Månad: oktober 2010

En psykologisk barriär

Dr. Michael LaitmanFråga: Du säger att det bara finns en psykologisk barriär som står i vår väg. Vad exakt är det?

Svar: Vi kan inte förstå att skänkande, i stället för mottagande, innehåller enorma, eviga njutningar, som vi inte ens kan begripa. Antag att någon placerade en kopp full av gift framför dig och sa: ”Drick det, dö, och njut!” Du kan inte koppla samman dessa tre saker. Det kallas en psykologisk barriär.

Vi måste komma ihåg att den andra delen av varje handling alltid tillhör Skaparen. Vi arbetar på begäret och Han utför det. Som ett barn säger jag, ”jag vill ha det här.” Och Han ger det till mig, om och om igen. Det innebär att vi alltid måste begära det viktigaste i livet, och veta att vi kommer att få det.

Från lektionen 2010-10-17, “Arvut“

Är jag inte för gammal för allt detta?

Dr. Michael LaitmanFråga: Jag är orolig. Vi läste nyss om tillståndet vid berget Sinai och olika typer av oro. Snart blir jag 60. Du sa en gång att människors ålder i berättelsen om givandet av Toran var från 20 till 60 och betonade dessa siffror. Betyder det att jag kommer kastas av tåget?

Svar: Det är inte upp till oss när vi ska vakna till andlighet, till medvetenheten om vikten av Arvut (ömsesidigt ansvar eller garanti), att oroa oss om vårt andliga tillstånd och om att byta från att bry sig om oss själva till att bry sig om andra, om Skaparen. Alla dessa andliga grader är dolda och beror på utvecklingen av många själar. Vi kan inte säga ännu varför allt sker som det gör.

Bredvid dig sitter tjugoåringar. Senare kommer du att upptäcka att enligt roten av din själ är ditt nuvarande tillstånd det optimala tillståndet för din andliga utveckling. Det faktum att du just nu är orolig om att gå i rätt riktning och om syftet med denna värld innebär att det är det mest fördelaktiga tillstånd för dig och det kan inte vara annorlunda. Nu beror allt på dig, på hur du förverkligar kallelsen från Ovan genom att utöva din fria vilja.

Från Kabbalah for Beginners, “What is Mutual Concern” 2010-10-13

Ansvar är alltid personligt

Dr. Michael LaitmanFråga: Hur vet jag när jag börjar känna systemet? Vilka är de första sensationer som en person upplever?

Svar: Ansvar! Precis som det är i familjen börjar jag känna att det finns ett visst system som jag måste ta ansvar för. Det är ingen tillfällighet att en familj är etablerad i den kroppsliga världen och en person måste ta detta ansvar på allvar. Familjen är grunden för samhället, livet.

I vårt fall måste vi känna som om vi är i en ”andlig familj” där vi alla måste nå likhet med den Övre. I enlighet med naturen och lagen om rot och gren, måste vi uppfylla villkoret för ömsesidig garanti och genomföra den först i gruppen och sedan i hela världen.

Hela världen, som Baal HaSulam beskriver, är en familj, och naturen kommer att tvinga oss att lära oss denna lag.

Från den dagliga kabbalalektionen 2010-10-15, “Arvut”

Fritt och obligatoriskt deltagande

Dr. Michael LaitmanFråga: Lagen i systemet är total ömsesidighet. Vilka praktiska instruktioner ger denna lag till varje person?

Svar: Eftersom det är ett enhetligt, integrerat, och globalt system, måste varje del av det ta hänsyn till denna lag och följa den i sina handlingar. Varje individ måste förstå och ta till sig detta system, känna att han är ansvarig för att etablera det i den utsträckning som han har fått fri vilja.

Valfrihet är den del som jag måste självständigt etablera i systemet och avancera på detta sätt tills alla, på sina 125 stegpinnar, upptäcker mer och mer av sin egen fria vilja som är måttet på sitt fria och obligatoriska deltagande i systemet som man etablerar från sin del.

Från den dagliga kabbalalektionen 2010-10-15, “Arvut”

Vad ingen spåman vet

Dr. Michael Laitman

Frihet börjar vid den punkt där jag bestämmer mig för huruvida jag är styrd av Skaparen eller inte, huruvida Skaparen existerar eller inte, och är jag 100 procent beroende av Honom? Om inte, vad betyder då frihet? Om det inte finns någon frihet alls, och vi inte kan ändra någonting, då finns det inget att fundera över. Men om vi nu är kapabla till självständiga handlingar, vad är då dessa?

