Inlägg i kategori ''

Den dagliga kabbalalektionen, 2010-04-15

Förberedelse för lektionen, Shamati #144 “Det finns ett viss folk
Alla måste känna att det utan enigheten inte finns något liv. Denna känsla kan bara skapas av min omgivning, där alla övertygar mig och jag i min tur övertygar dem.
Ladda ner: videoikon WMV Video | ljudikon MP3 Audio

Boken Zohar – Urval, Kapitel “Shmot (Exodus)”, punkt 137
Ljuset är obegränsat, och det är anledningen till att allt beror på hur stor önskan vi har efter vårt kli.
Ladda ner: videoikon WMV Video | ljudikon MP3 Audio

Beit Shaar HaKavanot, punkt 72, lektion 26
Ett andligt “embryo” är en viss grad av likhet till det Övre.
Ladda ner: videoikon WMV Video | ljudikon MP3 Audio

Artikeln “Friheten”, sidan 206
Människan strävar efter att bryta sig loss från underkastelse till andra, men hon bör istället försöka frigöra sig själv från underkastelsen till sin egen egoism, för andras skull.
Ladda ner: videoikon WMV Video | ljudikon MP3 Audio

Att känna evighetens andetag

En fråga jag fick: Du säger att kabbala gör det möjligt för människan att nå evigt liv, men kabbalister dör. Så hur förklarar du detta?

Mitt svar: Kabbalisten dör i dina ögon eftersom du inte ser hans liv på samma sätt som kabbalisten ser det. Du ser bara en del av honom – hans kropp, som med säkerhet dör, precis som vilket annat djur som helst. Hans gudomliga, andliga del, som han har utvecklat inom sig, fortsätter däremot att leva i evighet. Ögonblicket då man erhåller denna del, får man den i sin besittning och den ger en känslan av evig existens; kvaliteten av skänkande som man har erhållit är evig.

Vi börjar förstå detta först när vi närmar oss machsom, när förkänslan av skänkande dyker upp i oss.  Ljuset som börjar nå människan, ger henne en känsla av vad det innebär att stiga över materien och att tänka något annorlunda, att relatera till andra ur skänkandets synpunkt. Människan existerar inte i skänkande ännu, men hon kan på något vis redan röra vid det. Sedan får hon en föraning om att det är möjligt att anpassa sig till denna kvalitet, en känsla som tillhör evigheten.

Före detta sker har människan inte förmågan att begripa, eftersom Ljuset inte är tillräckligt nära henne än, och orden saknar betydelse. Människan vill äta och vila, men evigheten verkar för långt borta och man känner den inte. Det är först när man börjar känna Ljusets anda i fjärran, som en vajande vind, som man börjar förstå att kabbalan innefattar befrielse från dödsängeln. När Ljuset drar närmare människan, ger det henne känslan att evigheten existerar.

Detta är det initiala kravet för den enda fria handling vi kan utföra. Vad behöver man annars frihet till? Vad annat har man att göra i livet, i sin djurkropp? Allt annat görs för dig från ovan; du gör det inte själv. Det enda du kan göra själv är att nå evigheten. Skänkandet är evigt, medan mottagandet är tillfälligt. Ljuset chochma kommer inte till oss för evigt, utan enbart om det upplevs inom Ljuset chassadim. Därför måste vi, för att erhålla evigheten, först erhålla viljan att skänka. Sedan, inom detta begär, kommer vi att kunna känna vårt liv som evigt.

Från den 3:e delen av den dagliga kabbalalektionen 2010-04-15, artikeln “Friheten”