Inlägg i kategori ''

Avsaknaden av ett gott exempel är ett dåligt exempel

Dr. Michael LaitmanVi måste hela tiden se vännernas goda exempel framför oss, som ger oss ett exempel på större kraft och engagemang. När jag ser en svag vän, blir jag också svag, även om han är på samma väg som jag. Vi måste komma överens om att vi arbetar tillsammans och stärker varandra.

Att bara se svaga människor, även i vår grupp, skadar oss bara eftersom det gör oss svagare genom att sätta ett dåligt exempel. Jag ser på vännen och jag börjar också tänka att jag kan studera mindre och inte komma till lektionen varje dag.

Så jag måste se en brinnande eld i var och en. Gruppen måste kräva detta från varenda medlem. Ingen kan bara förbli vid sidan och tyst studera i ett hörn. Alla måste vara ett exempel för de andra. Jag måste känna att jag från alla tar emot vibrationer av att längta efter målet, hur det dagligen sker nya förändringar i dem avseende Skaparen och omgivningen, så att jag kommer att uppleva det som att jag sackar efter de andra som går framåt så fort, och dras med av dem, och så att jag rent egoistiskt kommer att bli avundsjuk på deras framgång utan att kunna lugna ner mig. Men om de inte förser mig med allt detta, behöver jag inte en sådan grupp.

[109936]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.06.10, Rabashs skrifter
videoikon WMV | ljudikon MP3

Unionen som håller oss samman för livet


Dr. Michael Laitman
Från Rabashs artikel Ni står alla idag: ”… Detta är innebörden av det som står skrivet, ”Ni står alla idag”, det vill säga allt du gått igenom, alla tillstånd du upplevt, tillstånd av gadlut eller tillstånd av mindre än gadlut, vilket ansågs som mellanliggande eller så. Du tar alla dessa detaljer och du jämför inte en grad med en annan eftersom du inte bryr dig om någon belöning, utan enbart för att Skaparen vill det.  

…. Detta betyder att Skaparen då ingår en pakt med honom. Med andra ord, precis när någon accepterar Hans arbete utan villkor och går med på att utföra det heliga arbetet utan belöning, vilket kallas ”Ovillkorligt uppgivande”, detta är tiden då Skaparen ingår en pakt med honom.

….När två personer ser att de älskar varandra, ingår de en pakt mellan varandra att deras kärlek alltid ska stanna.

Vid varje nivå upplever man ett tillstånd av förvirring och kraftlöshet. Man går igenom dessa tillstånd när man inte inser exakt vart man ska gå och hur man ska avancera.

Helt plötsligt känner vi att vi inte är kapabla att göra minsta rörelse, vi förstår inte heller varför vår vitalitet och känsla är borta. Vi läser, men ser inget likhet med det vi såg dagen innan eller dagen dessförinnan. Ibland kommer vi inte ens ihåg vad som hände dagen innan eller dagen dessförinnan. Vi blir bortkopplade.

Med andra ord går vi igenom flertalet tillstånd av närmande till och distanserande från andligheten. Det verkar för oss som att unionen med Skaparen fungerar bättre på avstånd, så vi kommer ihåg goda tillstånd när dåliga tider kommer, därmed fortsätter vi hoppas att allt kommer förbättras och återgå till det normala.

Men det är inte så. Unionen är av kvalitativ natur, inte kvantitativ. Faktiskt handlar det inte om våra tillstånd alls. Vid något tillfälle, klarar vi av att förenas med Skaparen inte på grund av ett bra tillstånd vi är i eller för att vi vill återfå vår förening i våra minnen när vi går igenom svåra tillstånd, utan snarare för att vår kontakt gjorde Honom glad och gjorde oss lik Honom. Så, för oss gör det ingen skillnad vilket tillstånd vi går igenom: bra eller dåligt. Goda tillstånd kan vara ännu mer förvirrande för oss än de dåliga.

När vi befinner oss i ett dåligt tillstånd, för våra egon oss framåt och tvingar oss att söka efter alternativ, och tvingar oss på så vis att agera. När ett gott tillstånd inträffar, lugnar det oss och uppfyller oss så att vi inte söker andra alternativ. Vi är oförmögna att ändra oss  tills ett icke uppfyllt begär väcker oss. Då måste vi komma ihåg unionen som vi skapat och dra detta begär från det förflutna till nuet för att fortsätta vår utveckling.

Denna ”överenskommelse” skyddar oss inte bara mot vår brist i vår förbindelse, utan gör Skaparen glad ovan alla sorts förnimmelser av bittert/sött. Vår union har flera villkor som gäller för vartenda tillstånd.
[107685]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.05.17, Rabashs skrifter
 videoikon WMV | ljudikon MP3

Från tro till sanningen


Dr. Michael Laitman
Vi måste sträva efter att verkligen se vännen som den största i vår generation, att faktiskt känna det ”inom förståndet” som om det vore sanningen och inte som det verkar för en persons begär att ta emot. 
Begäret att ta emot vill alltid må bra och ha det bekvämt och därför förminskar den allting omkring den så att den är på toppen. Det allra viktigaste för den är att härska.

Så att acceptera tanken angående behovet att ta kontakt med vännerna som ett medel för att nå kontakt med Skaparen är enbart möjligt i ”tro ovan förståndet” eftersom vi verkligen inte ser saker som de verkligen är. Det är enbart enligt dessa mindre externa villkor – att personen längtar efter samma mål och är redo att acceptera alla nödvändiga förhållanden för att avancera mot det – som vi börjar relatera till den andra som till en vän, som sättet att nå kontakt med Skaparen.

