Fråga: Hur kan jag koncentrera mina krafter och inte slösa bort dem på främmande saker? Alla störningar kommer från skaparen, så hur kan vi slåss emot dem?

Svar: Självklart kommer alla störningar från skaparen så att vi bättre ska förstå oss själva och avancera mera effektivt. De kallas bara för störningar. Vi förstår inte att de egentligen är råd som hjälper oss att avancera mer korrekt. Om vi lyssnade mer noggrant på vad som kallas ”Skaparens röst” skulle vi avancera snabbare mot målet.

Problemet är att vi inte hör honom, och inte märker att han konstant talar till oss. Systemet av krafter som vi befinner oss i, fältet av krafter, det generella givandet, kraften som skapade oss, håller konstant på att påverka oss. Men, den gör det bara upp till en viss gräns så att jag ska lyssna på honom åtminstone lite, så att jag kan känna honom. Då kommer jag att förstå vad han säger.

Detta är sättet vi är byggda på. Skaparen är vid kanten av våra känslor, vår uppfattning. Han kräver bara att vi ökar vår känslighet lite så att vi börjar känna honom.

Känsligheten ökas när jag förstår att ”Det finns ingen annan än han”. Allt han vill säga är till min favör, och han är god och generös vid varje givet ögonblick, gott eller ont. Om jag visste detta, skulle jag uppskatta det onda såväl som det goda. Detta på grund av att det inte finns någon ondska.

Om jag kände på detta sätt, om jag kunde förstå det, skulle jag ögonblickligen börja se mig omkring efter vad han säger mig vid varje ögonblick. Det finns en grupp omkring mig, en familj, hela världen, interna som externa problem och orosmoment, gott och ont, men vad vill han säga mig med allt detta? Hur kan jag balansera mig i den komplicerade situationen jag är i?

Kabbalisterna berättar vad du ska göra: hur du riktar in dig till följd av att känna Skaparen och siktar in dig korrekt. Med detta menas att du avslöjar det reformerande ljuset, och till följd av nivån på dina känslor och din förståelse, börjar du arrangera dina interna attribut, känslor, och begär.

Från den första delen av den dagliga kabbalalekti0nen 2011.11.25, Rabashs skrifter

WMV | MP3

Fråga: Vad menas med att rikta alla våra tankar och begär mot skaparen? Hur kan vi få med oss Skaparen i denna process?

Svar: Först måste vi göra allt som står i vår makt för att nå kontakt med varandra till följd att vi känner enighet. Vi bör konstant känna denna enighet ovanför alla störningar vi upplever i våra tankar och begär. Det spelar ingen roll vad jag gör, jag ska göra det samtidigt som jag känner gruppen inom mig. Om du även kan försöka att föreställa dig att Skaparen också uppfyller oss och inom oss.

Jag varnar er: Vi kommer inte att kunna känna känslan av enighet som kändes under kongressen. Mer allvarliga hinder kommer uppstå, och jag kommer inte kunna hålla kontakt med vännerna och kommer definitivt glömma bort skaparen.

Dessa problem är givna till oss med meningen att jag ska knyta mig så mycket som möjligt till gruppen och be skaparen om hjälp, kräva att han för oss till vår kontakt. Skaparen är givandets och kärlekens attribut, och jag vill att givandets attribut skall flöda mellan oss.

Om vi inte ser oss som jordiska kroppar, utan istället sluter våra ögon och känner fältet där vi delar en gemensam känsla, då kommer den som stabiliserar och vidhåller denna känsla, den huvudsakliga kraften som arrangerar, skapar, och vidmakthåller allt detta och kallas för skaparen.

Kraften från givandet som finns i skapelsen är skaparen, hans framsida, och kraften från mottagandet i skapelsen är hans baksida. Och jag är den svarta pricken ”existens från frånvaro” (yesh mi ain) placerad i denna kraft av givande och tagande.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.12.11, Rabashs skrifter

WMV |  MP3

Enligt lagen om interaktion mellan ljus och kärl, måste vi gå igenom de grövsta av olyckor på vägen mot målet. Och där kommer vetenskapen kabbala till vår räddning, hjälper oss att undvika dessa motgångar av att följa vårt djuriska kött, utan transformerar dem istället till den mänskliga nivån, till den nivå vi bör vara på.

I dag får jag motgångar från tre nivåer: den stilla, vegetativa, och den djuriska. De piskar mig mot den mänskliga nivån. Annorlunda uttryckt, knuffas jag bakifrån av en dålig kraft, ondska, lidande. Och jag kan bara ta till ett sätt att hjälpa mig, en önskan, en attraktion framåt, som kommer från det underbara målet som skiner upp min väg som solen. Jag kommer fortfarande uppleva lidande, men det blir ett skönt lidandet av kärlek.

