Shamati #72: Självförtroende är Ljusets klädnad, och kallas ”liv”. Orsaken är att det finns en regel som säger att det inte finns något Ljus utan ett kli (kärl). Av den anledningen kan Ljuset, som kallas ”livets Ljus”, bara klä sig i ett kli av något slag. Det kli som livets Ljus klär sig i kallas vanligtvis ”självförtroende”. Det betyder att man ser att man kan klara av vad som helst.

Detta betyder att om vi inte uppnår tillståndet som kallas självförtroende kommer vi inte kunna uppenbara det övre Ljuset. Detta på grund av att Ljuset uppnås och förnimms i detta kärl av självförtroende, det vill säga att vi måste vara säkra på att det är i vår makt att göra detta, och det beror helt och håller på oss. Om denna inre känsla dyker upp inom oss kommer vi med säkerhet att nå framgång och uppenbara Ljuset.

Graden liv definieras av ens självförtroende, och ju större självförtroende, desto mer kommer Ljuset att uppenbaras inuti det. Vi befinner oss i ett hav av oändligt Ljus redan nu, men på grund av bristen på självförtroende, kärlet för Ljusets uppenbarelse, upplever vi oss i detta minimala tillstånd – i en svart mittpunkt som ger oss den svagaste möjliga känslan av liv som vi kallar ”denna värld”.

Om vi vill erhålla en större livskänsla i ständigt tilltagande sfärer, ända till den sista, oändliga och gränslösa sfären, beror detta bara på hur säkra vi kommer att vara på att vi enbart kan uppnå den inuti vår enighet.

Det kan inte finnas något tvivel och brist på självförtroende, såsom tanken att nu inte är rätt tid att göra det, att vi kanske kan göra det imorgon eller dagen därefter. Det ögonblick vi alla tillsammans uppnår detta självförtroende, kommer vi omedelbart att bryta igenom machsom.

Även känslan av vårt liv här i den här världen beror på känslan av självförtroende. Ju större självförtroende, desto större är känslan av det materiella livet.

Ljuset och vårt ego leker med varandra, och vi befinner oss mitt emellan dem. Allt beror enbart på nivån av vårt självförtroende: om vi kommer att kunna stiga över egoismen vid varje givet tillfälle och fästa oss vid Ljuset, strävande efter att bli lika det.

Detta krig upphör inte ett enda ögonblick, för så fort vi stiger över ett visst tillstånd, uppenbaras ett större egoistiskt begär omedelbart för oss för att ge oss möjligheten att stiga till en ännu högre nivå. Det är på grund av detta vi ständigt måste ägna oss åt inre arbete: nedstigningar och uppstigningar, som oupphörligt byter av varandra.

Vi måste förstå att alla nedstigningar ges till oss för att vi ska komma över dem och på så vis uppnå obegränsat självförtroende. Och här är den enda lösningen att vi måste frigöra oss från oss själva, och hålla fast vid gruppen. I den måste jag finna en stor kraft som kan uppsluka mig och föra mig till nästa nivå, likt en livmoder, den övres AHP.

Till den grad jag kan hålla fast vid denna hiss, kommer den ständigt att höja mig till högre nivåer. Jag behöver bara hålla fast vid den hela tiden, över min egoism som kommer att vara i vägen för mig mindre och mindre.

Min uppgift är bara att stiga över mottagande till givande, tro över förnuftet, och denna handling är enbart möjlig i gruppen. Jag kommer fortlöpande försöka göra detta, medan mitt ego kommer att kasta mig till sidan, distrahera mig med trivialiteter, och sedan med större och viktigare saker, tills jag slutligen kopplar bort mig från det och till och med slutar känna hur långt från det jag har kommit.

Hela vårt arbete går ut på detta. Och om jag inte varje ögonblick upplever mig själv djupare in i gruppen, samhället, och det gemensamma självförtroende vi tillsammans erhåller, då kommer jag ut ur mitt kärl, vårt gemensamma begär efter att uppenbara den andliga världen, och då uppnår jag ingenting. På så vis förlorar jag självförtroendet.

Hela vårt självförtroende grundas på hur man håller fast vid gruppen och där finner kraften som låter en att ständigt uppnå större andliga nivåer.

Från förberedelselektionen till Arvutkongressen, 2011.12.04

Rabbi Moshe Chaim Ephraim, Degel Machaneh Efraim: ”Det är bättre att alltid vara förenade… när de förenas nedan, får de roten ovan att förenas med.”

