Inlägg i kategori 'Evolution'

En persons syfte

Dr. Michael LaitmanFråga: Hur är det möjligt att upptäcka och veta våra syften?

Svar: Vem som helst kan lära sig sina syften och öden som det högre programets naturliga styrande över världen.

När man lär sig och utforskar detta program börjar man gradvis känna sin andliga unikhet: vad ens roll är i denna inkarnation, ödet med ens tidigare reinkarnationer, ens inre karaktär, natur, motiv.

Därefter förstår man hur man ska integrera i detta system och kontrollera det. Man utforskar allt genom sina personliga inre karaktärsdrag. Det är så man tar sig in i kontrollcentret med sina begär och intentioner.

Fråga: Till exempel har jag ett begär att njuta av mat.

Svar: Det tillhör det fysiska livet. Vi pratar om det man finner ovanför det. Allt som hittas inom ramen av våra liv – mat, sex, familj, rikedom, makt och kunskap – är relevant för vår värld.

Och det finns motiv och begär som styrs ovan den fysiska substansen: uppnåendet av meningen med livet, innebörden av syftet med existensen, den högre världen, Ein Sof (evigheten) och inte enbart träda in i dess högre form av styrande, utan också kunna kontrollera det, se dess eviga framfart.

[167424]

Från den dagliga kabbalalektionen 2015.09.20

Är det möjligt att kroppen får evigt liv

Laitman_709Fråga: Den fysiska kroppen är en del av korrigeringen. Om en person lär sig leva enligt mitzvot (budord), kommer ens fysiska kropp då bli odödlig?

Svar: Den fysiska kroppen har ingen koppling till mitzvot. Observerandet av mitzvot är korrigeringen av egot till att anta en karaktär av givande och att älska andra. Och denna karaktär kallas korrigeringen av Adam (människan).

Vi är tillsagda att ändras gradvis, om och om igen, var och en av våra 613 begär från egoistiskt till altruistiskt användande, och på detta sätt känner vi den högre världen mer och mer, och med mer och mer klarhet ser vi saker och ting genom dess korrigerade karaktärer.

Fråga: Vad är kropp inom kabbala?

Svar: En kropp är dess kollektiva begär. Vi har nu 613 egoistiska begär, det vill säga en egoistisk kropp, och när vi korrigerat egot behöver vi en ny, helig kropp, det vill säga begäret efter givande och kärlek.

[169727]

Från en kabbalalektion i Ryssland 10/11/15

Krisen är en negativ uppenbarelse av andlighet

Laitman_508_5_thumbFråga: Du har sagt att vi, det vill säga världen, har nått ett tillstånd där vi redan är bundna till en helhet eller ett kärl. Och enligt naturens (Skaparens) plan, måste detta kärl fyllas med känslan av den övre existensnivån. Men vi känner inte vår förbindelse tydligt och världens tillstånd saknar precedensfall i det förflutna. Skulle du kunna förklara innebörden av detta?

Svar: I dag uppenbarar vi en global, integrerad förbindelse mellan oss, effekten av en ”liten by” eller fjärilseffekten. Men vi uppenbarar en egoistisk förbindelse mellan oss, tillsammans med universellt ömsesidigt beroende. Därför finner vi att vi är oförmögna att upprätthålla korrekta, vänliga förbindelser mellan oss. Detta kallas ”ett brutet kärl”, eftersom våra förbindelser är fel.

Därför är den nuvarande krisen en uppenbarelse av vårt andliga tillstånd. Under hela mänsklighetens historia, fram till nu, har vi existerat på vår världs nivå. Men vi upptäcker nu naturens nästa nivå genom att se sammankopplingen mellan alla delar av naturen.

Världen måste förstå och internalisera denna nivå.

Från djur till människa

När man studerar kabbalans visdom måste förstå att vi alla är på djurnivån, som det står skrivet: ”Alla är som djur”. De livlösa, vegetativa och djuriska nivåerna existerar redan i oss. Och nivån av människa som vi måste bygga  i oss är nivån av likhet med Skaparen.

