att uttryckas inom oss.

I den mån vi korrigerar oss och förstår saker bättre, kommer vi att må bra istället för dåligt. Men ingen kabbalist, eller någon annan för den delen, kan någonsin veta hur något verkligen kommer att bli, eftersom människan har fri vilja att ändra sitt öde. (Se Baal HaSulams artikel, “The Freedom.”)

Om du läser de fruktansvärda profetiorna om framtiden, kom då ihåg att profeterna bara  beskriver Beito. De visste inte hur korrigerade vi kommer att vara, och därmed hur vi kommer att hantera vissa situationer.

Om vi befriar oss själva från onödiga aktiviteter, som inte är relaterade till att rätta till relationerna mellan människor, så gör vi det som är nödvändigt.

Detta är den enda handlingen där vi kan genomföra vår fria vilja och vi ser vad vi behöver göra och var vi behöver förändra oss själva.

Detta är bara ett litet område, men det skall vara helt klart för absolut alla, att det är här som fokuset för våra val ligger. Om vi rättar till våra relationer, så kommer vi att komma till ”slutkorrektionen” och målet med skapelsen. Hur som helst, om vi inte gör det här klart för oss så har vi ingen handlingsfrihet och förblir lika djur.

Naturen kommer att visa oss fördärv i alla dess aspekter; inom ekonomi, hälsa, uppfostran och utbildning av barn och familjerelationer – i egoismens all former som finns i oss.

Om vi inte korrigerar relationerna mellan människor så kommer allt annat att presenteras för oss på ett söndrigt sätt av Naturen.

I nyheterna (från Northwestern University):

I nyheterna (från Nature Precedings): Etniska befolkningar som representerar områden i hela Kalifornien jämfördes angående kognitiv förmåga, socioekonomisk ställning, och dödlighet. Kognition och socioekonomisk ställning var omvänt korrelerad med dödlighet.

Min kommentar: Man finner frihet bara genom att nå en ny nivå – nivån av skänkande och kärlek. Det finns ingen frihet på den egoistiska nivån, där allt är fastställt av vår naturliga egoism. Frihet börjar med att uppnå kvaliteten motsatt egoism, och sedan hitta en intelligent balans – mittlinjen – mellan denna kvalitet och den egoistiska kvaliteten.