Vad menas med förenas nedan, orsakar vi vår rot ovan att förenas med? Det ögonblick vi förenas, får vi vår övre rot att förenas med. Vi vet detta från strukturen av det övre systemet: Ovan oss, finns en Partzuf som bryr sig om oss, kallad Abba ve Ima (fadern och modern) , Hochma och Bina, och ovan den finns Keter. Hochma och Bina är två delar, två begär, två attribut, Hassadim och Hochma.

Genom vårt begär att ta kontakt gör vi det möjligt för dem att förenas. Utan detta förblir de ”vända från varandra”, det innebär, att de inte är förenade med varandra, och på så vis avslöjas inget ljus inom skapelserna.

Det ögonblick vi vill förenas väcker vi upp deras kontakt. Sedan passerar ljuset genom dem och fyller oss. Men, när vi skapar kontakt från nedan tillkallar vi oss kontakten från den övre delen, och det för med sig ljuset från Keter genom Abba ve Ima (fadern och modern) (Hochma och Bina) till oss, till ZON (Zeir anpin och Nukva). Och på detta vis når vi korrektionen.

Så, allt blir uppnått genom vår kontakt, och inte ens i kontakten i sig, utan i vårt begär att ta kontakt. Vi måste ha ett begär som är så stort som vi kan för få att ta kontakt med varandra, att försöka att förenas. Kontakten utförs då från ovan. Ljuset kommer och förenar begären.

När helst vi känner för kontakt eller brist på den, bör vi inse att vår önskan är att bli ett. När vi känner olika störningsmoment, även det ynkligaste och svagaste, så är det viktigaste att uppmärksamma dem och att bygga kontakt ovanför dem.

Sedan, kommer vi resa oss ovan den stora massan av små störningar som separerar oss, och vi kommer äntligen stiga till den första kontakten mellan övre Abba ve Ima så att de kan föra över ljuset från Hochma klätt i ljuset från Hassadim. Med hjälp av ljuset från Hassadim kommer vi att få egenskapen intentionen att ge, och då kommer vi att känna den övre verkligheten.

Detta bör verkligen hända och kännas inom oss. Allt beror på våra ansträngningar. Vi kommer att göra det! Så, vad vi än  gör, låt oss ge all vår tid vid kongressen till att vara ovanför vår kropp hela tiden, ovan våra personliga tankar. Jag vill förlora mig själv i de andra, jag vill känna ”vi” och inte ”mig” ”dig”, eller ”han”. Jag vill känna oss kontaktade in till en helhet; ett begär och en tanke och försöka hålla fast vid det så hårt jag kan.

Det är som en tyngdlyftare som måste lyfta en vikt ovan sitt huvud och hålla det så i flera ögonblick. Detta är tillräckligt – han har uppnått det eftertraktade resultatet. Det är samma med oss. Allihopa måste vi höja våra begär  och tankar ovan oss, hålla ihop dem för ett ögonblick, då kommer det att inträffa!

Från den första lektionen vid Arvutkongressen i Aravaöknen, 2011.11.18

WMW |  MP3

Vi står på tröskeln till en verkligt viktig händelse: Vi kommer att stiga uppåt och även ta språng uppåt. Vi har alla förutsättningar för det.

Det är verkligen en unik nivå som vi har blivit givna från ovan. Det är inte en händelse som är planerad, organiserad, och uttänkt sedan långt tillbaka, och till slut är den verkligen här. Istället, så är det ”Ett uppvaknande från nedan” (Itaruta de Letata) och ett ”uppvaknande från ovan” när ett tillfälle kommer från ovan, så är det absolut viktigaste att inte missa tillfället!

Och det är därför vi gjorde allt så oväntat, och det är bra ifall våra vänner runt jorden förstår detta. Jag känner verkligen att det medlidande som från ovan visats oss tyder på att vi både vid decemberkongressen och efteråt, är beredda att uppfylla vad som har placerats på oss, att korrigera världen. Det är därför sådana möjligheter öppnas för oss.

Vi är verkligen upprymda. Du frågar hur man vidhåller upprymdheten, men den kommer att komma från alla vänner som kommer att förenas med oss här; vi kommer alla att vara upprymda. Och du kommer bli ännu mer exalterad  när du börjar fånga medkänslornas droppar som kommer från ovan.

Utifrån detta stadium, måste vi mottaga en hel del styrka som kommer att göra oss redo för korrektionen av världen. Detta kommande år är verkligen ett extremt ödesdigert år. Låt oss hoppas att vi tillsammans verkligen leder världen ut från  egots avgrund vari de befinner sig och höjer dem till graden Bina. Då kommer vi förtjäna att stiga med.