Jag vet ännu inte vem Skaparen är, eftersom jag inte har några egenskaper som är lika honom så att jag genom dem kan känna igen Honom och föreställa mig vem han är. Därför anses jag existera på djurnivån. Trots allt, på vilket sätt skiljer jag mig från ett djur? Jag är bara något mer egoistiskt utvecklad. Och ”mänsklig” nivå betyder ”liknande Skaparen” (”människa” – “Adam” kommer från ordet ”liknande”-  “Adameh”).

Skaparen är egenskapen av skänkande, kraften av givande, medan jag är en absolut mottagare. Därför jag har ingenting av Honom utom en liten ”gnista från ovan”, som är implanterad i varje människa redan från födseln. När den gnistan vaknar börjar man känna en märklig oro, en längtan efter något som är högre än den djuriska nivån.

Och sedan kommer jag till gruppen, där folk studerar kabbala och jag hör att det där finns möjlighet att bli en människa som är liknande Skaparen.

Det är en mycket drastisk förändring vi kan göra i oss själva. Föreställ dig skillnaden mellan ett djur och en människa i vår värld. Människans liv är mycket svårare än djurets liv, t.ex en katt. Förutom normala animaliska behov som mat, sömn och sex har människan också en vilja till utbildning, kultur och omfattande utveckling. Katten känner inte något av de sakerna.

Men för att utveckla oss till likhet med Skaparen behöver vi ett förstånd, en känsla och en styrka som vi inte har. Trots allt är skillnaden mellan djur och människa i vår värld är inte mer en liten skillnad i utvecklingen av två egoistiska varelser.

Medan Skaparen och jag är två motsatta former och jag har inte den minsta aning om vad jag behöver för att bli samma som Han. Jag kan inte ens föreställa hur är det att bli lik Honom, att stiga över tid, rörelse, plats och hela vår verklighet.

Det visar sig att vi behöver förvärva en viss kraft, förståelse, ett förstånd och en erfarenhet som vi ännu inte har. Så länge existerar jag som ett djur. Men det finns en ”gnista från ovan” i mig som jag kan utveckla, och då kommer jag helt plötsligt upptäcka alla de olika egenskaperna, förståndet och känslan i gnistan, som redan tillhör Skaparens nivå, till nivån av människa (Adam) i mig. Den gnistan utvecklas med hjälp av det övre Ljuset.

[27075]

Från den dagliga kabbalalektionen, 2010.10.08
videoikon WMV | ljudikon MP3

Egoismens undergång

Dr. Michael LaitmanBaal HaSulam, “Arvut (Ömsesidig garanti)”: Om en del av nationen inte håller arvut, utan väljer att vältra sig i egenkärlek, orsakar detta att resten av nationen stannar kvar, försjunkna i sin egen smuts och låghet utan att någonsin hitta en väg ut ur smutsen.

Fråga: Hur kan jag korrigera mitt begär efter smuts och låghet?

Svar: Jag agerar i förhållande till vännerna, och vännerna agerar i förhållande till mig. Betyder detta att de korrigerar mig? Ja, det gör de. Och korrigerar jag dem? Ja, det gör jag. Hur kan jag korrigera mig själv? Jag korrigerar mig själv genom att korrigera dem.

Detta är vad ömsesidig garanti innebär. Ingen kan göra detta utan de andra, och man är beroende av dem i alla sina handlingar i positiv och negativ bemärkelse, i glädje och i sorg. Man är beroende av deras goda eller dåliga handlande, och de andra är beroende av ens egna goda eller dåliga handlande.

Idag blir detta en allt påtagligare verklighet som kommer att uppenbaras på ett mycket otrevligt sätt i vår värld. Om någonting dåligt inträffar  i ett land kommer andra länder känna av detta omedelbart. Å andra sidan, om någonting bra händer någonstans kommer andra att förändras till det bättre också.

Detta är en sann undergång för min egoism. Jag vill att andra ska må dåligt och att jag ska må bra, jag vill vara den som vinner i jämförelse med dem. Jag vill att de ska ha det sämre, inte jag, och det är sådant som värmer mitt hjärta. Men nu ser vi hur naturens orubbliga lagar tvingar oss att tänka annorlunda.  Den lär oss att ingen kan tjäna något själv. Om det är bra för en del, kommer det vara bra för alla andra också. Det finns ingen sådan situation där något kan vara bra för vissa och dåligt för andra.

