Dag: 13 februari, 2014

Analys och syntes av världssjälen

Fråga: Hur är det möjligt att identifiera det onda och utveckla hat mot det?

Svar: Det är omöjligt att identifiera ondska om du inte befinner dig i en grupp, i anslutningspunkten, i någon form av anslutning. Vi måste hela tiden hålla oss till denna form av anslutning och att gå djupare in i den, förtydliga, undersöka, lära oss, testa och att försöka tränga in i dess inre väsen.

Inom vår anslutning upptäcker jag det inre andliga systemet. När de separerade delarna börjar ansluta korrekt, upptäcks därefter inom dem den andliga strukturen som är uppbyggd av två krafter som motsätter men kompletterar varandra. Så bygger jag anslutningen inom mig själv, och med detta sätter jag ihop min själ, fäster mitt kli samman. Alla dess delar är en önskan att ta emot, men de är anslutna mellan varandra för att komplettera varandra, det vill säga för att ge.

Till den grad jag går in och fördjupar denna aspekt, både i analysen och i syntesen av denna struktur, som består av motsatta delar, klargör jag i och med det allt som finns och hittar alla svar. Därför måste vi ständigt agera i riktning mot anslutning i det inre av varje person, försöka se alla sammankopplade, det kallas min längtan att upptäcka den andliga världen. För hela mänskligheten är ansluten i den, det är bara vi som inte identifierar detta.

Denna längtan att identifiera detta sammanhang som finns i den, leva i den, och att känna den kallas min längtan efter Skaparen. För den kraft som förbinder alla delar inuti är den högre makten.

Inom vår anslutning upptäcker jag att ”Det finns ingen annan än Honom”. Jag försöker inte bara ansluta alla våra delar som om jag satte ihop ett pussel av den kollektiva själen, utan jag försöker att upptäcka Skaparen i det. Han är den som skingrar hela skapelsen i delar så att jag kan att sätta ihop dem igen till en bild, och då kommer jag att se det. Inom pusslet som jag monterar bygger jag bilden av Skaparen.

I vanliga pussel är träd, gräs och solen avbildade, och i det här pusslet Skaparen. Om jag når ljuset chassadim, är jag sedan med dess hjälp beredd att ansluta och sätta ihop detta pussel. Dess delar kommer inte längre att vara emot och kommer inte att avvisa varandra. Och när jag börjar arbeta med mottagande för att ge, då kommer dessa delar att vara redo att ansluta sig till varandra som bitar av en magnet.

Och från det ömsesidiga samarbetet mellan dessa delar, deras relationer ”för” och ”emot” anslutning, konstruerar jag Skaparens form. Det är möjligt att konstruera den endast på detta sätt. Det är omöjligt att upptäcka Honom endast genom en positiv kraft av givande, som ingenting agerar emot. Därför är det bara genom splittring vi kan uppenbara Skaparen.

[121556]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen 2013.11.26, Frågor och svar med Dr Laitman
videoikon WMV | ljudikon MP3

Arbetet i hjärtat

Fråga: Vad är metoden för det inre arbetet? Hur kan jag känna tacksamhet till Skaparen och glädje när allvarliga störningar och även slag fortsätter att komma? Hur kan jag verkligen rättfärdiga honom utan att lura mig själv?

Svar: Om man är ensam finns det inget man kan göra. Man kan inte förstå och klargöra sitt tillstånd på rätt sätt och nå rätt beslut, om man inte gör det genom gruppen. Man har inga verktyg, inga instrument som analyserar saker, som man kan göra det med.

Gruppen är den enda källan genom vilken man rätt kan förstå de problem och frågor som härrör från ovan, underifrån, från utsidan eller från insidan, och se alla dessa tillstånd på rätt sätt, vilket innebär att jag kommer fram till en viss lösning och då agerar jag. Jag kan endast agera genom denna mekanism.

Jag kan inte tänka på mig själv. Om jag är ensam, tänker jag alltid inifrån mitt krossade ego. Så jag måste förmedla mina tankar genom detta instrument, genom denna massa som kallas gruppen, och först då kommer jag att ha en chans att höra frågorna korrekt, och svara på allt som händer mig på rätt sätt.

