Kategori: Enighet, Inre arbete, Perception - Inga kommentarer →

Är jag ensam ett ögonblick, utan gruppens stöd, faller jag genast. Ensam kan jag inte greppa det andliga, Skaparen, eller givande. Antingen är jag i mitt andliga kärl  medan jag  är knuten till de andra och får stöd av dem, eller så är jag utanför det. Så fort jag förlorar de andras stöd faller jag.

Man kan inte göra framsteg eller åstadkomma någonting på egen hand. Man kommer inte kunna hålla sig kvar i det andliga ens för en sekund. Om en person tror att han kan göra framsteg på egen hand genom att läsa kabbalaböcker och utföra vissa handlingar och hålla sig på den andliga vägen, då är det självbedrägeri. Då ljuger man för sig själv och hoppas endast förgäves på framsteg. Utan deltagande och bindning med gruppen, kallat den ömsesidiga garantin, har vi ingen chans att vara i det andliga ens för ett ögonblick.

Dessutom, att vara närvarande i en andlig miljö innebär inte att vara i den fysiskt. Vad som betyder något är hur starkt en person åtrår miljöns påverkan över honom, eftersom detta vittnar om hans åtrå att sätta sig själv uder påverkan av Skaparens Övre Kraft. Men om någon endast läser kabbalistiska texter i ensamhet kommer han inte att vara under Skaparens inflytande eftersom allt man läser passerar genom ens egoistiska filter. Man kommer att uppfatta boken efter hur man själv förstår, känner och önskar se den.

Alltså är jag under Skaparens inflytande endast om det jag läser kommer till mig genom gruppen. Skaparen, eller ljuset ”bor bland hans folk”, alltså inom gruppen, sammanslutningen av själar.

Individuellt har vi inte en chans att göra andliga framsteg. Vi måste förstå till fullo att det enda instrument vi har för att avtäcka Skaparen är vår enighet.

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-06-06, Artikeln “Concerning the Importance of Society”

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Enighet, Grupp, Inre arbete, Zohar - Inga kommentarer →

En fråga jag fick: Hur kommer mitt perspektiv faktiskt att ändras när jag kommer ut ur egoistisk egenkärlek och ser världen genom andras önskningar? Kommer jag att se ett annat rum, en annan sorts glas på bordet framför mig, och kommer jag se alla dessa människor på ett annorlunda sätt?

Mitt svar: Ett djur kommer alltid att vara ett djur, och det gäller var och en av oss. Du förblir alltid innanför punkten av ditt ”själv”, men när man uppnår andligheten, lägger man till ett helt annat sinne (kärl eller kli) till den punkten – andra människors begär.

Skaparen skapade en önskan som består av tio delar eller Sefirot, kallad HaVaYaH . Just nu känner du bara det lägsta lagret av denna önskan, en svart punkt. När du föds, lever och dör, återvänder du till samma tio Sefirot av din egoism, som är förnimmelsen av denna världen. Detta fortsätter från  generation till generation, från en livscykel till nästa (eller från en Partzuf till nästa), och går varje gång igenom samma tillstånd: embryo, diande, och mognad (eller från en Partzuf till nästa) och sedan en gång till: embryo, diande, mognad, och så vidare.

Hur kan man känna världen på ett annat sätt, inte bara inifrån en svart punkt, utan genom andra människors begär som är utanför dig? När detta händer, kommer ditt ”jag” fortfarande vara kvar, och din värld kommer inte att förändras. Om du skulle försvinna, i förhållande till vad skulle du då kunna känna andra? Du måste känna andra som motsatta till dig, och se dem som motsatta och förhatliga till dig. Dessutom måste denna känsla fortsätta att växa.

Ett exempel på detta är Rabbi Shimons grupp : de avslöjade det största möjliga hatet emellan varandra. Men över detta byggde de kärlek och uppnådde därmed uppenbarelsen av Zohars Ljus. När du har ett stort hat inom dig och enorm kärlek över det, ger detta den nödvändig kontrasten där ljuset Hochma, uppnåendets Ljus, skiner. Det finns en enorm egoism inuti och ovanför denna finns en skärm (masach). Det är det enda sättet att avslöja ett stort Ljus.

Kategori: Andlighet, Enighet - Inga kommentarer →

En fråga jag fick: Om en människa befinner sig högre upp än sin omgivning, kan hon då påverka och korrigera den?