 Här finns en punkt där jag börjar klargöra varför jag lever, vad mitt livs essens är, vad som ytterliggare kommer att hända mig, och vad som är nyttan med mitt liv. Med andra ord, jag vill veta om jag själv styr mitt liv och huruvida jag kan förändra någonting i det. Dessa frågor uppstår på ”tal-nivån” i en människa.

 Hela klargörelsen handlar om huruvida jag kan handla på egen hand och tävla med Skaparen (naturen) som styr allting som finns. Finns det en ”fri” punkt utanför mig som inte hör till naturen?

 På den vanliga, levande nivån i detta materiella livet, kan vi inte förändra något, och därför är det så förutsägbart. Dock, inte en enda spåman vet vad som kommer att hända i det Övre livet, på ”tal-nivån”, i vår kontakt med Skaparen, vår frihet. En spåman kan gissa endast vad som kanske kommer att ske på nivån av den här världen, med vår fysiska kropp.

 Nedanför Machsom (barriären som separerar oss från andlighet) existerar ingen fri vilja över huvud taget; den överlever bara i andlighet. Ett djur har ingen fri vilja alls, så varför skulle vår fysiska kropp vara annorlunda? Men, själen existerar bortom den här nivån och lyder under andra krafter som finns i en annan värld, en annan dimension. Vi kan bara tala om frihet i relation till själen.

 Vad för sorts frihet kan existera i den här världen om våra biologiska kroppar är strikt styrda av behag och lidande? Valfrihet existerar bara i andlighet i ”mittlinjen”. Slösa inte din energi på materiella ting som överstiger dina nödvändigaste behov. Du kommer inte få något värdigt ur detta kroppsliga liv, och om du fortsätter begära mer än du verkligen behöver, gör du endast ditt liv mer komplicerat.

 Om du dock använder din vigör till att nå andlighet, då kommer du att vinna. Detta är naturens lag: Du måste uppehålla normal materiell existens, men resten av din energi och ditt intellekt måste ägnas åt att uppnå andlighet. Det är där du kommer finna verkligt uppfyllande.

 Från den fjärde delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-10-15. ”The Freedom”

Messias för hela mänskligheten

Dr. Michael LaitmanI uppfyllandet av syftet med skapelsen är där ömsesidigt arbete mellan dem som anses vara ”Israel” (strävan efter Skaparen) och resten av mänskligheten. Israel är en liten grupp (kvantitetsmässigt) av själar var i andliga gnistor, viljan att avslöja Skaparen utvecklas.

Först måste denna grupp själar förverkliga sin längtan efter andlighet motvilligt och efter det med sin medvetna fria vilja, genom tro över förstånd. ”Israel”, den talande nivån av viljan att ta emot, påverkar alla själar existerande på de levande, vegetativa, och stilla nivåerna av begär i form av ljuset av kunskap, förståelse, och styrka, som kanaliseras till dem genom ”Israel”. I gengäld mottager ”Israel” en reaktion: från det stilla till vegetativa, från det vegetativa till levande och från det levande till talande nivån (Israel), som därmed samlar alla i korrektionsprocessen.

Som Baal HaSulam skriver, resten av världens nationer gör också ett beslut genom att driva sig själv mot det goda; de har också fri vilja, men bara efter att ”Israel” påverkar dem. Som ett resultat av detta kommer uppenbarelsen av Messias, det allomfattande Övre Ljuset som reformerar, att inträffa. Messias, om översatt från hebreiska, betyder en kraft som drar en människa ifrån hennes egoism.

Cirkulationen av den kabbalistiska visdomen världen runt betraktas som ”rösten (ropet, hornet) av Messias”. Den allomfattande kraften som drar alla mot en andlig uppstigning, som kommer att avslöjas i hela mänskligheten, kallas för ”Messias”.

Messias kommer inte till ”Israel” eftersom de måste utföra korrektionen själva, Messias blir avslöjad specifikt i hela världen och bara när Israel (de som fått ta emot en längtan efter deras individuella korrektion) börjar tjäna hela mänskligheten och själva redan är relativt korrigerade, till den grad de har förmåga att skänka till världen.

