Inlägg i kategori ''

En utnämning i förhand

Dr. Michael LaitmanBaal Hasulam, ”Ett budord”: Det finns inget tjänande av Skaparen och hållande av mitzvot (budord) förutom i  Lishma (för hennes namn) – ge belåtenhet åt Skaparen. Ändå, har våra visa män redan introducerat den praktiska delen av att engagera sig i Tora och mitzvot även i Lo lishma (inte för hennes namn), eftersom”man från Lo lishma kommer till Lishma”.

I början kan vi inte bara ”bli” som de högre krafterna. Trots allt är det fullständigt givande, och för att nå samma nivå måste vi ge till den. Som i exemplet med gästen och värden, om jag vill växa upp till det bästa, perfekta tillståndet, då bör jag bli som källan till skapelsen.

Värden är full av givande och kärlek, och om jag vill nå Hans nivå av evighet och perfektion, då måste jag uppnå likhet i form med Honom. Och det innebär att glädja Honom precis som Han glädjer mig. Den kabbalistiska visdomen är menad åt detta ända mål; metoden tillåter, genom ljuset som reformerar, oss att uppnå formlikhet med den övre kraften, Skaparen, genom att dra åt oss kraften som omformar.

Den första och enda mitzva (budord) som garanterar uppnåendet av strävan att nå Lishma, är att ta ansvar för att inte enbart arbeta för sin egen skull, med andra ord, man arbetar strikt enbart för att förtjäna det man behöver. Resten av sin tid arbetar man för att tjäna allmänheten: de förtryckta och varje varelse som är i behov frälsning och hjälp.

Eftersom detta är ”Den första och enda” principen, leta inte efter lösningar någon annanstans för det finns inga andra alternativ. Det är klart och säkert att man först måste se till att sörja för sin existens, och så fort ens basala behov är uppfyllda på alla vis, bör man sätta igång med att ta hand om andras välmående. Detta är den korrekta formen av likhet med Skaparen.

Genom att sörja för sina basala behov förverkligar man sig själv på den stilla, vegetativa, och den animaliska nivån. Vi bör bli som naturen på dessa tre nivåer.

Och den mänskliga nivån som börjat växa ovan den animaliska nivån under, låt oss säga 100 000 år, tillhör inte kroppen; allt finns inombords. Du kommer inte se det med materialistiska ögat, det utvecklas i medvetandet, i den inre utvecklingen. Och personens hela inre värld måste ändras till givandet till de andra.

De tidigare ”naturliga” graderna skiljer sig genom behandlandet av det materiella, metoden för kommunikation. Men den mänskliga nivån är grumlig, förvirrande, och oförståelig för oss. Vad är ”en människa”? Ibland när vi ser på någon, säger vi ”Det här är ingen människa, han agerar som ett djur”. Men överlag har vi inte en entydig definition av tydliga yttre tecken genom vilka vi kan identifiera en sann människa. Hur skiljer han sig från ett djur exakt? Kriterierna är vaga.

Så om vi idag letar efter ett inre uttryck för den mänskliga graden, då kallar vi den så efter sitt framtida tillstånd, efter det mål mot vilket den är inriktad. Detta är den form som måste vändas så att den blir lik Skaparen, och då kommer den att kallas ”människa” (Adam). För tillfället är detta en formell benämning baserad på framtida meriter.

Den första principen längs stigen mot målet är att inte arbeta för sig själv mer än vad som är nödvändigt för att tillfredsställa sina grundläggande behov, och att ta hand om andra i allt övrigt. Denna ribba finns nu framför dig och om du gör så på eget bevåg, då kommer du att uppnå likhet med Skaparen.

Dessutom är det att sörja för sina basala behov också en del av att sörja för andra, förutsatt att man håller den intentionen från den allra första början. Trots allt, ”utkomsten av en handling ligger i dess ursprungliga tanke.”

[117263]

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.09.22, Rabashs skrifter
videoikon WMV | ljudikon MP3

Basen för andligt arbete

Dr. Michael LaitmanFråga: Det har blivit klart att disseminering är ett oersättligt verktyg i vår andliga utveckling. Hur kan vi stärka oss själva i det?