Gradvis närmar vi oss denna världsbild. Titta bara på det som händer i industriländerna. Om ett utav dem drabbas av ett jordskred, då vet de andra inte vad de ska ta sig till, och strax faller även de. Vi har nått en sådan ekonomisk ordning, det vill säga en sådan egoism, att alla är beroende av varandra. Detta är ömsesidig garanti, och det är på detta sätt den manifesterar sig.

Jag trodde aldrig att jag skulle vara beroende av tex. Frankrike. Vad har jag att göra med Frankrike? Men nu måste jag se till att ingen ekonomisk vårdslöshet förekommer där. Om Frankrike går bankrutt kommer det utan tvivel påverka min plånbok inom två dagar. Dessutom kommer det att påverka den negativt. Om jag hade fått ut något av det hade jag låtit dem gå bankrutt. Men det funkar inte på det viset: Det skadar även mig.

Tidigare förde även andras problem ofta med sig något gott för mig. Före världen bands samman i ett integrerat system agerade alla i sitt egenintresse, utan hänsyn till andra. Varje land brydde sig bara om sin egen vinning. Hela tiden gjorde vi sunda egoistiska beräkningar för att vinna på andras bekostnad. Även om detta krävde att påbörja ett krig mot dem och att jämna den andra sidan med marken var det bättre för mig.

Idag skulle vi vilja fortsätta i samma banor, men vi kan inte. Snart kommer vi upptäcka att man inte kan starta ett krig. Vi är så beroende av varandra att jag inte bara kan försörja mig själv. Jag kommer sakna allt jag förstör för andra.

Det är det vi kommit till. När jag önskar något gott för mig själv, mitt folk eller mitt land, med dess strukturer och institutioner, måste jag ta hand om alla. Först då kommer det bli bra för mig.

Denna mekanism fungerar i givande mellan partzufim, mellan människor, och mellan en person och Skaparen. Jag måste ta min medmänniskas önskan med målet att fylla den och sätta min vilja i hans tjänst. Bara på villkor att jag fyller och tar hand om det kommer allt överflöd att flöda genom mig och visa sig i mig 620 gånger större.

Världen förstår ännu inte viket system vi är på väg in i. För att få den att göra det, måste vi berätta för människor om detta så snart som möjligt. Annars kommer deras förtvivlan att leda dem i krig. De kommer helt enkelt inte att ha något val.

[48384] 

Från den tredje delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.07.17, Arvut (Ömsesidig garanti)
 videoikon WMV | ljudikon MP3

 

Att förenas i en enda droppe

Fråga: Vad innebär det att ”Ta allt genom gruppen”? Är det att berätta för gruppen om alla sina problem?

Svar: Att ta allt genom gruppen betyder inte att du behöver tala om allt, även om denna princip, naturligtvis, delvis realiseras på detta sätt. Dock är det viktigaste att känna att du förenar dig med vännerna.

Detta är en intern rörelse. Du hör dem, pratar med dem, och sitter med dem, hela tiden försöker ”gå in” i dem, för att vara med dem som en helhet, fram till den punkt då du börjar känna hur du börjar komma in i övre världen genom dem.

En känsla av gruppen börjar med en enkel fysisk känsla av vänners närvaro. Nästa steg är en slags känsla av gemenskap.

Då kan det hända att det framträder en känsla av beroende. Därefter kommer en känsla av sammanhang och kärlek.

Således börjar vi gradvis, inuti denna nya enhet, som vi är, att visa, känna Skaparen. Men detta ”vi” är inte relaterat till någon. Det är inte summan av oss, utan en kollektiv helhet.

På liknande vis är en stor droppe vatten  inte summan av alla andra droppar från vilka den har bildats, eftersom det är en droppe i sig själv. Om, till exempel, tjugo droppar slås samman till en droppe, då finns det inga divisioner i den. Den är inte summan av de föregående dropparna, utan en gemensam helhet, med dem alla. Vi måste komma till detta.

Så fort vi samlar oss i den första droppen i vilka det inte finns några uppdelningar, kommer Skaparen genast att visa sig i den. Och om vi på något sätt är uppdelade in i den, kan vi inte gå samman i en enda droppe, vilket innebär att det finns rester av vår separation, och Skaparen kan inte uppenbaras. Det är så det fungerar.