Alltså, om vi talar om tiden för Messias, så menar vi att denna grupp, ”Israel”, redan måste vara korrigerad, och relativt till sin egen korrigering kan den börja att korrigera världen. Och uppvaknandet av världen är betraktat som ”Messias”.

Från den fjärde delen av den Dagliga Kabbala Lektionen 10/12/10, “The Love for the Creator and Love for the Created Beings”

videoikonVideo ljudikonMP3

Det finns inget förflutet och ingen framtid i Toran

Dr. Michael LaitmanDet finns inga händelser i Toran som redan hänt eller kommer att hända i framtiden. De måste bara bli uppenbarade för oss, medan själva tillstånden existerar vardera på sin egna andliga nivå.

Vi mår bra när vi strävar efter att uppenbara dem, men när livet knuffar oss, lider vi. Det är därför vi vill uppenbara dessa tillstånd nu, och vi lockar Ljuset som avslöjar dem.

Av denna anledning bör vi inte bry oss om hur Zohar beskriver händelserna, oavsett om det använder kabbalistisk terminologi eller vanliga ord som berättar om de israeliska stammarna och resor. Jag bör alltid urskilja endast en aspekt i berättelsen: förbindelsen mellan själar, inte kropparna, förbindelsen mellan vänner, dvs mellan våra andliga gnistor, våra begär att enas.

Och alla andra begär ”försvinner”; de blir som irrelevanta för oss av att vi har säkrat den ömsesidiga garantin, och de stör inte vår enighet. Vi enar över kroppsliga begär och uppenbarar det som står skrivet i Zohar i vår förbindelse.

Zohar berättar för oss hur förbindelsen mellan oss kommer att uppenbaras i den mån av det gradvisa uppnåendet i den ömsesidiga garantin. Denna förbindelse visar sig steg för steg genom bilder som beskrivs i Zohar. Boken talar om verkligheten som existerar inom oss. Vi behöver bara gradvis uppenbara det, som att öppna en fönsterbåge i taget.

Från den andra delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-10-11, Zohar

Rensa de andliga artärerna

Dr. Michael LaitmanFråga: Hur ger jag en garanti till gruppen? Vad behöver jag bry mig om?

Svar: Du bryr dig om vännerna, angelägen att ge dem en känsla av tillit. Det finns ingen brist i hela verkligheten, förutom i vår viljas riktning mot ömsesidig sammanbundenhet.

Ljuset vill fylla oss alla, men vi står i dess väg. Jag tänker inte på dig; jag hatar dig till och med, och blockerar därigenom den kanal genom vilken Ljuset ska komma till dig. Det visar sig att du har dina problem på grund av mig, och på samma sätt tillåter jag inte ett oändligt överflöd att nå dig.

Detta är, i själva verket, det söndriga systemet. Skaparen skapade Världen av oändlighet, alla själar, kanalerna mellan dem, och anförtrodde dessa kanaler till oss. Men jag, med mitt hat, blockerar alla dessa kanaler för alla. Och det gör var och en av oss.

Nu säger kabbalisterna att tiden har kommit då vi tillsammans måste öppna kanalerna för Ljusets flöde. Tack vare den gemensamma ansträngningen kommer Ljuset att börja stråla i dem igen, och alla kommer att inse att de inte känner någon brist. Detta är naturens slutna systems lag. Och vi, i vår värld, känner dess negativa effekt mer och mer.

Det finns inget val: Kanalerna som förbinder oss är blockerade från Ovan, och vi måste bryta oss igenom dessa pluggar med vår egen ansträngning. Trots allt representerar dessa kanaler vår egoism, vilken till trots jag vill expandera den rensade kanalen. Genom att anstränga mig, drar jag Ljuset och låter det verka och flöda i kanalerna i en tunn ström, och därigenom återuppliva hela systemet.

Från den dagliga kabbalalektionen 2010.10.18, ”Arvut”
videoikon Videoljudikon MP3

Hur man slutar tänka på sig själv, del 2

Dr. Michael Laitman7. Om i gruppen alla tänker på alla de andra, blir gruppen ett perfekt system som existerar i tillståndet Arvut (ömsesidig garanti) eller en själ. Alla vänner höjer sig över sina begär och inträder en enhetlig sammankoppling mellan dem och blir därmed garanter i skänkande till varandra.

