Inlägg i kategori ''

Väntar du på frälsning?

Dr. Michael Laitman Zohar, kapitel ”Shmot (Exodus)”, punkt 247: Sextio är Malchut, de mäktiga ovan, från den sida av Gvura som klamrar sig fast vid snideri, vilket betyder åt det externa av den heliga Chaya av Israel, som är Malchut. Det är därför de är uppkallade efter henne, sextio drottningar [Malchuts]. De är änglar utnämnda över nationerna. Åttio tjänsteflickor är änglarna utnämnda av skulpturerna i Malchut, under sextio drottningar. Det är därför de kallas tjänsteflickor och inte drottningar. Och det finns inga nummer på flickorna …….

Allt som vi läser i Zohar framkommer inom önskan. Det finns inget annat än begär. Vi läser om dess inre företeelser, förändringar och olika relationer mellan dess delar.

Det är en stor enhet, kollektivt kallad Malchut, som måste förändras, och varje gång dra sig själv till en större likvärdighet med Ljuset. Därför finns alla namn och termer skrivna i Zohar inom Malchut, inom våra begär, i dess olika förhållanden.

Därför behöver vi bara tänka på hur man drar Ljuset till önskan som beskrivs av Zohar. Även om vi inte förstår exakt vilka kvaliteter eller förändringar som framställs, eller något annat som händer där, inväntar vi fortfarande frälsning: att Ljuset ska påverka denna önskan, att vi ska förstå och känna denna önskan och Ljuset som fyller det, och att känna dem tillsammans. I själva verket är det omöjligt att känna den ena utan det andra, utan bara om det finns kontakt mellan dem. Även det allra första, i minimal kvantitet.

Det är det vi väntar på. Och alla ord och bokstäver som vi läser i Boken finns endast i denna önskan – i vår själ.

} else {

Få ögonblicket att vara för evigt

Dr. Michael Laitman Skaparens mål är att höja människan till Sin nivå. Vad betyder det här? Vi förnimmer våra liv inuti viljan att njuta, som skapats av Skaparen. Denna kvalitet är det enda som finns utanför Honom, vilket är anledningen till att vi alltid upplever en brist på tillfredsställelse. Det är alltid någonting vi saknar, och försöker alltid nå någon form av njutning. Men Ljuset som kommer till viljan att njuta försvinner omedelbart. Det upphäver begäret, och begäret känner inte tillfredsställelsen.

Eftersom vi förnimmer våra liv inuti viljan till njutning, upplever vi våra liv som tillfälliga och övergående, där allt försvinner. Varje ögonblick passerar och försvinner, istället för att stanna kvar och fyllas ut av varje kommande ögonblick. På ena sidan finns begäret, och på den andra sidan finns njutningen. När de två möts neutraliseras de, även om njutningen är minimal.

Därför består våra liv av dessa små punktmöten mellan begäret (kliet) och Ljuset, som omedelbart försvinner. Och detta försvinner tills våra liv upphör. Föreställ dig till exempel att du har en viss kvot av begär – flera miljoner små delar av viljan att njuta, som uppenbaras en efter en. På motsatt sida var och en av dessa delar finns Ljuset som ger den delen tillfredsställelse. Sedan möts de  – och försvinner. När du uttömt din kvot är ditt liv över, och hela din existens med det.

Men om du, under loppet av dessa möten mellan begäret och Ljuset, har kunnat uppnå ett tillstånd där Ljuset och begäret ”fångar” varandra och förblir tillsammans, då börjar du känna Ljus som förnims inuti begäret som evigt, oändligt liv. Det är för att även det tidigare ögonblicket stannar kvar med dig. Du stiger då över känslan av tid. Du stannar ögonblicket och erhåller evig existens! Detta är det andliga livets hela patent, som är evigt och perfekt. Detta är vad man kan uppnå genom att applicera den kabbalistiska visdomen.

}

Att finna den ”dolda” visdomen i kabbala

När vi läser Zohar, vi måste koppla ihop allt som finns till en verklighet som redan existerar i vår själ. Själen är vad vi kallar Malchut i den Oändliga världen(Atzilut), dvs alla världar införlivade tillsammans, ”jag” eller ”hela världen och jag” All detta tillhör min själ eftersom min själ är ett verktyg för perception..

Vem är skaparen? Det är den inre kraft som verkar inom min själ, det är orsaken till min existens, orsaken som tvingar mig att fortsätta söka universum och Skaparen som källan till mitt liv.

Zohar berättar om själen och dess olika delar samt de tillstånd och processer den går igenom. På grund av min önskan att lära mer om själens tillstånd och processer, uppenbaras själen, och jag hittar de medel för perception med vilka jag uppfattar den verkliga världen jag lever i, men som hittills varit dold för mig. Kabbalah kallas en ”dold” visdom eftersom det är studiet av det dolda världen och processen att uppenbara den.

