Fråga: När vi planerar kurserna för integrerad uppfostran, behöver vi bestämma ämnena i förväg? Skall vi täcka dessa ämnen i speciella kurser?

Svar: Nej. Vi behöver leka med alla sorters ämnen i diskussionsprocessenen. Majoriteten av dem kommer att vara i form av ”rättssalar” med en jury, en domare, försvarare, vittnen, åtalade och offer. Egentligen är denna samling passande i vilken situation som helst. Även i vårt dagliga liv uppkommer dessa situationer ofta mellan par eller grannar, när varje person försvarar sin sak. Två sidor står emot varandra: en grupp på ena sidan och en annan grupp på den andra, en oberoende domare, hans assistenter, och så vidare. Även några instruktörer kan delta för att hjälpa till att angripa problemet på rätt sätt och vara så objektiva som möjligt.

I processen med att klargöra olika situationer i livet, skall frågan riktas för att nå maximal integritet, genom att visa absolut alla motsättningar. Man måste förstå att alla personer är olika, och var och en måste få ha sin åsikt, men genom att stiga över den, måste han nå en överenskommelse med de andra. Speciellt denna generella överenskommelse är resultatet av rättegången, och inte straffet vi väljer åt personen.

Rättegången fortsätter tills alla deltagare, inklusive den oberoende domaren, når en full överenskommelse. Inombords kanske de fortfarande hyser skilda åsikter (allt detta klargörs under rättegången), men överenskommelsen är ovan alla motsättningar.

Från ett samtal om integrerad utbildning 2011.12.12

Fråga:Vi vet att en person behöver vara ödmjuk och sänka sig och skapa kontakt med gruppen genom ömsesidig garanti. Men vad gör man när man är ensam hemma? Hur ska man göra när man är för sig själv? Hur ska man göra för att ha rätt intention när man gör vardagliga saker som att äta, städa, och så vidare?

Svar: Var under vår påverkan, antingen med vår TV-kanal, eller något annat av våra medier, som en källa till inspiration.

Fråga: Jag är en 70-årig dam. Jag har studerat Kabbala i 7 år nu. Jag har vissa hälsoproblem, vilket gör det svårt för mig att lämna hemmet, köra, närvara på kongressen, osv. Jag tittar på dig varje dag under morgonlektionen, och eftersom jag är pensionerad, så översätter jag och arbetar med texterna större delen av tiden.

Men det stör mig att jag inte kan vara med gruppen särskilt ofta. Ändå har jag funnit många urskiljningar och förändringar inuti mig till följd av att ha varit mycket med min familj. Jag undrar, tror du att detta är en korrekt väg?

Svar: Du avancerar underbart, fortsätt, detta kommer att ge dig styrka och lägga till år till ditt liv.

Fråga: Baal Hasulam säger i artikeln Kärlek till Skaparen och kärlek till de skapade varelserna att det viktigaste är att börja och sedan inte sluta mitt i. Vad menas med det?

Svar: Du kan även vara fel ute i den materiella världen om du tänker på seder som budord. En person blir helt enkelt van vid att utföra vissa handlingar istället för att själv avslöja deras interna budord, som en korrektion av sina attribut.

När man korrigerar sig själv, så är det Skaparen man har att göra med, och man vill dra ljuset, bli lik honom, och gå mot likhet med honom. Men om budorden blir ”fysiska handlingar”, som man är van vid, så följer man inte den andliga vägen, utan lär sig helt enkelt att utföra speciella ritualer som är accepterade i samhället.

Vi säger inte att detta är fel, men vi säger att det inte korrigerar själen. Detta är inte anledningen till att vi existerar i världen, det är enbart externa möjligheter som gör den sanna interna korrektionen lättare. I det perfekta tillståndet, bör det interna och det externa stödja varandra. Olyckligt nog sker detta egentligen inte.

Man bör ej stanna längs den andliga vägen. När man börjar korrigera sig, upptäcker man hur dum man är. Detta får ens hjärta att brista och man kan inte fortsätta. Man upptäcker att man inte är denne hjälte som korrigerar sig själv och tjänar på det som man trodde att man var.