[120438]

Från samtalet om grupp och spridningsarbete, 2013.10.21
videoikon WMV | ljudikon MP3

Att lära sig Skaparens konst

Dr. Michael LaitmanFråga: Varför är den första fasen efter rotfasen den stilla naturen? Varför började inte allt från en annan fas?

Svar: Eftersom den lägsta fasen inkluderar allting i sig. Det finns inga interna olikheter i den, därför kan den inte skilja på saker på utsidan. Vi talar om det högre ljuset enbart gällande de skapades kärl. Därför är den stilla naturen den som tar emot kraften av restriktionen, som inte låter den upptäcka mer än den nu gör.

Kraften av restriktionen opererar på kärlen och på ljusen som kan avslöjas i dem. Den opererar på allting. Frågan är: Vad influerar denna  kraft? Influerar den den skapade skapelsens centrum eller dess ytterkanter? Med andra ord, vad styr jag med denna restriktion – mitt begär att ta emot eller ljuset?

Självklart influerar den mitt begär. Jag kan aldrig styra ljuset.

Jag gör en restriktion på mitt begär att ta emot och behåller det. Tack vare det ”hoppar” det inte på något. Så begränsar jag mig i syfte att enbart ta emot ljuset på detta vis. Det är för att jag vet att jag inte har kraften att ta emot mer än så, på så vis håller jag konstant ”denna begränsning”, och håller mitt ego i ett neutralt tillstånd.

Detta är den stilla fasen: Egot är under konstant utveckling, och jag håller det konstant på den stilla nivån. Egentligen är det  ett stort och positivt arbete som tar plats i olika former. Men av dess natur, tillhör det den stilla nivån: Av mig själv lägger jag mitt begär i den stilla nivåns regim, där mina begär förblir desamma.

Inom denna nivå arbetar jag i relation med Skaparen.Vad kan jag göra? Jag annullerar mig själv i honom. Alltså, jag kan vara i Skaparen och hålla fast vid honom. Jag kan vara en del i honom, som är den stilla nivåns attribut. Jag tillåter inte mig själv någonting förutom självförnekande. Föreställ dig att du är inom en stor kraft och att du inte har något val och detta är det enda sättet du kan hålla dig kvar.

Å ena sidan förbereder det mig för nästa nivå, den vegetativa. Det beror på att det sker en ständig förändring inom mig, som växer enligt den stilla nivåns fem faser. Vi kanske tänker att istället för att vara en liten sten blir jag en stor ädelsten? Men det är inte allt ännu: Förändringarna jag varit med om har lärt mig vad det innebär att växa. Uppgången i den stilla nivåns fas har fött ett sinne inom mig, eftersom jag hade möjligheten att jämföra saker och vänja mig vid det faktum gällande instabiliteten.

Jag har gjort en restriktion på den växande glädjen om och om igen, men samtidigt följde jag förändringarna, tills jag förstod att jag verkligen kan förändras, och sen flyttade jag över till den vegetativa nivån.

Alltså pratar vi om en kvalitativ utveckling och inte en kvantitativ utveckling: Vid slutet av den stilla nivån, i dess sista fyra faser, förstår jag redan från upplevelsen jag haft att jag kan förändra mig själv, medvetet och meningsfullt. Då uppstår möjligheten att flytta från den sista delen av den stilla nivån till födseln av den vegetativa nivån. Det är där det initiala stället skapas genom ändringar i begären.

Varje sådan förändring kommer från Skaparen i formen av mottagandets kraft. Jag skulle aldrig hitta det preliminära villkoret för att växa inom mig. Därför utvecklar inte Skaparen enbart mig; han sätter in skapelsens kraft inom mig så att jag liknar Honom. Som ett resultat av denna utveckling, blir jag och Skaparen partners i skapelsen. Hans mål är inte att öka begäret att ta emot, genom att utsätta det för en rad händelser, utan snarare att lära mig hans konst. Men även på så vis lär han mig på ett kvalitativt sätt.

