Vi har ett begär och en tanke. Om vi bara hade ett begär, så skulle vi utföra allt i blindo utan självkontroll, precis som de olika livlösa, vegetativa, och djuriska nivåerna av naturen, där den enda tanken är hur man uppfyller sitt begär.

En person som har utvecklats till det livlösa, vegetativa, eller det djuriska planet tänker enbart på hur man ska uppfylla det man vill ha. Det finns olika typer av människor; smarta, energiska, våldsamma, blyga, modiga, osv.— men var och en vill uppfylla sitt begär, från en liten bebis till en äldre person som döljer sitt begär. I var och en finns en tanke om hur det begäret ska uppfyllas till varje pris.

Så utvecklas vi i känsla och sinne, som ett djur, tills punkten i hjärtat avslöjar sig i oss och börjar fråga: Vad är allt det här till för? Varför? Från den stunden börjar den riktiga vetenskapen; när jag börjar att fråga om essensen av mina begär: Vad behöver jag det för?

Detta är inte enkelt. Människor kommer för att studera, de blir en grupp, men år kan gå innan de börjar ställa denna fråga, som är att de vill veta begären de känner: var kommer de ifrån? De börjar leta efter anledningen, roten, källan.

Sedan förstår de att tanken gavs till dem för att de skulle upptäcka Skaparen genom att studera sina begär. Om jag, genom tanken, korrekt uppfattar begären, kan jag nå källan från där de kom, börja förstå vem som sänder dem och varför, vad han vill ha av mig, och hur min inställning till honom bör vara.

Genom gruppen och även direkt börjar jag av honom begära att ändra mina begär:”Du gav mig ett sådant begär, men jag frågar efter ett annat begär!” Då kommer jag verkligen att kunna börja ändra det. Tanken är given till oss så att vi tack vare den kommer att känna våra begär och be om nya.

Tanken existerar så att jag kan se efter och bevisa för mig själv att jag inte kan göra någonting med mina begär! Även när det ser ut som att jag överkommer dem,så är det inte bara att byta ett mot ett annat, vilket också är egoistiskt: mot respekt, mot kontroll och stolthet. Jag hittar helt enkelt ett nytt begär som slår det första och ändrar värderingar.

Som ett resultat av mina tankar, eller påverkan från miljön, börjar jag föreställa mig att ett begär är viktigare än det jag just hade. Och så beslutar jag mig för att byta till ett annat. Det är egots spel. På detta sätt kan jag byta det begär jag hade.

Men jag kan på riktigt ändra mina begär enbart under påverkan av en miljö som ger mig andra värderingar. Då, som ett resultat av dess påverkan, kräver jag av Skaparen att ändra mina begär. Dessa begär kan redan vara övernaturliga för mig, det vill säga vara mot mitt ego.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.12.30, Rabashs skrifter

  WMV |  MP3

Idag har vi kommit till frågan ”vad är meningen med mitt liv?” och plötsligt upptäcker vi visdomen Kabbala. Vi hittar den inte för att vi önskar att ge eller nå kontakt, kärlek, och en allmän omtanke.

Nej. Vi kommer till den precis genom frågan ”Vad är meningen med mitt liv?” Varför mår jag dåligt? jag vill ha makten över mitt liv! Jag vill stiga ovan det, fånga evigheten och perfektionen över naturen”. Jag vill, vill, vill… Vi kommer till kabbalans visdom just genom egoistiska frågor, och inte genom en speciell, känslig själ. Tvärtom, vi blir ledda av begäret att ta emot, att ta kontroll över vårt liv.

Så, när vi kommer till visdomen kabbala och börjar lyssna på vad som sägs, finns det många som inte förstår: ”Varför pratar vi om kärlek och enighet? Var är vi? Är detta dagiset där vill lär oss vara goda? Är detta ett samhälle av idealister? Vad vill de ha? Vad pratar de om?”

Eller så kommer en religiös person och förstår heller inte vad som pågår: ”Vem pratar om kärlek i religionen? Det är sant att det finns några få liknande trevliga fraser där, men i verkligheten är alltihop en samling handlingar vi lärt oss från barndomen”. Var är religionens bas, som talar om kärlek, kontakt mellan människor, ömsesidig hjälp, och jämställdhet mellan alla? Under en lång tid har var och en pratat om vad som är bra en själv och använt de andra till att fylla sina egoistiska behov.