En liknande plan kan fungera i det vanliga livet för en person som arbetar egoistiskt på något externt. Här,på motsatt vis, måste man använda något extern för att jobba med sitt ego. Detta arbete  är totalt motsatt mot vad man är van vid. Vi är inte vana vid idén att vi måste förändra oss i våra rötter, våra kärnor. Nu är det inte jag som arbetar på något, utan snarare något som arbetar på mig. För övrigt, så behöver jag inte vänta passivt, som en patient under medicinsk behandling, utan snarare hela tiden be: ”ändra mig, ändra mig!”

Hur kan vi uppfylla detta? Om jag kunde känna och förstå mer, skulle det vara annorlunda. Men hur kan jag begära något som jag inte vill ha? Hur kan jag fråga efter något som är emot min natur? ”Låt mig älska andra, låt mig förbinda mig med dem”. Det är som att be om den värsta sortens problem. Naturligtvis vill jag använda världen till min fördel, ändå måste jag be Skaparen att ändra programmeringen inuti mig: ”Ändra mitt hjärta och ändra mitt sinne, det spelar ingen roll hur jag var innan, låt mig bara få bry mig om andra”.

Samtidigt är ett utbrott av altruistiska känslor som man kanske kan hålla fast vid för ett ögonblick efter att ha blivit besviken av allt annat inte nog. Nej, ett rop kommer inte att hjälpa. Man måste konstant stödja det och hålla detta nya och paradoxala begär rent hela tiden.

Denna uppgift känns omöjlig. Det är därför det sägs: ”Ettusen gick in i rummet, men bara en når fram till ljuset.”

Så problemet är att budordet att älska andra är emot vår natur.

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.10.31, Kärlek till skaparen och till de skapade varelserna.

WMV | MP3

Fråga: Vad är syftet med uppenbarelsen av ondska mellan vännerna i gruppen?

Svar: Ondskan härskar mellan oss. Alla kontakter mellan oss är dåliga. Ett söndrigt system uppenbaras mellan oss. “Söndrigt” betyder inte att systemet delats upp i separata delar. Det betyder att hela dess arbete är motsatt korrekt arbete. Med andra ord pekar systemet själv på dess korrekta form.

Om ondskan inte skulle uppenbaras, hur skulle vi då kunna känna till dess motsats? Detta är anledningen till att vi inte talade om den globala, integrerade, allmänna och absoluta krisen förrän hela ondskan avslöjades i vår värld på 2000-talet. Ondskan, som gradvis uppenbarats här och där, verkade inte vara så dålig. Nu uppenbaras hela detta system i sin fulla ondska i dess olika former, riktningar och förbindelser i a allt som existerar motsatt det goda.

Angående detta står det skrivet: “Jag skapade den onda böjelsen”. I takt med att vi uppenbarar ondskan ser vi Vem som skapade den. “Jag skapade den onda böjelsen” säger Skaparen, ”Jag leker med dig nu. Jag visar dig en söndrig form. Och du måste se att den är söndrig, motsatt sin korrekta form, och att jag med mening skapade den söndrig ur en korrekt perfekt form, som den var tidigare.” Skaparen säger: ”Först fanns det goda. Jag tog sönder det med Ljus så att du skulle kunna göra en motsatt handling—förvandla ont till gott med samma Ljus.”

Varför får vi alla dessa dåliga tillstånd? För att genom att nu förvandla denna ondska till godhet uppnår jag Skaparen, givandets övre kraft; jag blir vis, perceptiv, förstående, och inkorporerar hela verkligheten inom mig. Jag blir som Skaparen. Jag utför Skaparens arbete, jag tar det på mig.

Detta är anledningen till att vi har ett söndrigt system.

Från förberedelselektionen till kongressen i Toronto, 2011.09.16

WMV |  MP3

Fråga: Finns det någon skillnad mellan det personliga inre arbetet och arbetet i gruppen?

Svar: I andligheten finns det inget uppdelning mellan personligt arbete och arete i gupp – allt är ett enda arbete. Om jag existerar under en auktoritet, helt kontrollerad av min egoism, finns det inget jag kan göra. En sådan verklighet kallas ”vår värld”, och i ett sådant tillstånd har jag inga möjligheter att förändra mitt ego.

