Allt beror på den skapades vilja. Allt runt omkring oss förblir i ett oförändrat tillstånd: Vi är omgivna av Oändlighetens Ljus, Skaparen, naturen. Det är inte viktigt vad vi kallar det; det är den perfekta egenskapen av givande och absolut kärlek som härskar i världen och som fyller allt med sig själv.

Men vi kommer inte att kunna uppenbara detta övre Ljus, Skaparen, och Hans relation med oss utan att ha rätt verktyg, rätt begär, kelim (kärl). Därför består hela den kabbalistiska vetenskapliga metoden av hur man ska göra sig själv värdig att känna Skaparen.

Skaparen är alltid vänlig och uttrycker godhet, skänkande och kärlek. Den största njutningen av alla är att känna Hans kärlek till oss. Det enda problemet är att den bara kan kännas inuti kärlen av skänkande, eftersom denna förnimmelse omedelbart försvinner när den kommer i kontakt med de egoistiska begären.

Det visar sig att från mitt håll är det enda kärl som är värdigt att uppenbara Skaparens relation med mig rädslan att jag kanske inte kommer att kunna ta emot Hans kärlek till mig och korrekt besvara den. Om Hans relation till mig ska uppenbaras — och det är den enda njutning som verkligen existerar i naturen — då måste jag vara redo att ta emot den i kärlet som kallas ”skälvning”. Jag är rätt att använda denna kärlek för min egen njutning, njuta av den egoistiskt. Istället vill jag besvara Honom med samma sorts attityd.

Det kallas skälvning eftersom jag vid varje givet ögonblick måste vara rädd för det faktum att min relation kan gå i kras. Den kan vändas runt, och istället för att tänka på Honom skulle jag kunna börja tänka på mig själv.

Men min förmåga att alltid vara lika kärleksfull mot Honom som Han uppenbarar Sig Själv mot mig beror på Hans påverkan på mig, vilket innebär att om jag känner denna rädsla eller inte beror på Skaparen. Jag ber Honom ge mig detta; denna rädsla har min högsta prioritet. Så fort jag uppnår rätt rädsla i rätt form och styrka kommer jag omedelbart att börja känna Hans relation till mig.

Det är som om jag ökar spänningen till en lampa tills den plötsligt börjar lysa! Från och med det ögonblicket kan vi se att den lyser. På samma sätt befinner vi oss i ett hav av kärlek och skänkande som kommer från Skaparens sida, och samma ögonblick som det villkor inom mig som kallas ”rädsla” implementeras på rätt nivå, kommer jag att börja uppenbara Skaparens kärlek inuti min skälvan.

Följande två villkor beror helt och hållet på Honom:

1. Skapandet av det kärl som garanterar denna rädsla inom mig. Annars kan jag inte lita på mig själv. På så vis är jag fullständigt beroende av Hans hjälp som kallas ”det omformande Ljuset”;
2. Tillfredsställelsen, uppenbarelsen av Hans kärlek till mig, på ett sådant vis att jag accepterar den när den uppenbaras och rätt relaterar till den. Jag vill inte att denna kärlek ska göra att jag försummar att besvara Honom, så att jag inte plötsligt faller ner i egoism.

Det visar sig att jag i byggandet av kärlet (begäret), i dess tillfredsställande, och i resultatet av tillfredsställandet, är absolut beroende av Skaparen. För att kunna nå fasthållande vid Honom behöver jag den rädsla från vilken mitt andliga kärl byggs, mottagande av Ljuset, och resultatet av detta mottagande.

Om jag bryr mig själv om att förverkliga dessa villkor i rätt form i relation till min nivå kommer jag att nå fasthållande. Jag kommer att skapa det andliga kärlet och ta emot tillfredsställelse i det. På så vis når vi målet: fasthållande vid Skaparen.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.07.06, Shamati #38

WMV |  MP3

Fråga: Vad kan man göra om man inte kan övervinna sig själv när det skvallras och insinueras i gruppen?

Svar: Det här är ett problem. Om vi är anslutna till åtminstone en bokstav av den kabbalistiska visdomen, då är allt som händer med oss från och med nu enbart kopplat till vännerna och att uppnå Skaparen i gruppen. Det finns inga andra skäl för händelserna i våra liv. Det spelar ingen roll vad som händer dig, allt det goda och det dåliga är i linje med målet. Du har gett dig in på en andlig motorväg.

Människor världen runt befinner sig fortfarande på det tillstånd där deras egoistiska begär växer. Det här kommer att fortsätta tills de når en punkt där problemet kommer att visa sig för dem: antingen en global kris i den ömsesidiga integrerade förbindelsen, eller punkten i hjärtat.

Men våra misslyckanden kommer enbart från obetänksamt arbete i omgivningen. Och, återigen, alla problem kan endast korrigeras i omgivningen, enbart i en ömsesidig förbindelse med vännerna. Varför är det så? För att på detta vis väcker man Ljuset som gör allt arbete. Det är Ljuset som organiserar och avgör allt i ditt liv, från fysisk hälsa till andligt välbefinnande. Allt beror på dess närvaro eller bristen därpå.

På så vis är gruppen en universell metod som låter dig nå framgång i allt.

Fråga: Hur kan vi säkerställa att gruppen är det enda fält där vi arbetar? Hur håller vi oss på rätt spår?

Svar: För att varje människa ska komma ihåg det och känna dess vikt behöver vi en gemensam åsikt och ömsesidig garanti. Jag måste säkerställa att jag inte kommer att glömma att mitt liv, på alla dess nivåer och i alla dess detaljer, enbart beror på gruppens välbefinnande, dess perfektion.

Från den femte delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.07.10, “Matan Torah (Givandet av Toran)”

WMV | MP3