Ibland oss finns vänner som varit med oss i många år, och de vidhåller fortfarande samma hopp. Det är för att de fortfarande inväntar det kollektiva uppvaknandet, den kollektiva realisationen. Det är som ett par utan barn, som hela tiden vidhåller hoppet att de till slut kommer att få barn. Så nu närmar vi oss situationen där vi äntligen får möjlighet att utföra det!

Jag är övertygad om att detta konvent kommer att sluta skönt och väl, och vi kommer att känna oss mycket upprymda. Och viktigast av allt är att vi utför detta på det stora konventet i december, och når en stor kraft av kontakt där. Kontakten är upp till oss, och vad som kommer att fylla kontakten är upp till Skaparen.

Så, låt oss hoppas att vi når en så stor kraft, en sådan press av kontakt mellan oss, så att det övre ljuset på riktigt uppenbarar sig för oss, åtminstone i sin första grad. Och sen kommer vi att sprida det vidare till hela världen, vilket kallas ”att bli ett ljus för nationerna”, till alla de som inte förstår eller känner mycket. Och sen kommer detta att dra dem närmare, attrahera dem. Följaktligen, så utför vi skaparens order och knyter an till honom. För livet!

Från samtalen under måltiden före konventet i Aravaöknen, 2011.11.18

Fråga: När kommer jag till slut förstå att Skaparen inte är en elak chef, utan en kärleksfull far?

Svar: När du en gång avslöjat honom. Tills dess kommer du alltid ha klagomål på Skaparen; du kommer svära och förbanna honom, kanske automatiskt eller i tystnad i ditt hjärta  för att du fruktar honom. Att vara allvarlig kommer heller inte vara till nytta. Du måste verkligen tänka på vad som talar till dig utan att vara rädd för någonting. Det som betyder mest för Skaparen och hela systemet är att du förstår det och dig själv, för dig själv närmare det och träder in i det.

För närvarande är hela världen på väg att komma närmare det. Detta är känslan av vår kris; en känsla av att vi är på tröskeln till detta system. Och detta är varför vi måste lära oss dess kvaliteter så bra som möjligt, försöka utvärdera hur evigt och perfekt det är, hur åtråvärda eller mindre åtråvärda de är, vilket i själva verket är samma sak. Och jämföra dig själv mot det så mycket  som möjligt.

Detta kommer att leda till manifestationen av dess ljus, det påverkar oss inombords. Och då kommer vi verkligen få tillgång att träda in i det.

Vad menas med att “Min vän är dold för mig”? Ibland känner jag att en underbar känsla, förståelse, eller upprymdhet som funnits inom mig drar sig undan, kyls ner, och försvinner.

Dessa nivåer av separation kallas Nekudot – prickar. Det finns Taamim – smaker, som känns av under ljusets utträde, och det finns Nekudot – prickar, intryck av ljusets uttåg. Nekudot är precis där nya kärl eller begär tar form. Vi studerar detta i Preface to the science of kabbalah och i Talmud eser sfirot.

Vi måste se detta gradvisa försvinnande av ljus som skapandet av nya kärl/begär som tar form,  likt i en flirt eller ett spel. Denna separation, känslan av att ljuset lämnar dig, är en inbjudan att jaga efter det, att visa att du verkligen vill ha det, att du inte kommer att lämna det ifred. Även om det flyttar sig ifrån dig eller blir svagare, så är din önskan att sammanstråla med det i det överhängande mörkret.

Genom dessa spel skapar Skaparen en attityd inom oss till honom som är oberoende av vår vilja att njuta. Han rör sig bort men jag stannar hos honom ändå. Han bleknar, men jag vill fortfarande vara i mörkret. Detta innebär att dessa spel inte är riktade mot mig, utan mot min vilja att söka njutning genom mitt ego. Och ovanför detta vill jag förenas med Skaparen trots att jag känner mörker i mitt ego.

Detta är mitt ego – detta är jag ovanför det.Och tvärsöver det finns det ljus. Och jag är villig att låta egot genomgå mörker och tomhet. Det spelar ingen roll för mig.Viktigast av allt är att jag vet att jag trots mina negativa begär, och den totala frånvaron i mitt tomma ego, så vill jag fortfarande vara kopplad till ljuset i precis dessa situationer.

Detta innebär att jag är ”ovan förnuftet”, redan i ett tillstånd av givande. Därför skapas med hjälp av ljusets separationer begäret efter mer andlighet.

Fråga: Jag har en obehaglig känsla av att jag inte ens på 100 år kommer att förstå någonting av texterna i Zohar. Vad skall jag göra?