Det visar sig att vi genom tusentals år helt har glömt av och flyttat oss ifrån de människors åsikt som kände närvaron av givandet. Vi rörde oss ifrån religionens bas för  tusentals år sedan, som också pratade om givandets kraft.

Dessutom blev vårt ego så utvecklat att vi inte ens tänker på det, och alla  system är riktade mot att tjäna mer, att bli mer självständig från andra, och att flytta sig från dem som om de inte existerade. Alla är redo att fylla huset  med tjänare och hushållsredskap och förbli oberoende av alla istället för att vara med sin familj och nära och kära, kärleksfulla, och stödjande människor.

Men när vi kommer till visdomen kabbala, så är det extremt svårt att börja lyssna på orden om kärlek och kontakt. Trots allt, så är vi vana vid att det är sådant här små barn får lära sig. Vi vill egoistiskt att de ska vara bättre skyddade och oskadda, och därav lär vi dem att inte skada andra. Vi säger till dem: ”du måste älska de andra, var deras vän”. Vi ser att när en person fortfarande är ung och beroende av andra, så är det värt för honom att vara god och kärleksfull, och då älskar alla andra honom på köpet.

Men när barnen börjar växa säger vi åt dem: ”Du måste vinna, vara bättre än andra! Visa dem din styrka och kraft så kommer du att lyckas!” Vi börjar uppmuntra deras ego istället för kärleksfullheten. Vår utbildning är motsatt kärlek.

Så det visar sig att vi blir ledda till Kabbala av en överbelåten och därav lidande egoism.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.12.13, Rabashs skrifter

WMV |  MP3

Enligt lagen om interaktion mellan ljus och kärl, måste vi gå igenom de grövsta av olyckor på vägen mot målet. Och där kommer vetenskapen kabbala till vår räddning, hjälper oss att undvika dessa motgångar av att följa vårt djuriska kött, utan transformerar dem istället till den mänskliga nivån, till den nivå vi bör vara på.

I dag får jag motgångar från tre nivåer: den stilla, vegetativa, och den djuriska. De piskar mig mot den mänskliga nivån. Annorlunda uttryckt, knuffas jag bakifrån av en dålig kraft, ondska, lidande. Och jag kan bara ta till ett sätt att hjälpa mig, en önskan, en attraktion framåt, som kommer från det underbara målet som skiner upp min väg som solen. Jag kommer fortfarande uppleva lidande, men det blir ett skönt lidandet av kärlek.

Det är lättare att bära denna sortens lidande, för den orsakas av längtan till den goda framtiden. Jag känner besvikelse och hamnar i desperation, men jag flyr inte iväg för jag förstår att dessa smärtor måste nå en viss, total mängd. Likt småpengar, läggs de krona efter krona en efter en till slut ihop till en stor summa.

Jag samlar på mig ett stort tryck inombords, ett enormt begär mot målet, jag behöver ett mellanrum mellan mig idag och det korrigerade jaget, och det mellanrummet måste kännas som lidande. Det är ofrånkomligt. Denna avgrund öppnas inom mig, men det finns absolut ingen anledning till att den skapas genom krig, sjukdomar och andra katastrofer.

Den riktiga korrigeringen håller precis på att starta, när mänskligheten börjar förenas, för att gå samman som en man med ett hjärta, antingen ofrivilligt, med en mängd negativa krafter bakifrån, eller med hjälp av ljuset som flyter ovanifrån. Det är omöjligt att beskriva hur dessa vägar skiljer sig åt. Trots allt måste vi öppna upp Malchut från världen av oändlighet, antingen i mörker med oerhört lidande som renar vår egoism, eller i ljuset som reformerar.

Dock, allting hänger på hur vi upplever den avgrund som separerar oss från korrektionen. Vi kan överkomma vägen frivilligt, genom att gå med på det, genom att bygga en miljö som stödjer oss; eller så kan vi ignorera lösningen så långt som möjligt tills pressen bakifrån tvingar oss att förstå varifrån och varför katastroferna inträffar, som vi inte kan fly undan hur vi än försöker.

En person kanske behöver  årtionden på sig för att bli smartare och avslöja ljuset. Och det är därför den kabbalistiska vetenskapen gavs till oss. Men på ett eller annat sätt måste detta glapp mellan Skaparen och skapelsen upplevas tillfullo inom oss.

