Fråga: När vi läser Zohar, ska vi försöka leta efter förbindelsen mellan oss i intellektet eller i känslorna?

Svar: Vi ska leta i våra känslor. Om vi inte kan hitta det där bör vi ta hjälp av intellektet. Men först och främst ska vi försöka hitta en emotionell kontakt.

Zohar beskriver den redan nu existerande förbindelsen mellan oss. Denna förbindelse kommer att uppenbaras som Malchut i den oändliga världen, fylld med oändlighetens Ljus, närvaron och uppenbarelsen av Skaparen. Detta är vad vi måste sträva efter.

Så när vi läser Zohar försöker vi föreställa oss den korrekta förbindelsen mellan oss. Idag blir behovet av denna typ av förbindelse mellan oss allt mer tydlig. Därför uppenbaras Kabbala för alla. Detta kräver att de av oss som har väckts upp och börjat studera lite föra än alla andra måste sprida det till resten av världen så att alla ska inse att vi befinner oss i en kris. Det vill säga att vår nuvarande förbindelse inte fungerar, och att vi måste upptäcka en ny förbindelse mellan oss.

Denna nya förbindelse kan inte urskiljas på det naturliga, egoistiska sättet som vi har gjort tidigare, eftersom denna förbindelse redan existerar i det globala och sammankopplade systemet som genomsyras av den ömsesidiga garantin, vilket till en viss del uppenbaras i världen. Därför uppstår ett problem: En bättre typ av förbindelse gör sig gällande, men vi relaterar till den egoistiskt. Krisen är klyftan mellan det eftertraktade tillståndet  som uppenbaras i världen och det tillstånd vi faktiskt befinner oss i. Det är en kris.

När vi läser Zohar, gör alla möjliga ansträngningar och överhuvudtaget studerar Kabbala bör detta leda oss till ett tillstånd där vi blir lik nätverket av förbindelser som uppenbaras mellan oss. Det uppenbaras ju trots allt som långt mycket mer korrigerat än vad vi är i vårt trasiga tillstånd. Och när vi analyserar situationen säger vi ju själva att världen har blivit mer global och sammankopplad, medan vi inte har blivit det.

Från 2:a delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.09.05, The Zohar

Fråga: Hur kan man komma ihåg Skaparen hela dagen? Hur kan man föra in Honom i varje ögonblick?

Svar: Vi befinner oss i Malchut av oändlighetens värld, som är helt fylld med Ljus. Men istället för detta eviga, perfekta tillstånd, ser och känner vi våra egna egenskaper vilka målar upp den materiella världen för oss. Om vi vill sikta in oss på målet, att känna världen av oändlighet, behöver vi därför ömsesidig garanti från vår omgivning. Vännerna måste ge oss kraft, vilja, envishet, flit, och förverkligandet av målets vikt.

Jag har trots allt bara ett mål — att uppnå rätt begär, och ingenting annat. Låt mig hela tiden känna att jag inte bryr mig tillräckligt om eller gör tillräckligt mycket för Skaparen, på samma sätt Han gör för mig.

Kanske invänder du, “Men jag vet inte vad Han ger mig. Om jag dömer av mitt liv skulle jag ibland kunna säga att det hade varit bättre om Han inte hade gett mig någonting”. Det är sant. Det är uppenbart att varje person avfärdar saker i enlighet med sina egna brister. Min attityd till Skaparen kan därför definieras så här: Jag vill nå ett tillstånd där jag kommer att vilja skänka till Honom.

Och det faktiska resultatet kommer att komma tack vare Ljusets inflytande, tack vare de ansträngningar vi gör gång på gång. Ljuset öser över oss gång efter annan, och plötsligt skapar dessa sken en vilja i människan.

Vi vet inte vad Lishma, ett uppväckande från Ovan, är. Men när det kommer kan man säga, “Nu vet jag, nu förstår jag”. Man måste anstränga sig, som ett litet barn, och från dessa ansträngningar kommer känslan att uppstå. Men inte dessförinnan.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.07.05, Shamati

Fråga: Beror min intention på hela omgivningens intention, och omgivningens intention på min intention?

Svar: Definitivt! Det står i Shamati #225: Man kan inte höja sig själv över sin krets. Därmed, [om man vill gå framåt] måste man dra näring från sin miljö. Man har inget annat råd än genom mycket arbete och Tora. Om man väljer en god miljö för sig själv, sparar man därför mycket tid och ansträngningar, eftersom man dras enligt sin miljö.

Detta är klart. Om jag tar emot energi från omgivningen — och faktum är att jag tar emot allt för att stiga från den — då kommer jag att stiga upp bara så mycket som jag tar emot från dem. Jag kan inte stiga mer än så.

Fråga: Hur kan jag se min omgivning som stor om jag inte ser mina vänner som stora?

Svar: Däri ligger hela problemet. Vem anser du vara stor? Det finns ingen stor i din värld. Vilket betyder att världen inte skapades för dig. Så vilka medel kommer du att använda för att gå framåt? Skaparen är fördold. Omgivningen är liten. Du har ingen att avancera emot och du är ensam i hela världen. Det är så du känner dig.

I princip upplever alla det så, och det är det här vi måste förändra.

