Andliga kärl består av viljan att ta emot och dess begränsning, masachen (skärmen), och skammen som den innehåller. Skammen är för att jag inte är kapabel att ändra mig till givande och för att jag är rädd att binda varje tillstånd som jag går igenom till den som är givaren.

När jag reser mig efter ett fall från förnimmelsen av ondska och från den nivån studerar den tidigare nivån, så ser jag att det inte var dåligt. Jag förstår att fallet var förberedelsen för det nuvarande stigandet. Jag börjar älska och värdera de tidigare tillstånden och  vara tacksam för dem eftersom jag utan de fallen inte skulle kunna stiga nu.

Detta får mig att värdera mina stigningar ännu mer eftersom de kommit för att korrigera de tidigare felen. Alltså, jag korrigerar detta stigande genom min nya attityd mot det och lär av denna erfarenheten för framtiden. Nu vet jag att jag måste förbereda mig själv för nästa nivå, nästa fall, så jag ska kunna kontrollera det så mycket jag kan och arbeta ovan förståndet.

Det finns få chanser att arbeta ovan förstånd i ett tillstånd av stigande, men fallen hjälper där. Fallen är  faktiskt mer till nytta, inte stigandet.

En persons arbete är att vara tacksam för sitt förflutna och därmed förbereda sin framtid. Vi skall alltid säga att allt som hänt fram till nu, om det är konflikt med vännerna eller vad det kan tänkas vara, gjordes av Skaparen själv och det finns ingen annan än Han. Du måste lägga till alla dessa stadier riktade mot Skaparens uppenbarelse för dig om det nu är  ”bakifrån” som ett fall eller hans ”ansikte” om det är ett stigande.

I framtiden måste vi vara förberedda på vad som helst. Detta kallas total hängivelse. Detta är vad vi förbereder oss för i gruppen genom att investera våra ansträgningar i ömsesidig garanti, gemensamt stöd, som till slut återkommer till personen själv.

Allting beror på vår förberedelse. Om vi sysslolöst sitter utan att göra något, kommer vi knappt känna några fall eller något stigande, utan bara milda skiftningar i vårt humör. Men om vi förbereder oss själva genom kontakten med vännerna, då kommer vi kunna styra takten i vårt avancemang och se alla våra avancerade tillstånd som positiva: både stigningarna och fallen.

Det är svårare att relatera bestämt till ett stigande än ett fall. Faktiskt, när vi är i ett stigande, påverkas vi av njutninng som totalt fyller oss och inte låter oss klargöra vilket tillstånd vi är i och kontrollera njutningarna.

Under ett fall är det dina begär som tvingar dig att söka hjälp, även frälsning. Därför står det skrivet, ”Farao har fört Israels söner närmare deras fader i himmelen”. Begären som avslöjas i ett fall – i exil, i lidande och att inte må bra – det är vad som för en människa närmare målet, medan stigningarna inte direkt hjälper oss att avancera.

[104233]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.04.02, Rabashs skrifter, artikel 15

 Video |  MP3

Kategori: Dagliga kabbalalektioner, Frågor & svar, Inre arbete, Min likhet med Skaparen - Kommentarer inaktiverade för Ett fall är steget före stigningen