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.11.09, Rabashs skrifter, Matan Torah (Givandet av Toran)

WMV |  MP3

Fråga: Jag har en obehaglig känsla av att jag inte ens på 100 år kommer att förstå någonting av texterna i Zohar. Vad skall jag göra?

Svar: Precis som människan ville erövra jorden, vill hon nu erövra hela andligheten. Detta begär är helt ok, men så fort en sådan tanke uppstår, bör personen förstå att det ligger en paradox i det hela: Jag når andligheten när jag ger upp allt.

Fråga: Utan att nämna kabbala i vår disseminering säger vi helt enkelt till folk att ömsesidig garanti kommer att ge dem ett gott liv. I så fall, hur skiljer vi oss från andra organisationer som kommer med liknande löften?

Answer: Det är synd om du inte känner skillnaden.

Den moderna människan upplever en global, integrerad kris. På detta sätt visar Skaparen henne att hon är förbunden med andra på fel sätt och att hon måste nå ömsesidig garanti. Det finns en metod som kommer att hjälpa henne förenas med andra på rätt sätt och att börja leva ett gott liv. Denna metod fungerar genom att skapa rätt atmosfär, ett ”skal” av omgivningen, som ger människan förklaringen på hur man lever tillsammans och för ett gott, hälsosamt och säkert liv.

Människan hör detta och förstår att det inte finns någon annan lösning. Andra hör samma sak, så det är lättare att göra detta tillsammans med dem. Människan lär sig att förenas med andra på rätt sätt, och i denna process drar hon till sig det omformande Ljuset. Det är samma sak som barn gör när de leker, blir äldre och klokare i processen.

När en människa finner att hon är i en svår situation använder hon därmed andra för att dra till sig Ljuset, och börjar gradvis uppskatta givandets kraft. Hon uppskattar det högt och det blir det högsta värdet för henne. Plötsligt börjar hon respektera det så mycket att till och med när allt i hennes liv fungerar som det ska, överger hon inte givandet, utan vill genomföra det oavsett sina förnimmelser. Det är för att hon tillskriver detta den högsta vikten.

Så blir en människa andlig, från en egoistisk intention, lo lishma, till en altruistisk intention, lishma. Det finns ingen chans att 99% av befolkningen kommer att nå korrigeringen på något annat vis. Kan du rekommendera någonting annat bortsett från Tora?

Jag menar att problemet är ett grundläggande missförstånd av hur man för fram AHP. Vi har vetat hur man korrigerar Galgalta Eynaim sedan Babylons tid, men för att korrigera AHP är detta det enda sätt vi har.

Från den andra lektionen i New York, 2011.09.12

WMV |  MP3

Fråga: Är det möjligt för en att stärka sig själv och omgivningen för att inte falla ner i fällan av att hela tiden döma och jämföra andra, som jag fortfarande ser som separata från mig själv? Eller är det en del av Skaparens planer att vi ska inse felet i vår egen egoism och ta tillfället i akt att korrigera oss själva?

Svar: Du måste stiga över alla negativa känslor och försöka se alla som rättfärdiga, rättfärdiga dem genom det faktum att du ser allt inuti din egen egoism. Allt detta dömande sker just för att möjliggöra ditt uppstigande.

Fråga:

Svar: Det står i Zohar, stycke 121 i kapitel “Bo” att Toran nämner uttåget ur Egypten 50 gånger. Förutom det så står det skrivet att en person måste se sig själv komma ut ur Egypten varje dag, och det är så därför att allt vårt arbete utförs bara i relation till Egypten.

En persons andliga arbete med att korrigera sin egoistiska natur börjar från stadiet av “Abraham” – Grunden till givandets egenskap. Men hur kan vi utveckla denna egenskap?

Detta är anledningen till att “Abrahams” fråga till Skaparen framträder i en människa: “Hur kommer mina ättlingar ärva ett stort land?” (kapitel “Lech-Lecha“). Med detta menas: Hur kan jag inuti mig, utveckla (därför att mina ättlingar är mina framtida tillstånd) ett enormt begär efter givande och kärlek för att på så sätt mottaga hela Ditt Ljus från Dig?