Svar: Precis som människan ville erövra jorden, vill hon nu erövra hela andligheten. Detta begär är helt ok, men så fort en sådan tanke uppstår, bör personen förstå att det ligger en paradox i det hela: Jag når andligheten när jag ger upp allt.

Fråga: Vad innebär det att bli ”redo för korrigering”?

Svar: Man blir redo för korrigering när man nått detta tillstånd, och enligt sina egenskaper och lagen om formlikhet kan känna nya, särskilda fenomen. Det är när man ser att det inte skulle kunna komma naturligt, utan enbart som en följd av relationen mellan de två, den övre och den lägre.

Vi måste förstå att det dels finns Skaparen, dels de skapade, och en avgrund som skiljer dem åt! Det finns ingen förbindelse dem emellan. Enbart till den grad vilken den skapade visar sig vara redo att bli lika Skaparen kommer den inom sig att känna Skaparen.

Denna beredskap ges som en särskilt god lycka, tur, till den grad man är villig att upphäva sig själv och buga, om man är redo att följa vägen oavsett vad som kan komma att hända. Man kan kontrollera om man fortfarande är på rätt väg, om man passar gruppen (även om det hur bra gruppen passar en också beror på en själv), och om man inte upphör med sina ansträngningar och fortsätter, då kommer man att uppnå andlig uppenbarelse.

Men man vet inte varifrån den kommer att uppenbaras. Vårt jordiska medvetande och hjärta kan aldrig känna till de följande tillstånden. De uppenbaras alltid plötsligt och på ett så oförutsägbart sätt att det är omöjligt att vänta sig dem i förväg. Vi erhåller trots allt en ny natur. Därför, om man troget och med ihärdighet fortsätter, om man går och böjer sitt huvud och värderar andlighetens vikt, då kommer man att nå målet.

Nu har du varken känslan eller förnuftet för att förstå vad som sades, men du kommer att erhålla känslan och medvetandet genom att fortsätta som ”en oxe under oket och en åsna under lasten”. Ingenting mer krävs av oss! Vi kommer att få allt annat, hela kärlet, från Ovan.

Det svåra med vårt arbete är att det är som att vi måste arbeta på en plats, medan uppenbarelsen tas emot på en annan plats. Jag kommer inte att få nästa steg i mina nuvarande egoistiska begär, eller mina jordiska känslor eller medvetande, eller ens i den andliga insikt med vilken jag redan befinner mig på något steg på den andliga stegen.

Jag når den enbart för att jag håller mig fast vid den och upphäver mig själv så att jag, stor och stark som jag är, blir en liten droppe säd och inkluderas i den övre graden. Det är anledningen till att svaret, om du frågar hur man kan uppnå andlig uppenbarelse, är: ”Genom att förvandla dig till en punkt…”.

“God tur” betyder inte att vinna som ett lotteri, utan det som kallas: ”Jag har arbetat och funnit!”. Det händer varje ögonblick; jag anstränger mig, och ”hittar” någonting någon helt annanstans. Det faller verkligen på mig från Ovan som en gåva. Detta kallas “god tur”, som du inte förväntar dig i förväg. Du må vänta på någonting, men inte i den form du kommer att få det.

Från den femte delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.07.06, “Matan Torah (Givandet av Toran)”

WMV |  MP3

Fråga: Vad ska vi tänka på allihopa, i hela världsgruppen, när vi anordnar en Enighetsdag? Hur kan vi förenas?

Svar: Varje person måste göra en djupdykning i sig själv och där känna den kedja som förbinder honom med de andra, det inre nätet som existerar mellan oss. För övrigt kan personen finnas i den här världen eller också finns han inte längre kvar i den, det spelar ingen roll eftersom detta nätverk existerar mellan begären, mellan själarna, och inte mellan de fysiska kropparna.

Baal HaSulam och alla de andra stora kabbalisterna från de senaste årtusendena finns där, i den förbindelsen. De är alla tillsammans med oss, inneslutna i vårt gemensamma nät. Det finns miljontals av oss idag, men i själva verket finns det många fler eftersom alla dessa själar genom mänsklighetens historia är med oss, och tillsammans utgör de en andlig kraft av ofantliga proportioner.

Om vi vill förenas i detta nät, då kommer vi givetvis inte bara påverka varandra och bli en del av detta nätverk så att varje person uppnår den i sitt eget andliga uppstigande, utan vi kommer samtidigt att påverka alla människor i hela världen, som står i samklang med detta nät ofrivilligt, utan att känna det.  Vi kommer att börja väcka dem.

Så låt oss därför börja med att komma överens om att vi alla vill känna vår gemensam förbindelse tydligt.

Från lektionen på Unity Day (Enighetsdagen), 2011.06.26