Svar: Disseminering är inte bara ett enkelt medel utan grunden för vår andliga utveckling.

För att kunna stärka oss själva i det så bör allt riktas mot det. Det är nödvändigt att prata, diskutera, ta exempel, och komma på kongresserna. I stort, så måste vi göra allt möjligt. Annars blir det ingen utveckling.

Det är på detta sätt egot arbetar på dig. Det önskar missleda dig: ”Det är inget dåligt, sitt på ditt kontor framför datorn, studera för dig själv eller med vännerna. Allting är bra, så som det ska vara”. Detta är totalt fel! Inget kommer att hända. Detta är sättet som du kastas tillbaka på.

[116611]

Från den dagliga kabbalalektionen, 2013.08.25, Frågor och svar med dr Laitman
videoikon WMV | ljudikon MP3

Skaparen i alla föremål i vår värld

Dr. Michael LaitmanFråga: Hur är det möjligt att få känslan att jag genom att samarbeta med en annan person gör Skaparen glad?

Svar: För det behöver vi föreställa oss att vi bakom varje vän, bakom gruppen, finner Skaparen, att ”det inte finns någon annan än Han”, och att alla våra relationer i själva verket är med honom, och inte med någon annan, och att det bara är bilden av världen som förvirrar mig.

Folk sitter framför mig nu. Jag måste i detta känna att jag är kopplad till dem; jag är kopplad till Skaparen. Ju mer jag beter mig mot dem i en renare och mer direkt form, desto starkare upphäver jag mig relativt Skaparen. Å andra sidan, ju mer jag försöker ge till dem på rätt sätt, att bringa dem till det tillståndet, kommer jag att bli mer lik Skaparen. Det vill säga att jag måste relatera till dem antingen som att jag är större än (över) eller mindre än (under), och jag själv återfinns alltid i mitten däremellan.

 

The Creator In Every Object In Our World
I slutändan, i bägge fallen, är detta min relation till Skaparen. Detta är vad jag fått för att kunna se Hans förhållande till oss genom andra; det är uttänkt på det här viset så att det ska bli lättare för oss att vänja oss vid att arbeta med dem. Allt beror på vår motivation.

[116149]

Från kongressen i Stockholm, ”Glädje i Enhet”, dag ett, 2013.08.30, lektion 2
videoikon WMV | ljudikon MP3

Arbete med gruppen av 10 en permanent tröskel av förståelse

Dr. Michael LaitmanFråga: Om gruppen av 10 inte är tillräckligt förenad, hur är det möjligt att tillsätta mer kontakt i den?

Svar: En grupp av 10 kommer förenas om jag  använder den för att ta över mitt ego.

Generellt måste jag använda hela världen för detta. För världen är skapt för mig: vännerna, gruppen av 10, hela mänskligheten, allt som händer, hela  bilden som mitt medvetande förstår sig på, som är indelad i det vegetativa, animaliska, och människan. All min förståelse av verkligheten är designad så att jag kommer transformera min förståelse av verkligheten till en kraft, till insidan av Skaparen, till ”det finns ingen annan än Han”.

Nu är hela min förståelse av verkligheten i mitt ego indelad i fyra faser av det stilla, det vegetativa, det levande, och det talande, och i miljarder delar, enbart för att mitt begär splittrades. Specifikt så är det denna splittring av världen i separata delar som döljer den enda kraften. Det mest användbara sättet som gör det möjligt för mig att greppa denna kraft är gruppen.

Gruppen bör förenas och ge alla möjligheten att känna en sådan förening, vad kontakt är. Ju mer människor förenas, reser vi oss nivå för nivå. Var och en av nivåerna som vi först förstår oss på är splittrad, fragmenterad, har en trasig form, och efter det för vi det hela till en enda enhet.

Det är så jag avslutar den nuvarande nivån och kan stiga till nästa nivå där jag kan ta emot ett större ego, ännu mer önskan att ta emot. Och då ser jag återigen en förvirrad bild av världen, som är som kaotisk och splittrad från ena ändan till andra, och återigen behöver jag samla och hitta dess delar, och förena dem under principerna ”Israel, Toran, och Skaparen är ett” och ”Det finns ingen annan än Han”, ”Den Gode som gör gott”.