Svaret som mottages är som följande (från Skaparen till Abraham), “Vet om att dina ättlingar kommer vara i exil 400 år”, där 400 år är alla fyra nivåer av egoism. Alltså, Skaparen talar om för människan att hon kommer bli fullkomligt nedsjunken i egoism och kommer därmed förvärva ett begär som är likvärdigt med det Oändliga Ljuset.

Först kommer du att vara genomsyrad av detta begär att absorbera allt, och sen kommer du att upptäcka att det är felaktigt, och begära att komma ur det. När du kommer ur det börjar du korrigera det från ett egoistiskt begär till ett begär att ge. Med detta menas att lämna Egypten och träda in i det heliga landet.

På detta sätt, genom att stegvis korrigera egoismen vi förvärvar, uppstiger vi i 125 steg tills den fullständiga korrigeringen (Gmar Tikkun). Följaktligen delas vår andliga väg in i tre olika faser:

1. Från den ursprungliga punkten (Abraham, strävan efter att uppenbara Skaparen) fram till inträdet i Egypten.
2. I Egypten, där vi utvecklar vår strävan efter Skaparen, som frambringar utvecklingen av egoism och insikten att den är ond, och utvägen ur den.
3. Korrigeringen av våra egoistiska begär fram tills dess fullständiga korrigering.

Allting kretsar kring “Egypten”: En del av vår väg är “innan” och en del är “efter”. Men Egypten är den centrala punkten. Det är därför en person måste känna att han kommer ur Egypten varje dag, alltså att han varje dag tar en del av det egoistiska begäret och korrigerar det, och tar emot ett nytt Ljus inuti det. Detta kallas “en ny dag”. Och detta fortsätter på alla nivåer.

Från den andra delen av den dagliga kabbalalektionen 4/13/11, Zohar

Shamati #59,”Om staven och ormen”: ”Och Moses svarade och sade: ‘Men, skåda, de kommer inte att tro mig’” etc. ”Och Herren sade till honom: ‘Vad är det i din hand?’ Och han sade: ‘En stav.’ Och Han sade: ‘Kasta den på marken…’ och det blev en orm; och Moses flydde från den” (Andra Moseboken, Exodus, 4).

Vi måste förstå att det inte finns mer än två grader, antingen Kedusha (Helighet) eller sitra achra (andra sidan). Det finns inget mellanläge, utan samma stav blir en orm om den kastas i marken.

…Detta är betydelsen av frågan ”Vad är det i din hand?”. En hand innebär begripande, från orden, ”och om en hand begriper”. En stav (mateh på hebreiska) innebär att alla ens begripanden bygger på urskiljandet av lägre vikt (mata på hebreiska), som är tro över förnuftet. Det är så för att tro anses ha lägre betydelse, och som låghet…

Det finns en mycket subtil analys som görs hela tiden, och som man måste göra för att gå vidare mot själens korrigering. Den kallas ”staven och ormen”. Du kan kontrollera dig själv så här: Om jag har en stark vilja att göra någonting och det står klart för mig att det är för min egen skull, och jag inser att det är så här den egoism som brinner inom mig uttrycks, samma ögonblick jag förstår detta måste jag försöka stiga över detta.

Även om jag har en stor inre vilja att döma min vän för att bestämma om jag ska närma mig honom eller avlägsna mig från honom, över allt detta måste jag anstränga mig och höja allt mitt hat, all min avsky, besvikelse och alla förväntningar på andra – vännerna, läraren, Skaparen – och gå framåt med tro över förnuftet.

Jag måste istället förstå att precis de villkor jag har fått är ”staven” som jag måste ta upp i mina händer. Då kommer den att bli en symbol för min tro och hjälpa mig att gå framåt.

Men om jag kastar staven i marken enligt mitt begär (“jord” – eretz, är “begär” – ratzon), då förvandlas den till en orm.

Jag måste göra denna analys för att känna dessa två punkter, som hela tiden är närvarande men som motsäger varandra, inom mig. Mitt ego flammar och vill döma alla – vännerna, läraren och Skaparen. Och dess klagomål och ilska är helt försvarbar. Det är verkligen upprört inombords mot dem alla. Men över detta jobbar jag på att älska dem, rättfärdiga dem, och ge till dem av hela mitt hjärta genom tro över förnuftet.