Det är lättare att bära denna sortens lidande, för den orsakas av längtan till den goda framtiden. Jag känner besvikelse och hamnar i desperation, men jag flyr inte iväg för jag förstår att dessa smärtor måste nå en viss, total mängd. Likt småpengar, läggs de krona efter krona en efter en till slut ihop till en stor summa.

Jag samlar på mig ett stort tryck inombords, ett enormt begär mot målet, jag behöver ett mellanrum mellan mig idag och det korrigerade jaget, och det mellanrummet måste kännas som lidande. Det är ofrånkomligt. Denna avgrund öppnas inom mig, men det finns absolut ingen anledning till att den skapas genom krig, sjukdomar och andra katastrofer.

Den riktiga korrigeringen håller precis på att starta, när mänskligheten börjar förenas, för att gå samman som en man med ett hjärta, antingen ofrivilligt, med en mängd negativa krafter bakifrån, eller med hjälp av ljuset som flyter ovanifrån. Det är omöjligt att beskriva hur dessa vägar skiljer sig åt. Trots allt måste vi öppna upp Malchut från världen av oändlighet, antingen i mörker med oerhört lidande som renar vår egoism, eller i ljuset som reformerar.

Dock, allting hänger på hur vi upplever den avgrund som separerar oss från korrektionen. Vi kan överkomma vägen frivilligt, genom att gå med på det, genom att bygga en miljö som stödjer oss; eller så kan vi ignorera lösningen så långt som möjligt tills pressen bakifrån tvingar oss att förstå varifrån och varför katastroferna inträffar, som vi inte kan fly undan hur vi än försöker.

En person kanske behöver  årtionden på sig för att bli smartare och avslöja ljuset. Och det är därför den kabbalistiska vetenskapen gavs till oss. Men på ett eller annat sätt måste detta glapp mellan Skaparen och skapelsen upplevas tillfullo inom oss.

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.11.09, Rabashs skrifter, Matan Torah (Givandet av Toran)

WMV |  MP3

Reshimot (informationsgener) blir aktiverade och begär, liv, väcks inom mig. Så, varför somnar så många studenter under lektionerna och förlorar intresset? Var är deras begär? När allt kommer omkring så hänger allt på begäret, och vårt begär beror på ljuset.

Ljuset flyttar på sig, som det står skrivet: ”Göm inte ditt ansikte långt från mig”. Och till den grad ljuset drar sig undan, retirerar, faller en person gradvis till sömns, tills han slutligen dör. Allt beror på hur stor distanseringen till ljuset är.

Därför finns det bara ett sätt att handla och att påverka oss: den korrekta miljön. Genom den väcker vi ljuset. Sen kommer vi att vara redo för dess inflytande, och vår utveckling kommer bli snabbare, välkommen,och behaglig.

Vi dras närmare givandet hela tiden, till den punkt där vi blir liknande Skaparen och sluter oss  samman med honom, med alla hans attribut. Om vi omedvetet befinner oss inom vår egoism och saknar preliminär förberedelse, måste vi ta emot ljusets påverkan, som avancerar oss framåt, på ett sätt där alla våra nivåer framskrider genom lidande.

Ibland, men sällan, sötas våra liv, som i barndomen, när våra framsteg avancerar utan nederlag på vägen. På detta vis låter vi naturen hjälpa oss och låter den avancera oss genom ljuset Chassadim (nåd). Men vanligtvis knuffas vi mot utveckling genom nederlag och lidande.

Om du förbereder dig själv på framtida former av utvecklingen som eftersträvansvärt (eftersom varje ny form är i större givande), då kommer framtida former inte att uppenbara sig som enormt mörker. Detta liknar samma mörker och osäkerhet som du känner nu när du är i en nedgång.

Men, även i det mörkret, så ser du det inte som en nedgång. Natten (orta på arameiska) är motsatta sidan av ljuset (Or på hebreiska) som jag nu flyttar till den högra sidan, som i skriften: ”Natten skiner som dagen.” Allting hänger på din förberedelse. Sedan relaterar du till dessa nivåer med medvetenhet, förståelse och begär, då kan vi ta oss igenom dem snabbare.

Du förstår dig på dessa nivåer snabbt. Du måste stanna på samma nivå tills du gått igenom den och känner att du måste  fortsätta till nästa nivå. Reshimot från nästa nivå kommer då vakna till i dig. Det är så här vi utvecklas.

Låt oss hoppas att vi tack vare förberedelsen till konventet och under konventets gång kommer ta emot och frambringa väldiga mängder reshimot, och bygga ett kli (kärl) på den andliga nivån. Detta är faktiskt upp till oss.