Det är så vi alltid avancerar, steg för steg. Och för att göra denna process lättare för mig själv, hamnar jag i en liten grupp, i en grupp av 10. För i vår grupp finns det 100-tals  personer och det är omöjligt att förenas med allihop, det är som om att du vill förenas med hela världen. Man förstår inte mer än 10 riktiga ”bilder”, det är så vi är konstruerade. Det är ingen slump att räkningen i flera primitiva språk slutar vid 10, och sen kommer bara ”många”.

Men egentligen är detta inte så primitivt, utan en följd av vår förståelse. Faktum är att allt som är mer än 10, oavsett om det är femton eller en miljon, så spelar detta ingen roll för mig, för detta är bortom min förståelse. Till exempel, vi häller i en kopp mer än den kan fylla, det spelar ingen roll hur mycket. Även om vi spillde några droppar eller en kubik meter, så är det ingen skillnad.

Därför delar vi upp vårt samhälle i grupper av tio där det är lättare för individen att inkluderas i miljön, att hänge sig själv åt vännerna, att förbereda sig för att hänge sig åt att bli trogen att hjälpa resten av världen, vilket innebär att vara hängiven de högre krafterna, Skaparen. Angående detta sägs det, ”Jag sitter bland mitt folk”, det är så vi förbereder våra kelim: det är så det uttrycks från den sidan.

Men det betyder inte att jag har tänkt att vi är menade att vara instängda med de 10, och att ignorera resten. Ett sådant tillvägagångssätt är redan en klipa – ett skal. För om jag tidigare var en enkel egoist, vill jag nu vinna nytta med min vilja att ta emot från förbindelsen med de andra, från min hängivelse till dem. Just på detta vis ”suger” krafterna juicerna ur givandet. I detta fall sägs det, ”Skingrandet av de orättfärdiga, bra för dem och bra för världen . Det är bra för dem så att de inte kommer att vara i klipa, och det är bra för världen så att de inte ska komma till hela världen med sin metod.

[115063]

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.08.20, samtal om grupperna om tio
videoikon WMV | ljudikon MP3

Från total hjälplöshet till totalt självförverkligande

Dr. Michael LaitmanFråga: Hur är detta möjligt att inte fly från det andliga? 

Svar: Den enda handling en människan kan göra är att stärka sig själv i rätt omgivning. Detta är upp till oss. Jag gör det på alla möjliga sätt, det må så vara fysiska, mekaniska, intellektuella, moraliska, eller känslomässiga. Det spelar ingen roll hur. Och om inte, skrik då till Skaparen; detta är bra.

Nu kommer de att visa dig att du kan vistas bland vänner, sitta bland dem, sjunga tillsammans med dem. Då kommer besvikelsen. Därefter kommer du påbörja andra aktiviteter, kanske inte att sjunga, men att studera tillsammans med dem eller inte, eller disseminera tillsammans. Du kommer hela tiden bli besviken. Hela tiden kommer du att känna att detta inte är tillräckligt för att integreras med dem, och så kommer det att vara fram tills du till synes gjort allt, och trots det känner dig tom. Då kommer du börja gapa och ropa, och även med detta kommer du nå ett behov av att integreras med dem, men du kan inte göra det själv, för enbart Skaparen gör detta. Det vill säga, det finns du, de, och Skaparen mellan er. Så enkelt är det, som ett giftermål. Så fungerar det, men gradvis.

Man ser att det i varje distinktion finns ett gradvis ansamlande av negativ potential, till det exploderar, och varje gång det exploderar är det sista tillståndet känslan av fullständig utmattning när ingenting kan hjälpa utom att vända sig till Skaparen. Om du redan har tidigare erfarenhet, då kan du i enlighet med tillstånd av denna typ redan avgöra att det här är ögonblick lämpade för förverkligande.

[114429]

Från kongressen i St. Petersburg, dag tre, lektion 5, 2013.07.12
videoikon WMV | ljudikon MP3