Kärlekens ursprungliga punkt
Vi måste uppnå vår natur, inklusive alla övertramp och misstag, för annars kommer vi inte kunna stiga över dem och uppnå Farao inom oss, för att förstå hur mycket han står i vår väg. Det är genom honom vi kommer till att vilja tjäna Skaparen.
Vad betyder “Släpp mitt folk”? Vem är det som släpper mig? Det står att Farao till och med följer med den Israeliska nationen under dess uttåg ur Egypten. Det vill säga, att vi måste gå igenom olika urskiljningar för att bli redo för uttåget, och då kommer vi ut! Farao håller tillbaka oss tills vi blir tillräckligt starka och redo.
När vi bryter igenom barriären till den andliga världen och passerar machsom, betyder det att vi har ett begär efter och en kraft för det, men om vi ännu inte har begäret kan vi inte passera det. Farao hjälper oss alltså enbart genom sitt motstånd!
Så stiger vi över alla hinder, och tack vare det erhåller vi skänkandets kraft, motsatsen till egoismen, skärmens stabilitet. Vi ökar vårt begär och vår längtan efter andligheten. Alla “antikrafter”, alla störningar och allt lidande uppenbaras enbart för att stärka och lära oss.
Så bör vi se på alla våra tillstånd, varje tanke eller känsla som kommer till oss naturligt, och veta att precis det är platsen för vårt arbete. Vi innehåller ingenting alls som okorrigerat kan lämnas åt sidan.
Först uppenbarar vi graden Chafetz Chesed (att bara vilja skänka), och stiger över våra egoistiska tankar och begär, samtidigt som vi erkänner att de är övertramp och misstag; vi uppenbarar att allt kommer från den enda övre kraften, skänkandet. Då uppnår vi kärlekens band, och utför mottagandehandlingar för att ge, och genom dem börjar vi uppnå det som kallas kärlek.
I slutändan stiger vi till ett tillstånd som kallas Keter, som inte hör till det materiella eller någonting som har sitt ursprung under det. Det innehåller enbart den ursprungliga orsaken till allt som sker under det. Allt som sker under Keter till Malchut själv är nödvändigt, bara för att ge Malchut möjligheten att själv stiga upp tillbaka och bli lik Keter.
I slutändan etablerar vi därför samma attityd till Skaparen som Han har till oss, över vår materia och som sker i oss. Då håller vi inte kvar någon koppling till någonting vi gått igenom, erfarit, beslutat, gjort, eller uppenbarat, varken från Hans sida eller från vår.
Allt detta blir fullständigt upphävt, och enbart Hans initiala, fundamentala attityd till oss och vår attityd till Honom uppenbaras. Det innebär att vi uppenbarar allt enbart inom Keter, i kärlekens Ljus, när vi över huvud taget inte bryr oss om någon handling eller gåva, oavsett om vi tar emot den för skänkandets skull eller skänker för skänkandets skull. Alla skillnader försvinner och allting smälter samman i uppnåendet av enighet.
Materia och mottagandets form upphör att existera eftersom de ursprungligen skapades av Skaparen enbart för att göra det möjligt för oss att uppnå den första, ursprungliga punkt med vilken Skaparen påbörjade skapelsen.
Prenumeration via RSS
Prenumeration via e-post