Från den andra delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.02.14, Zohar

Video |  MP3

Ljuset bygger vår förbindelse och vi kommer att avslöja Skaparen endast inuti det. Vi måste sträva efter detta, inte för vårt eget bästa, utan bara för att skänka Honom glädje. När vi uppnår kärlek till Skaparen kommer vi att upptäcka Hans kärlek till oss. Alla våra studier är ämnade att avslöja eller uppväcka vår kärlek till Skaparen.

Självfallet så känner vi inte det minsta behovet efter detta. Vi påminns om den Övre Kraftens existens endast när vi mår dåligt. Det är vår natur att handla endast när vi saknar något, begära att kunna komplettera och uppfylla oss själva.

Vi känner inte något behov av Skaparen och att dessutom älska Honom. Men vi försöker att artificiellt sträva efter Skaparen genom att arbeta i gruppen, gradvis framkallar vi Ljusets influens över oss, som ger oss speciella egenskaper av kärlek och givande.

Denna egenskapen kan riktas endast mot Skaparen för att Han är den enda existerande förutom oss. Men hursomhelst, för att kunna nå Honom har vi blivit placerade i ett speciellt tillstånd kallat ”denna världen”. Här kan vi med hjälp av familj och vänner göra ansträngningar och öva oss i att skaffa kärlek till den rätta omgivningen. Då kommer vi att gå från att ha kärlek till skapelserna till nivån av kärlek till Skaparen.

Det är så vi kommer ur egoismen, skiftar från egenkärlek till kärlek till vår nästa, och genom vår familj och våra vänner skaffar vi kärlek till Skaparen.

Då uppenbarar vi den sanna naturen av ”medlen” vi har använt. Det visar sig att Skaparen delade upp vår verklighet på detta sätt för att ge oss möjlighet att komma till Honom genom dessa ”övningar”. I verkligheten finns det inget förutom mig själv, som införlivar hela verkligheten och Skaparen som är ovan det.

Så låt oss bygga intentionen att mottaga Ljuset som reformerar från våra gemensamma studier för att uppenbara kärlek mellan oss och vår kärlek till Skaparen.

Från den första delen av den Dagliga Kabbala Lektionen 11/24/10, Zohar

Video MP3

Fråga: Om det inte finns någon förutom Skaparen och jag inte existerar, hur kan jag då fråga Honom om att få bli så som Honom?

Svar: Du frågar Skaparen om att få bli så som Honom precis bara för att du inte existerar och i nuläget är allt Honom. Följaktligen kommer du också att avslöja punkten av ditt ”jag”. Du har bara en självständig punkt, punkten i hjärtat, som Han gav dig för att du ska börja bygga din självständighet med den.

Din självständighet ligger precis i din förfrågan till Skaparen om att Han ska göra dig lik Honom. När du börjar fråga, kräv att få bli lik Honom, erhåll Hans krafter, då kommer allt du får mottaga från Honom att vara din förtjänst. Till slut har du samlat detta begär och förverkligat det. Detta kommer att vara ditt ”jag”. Och alla dina kroppsliga begär och egenskaper räknas inte alls, som om de aldrig existerat.

Frågan forts.: Men för att kunna fråga Den Övre om hjälp måste jag veta vem Han är. Hur bygger jag bilden av Skaparen, som jag måste vända mig till, inom mig?

Svar: Bilden av Skaparen är byggd med dina frågor, begärande, och motsägelser. Denna skepnaden är motsatsen till Skaparen, och Hans bild blir gradvis avslöjad i den.

Från den andra delen av den Dagliga Kabbala Lektionen 10/16/10, Zohar

Video Mp3

Här är en enkel avsikt att ha när man läser boken Zohar:

1. Jag kopplar an till varje bokstav och ord, och de kommer in i mig som en medicininfusion som administreras droppe för droppe, och som jag uppfattar som “livselixir”.

Jag rör mig från ord till ord, utan att veta vad som döljer sig där bakom. Men jag är övertygad om att detta ”livselixir” efter varje ord, som droppe efter droppe, gradvis rinner in i mig.

2. Om jag vid alla tillfällen kan hålla kvar vid denna tanke, då kan jag tillåta mig själv att, inte dyka in i texten, utan genom texten eller inuti den urskilja Skaparen och min attityd till Honom.

Texten är vad som händer människan, och avsikten eller intentionen är människans förbindelse med Skaparen. Först håller vi fast vid avsikten, sedan försöker vi genom den nå Skaparen, Den från vem vi hör och från vem vi tar emot. Texten är det tillstånd på mina begär som jag vill uppnå.

Om människan även kan föreställa sig att hon nu verkligen hör texten i Zohar från Skaparens mun, att Skaparen förmedlar denna kunskap till henne, berättar för henne om hennes egna högre tillstånd, då är detta ett av de bästa sätten att koppla an till Skaparen. Detta kallas “att höra eller studera Tora från Skaparens mun”.

3. Om vi tillsammans försöker förena våra avsikter när vi läser Zohar, då kommer vi djupt inuti, i våra gemensamma ansträngningar, känna att Zohar talar om just detta.

Toran beskriver bara hur vi tillsammans bör förenas, till vilken grad, i vilken form och på vilket sätt. Därför är texten i boken Zohar inte avskild från avsikten. Den existerar inte för sig själv, utan talar enbart om förverkligandet av avsikten.

Från den andra delen av den dagliga kabbalalektionen 2010.09.12, om Zohar

Video | MP3