Enligt dessa externa tecken bestämmer vi oss för att börja arbeta på vår attityd gentemot den personen. Om han är redo att arbeta tillsammans så förbiser vi alla andra krav från våra egon och vi kommer närmare den personen och får kontakt med honom för att verkligen upptäcka kontakten mellan oss, inte bara i ”tro ovan förståndet”.

Till den grad som vi verkligen kommunicerar, närmar vi oss byggandet av det andliga kärl där Skaparen uppenbaras. Kontakten kan vara ”ovan förståndet” då jag inte ser att vännen ”är värd det”, men jag håller fortfarande kontakt med honom. Jag använder det som ett medel, som kallas tiden för förberedelse då jag respekterar vännen, inte för att jag ser honom som stor. Enligt mina sinnen känner jag att jag är större än han, men jag arbetar ovan mina sinnen och håller inte med dem och föreställer mig att vännen är större.

För att förvandlas från ett tillstånd av ”tro ovan förståndet” till ett tillstånd av ”inom förståndet”, vilket innebär att verkligen respektera vännerna, måste jag korrigera mina kärl, min uppfattning. Korrigeringen av kärlen är när vi börjar med att arbeta på kontakterna mellan oss, trots att vi vet motsatsen. Vi etablerar ett samhälle där alla ger varandra intryck av känslan av storheten i gruppen och målet.

Genom att arbeta tillsammans drar vi ljuset som reformerar, och till slut rör vi oss från ”tro ovan förståndet” till ”inom förståndet”, och på så vis fortsätter vi att stiga. De följande nivåerna är givetvis svårare. Först verkade vännerna ganska vanliga, de hade både goda sidor och dåliga sidor. När jag behövde arbeta ovan ”förståndet” kunde jag göra det och acceptera dem som likvärdiga, som partners på den andliga vägen, och även som de största i generationen. Deras mål verkade viktigt, och de verkade fantastiska.

Men sen kom hårdheten av hjärtat och jag började se olika fel i dem, det började bli svårt att acceptera dem som stora och att se Skaparen bakom dem, att värma mig själv åt det faktum att jag inte ägnar någon uppmärksamhet åt någon förutom de vänner som blivit de mest betydelsefulla av alla för mig. Och varje gång blir svårare tills jag klarar av att komma över dessa avbrott och fullfölja min del.

Då blir alla mina ansträngningar att arbeta ”ovan förståndet” och förvandla det till ”inom förståndet”, och bli det rätta kärlet där det första uppenbarandet av attributet av givande tar plats, som innebär att man blir fylld av Skaparens känsla inom sig. Alltså är ”tro ovan förståndet” en gradvis process, när vi stiger från en nivå till nästa, men när vi bygger vårt kärl måste vi sträva efter att ha det inom förståndet så mycket vi kan.

[109091]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.06.03, Rabashs skrfiter
videoikon WMV | ljudikon MP3

 

Varför skapades människan?

Dr. Michael LaitmanFråga: Nu gör rika människor avkall på sina pengar för samhällets väl. Det faktum att de vinner på det är irrelevant. De tror fortfarande att om de bygger ännu ett sjukhus eller en skola i Afrika, kommer de att gagna samhället. Till och med mina afrikanska släktingar som bor i Europa säger att det inte kommer att hjälpa om vi inte tvingar afrikanerna att arbeta, men afrikanerna vill inte arbeta.

Svar: Vi har faktiskt förhindrat dem från att göra det. Förr brukade Afrika producera och exportera olika varor, men vår felaktiga attityd gentemot denna kontinent förändrade allt.

Fråga: Vad ska de sex miljarderna på denna planet göra? Vi hittar på arbete för människor bara för att hålla dem sysselsatta. Skapades denna komplexa värld för att alla skulle vakna upp på morgonen, åka överbelamrad transportation, komma till jobbet, utföra mekaniska handlingar, komma hem igen, och fortsätta så resten av sitt liv tills man dör?

Svar: Vi har förvandlat oss själva till slavar. Men nu förändras vår perception. Människan skapades för att utföra en helt annan sorts arbete — att arbeta på sig själv och inte inom produktion.

Alla förstår vi att en procent av befolkningen kan förse resten av världen med allt den behöver för att upprätthålla ett vettigt liv, ett hem, en familj, hälsovård, och allt övrigt. Högst 1%, och detta kommer snart inte heller längre att behövas då det kommer att ersättas med automatiserade maskiner och datorer som kommer att producera praktiskt taget allt.

Människan kommer däremot bara att ägna sig åt att styra naturens två krafter, kraften av mottagande och kraften av givande i vilka vi måste existera. Vi måste utveckla kraften av givande i oss jämte kraften av mottagande och sträva efter att balansera dem.

Implementationen av integral utbildning och uppfostran i skolor kommer att innebära att en person efter ett antal lektioner kommer att börja förstå att världen är helt annorlunda, att man inte behöver ha kontroll, gå till arbetet, arbeta hela dagen, komma hem, gå och lägga sig, och fortsätta så om och om igen. Han kommer plötsligt förstå att detta inte är hans öde och det aldrig kommer att hjälpa någon.

Det visar sig att det finns en metod som höjer oss till nästa nivå, och om vi inte når den av vår egen fria vilja, kommer naturen att knuffa oss i denna riktning.

[107660]

Från programmet ”Den globala krisen” på kab.tv, 2013.03.19