När jag känner dessa två punkter tillsammans betyder det att jag balanserar mig själv korrekt i mitt nuvarande tillstånd. Dessa punkter är vad som utgör min väg mot skapelsens mål.

På denna väg kommer jag att se att jag hela tiden tas över av nya beräkningar och ny kritik, nya oenigheter mellan mig själv och omgivningen, och detta händer för att få mig att ännu en gång tänka att jag har rätt och de har fel. Detta arbete börjar med en gång, så fort gruppen blir organiserad.

Antingen kommer folk att avancera genom tro över förnuftet, eller så kommer de att drunkna i dessa oenigheter och vandra tillsammans med ormen, kasta sin stav på marken, vilket innebär att istället för att gå med tro över kunskap längs vägen kommer de att gå med tron inom eller under kunskapen. Då kommer det enda som är kvar att göra vara att vänta på att de ska vakna, och det kan ta en mycket lång tid – ingen vet när det kan hända.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.04.13, Shamati

WMV |  MP3

Svar: Skapelsen börjar med den stilla nivån, följt av de vegetativa, djuriska och mänskliga nivåerna. Även den mänskliga nivån börjar utvecklas från den stilla nivån och genomgår samma stadier. Så här skedde utvecklingen på jorden under miljarder år.

Slutligen har vi nått graden ”människa i människa” och blivit ansvariga. Vi brukade leva som djur under en käpp, men nu måste vi leva upp till vissa krav. Vare sig vi gillar det eller inte måste vi idag göra vissa handlingar.

Några tusen år efter det som skedde i det antika Babylon får vi återigen metoden för korrigering. Fri vilja, så väl som det ansvar som medföljer den, börjar just med ”människa i människa”, vår nuvarande nivå. Vi talar om absolut godhet, om syftet med skapelsen, och om hur man ska stanna på rätt kurs, för att utvecklas utan kataklysmer.

Den medvetna utvecklingen börjar nu, medan det fram till vår tid var lidande som drev på egoismen att utvecklas. Utan dessa injektioner hade den inte tagit ett enda steg.

De stilla, vegetativa och rörliga nivåerna av naturen äger ingen fri vilja. Det gör inte heller en människa som finns på de stilla, vegetativa eller rörliga nivåerna. Möjligheten till fri vilja dyker upp först nu. Nu har du trots allt ”punkten i hjärtat” och du kan använda den för att ansluta till vännerna och finna oändligheten i er enighet.

Fri vilja är omöjlig utan inre kamp. Du väljer med vem du vill vara: dina vänner eller dig själv. Det är antingen vi eller jag.

Absolut godhet väntar oss alla vid vägens slut, men du har fått möjligheten att välja, och därmed kan du redan sikta på det. För detta måste du alltid hålla dig till mittlinjen, genom att använda ditt ”jag” och omgivningen tillsammans.

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.03.25, Principer för global utbildning

WMV | MP3

Fråga:

Svar: Den ”jämlikhet” vi etablerat enligt vårt egoistiska resonerande är egentligen inte jämlikhet, utan en förvrängning av naturens lagar. I naturen är manliga och kvinnliga tendenser inte identiska, utan tvärtom är de olika, motsatta, och avlägsna från varandra på alla möjliga inre och yttre sätt; i personlighet, livsaktiviteter, fysiologi, och allt annat. Genom att sätta ett likhetstecken mellan dem krossar vi naturen och skapar en enorm spricka som i slutändan inte kommer att gynna någon.

Jag behöver inte förklara vad det innebär att gå emot naturlagarna. Istället för att lära från naturen och ge varje kön den form som är lämplig för det, försöker vi göra vad som än kommer in i våra huvuden så mycket att det kommer att ge oss ytterligare många problem. I slutändan kommer ingen att vara glad över denna ”jämlikhet”.

Av naturen måste jag vara en man med vissa egenskaper och utföra en viss funktion. Jag har en niche som jag måste ta. Det är där jag blir lugn, korrigerar mig, når tillfredsställelse och perfektion. Därför kan jag inte gå den egoism som härskar över mig till mötes och göra hur den än vill med sina befallningar genom egoistiska krafter. Det är ingen tvekan om att allt detta gör allvarlig skada.

Låt oss hoppas att vi på något vis kommer att gå igenom korruptionen till korrektion. Men många bekymmer väntar oss längs denna väg.

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.03.07, om kvinnor

Video | MP3