Dag: 18 oktober, 2010

Rensa de andliga artärerna

Dr. Michael LaitmanFråga: Hur ger jag en garanti till gruppen? Vad behöver jag bry mig om?

Svar: Du bryr dig om vännerna, angelägen att ge dem en känsla av tillit. Det finns ingen brist i hela verkligheten, förutom i vår viljas riktning mot ömsesidig sammanbundenhet.

Ljuset vill fylla oss alla, men vi står i dess väg. Jag tänker inte på dig; jag hatar dig till och med, och blockerar därigenom den kanal genom vilken Ljuset ska komma till dig. Det visar sig att du har dina problem på grund av mig, och på samma sätt tillåter jag inte ett oändligt överflöd att nå dig.

Detta är, i själva verket, det söndriga systemet. Skaparen skapade Världen av oändlighet, alla själar, kanalerna mellan dem, och anförtrodde dessa kanaler till oss. Men jag, med mitt hat, blockerar alla dessa kanaler för alla. Och det gör var och en av oss.

Nu säger kabbalisterna att tiden har kommit då vi tillsammans måste öppna kanalerna för Ljusets flöde. Tack vare den gemensamma ansträngningen kommer Ljuset att börja stråla i dem igen, och alla kommer att inse att de inte känner någon brist. Detta är naturens slutna systems lag. Och vi, i vår värld, känner dess negativa effekt mer och mer.

Det finns inget val: Kanalerna som förbinder oss är blockerade från Ovan, och vi måste bryta oss igenom dessa pluggar med vår egen ansträngning. Trots allt representerar dessa kanaler vår egoism, vilken till trots jag vill expandera den rensade kanalen. Genom att anstränga mig, drar jag Ljuset och låter det verka och flöda i kanalerna i en tunn ström, och därigenom återuppliva hela systemet.

Från den dagliga kabbalalektionen 2010.10.18, ”Arvut”
videoikon Videoljudikon MP3

Hur man slutar tänka på sig själv, del 2

Dr. Michael Laitman7. Om i gruppen alla tänker på alla de andra, blir gruppen ett perfekt system som existerar i tillståndet Arvut (ömsesidig garanti) eller en själ. Alla vänner höjer sig över sina begär och inträder en enhetlig sammankoppling mellan dem och blir därmed garanter i skänkande till varandra.

Varje person lossade sin ”punkt i hjärtat” från sin egoism och förbinder den med ”punkterna i hjärtan” av de andra. Således förblir begären ”nedan”, och förbindelsen sker mellan ”punkterna i hjärtat”. I sådana förbindelser av ömsesidigt skänkande verkar väsentligt annorlunda, altruistiska lagar. En ny värld öppnar sina dörrar för en person.

8. När en person har stigit över sin egoism, börjar korrigeringen av hans förbindelse med de andra med hjälp av det tidigare avvisade begäret. Först sker det i ”skänkande för skänkandets skull” och sedan i ”mottagande för skänkandets skull”. Alla förhållanden utförs uteslutande för att glädja Skaparen. Denna kollektiva anda som finns bland vännerna manifesteras i alla; de är nu förmögna att upptäcka och rikta sin avsikt enbart på det.

Det uppstår en sensation av interaktion varken med sig själv eller med de andra, utan med den enade helheten. Förhållandet med Skaparen som uppenbaras i den enade helheten framgår från denna enighet.

Från den dagliga kabbalalektionen 2010-10-08, “Arvut”

Hur man slutar tänka på sig själv, del 1

Dr. Michael LaitmanHela Israel är ansvariga för varandra (Sanhedrin, 27b, Shavuot 39).

1. Det viktiga är att hålla i minnet att mellan oss (själarna) finns det ett evigt förbindelsesystem. Vi är usprungligen enade, och vi alla är skuldsatta till den andra. Det finns ingen frihet i detta, eftersom vi är ursprungligen sammankopplade och beroende av varandra. Dessutom gäller detta inte bara för Israel, utan för hela världen.

2. Om vi vill gå upp till den andliga graden av Skaparens uppenbarelse, måste vi lära oss förbindelselagen som fungerar i detta nätverk och genomföra den.

3. ”Israel” är en liten grupp som bestämde sig för att lära sig förbindelselagen genom att vara riktade rakt till Skaparen. Namnet ”Yisrael” betyder ”Yashar-El” eller direkt till Skaparen. På Abrahams tid var det en grupp babylonier som lämnade den allmänna utvecklingsuppfattningen genom att separera och ta avstånd från dess ideologiska åsikter.

I dag är det inte nationen Israel, utan en del av mänskligheten (det moderna Babylon) som når samma beslut. I slutändan kommer hela mänskligheten anknyta till detta mål.

4. Huvudregeln i att uppnå Skaparen är villkoret om ömsesidig gruppgaranti (Arvut). Vi måste sannerligen vara överens att möta det genom processen som kallas ”Vi skall göra, och vi skall höra”. Vi kommer att göra allt i vår makt för att göra, och följaktligen kommer vi att ”höra” eller nå garantins tillstånd.

Efter att ha nått detta villkor, avtäcker vi rätt förbindelse mellan oss alla och blir ”som en man med ett hjärta”. Slutligen blir Toran, korrigeringsmetoden för den mänskliga naturen (egoism), uppenbarad för oss.

5. I grunden är Arvut (ömsesidig garanti) en mycket enkel sak: Jag får från gruppens påverkan en så stark känsla av säkerhet och trygghet att jag slutar tänka på mig själv helt. Om jag vore kung, skulle jag ha pengar, helare, och en armé till mitt förfogande, men inget av det skulle ge mig sådan försäkran. Men, tack vare den totala sammankoppling av själar, är en persons begär försäkrad att bli uppfylld och i vila om alla tänker på dess fullbordan.

6. Rikedom och makt är värdelösa här; dessutom har mina kamrater som garanter ingenting att fylla mig med. Och ändå, med den kollektiva tanke och omsorg, öppnar vännerna kanalerna för Ljuset, och det kommer att flöda till mig genom dem.

Min själs begär kommer att känna sig mätt; det kommer att sluta frukta tomhet och kräva uppfyllning, ge mig en möjlighet att höja mig över den och börja skänka till de andra utan att tänka på mig själv. Därför är strävandet efter Skaparen ett nödvändigt villkor, och strävandet efter vänner behövs som ett förhandsvillkor för att uppnå Skaparen.

Från den dagliga kabbalalektionen 2010-10-08, ”Arvut”