Varje person lossade sin ”punkt i hjärtat” från sin egoism och förbinder den med ”punkterna i hjärtan” av de andra. Således förblir begären ”nedan”, och förbindelsen sker mellan ”punkterna i hjärtat”. I sådana förbindelser av ömsesidigt skänkande verkar väsentligt annorlunda, altruistiska lagar. En ny värld öppnar sina dörrar för en person.

8. När en person har stigit över sin egoism, börjar korrigeringen av hans förbindelse med de andra med hjälp av det tidigare avvisade begäret. Först sker det i ”skänkande för skänkandets skull” och sedan i ”mottagande för skänkandets skull”. Alla förhållanden utförs uteslutande för att glädja Skaparen. Denna kollektiva anda som finns bland vännerna manifesteras i alla; de är nu förmögna att upptäcka och rikta sin avsikt enbart på det.

Det uppstår en sensation av interaktion varken med sig själv eller med de andra, utan med den enade helheten. Förhållandet med Skaparen som uppenbaras i den enade helheten framgår från denna enighet.

Från den dagliga kabbalalektionen 2010-10-08, “Arvut”

Hur man slutar tänka på sig själv, del 1

Dr. Michael LaitmanHela Israel är ansvariga för varandra (Sanhedrin, 27b, Shavuot 39).

1. Det viktiga är att hålla i minnet att mellan oss (själarna) finns det ett evigt förbindelsesystem. Vi är usprungligen enade, och vi alla är skuldsatta till den andra. Det finns ingen frihet i detta, eftersom vi är ursprungligen sammankopplade och beroende av varandra. Dessutom gäller detta inte bara för Israel, utan för hela världen.

2. Om vi vill gå upp till den andliga graden av Skaparens uppenbarelse, måste vi lära oss förbindelselagen som fungerar i detta nätverk och genomföra den.

3. ”Israel” är en liten grupp som bestämde sig för att lära sig förbindelselagen genom att vara riktade rakt till Skaparen. Namnet ”Yisrael” betyder ”Yashar-El” eller direkt till Skaparen. På Abrahams tid var det en grupp babylonier som lämnade den allmänna utvecklingsuppfattningen genom att separera och ta avstånd från dess ideologiska åsikter.

I dag är det inte nationen Israel, utan en del av mänskligheten (det moderna Babylon) som når samma beslut. I slutändan kommer hela mänskligheten anknyta till detta mål.

4. Huvudregeln i att uppnå Skaparen är villkoret om ömsesidig gruppgaranti (Arvut). Vi måste sannerligen vara överens att möta det genom processen som kallas ”Vi skall göra, och vi skall höra”. Vi kommer att göra allt i vår makt för att göra, och följaktligen kommer vi att ”höra” eller nå garantins tillstånd.

Efter att ha nått detta villkor, avtäcker vi rätt förbindelse mellan oss alla och blir ”som en man med ett hjärta”. Slutligen blir Toran, korrigeringsmetoden för den mänskliga naturen (egoism), uppenbarad för oss.

5. I grunden är Arvut (ömsesidig garanti) en mycket enkel sak: Jag får från gruppens påverkan en så stark känsla av säkerhet och trygghet att jag slutar tänka på mig själv helt. Om jag vore kung, skulle jag ha pengar, helare, och en armé till mitt förfogande, men inget av det skulle ge mig sådan försäkran. Men, tack vare den totala sammankoppling av själar, är en persons begär försäkrad att bli uppfylld och i vila om alla tänker på dess fullbordan.

6. Rikedom och makt är värdelösa här; dessutom har mina kamrater som garanter ingenting att fylla mig med. Och ändå, med den kollektiva tanke och omsorg, öppnar vännerna kanalerna för Ljuset, och det kommer att flöda till mig genom dem.

Min själs begär kommer att känna sig mätt; det kommer att sluta frukta tomhet och kräva uppfyllning, ge mig en möjlighet att höja mig över den och börja skänka till de andra utan att tänka på mig själv. Därför är strävandet efter Skaparen ett nödvändigt villkor, och strävandet efter vänner behövs som ett förhandsvillkor för att uppnå Skaparen.

Från den dagliga kabbalalektionen 2010-10-08, ”Arvut”