Så uppnår vi, tack vare allt vi går igenom, hans handlingar, från regeln:” Från dina handlingar känner vi dig.”

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen, 2012.07.17, från Introduktion till boken Zohar Daily Kabbalah Lesson 7/17/12,

videoikon WMVljudikon MP3 (på svenska)

Beslutet görs nedan

Dr. Michael LaitmanOm man utför handlingar direkt mot målet med skapelsen, avancerar man med hjälp av två krafter: det egna begäret och ljuset. Men om man utför handlingar som inte är direkt mot målet med skapelsen, avancerar man bara med hjälp av en kraft: ens begär. Utvecklas vi normalt, uppfyller vi våra egna behov.

Hela verkligheten är i grund och botten begär och ljus. Begär existerar inuti ljuset och ändras konstant, mer och mer. Detta är sättet vår naturliga utveckling fortskrider: från en punkt av energi till materia som blir mer och mer komplex, fram till den nuvarande formen av liv. Det är basala element som skapar det cykliska systemet, och det existerar kopplingar mellan dem som producerar komplexa material och även levande celler som absorberar och urladdar all sorts substans. Cellerna består av en ny, kvalitativ koppling med miljön på basis av den stilla nivån, där upptagandet och urladdningen inte producerar förnimmelsen av liv eller smärta.

Men, om vi vill avancera framåt möter vi ett speciellt villkor: antingen att avancera under påverkan av naturens krafter, som en maskin, eller att skapa en koppling mellan vännerna i gruppen och bygga en modell som är essentiellt lik ljuset, den övre kraften, kärlek och givande. Man överkommer tyngden och problemen, och följdaktligen får man hjälp från ovan. I princip aktiverar man inget nytt, men om man vill avancera mot målet, tillför man sina ansträgningar, och som respons tar man emot extra ljus från nivån man längtar efter.

Till slut använder du samma system som motsvarar ”adderingen” från vår sida. Om du vill ha det så sätt igång, om inte så vill du inte. Förändringarna kommer inte från ljuset, utan från dig: om du investerar ansträngingar, visar mer begär, då upptäcker du en addition eller brist från din sida, och då tar du emot en större upplysning. Ovanifrån fattar ingen ett beslut om att tilldela dig ljuset. Ljuset är i absolut vila, och allt beror enbart på ditt behov av det. Ta fördel av riktlinjerna som ges dig – och du kommer att ta emot det.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2012.04.04 Daily Kabbalah Lesson 4/4/2012, Rabashs skrifter
videoikon WMV | ljudikon MP3

Fråga efter hjälp

Dr. Michael LaitmanFråga: Hur kan jag fråga efter hjälp om jag inte känner var den kan besvaras?

Svar: Det är sant. Men vet bebisen som just blivit född och gråter om vem han gråter till? Han bara skriker.

Det kallas fördoldhet. Jag befinner mig i det övre ljuset. Detta övre ljus avslöjar ingen bild av verkligheten för mig, ännu. Föreställ dig en bebis som precis kommit ur sin moders livmoder: Han är helt enkelt nöjd eller inte. Förutom det känner han ingenting. Han känner inte verkligheten omkring sig.

Så är vi: Vi är nöjda eller inte. Varför vet vi inte. Efteråt börjar vi känna igen denna värld, börjar bekanta oss med den, och ge respons till den; sedan börjar vi utvecklas.

I andligheten utvecklas vi på samma sätt i vår relation till Skaparen. Nu känner jag det inte, förstår det inte, eller vet någonting om det, om det existerar eller inte. Ändå säger kabbalisterna till mig: lägg märke till vad som händer under ytan i denna värld. Framför dig. Faktiskt skapades denna värld för dig för att du ska börja utveckla en kontakt med Skaparen genom den. Skaparen skapade dig på ett sådant sätt att du klänger mindre till den inbillade världen. Den är inbillad, för istället för Skaparen, istället för den övre kraften, avslöjar du något inom dig under tiden. Olika vågor av flytande färger målar verkligheten framför dig, som i en dröm. Därför är det sagt om denna värld: ”vi var som drömmare”. Visst, en dröm ser också sann ut för dig. Det är samma sak nu med.

