2011 februari 21 — Kabbala och meningen med livet: Michael Laitmans personliga blogg

Den nuvarande situationen är en övning från Skaparen

Publicerat måndag, 21 februari, 2011

Fråga: I slutändan måste vi inse att vi vill förenas men inte kan göra det. Men varför glömmer jag det hela tiden?

Svar: Du glömmer det inte. Baal HaSulam har en artikel som heter Ihågkommandets underbara kvalitet. Den förklarar varför det är omöjligt att komma ihåg och sedan glömma någonting. Det är helt enkelt så att reshimot kommer upp till ytan och passerar i mig.

Därför ska du inte vara ledsen för någonting från det förflutna som du glömt eller för någonting nytt som visar sig och som du inte vill. Du måste acceptera varje tillstånd som en praktisk övning och realisera det. Jag behöver allt jag har. Jag ser mig själv efter att någonting visat sig i mig och jag börjar arbeta från den punkten.

Det spelar ingen roll vilka begär eller tankar som vaknar i dig för att förvirra dig med dessa oväntade ”överraskningar” eller oändliga repetitioner, de kommer inte att försvinna förrän du realiserar dem till sitt slut, förrän du bestämmer dig för att denna tanke inte passar och att du inte vill fokusera på den, eller att den är önskvärd och att du vill förverkliga den till sitt slut. Ingenting försvinner tills du har gjort denna slutgiltiga analys.

Hastigheten du förverkligar dina begär och tankar med beror på din villighet att tolerera och stiga över dem genom att arbeta med tro över förnuftet. Med andra ord beror det enbart på hur inkluderad du är i miljön.

Fråga: Varför måste jag tolerera detta?

Svar: Eftersom du helt enkelt inte får fly undan dessa begär, utan måste bevara dem och analysera dem, stiga över dem.

Till exempel, om jag får en otrevlig tanke. Sedan inkluderas jag i studierna och gruppen, och håller ett avstånd mellan mig själv och de störningar som oroar mig. Och jag bestämmer mig för att det ena är viktigare än det andra. Och jag fortsätter på detta vis tills denna dåliga tanke avfärdas i grunden och försvinner. Det är så jag analyserar den. Efter det fortsätter det att ske om och om igen tills jag ”trampar ner” den fullständigt.