Man leds från ovan till platsen för sin fria vilja. Vår fria vilja består inte i att välja mellan njutning eller lidande. Det är det som fört oss till denna plats, detta tillstånd. Nu ligger vårt val i någonting annat, ovan njutning och lidande, någonting i en högre dimension.

Det finns ett skikt i den här världen, genom vilket vi har förts, från en dålig plats till en annan plats, som verkade bra, bättre än den förra, för lidandet i den var mindre. Och innan man anade det, verkade även denna plats dålig, och det blev dags att röra sig vidare. Men vi ser att oavsett vart vi går härifrån blir det bara värre (en större ondska kommer att visa sig).

Därför förblir vi, inom ramarna för denna värld, på samma plats. Det jag behöver är att komma ut ur den, upp, till en annan dimension. Jag måste välja helt nya och annorlunda värderingar för vad jag kallar ”gott och ont” – att mäta det relativt ”mottagande och givande” och ”sant och falskt”, istället för att välja att mäta gott och ont gentemot ”njutning och lidande” så som jag nu gör. Njutning och lidande upplevs av min djuriska kropp; sant och falskt upplevs av människan i mig.

Med andra ord ligger mitt val i utvecklingen från den andliga gen jag har fått, till den riktiga mänskliga nivån. Detta utgör min fria vilja: att välja nya omsorger, ett nytt mål, och en helt annorlunda dimension.

Då kommer jag att förnimma allt som förblir nedan, i den här världen, enbart till den grad det är nödvändigt, och jag väljer att engagera mig i människan i mig. Jag har en punkt i hjärtat, den första andliga genen (Reshimo), från vilken jag börjar utveckla människan i mig. Hur gör jag detta? Jag gör detta genom att välja omgivningen, böckerna, och läraren.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Fri vilja, Lidande |