Mitt svar: Människan kan inte stiga över sin omgivning. Hon är helt beroende av den. Även om ens omgivning består av enkla människor och man själv är en stor kabbalist, kommer de ändå att påverka en.

Föreställ dig att du tar ett storslaget fruktträd, rycker upp det ur marken, och planterar det mitt i en öken. Vad kommer att hända med det? Kommer det att förvandla öknen till en blomstrande trädgård? Likt trädet är beroende av sin miljö, är vår själ beroende av vår miljö.

Målet med skapelsen, gruppen, vårt personliga arbete, och Skaparen befinner sig inuti en punkt. Föreställ dig att hela ditt liv beror på denna enda punkt som du måste klargöra. Det skiljer mellan liv och död för dig varje ögonblick. En liknelse: Du kan inte andas om du inte trycker på en syreknapp. Om du inte gör det (ansluter dig till de andra) får du inget syre.

Från den tredje delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-04-18, artikeln “Friheten”

Kategori: Enighet - Inga kommentarer →

En fråga jag fick: Vi har just avslutat en kongress med tiotusentals deltagare, från hela världen. vilka vill förenas. Vad saknade vi för att göra hoppet upp till nästa andliga nivå?

Mitt svar: Vi uppenbarade att många människor världen över, som vi inte ens kände till, studerar tillsammans med oss. Men kvantitet är inte det enda som är viktigt. Vi måste också nå en riktig och kraftfull förbindelse. Under tiden har var och en fortfarande sin egen idé om enhet, men vi har redan en bra och kraftfull bas för att skapa den.

Nu beror allting på hur mycket var och en kommer att kunna förstå och känna att;

1. Skaparen bara skapare ett, gemensamt begär.
2. Det arrangerades avsiktligt att vi, delarna av det gemensamma begäret, inte känner vårt sammanhang som ett oskiljaktigt helt i Malchut, i den Oändliga Världen.

Tvärtom känner vi det brustna Malchut när vi är i denna världen, där vi inte ens upplever våra själar, utan lever i en imaginär verklighet som inte är lik den riktiga på något sätt.

I verkligheten är vi alla andliga, och vi lever nu i ett omedvetet tillstånd. Vi upplever avsaknaden av det andliga medvetandet som vår värld, och som oss i den. Därför måste vi alla förstå att allting som vi nu ser är en dimma, vår delade fantasi, och att vi måste anstränga oss för att komma tillbaka till den sanna verkligheten. Den sanna verkligheten är grundad bara på vårt begär att känna vår enhet, vår gemensamma delaktighet i varandra och oss alla tillsammans.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Enighet - Inga kommentarer →

Jag lever inte för mig själv; jag lever bara om jag kanaliserar mig själv genom en mekanism som kallas själarnas enhet. Det är därför som jag vill öppna upp mig själv genom boken Zohar, eftersom dess kraft kommer för att genomföra denna sammanlänkning mellan alla mina delar, vilka just nu verkar främmande för mig.

Detta är precis vad boken Zohar är avsedd för; annars skulle jag inte vara under dess stråle av Ljus. Denna stråle är mycket tunn, som en laserstråle, och om jag ändrar kurs med bara en millimeter från den, så kommer jag inte längre att se den. Jag måste vara exakt i denna stråle för att den skall kunna verka på mig.

Kabbalisterna förklarar denna förutsättning för oss och säger att om vi knyter an till alla själarna på rätt sätt; då kommer vi att placera oss själva inne i denna stråle. Så snart som enheten bryts faller alla isär och splittras åt alla möjliga håll. Denna stråle är det enda som är kapabelt att hålla ihop oss.

Detta sker på varje nivå på den andliga stegen – vi kan bara klättra upp på den utmed denna stråle. Så snart som vi släpper varandra faller allting omedelbart isär och Ljusstrålen kan inte längre hålla ihop oss. Detta är den enda kraften som bevarar vår enhet. Därför är det för denna enhets skull som vi begär att dra till oss Ljuset. Vi behöver Skaparen för att förena oss och det innebär att vi måste attrahera Ljuset som förändrar.