Att förändra mitt tillstånd innebär att ändra ”en plats”. Det vill säga att jag måste skapa en ny plats, nya andliga känslor och tankar. Och detta är bara möjligt med hjälp av kontakt med andra.Mitt personliga arbete är att göra en ansträngning för att ansluta mig till andra. Av den anledningen väljer jag ut människor som kan hjälpa mig – de kallas ”gruppen”. Därigenom gör jag både mitt personliga arbete och mitt arbete i gruppen, men i grund och botten är det ett enda övergripande arbete. Det är för att jag inte kan finnas utan guppen, och gruppen kan inte existera utan mig: Det är så vi fungerade från första början.

Det finns inget annat arbete än att ansluta sig till och känna nya andliga fenomen i den förbindelsen. Jag korrigerar mitt begär i den utsträckning jag vill koppla deras inre begär till mig. Faktum är att mitt andliga kärl existerar bortom mitt ”Jag”, i alla andra.

I mitt medvetande måste jag sammankoppla allt som verkar avlägset och separerat från mig, det som grumlas av min egoism, avund, hat och ambition, det vill säga min önskan om att få dominera de andra, ringakta dem, bestämma och styra.

Mitt ego visar mig avsiktligen de olika formerna av min avlägsenhet och mitt försummande av min nästa för att jag ska bygga en bro av kärlek gentemot honom. Och ju längre jag kommer, desto starkare känner jag att jag avskyr andra, stöter bort dem och vill utnyttja dem för min egen vinnings skull.

Jag gör det med glädje, eller bara för att jag ser att jag måste, och att jag kommer att lida om jag inte utnyttjar andra. Vi placeras i sådana tillstånd och inför behovet av att utnyttja de andra och åsidosätta dem för att komma undan egna problem. Och samtidigt måste jag inse att allt detta bara är en övning eller ett skämt som jag måste höja mig över för att övervinna det och ansluta mig till de andra, det vill säga ovanför det.

Den egoistiska kraften för mig till en tillstånd av fullkomlig hopplöshet och förtvivlan: ”Lyssna här, och du inte skadar andra kommer du inte kunna leva!” Hela vårt arbete ligger i att höja oss över det. Det är därför denna princip uttrycks i en sådan allomfattande mening: ”Älska de andra som dig själv” – över avund och hat, över begäret att utnyttja andra.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.08.29, Shamati #121

Fråga: Utan att nämna kabbala i vår disseminering säger vi helt enkelt till folk att ömsesidig garanti kommer att ge dem ett gott liv. I så fall, hur skiljer vi oss från andra organisationer som kommer med liknande löften?

Answer: Det är synd om du inte känner skillnaden.

Den moderna människan upplever en global, integrerad kris. På detta sätt visar Skaparen henne att hon är förbunden med andra på fel sätt och att hon måste nå ömsesidig garanti. Det finns en metod som kommer att hjälpa henne förenas med andra på rätt sätt och att börja leva ett gott liv. Denna metod fungerar genom att skapa rätt atmosfär, ett ”skal” av omgivningen, som ger människan förklaringen på hur man lever tillsammans och för ett gott, hälsosamt och säkert liv.

Människan hör detta och förstår att det inte finns någon annan lösning. Andra hör samma sak, så det är lättare att göra detta tillsammans med dem. Människan lär sig att förenas med andra på rätt sätt, och i denna process drar hon till sig det omformande Ljuset. Det är samma sak som barn gör när de leker, blir äldre och klokare i processen.

När en människa finner att hon är i en svår situation använder hon därmed andra för att dra till sig Ljuset, och börjar gradvis uppskatta givandets kraft. Hon uppskattar det högt och det blir det högsta värdet för henne. Plötsligt börjar hon respektera det så mycket att till och med när allt i hennes liv fungerar som det ska, överger hon inte givandet, utan vill genomföra det oavsett sina förnimmelser. Det är för att hon tillskriver detta den högsta vikten.

Så blir en människa andlig, från en egoistisk intention, lo lishma, till en altruistisk intention, lishma. Det finns ingen chans att 99% av befolkningen kommer att nå korrigeringen på något annat vis. Kan du rekommendera någonting annat bortsett från Tora?

Jag menar att problemet är ett grundläggande missförstånd av hur man för fram AHP. Vi har vetat hur man korrigerar Galgalta Eynaim sedan Babylons tid, men för att korrigera AHP är detta det enda sätt vi har.

Från den andra lektionen i New York, 2011.09.12

WMV |  MP3

Fråga: Vad ska jag göra om jag känner att jag inte ger tillräckligt till gruppen, och det är som om jag har gjort slut på alla mina krafter?