Men för att väcka dig ur denna dröm, denna bubbla, behöver vi det omformande ljuset, den andliga kraften. Existerar den eller inte? Jag vet inte, jag känner den inte. Jag är tillsagd: ”Skulle du vilja försöka? Varsågod, du har möjligheten, du har blivit erbjuden denna värld tillsammans med sätten som du kan göra det möjligt att känna något ovanför denna värld. Vill du använda dessa sätt? Kom igen! Försök att neka att mottaga dem. Precis som du nådde de här sätten mot din vilja, utan val, genom påtryckningar från all sorts fysisk och känslomässig misär, är det också på så sätt du kan försöka fly.”

Men, vi ser hur all mänsklighet gradvis avancerar och inte kan fly. Varför? Vad är denna kris? Det avslöjas för mänskligheten att det inte finns något annat val än att avslöja detta heltäckande system, kraften som styr och aktiverar allt, den övre makten.

Från den andra delen av den dagliga kabbalalektionen, 2012.02.07, Zohar
videoikon WMV | ljudikon MP3

Kärlek för oss inte hit

Dr. Michael LaitmanIdag har vi kommit till frågan ”vad är meningen med mitt liv?” och plötsligt upptäcker vi visdomen Kabbala. Vi hittar den inte för att vi önskar att ge eller nå kontakt, kärlek, och en allmän omtanke.

Nej. Vi kommer till den precis genom frågan ”Vad är meningen med mitt liv?” Varför mår jag dåligt? jag vill ha makten över mitt liv! Jag vill stiga ovan det, fånga evigheten och perfektionen över naturen”. Jag vill, vill, vill… Vi kommer till kabbalans visdom just genom egoistiska frågor, och inte genom en speciell, känslig själ. Tvärtom, vi blir ledda av begäret att ta emot, att ta kontroll över vårt liv.

Så, när vi kommer till visdomen kabbala och börjar lyssna på vad som sägs, finns det många som inte förstår: ”Varför pratar vi om kärlek och enighet? Var är vi? Är detta dagiset där vill lär oss vara goda? Är detta ett samhälle av idealister? Vad vill de ha? Vad pratar de om?”

Eller så kommer en religiös person och förstår heller inte vad som pågår: ”Vem pratar om kärlek i religionen? Det är sant att det finns några få liknande trevliga fraser där, men i verkligheten är alltihop en samling handlingar vi lärt oss från barndomen”. Var är religionens bas, som talar om kärlek, kontakt mellan människor, ömsesidig hjälp, och jämställdhet mellan alla? Under en lång tid har var och en pratat om vad som är bra en själv och använt de andra till att fylla sina egoistiska behov.

Det visar sig att vi genom tusentals år helt har glömt av och flyttat oss ifrån de människors åsikt som kände närvaron av givandet. Vi rörde oss ifrån religionens bas för  tusentals år sedan, som också pratade om givandets kraft.

Dessutom blev vårt ego så utvecklat att vi inte ens tänker på det, och alla  system är riktade mot att tjäna mer, att bli mer självständig från andra, och att flytta sig från dem som om de inte existerade. Alla är redo att fylla huset  med tjänare och hushållsredskap och förbli oberoende av alla istället för att vara med sin familj och nära och kära, kärleksfulla, och stödjande människor.

Men när vi kommer till visdomen kabbala, så är det extremt svårt att börja lyssna på orden om kärlek och kontakt. Trots allt, så är vi vana vid att det är sådant här små barn får lära sig. Vi vill egoistiskt att de ska vara bättre skyddade och oskadda, och därav lär vi dem att inte skada andra. Vi säger till dem: ”du måste älska de andra, var deras vän”. Vi ser att när en person fortfarande är ung och beroende av andra, så är det värt för honom att vara god och kärleksfull, och då älskar alla andra honom på köpet.

Men när barnen börjar växa säger vi åt dem: ”Du måste vinna, vara bättre än andra! Visa dem din styrka och kraft så kommer du att lyckas!” Vi börjar uppmuntra deras ego istället för kärleksfullheten. Vår utbildning är motsatt kärlek.

Så det visar sig att vi blir ledda till Kabbala av en överbelåten och därav lidande egoism.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.12.13, Rabashs skrifter
videoikon WMVljudikon MP3