Från den tredje delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.11.06, TES

WMV |  MP3

Fråga: (Från den spanska gruppen): Vi kan inte göra mycket dissemineringsarbete idag. Halva gruppen vill att vi ska göra disseminering och den andra halvan tycker att vi bör delta i samling av vänner. Vad ska vi göra?

Svar: Disseminering är viktigare. Det kommer att öka ditt begär till att ta kontakt. Vad du än säger är det bättre att beblanda sig med det generella samhället.

Vi kan se det på oss själva: om vi skulle ha suttit i samling av vänner utan att ha gått ut på gatan under de tre sista månaderna skulle vi inte ha uppnått vad vi har idag. Det har byggt om oss, det har förändrat oss. Disseminering är basen för förändringar. Tack var disseminering har vi ett större behov av att gå samman, att gå ihop, för att samlas, för att förstå materialet, att förenkla det, osv.

Dissemineringen bygger upp oss, jag är mycket glad över att grupperna har börjat förstå detta. Baal Hasulam skrev om detta, och vi ska inte försöka tro att någon annan har bättre idéer än hans, och tro att vi klarar detta utan grupper där vi arbetar och utan världen som vi kan förse med budskapet om förening. Trots den barnsliga arrogansen, bör vi vara något mer kritiska mot oss själva, vilket kommer att hjälpa oss att ta del i arbetet med disseminering.

Läs vad Baal Hasulam skriver om detta och ta till dig hans ord med handling.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.11.06, Matan Torah (Givandet av Toran)

WMV |  MP3

Fråga: Baal Hasulam säger i artikeln Kärlek till Skaparen och kärlek till de skapade varelserna att det viktigaste är att börja och sedan inte sluta mitt i. Vad menas med det?

Svar: Du kan även vara fel ute i den materiella världen om du tänker på seder som budord. En person blir helt enkelt van vid att utföra vissa handlingar istället för att själv avslöja deras interna budord, som en korrektion av sina attribut.

När man korrigerar sig själv, så är det Skaparen man har att göra med, och man vill dra ljuset, bli lik honom, och gå mot likhet med honom. Men om budorden blir ”fysiska handlingar”, som man är van vid, så följer man inte den andliga vägen, utan lär sig helt enkelt att utföra speciella ritualer som är accepterade i samhället.

Vi säger inte att detta är fel, men vi säger att det inte korrigerar själen. Detta är inte anledningen till att vi existerar i världen, det är enbart externa möjligheter som gör den sanna interna korrektionen lättare. I det perfekta tillståndet, bör det interna och det externa stödja varandra. Olyckligt nog sker detta egentligen inte.

Man bör ej stanna längs den andliga vägen. När man börjar korrigera sig, upptäcker man hur dum man är. Detta får ens hjärta att brista och man kan inte fortsätta. Man upptäcker att man inte är denne hjälte som korrigerar sig själv och tjänar på det som man trodde att man var.

En liknande plan kan fungera i det vanliga livet för en person som arbetar egoistiskt på något externt. Här,på motsatt vis, måste man använda något extern för att jobba med sitt ego. Detta arbete  är totalt motsatt mot vad man är van vid. Vi är inte vana vid idén att vi måste förändra oss i våra rötter, våra kärnor. Nu är det inte jag som arbetar på något, utan snarare något som arbetar på mig. För övrigt, så behöver jag inte vänta passivt, som en patient under medicinsk behandling, utan snarare hela tiden be: ”ändra mig, ändra mig!”

Hur kan vi uppfylla detta? Om jag kunde känna och förstå mer, skulle det vara annorlunda. Men hur kan jag begära något som jag inte vill ha? Hur kan jag fråga efter något som är emot min natur? ”Låt mig älska andra, låt mig förbinda mig med dem”. Det är som att be om den värsta sortens problem. Naturligtvis vill jag använda världen till min fördel, ändå måste jag be Skaparen att ändra programmeringen inuti mig: ”Ändra mitt hjärta och ändra mitt sinne, det spelar ingen roll hur jag var innan, låt mig bara få bry mig om andra”.

Samtidigt är ett utbrott av altruistiska känslor som man kanske kan hålla fast vid för ett ögonblick efter att ha blivit besviken av allt annat inte nog. Nej, ett rop kommer inte att hjälpa. Man måste konstant stödja det och hålla detta nya och paradoxala begär rent hela tiden.

Denna uppgift känns omöjlig. Det är därför det sägs: ”Ettusen gick in i rummet, men bara en når fram till ljuset.”

Så problemet är att budordet att älska andra är emot vår natur.

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.10.31, Kärlek till skaparen och till de skapade varelserna.

WMV | MP3

Det spelar ingen roll vilken del eller stycke ur boken Zohar vi studerar. Rabash brukade göra såhär: Han brukade sluta sina ögon, öppna boken på något ställe, och börja läsa mitt i texten. Han läste några rader, och detta var tillräckligt för honom. Sedan fortsatte han att tänka.