Svar: Ja visst tar krafterna slut, för varje ögonblick minskar de. Och det är bra om du känner att energin håller på att ta slut. Vanligtvis märker vi inte ens att det händer, utan bara slappnar av, somnar och förlorar därmed vårt begär. Och den enda orsaken är att vi inte bryr oss om uppvaknandet. Vi måste hjälpa varandra eftersom det är enda sättet att vakna igen!

Om du inte investerar i andra så att de bryr sig om dig, kommer du heller inte få någon ny styrka. Och det spelar ingen roll vilken nivå omgivningen befinner sig på eller vad de gör. Nyckeln till framgång är att du börjar agera och investera i dem, och då kommer du se resultatet. Du kommer inte kunna tro hur mycket gruppen och vännerna kan ge dig. Allt hänger på individens egna satsningar och lyhördhet.

Och om du investerar i gruppen kommer du plötsligt upptäcka att de också har vaknat upp och handlar gentemot dig. Även om du aldrig lade märke till det tidigare kommer du att göra det nu, tack vara dina investerade ansträngningar. Och detta kallas ömsesidig garanti.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.09.04, Shamati #17

Fråga: Är det möjligt för en att stärka sig själv och omgivningen för att inte falla ner i fällan av att hela tiden döma och jämföra andra, som jag fortfarande ser som separata från mig själv? Eller är det en del av Skaparens planer att vi ska inse felet i vår egen egoism och ta tillfället i akt att korrigera oss själva?

Svar: Du måste stiga över alla negativa känslor och försöka se alla som rättfärdiga, rättfärdiga dem genom det faktum att du ser allt inuti din egen egoism. Allt detta dömande sker just för att möjliggöra ditt uppstigande.

Fråga: Hur kan läsandet av en text som jag inte ens förstår hjälpa mig att förenas med gruppen eller att vilja göra det?

Svar: Att bara läsa texten ger inget av sig självt. Det är tanken på vad det exakt är jag begär som fungerar. Det är som en styrkekälla.

Om vi antar att du får en medicin, och med den botar du det du hade för avsikt att bota. Medicinen påverkar hela kroppen, och du måste själv bestämma exakt vad det är du vill behandla, vare sig det är ett ben, en arm, huvudet, ett sår eller vad du vill. Själva medicinen är en universalmedicin.

Från 2:a delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.07.31, Zohar

Fråga: Vi har grunden för korrigering: frågan om meningen med livet. Vilken grund har folkmassorna?

Svar: Vi tillskriver vår fråga om meningen med livet direkt till bristen på enighet. Ljuset manifesteras i enighet, och därför måste vi sörja just för vår enighet. Det visar sig att meningen med livet för oss är att vara förbundna med varandra.

Vad gäller andra ligger meningen med livet för dem fortfarande i olika egoistiska mål. Som ett första steg bör de förstå att enighet är ett medel för att uppnå dessa mål. Genom att förenas kommer de att få det de vill ha.

Och sedan, på väg mot detta, kommer de gradvis att börja förstå, att inse: ”Bostäder man har råd med är viktigt, men enighet är viktigare”. Därefter kommer de att komma till korrigering.

Våra förklaringar börjar från punkten att enighet bör användas som ett korrekt medel för att lyckas i livet. I och med det blir det tydligt att det vi talas om är det viktigaste, det bästa verktyg vi kan få. I kabbalans språk kallas denna avsikt ”lo lishma”: Vi vill använda vår enighets kraft för egoistiska syften.

Sedan, när vi börjar uppskatta enighet, finner vi i förbindelsen mellan oss ett ”mervärde”, som i sig medför en speciell, ojämförlig status, en tidigare aldrig upplevd känsla. På så vis uppenbarar vi ”mervärdet” i enighet: Vi börjar plötsligt bry oss om varandra; vi hittar en unik charm i ömsesidigt skänkande, i ömsesidig garanti.

Denna njutning från ömsesidigt skänkande är just den njutning Skaparen från början ville ge oss i Skapelsetanken. Baal HaSulam skriver om detta i sin bok Ohr Bahir (Starkt skinande Ljuset), att syftet med skapelsen är att bringa njutning till Sina skapelser genom det Ljus som finns i det ömsesidiga skänkandet mellan dem och Skaparen.

Från den femte delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.07.28, “Freden”

WMV |  MP3