Endast egot härskar i mig, i mitt medvetande och hjärta. Jag kan aldrig lösa någonting rätt. Jag säger detta utifrån min personliga erfarenhet. Jag behöver ständigt gruppen, vännerna, mina elever, som kan vara på en mycket lägre nivå än mig, men det gör ingen skillnad. När allt kommer omkring är de många, och bara när jag passerar de tankar och önskemål som kommer till mig, eller som jag vill uttrycka, genom dem, kan jag vara säker på att jag gör något rätt. Det är precis så jag arbetar och inte på något annat sätt.

När jag kommer till lektionen, vet jag inte vad ämnet är, och jag bryr mig inte. Om jag inte känner gruppen, införlivas i den, och passerar alla frågor och svar, hela denna analys, genom er, kommer jag aldrig att kunna agera på rätt sätt, eftersom mitt ego inte är helt korrigerat ännu. Nya egoistiska attribut som avslöjas i mig vägleder mig varje ögonblick, och det kommer att vara så fram till slutet av korrigeringen.

Så måste allt förmedlas genom gruppen, precis som Rabbi Shimons elever, som skrev boken Zohar, förmedlade alla tillstånd som de hade gått igenom enbart genom gruppen och på varje nivå vände dem från absolut hat till absolut kärlek.

Det finns bara ett svar på dina många frågor: Lös allt och förmedla allt genom gruppen, inklusive vad du hör och vad du vill säga. Det är inte du som vill säga något, utan vi. Det är inte du som vill höra, utan vi. Då kommer du att lyckas göra saker på rätt sätt.

Det finns inget annat instrument! Du har ingen rätt att lyssna med egna öron och känna i ditt hjärta och se med dina ögon, det är så djuren lever och ser världen. Du gör allt tillsammans, vilket innebär att det är det inre begreppet grupp inom dig. Du diskutera allt tillsammans, och samråder även med varandra.

Varje dag, med undantag för lektionen, deltar jag i korta, 5-10 minuter långa gruppmöten. Dock är lektionen också ett gruppmöte för mig. Jag känner folk. Jag försöker ansluta till dem och känna dem. Tror du att du bara sitter bland några i publiken framför en föreläsare under lektionen? Om så är fallet, varför ska vi samlas i första hand?

Ämnet för lektionen är inte så viktigt, utan det faktum att vi samlas här som en man. Rabbi Shimons elever skrev om hur svårt det var att samlas under lektionen och hur mycket de hatade varandra och inte kunde se på varandra, och sedan nådde de gradvis, genom sitt arbete med sig själva, tillståndet av kärlek! Kan ni föreställa er från en så låg nivå till dessa otroliga höjder!

Vi är fortfarande mycket långt från tillståndet för det verkliga hat som de kände, då de knappt lyckades hålla sig från att bränna varandra, och på så sätt lyckades nå den kärlek de skriver till oss om i boken Zohar.

Vad är Zohar och Torah? Vad avslöjar kabbalisterna egentligen? De visar vad vi kan avslöja genom att kopplas samman. Vad är den andliga stegen? Det är halterna av en allt starkare koppling av ett kärl som fanns före splittringen. Det är återuppbyggnaden av detta kärl och ihopsättandet av det tillbaka i samma form, men av egen kraft. Att sätta ihop alla önskningar, alla tankar i gruppen, i en helhet, är korrigeringen.

Så småningom, i denna korrigering, i detta sammanhang mellan oss, börjar Skaparen till slut uppenbaras. Först omedvetet och genom inre drifter och rörelser, sedan mer och mer tydligt. Skaparen har ingen bild. Han kommer att avslöjas i relationerna mellan er i takt med att ni kopplar er samman.

Vi måste hela tiden komma ihåg detta och utveckla idén, då kommer vi att lyckas. Om du fortsätter att avvisa denna idé, då slösar du bort din tid och energi..

[120379]

Från samtalet om grupp och spridning 2013.10.21
videoikon WMV | ljudikon MP3