Hur kan vi känna denna enhet? Vi måste kräva den samtidigt som vi läser Zohar, den måste ge oss det. Detta var anledningen till att kabbalister skrev denna bok, och vi har rätt att fråga, ”var är enheten som finns på grund av oss”? Om vi alla tänker på detta tillsammans så kommer detta att bli en stor angelägenhet som vi inte kommer att kunna glömma bort för ett ögonblick. Och då kommer det att fungera. Men ensam kommer ingen av oss att kunna utföra någonting.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Enighet, Zohar - 2 kommentarer →

Världen är resultatet av våra inre kvaliteter, våra sinnen.

För närvarande har våra fem sinnen – syn, hörsel, smak, lukt och känsel – ett smalt, begränsat upplevelsefält. Men, vi har möjligheten att expandera våra sinnen så att de kan uppleva utan några begränsningar. Vägen till att göra det är genom att komma ut ur begäret att ta emot och att enbart konsumera, och i stället lära oss att uppleva världen som den finns till utanför oss, i stället för att uppleva den genom våra fem sinnen. Vi kommer då att uppfatta Oändligheten, den absoluta verkligheten utan några begränsningar.

Naturligtvis uppstår frågan; ”Hur kommer vi ut ur oss själva”?

Vi kan förstå vad det innebär att expandera räckvidden för våra sinnen, men hur kommer vi ut ur oss själva? Om det enda som finns i naturen är begäret att ta emot njutning, så verkar det omöjligt att komma ut ur det.

Kabbalisterna säger att möjligheten finns: Det kan göras genom att känna vad din nästa känner.

Precis som vi uppenbarar världen genom oss själva är vi kapabla att knyta an till en vän som har samma andliga mål, och uppleva världen genom honom, och sedan genom en annan person, och en annan osv.

Så snart vi uppenbarar hela den andliga verkligheten genom andra människor så kommer vi att upptäcka att den faktiskt är utanför oss.

Detta är varför villkoret för att förnimma det andliga är, ”älska din nästa som dig själv”. I vår värld låter det som ett gammalt utslitet

talesätt, men kabbalisterna har ett helt annat villkor i tankarna när de säger så. Att älska sin nästa innebär att känna vad som händer i honom. Det innebär att knyta an hans själ, hans sinnen och hans förnimmelse till din egen. Eller med andra ord, det är då du kommer ut ur dig själv och börjar uppenbara vad helst som är utanför dig, vad helst som är i honom.

När du då börjar att undersöka vad som är utanför dig, uppenbarar du också den Övre Kraften, Skaparen. Detta kallas ”från kärleken till skapelsen, till kärlek för Skaparen”. Denna frasen kan låta religiös, men i verkligheten talar den om vår sensoriska utveckling.

Kabbala´s vishet lär oss hur vi skall känna vår nästa och bygga ett gemensamt kärl av förnimmelse (Kli), som kallas ”Shechina”. Detta är ett sinne så enormt att vi kan uppleva Skaparen i det.

Detta är vad kabbala´s metod handlar om: att lära oss att förnimma och ta emot allting som är utanför oss utan några begränsningar.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Enighet, Kärlek, Perception - Inga kommentarer →

Kategori: Enighet, Okategoriserad - Inga kommentarer →

Målet med den andliga strävan är att alltid sträva i riktning mot ditt mål och aldrig vara kvar på ett ställe, fångad i dina begär.

En person gör framsteg när hans sinne och hjärta är inriktade på det framtida önskvärda tillståndet.

När du är detta, lurar du inte dig själv utan avancerar framåt. Det är okej om du inte har nått målet ännu. Det viktiga är att du inte tyngs ner av dina nuvarande önskemål och egenskaper som klänger sig fast vid dina fötter och försöker hindra dig. Du är heller inte ”uppe bland molnen” och lever i en illusorisk andlig värld.

Ingen upplever den andliga världen förrän den blir deras faktiska verklighet. Detta är den riktiga målsättningen.

Varje ögonblick är ett tillfälle att göra en ansträngning att nå målet – skänkandet och med varje steg du tar, bör du känna det som om du uppnår målet. På det sättet blir själva arbetet din belöning. Varje gång som du möter ett hinder på din väg, så övervinner du det och njuter av det faktum att du faktisk bygger en form av givande bortom allt förnuft. Bilden av den andliga världen består av dina begär, den formas av den skänkande kraften genom att använda din själs konturer.

Kategori: Andlighet, Enighet - Inga kommentarer →

Kategori: Enighet - Inga kommentarer →