Det knyter en person till källan som förklarar för honom om den korrekta och goda framtiden. Trots allt, så vet du inte vad denna källa är i sig själv. Du vet bara att genom att göra detta, så öppnar du någon kran som tar dig till den kraften, och denna kraft måste influera dig. Det är som om du öppnat en vattenkran, och det forsar över dig.

Detta är sättet vi måste relatera till boken Zohar. ”Vattnet” kommer på sådant vis att vi ”står under kranen”. Med ”att stå under kranen” menas att vi är tillsammans, och längtar så mycket som möjligt efter förening eftersom detta är vattnets naturliga sätt, att hälla vatten från ett förenat kärl. Så enligt sättet som vi förenas, begäret att ta kontakt, och strävan efter att bli en människa och ett hjärta, på det sättet kommer mängden ljus från Toran till oss, och vi tar del av emottagandet av Toran, mottagandet av ljuset.

Från den andra delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.10.31, Zohar

WMW |  MP3

Det tar lång tid att börja se klart, och att upptäcka att om man kan samla in alla krafter som finns i vännerna och koppla dem till sig själv, så kommer detta att bli ens andliga kärl, sinnesorganet för att känna det andliga med vilket man kan känna och förstå livets kärna som finns ovan den fysiska kroppen och som existerar inuti själen. Då kommer man att förstå principen ”älska din vän som dig själv”, som helt och hållet är inriktad på detta högre mål. Man kommer inse att ens vänner, med sina begär och sin aspiration för andligheten, för att nå syftet med skapelsen, i grund och botten är delar av ens egen själ.

Alla känner att vännens aspiration mot det andliga målet utgör organen i ens andliga kropp. Det är anledningen till att man förstår att kärlek till vänner är en förbindelse med deras andliga strävan, från vilken var och en av oss bildar själens kärl.

När alla uppnår ”kärlek till vänner”, samlar in allas viljor att uppnå målet, uppenbaras den egna själen; vi förenar alla dessa själar. Därmed framträder en ömsesidig och förtroendefull relation som ger alla det de andra har. Trots allt är ju var och en inkluderade i alla andra!

Det finns en skillnad mellan den ursprungliga punkt från vilken jag började, min själs rot, och resten av begäret som jag får från vännerna. Men både den förra och den senare är min själs krafter. Detsamma gäller för de andra vännerna: Alla har samma krafter. Den enda skillnaden är att alla relaterar till de andra från sin rots position, sin begynnelsepunkt.

Det visar sig att vi har ett gemensamt kärl (begär), ett nätverk kopplar oss samman, med vilket vi uppnår det eftertraktade målet: kärlek till vänner som kopplar alla samman. Därmed uppenbarar vi ömsesidiga förbindelser, en strävan som kallas ömsesidigt givande, och den generella kraft som kallas Skaparen. Detta är vårt livs essens och meningen med skapelsen.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.10.27, Rabashs skrifter

WMV |  MP3

Du möter världen, och nu hänger allt på dig, hur du relaterar till den: Drar du den till dig själv, eller vill ge den allt och koppla den till dig själv så att du gör den gott? Du avgör allt, och allt ljus, kraften från kontakten, hängivelsen, och allt klargörande, menandes all form av givande, kan strömma genom dig .

Precis som att behandla någon som är sjuk, så måste man först klargöra vad för slags sjukdom det är, vilken typ av behandling som krävs. När medicinen till slut fungerar, så kollar du så att patienten har tillfrisknat fullt och är i perfekt kondition.

Antingen använder du alla för ditt eget bästa, genom att ta fördel av lögnen vi lever i nu, eller så försöker du nu, oavsett vad, att ge till alla oavsett omständigheter eller förutsättningar. Om du ger till andra, så kallas du ”israel”, som kommer från det hebreiska ”li rosh” (jag är huvudet), med innebörden den som avgör allt och bryr sig om andra.

Det finns inget annat än intentionen. Allt stannar som det är: du,dina begär, och denna värld. Det enda som kan ändras är din intention mot omvärlden, och då ser du den annorlunda. Om du för den närmare dig, genom kärlek, kommer du och omvärlden att stråla samman till en enda helhet. Du kommer att se det med dina egna ögon.

Du kommer att se att de stilla, vegetativa, animala och talande nivåerna i naturen är ett slutet system. De stilla, vegetativa och animala delarna är änglar, och människorna är själarna. Detta är bilden som uppenbarar sig som det övre ljuset styre. Du frågar, kräver, klargör, och försöker utföra det, och sen kommer ljuset och uppfyller denna kontakt.

Från den dagliga kabbalalektionen 2011.10.18, första delen, Rabashs skrifter

WMV | MP3