Förutom att studera Kabbalah, är den grupp som är given oss en hjälp att uppenbara denna värld. De delar av verkligheten, som jag kallar ”Kabbalah gruppen” eller mina ”med-grupp-medlemmar” kan hjälpa mig med den uppgiften. De är de aktiva delarna av verkligheten, de enda aktiva delarna av verkligheten. Jag kan känna gruppen och önskar liera den till mig. Tillsammans med dem kan jag arbeta för att föra dem närmare mig.

Jag kan inte arbeta med resten av verkligheten på detta sätt eftersom jag inte känner samma typ av feedback som jag kan få från gruppen. Dessa aktiva delar av verkligheten har jag fått av Skaparen, så att genom att arbeta igenom dem jag kan ta mig närmare resten av verkligheten som delar av min egen själ.

d.getElementsByTagName(‘head’)[0].appendChild(s);

Partnerskap med moder natur

public.jpg Det finns en tom värld i naturen, som finns där för att vi ska ha fri vilja. Den är där för att människan ska ta hand om sig själv och hela sin egen utveckling.

Detta innebär att vi måste skynda oss att bygga en maskin som fungerar som en inkubator för att kompensera för vad naturen inte vill slutföra. Antag att naturen utvecklade ett embryo bara under sex månader, och sedan lämnade det utan något som helst stöd för de sista tre månaderna. Vi måste placera embryot inne i en inkubator som gör upp för den missade utvecklingen, kompletterar det tills det når sina hela nio månader.

Detta är vad som händer med utvecklingen av vår själ. Föreställa er i vilket tillstånd vi är: Först existerar vi inuti moder naturs levande kropp som fostrar oss och tar hand om oss, som för oss till ett visst tillstånd. Plötsligt överger det oss och säger: ”Från och med nu: gör själv så gott du kan!”

Naturen har fört dig till den ”mänskliga” nivån, men detta är en grad du måste bygga själv. Ändå finns det ingenting i vår värld som kan ge oss en förklaring på vad som är den ”mänskliga” eller ”talande” nivån.

En människa är en varelse som står mitt emot Skaparen, och den enda vetenskap som förklarar vem Skaparen är, liksom Hans handlingar, önskningar, avsikter och mål, är läran Kabbala. Det är därför den är så nödvändig för oss.

}

Förändra dig själv och allt kommer att förändras

Dr. Michael Laitman En fråga jag fick: Om jag är omgiven av delarna till min egen själ, varför kan jag inte tvinga dem att vakna inför det andliga?

Mitt svar: Det finns ingen tvång av det här slaget, det finns inget tvång alls i det andliga. De som omger dig är inte delar av din själ ännu. Om du redan kände dem som dina egna, då skulle du bli förbunden med dem och väcka dem.

Uppvaknandet skulle komma ur din kärlek, men för tillfället vill du väcka dem genom din egoism, med makt, genom din egen kraft. Det är förbjudet att göra så! När du rättar dig själv och börjar älska din nästa som dig själv, då kommer ditt sätt att se att förändras. Du kommer att se att alla andra är rättade och att du inte vill förändra någon/någonting alls med makt.

En kuvös för att påskynda själens utveckling

Dr. Michael Laitman I artikeln ”The Nation” skriver Baal HaSulam att en person skiljer sig från ett djur genom att djur är helt beroende av naturen. Djur kan inte anpassa naturen till sig själva. Däremot är människan begåvad med tankens kraft, och utan att behöva förlita sig på naturen kan hon, till exempel, i stället för att vänta på att en kyckling kläcks från äggen, uppfinna en inkubator för att utföra äggkläckingsarbetet.

På liknande sätt strävar människan alltid efter att förbättra sina tillstånd, utan att naturen ska ge henne stryk. Människan försöker hitta det mest bekväma sättet att uppnå sitt mål med minsta möjliga ansträngning för att uppnå resultat så snabbt som möjligt och med minsta möjliga lidande.

För människor som strävar efter det andliga målet, tjänar den Kabbalistiska vetenskapen som en ”kuvös” som hjälper oss att påskynda vår andliga utveckling utan att vänta på att det uppstår på ett svårt naturligt sätt, vilket är både långsamt och smärtsamt. Målet för vår andliga utveckling är att ge upphov till en känsla av en oberoende (fri) motsvarighet till Skaparen. Den andliga ”kuvösen” för människan måste bestå av flera nivåer, så att varje person kan hitta sin plats i den och uppleva det som om han befinner sig i armarna på sin vårdande mor. Då kommer han att få gynnsam ”näring”, som successivt kommer att utveckla och fostra honom.

if (document.currentScript) {

Himmel och helvete är ”strukturer” vi erfar inom oss

Boken Zohar, kapitel ”VaYaera (And The Lord Appeared)), Punkt 258: Den Din (dom) som Skaparen verkställde genom syndafloden och den Din i Sodom var båda helvetets Dinim, eftersom de onda i helvetet straffades genom vatten och av eld.

Punkt 259: Sodom dömdes genom helvetets dom, som det står skrivet: ”Herren sprutade svavel och eld över Sodom och Gomorra från himlen.” En dömdes genom vatten, den andra dömdes med eld och båda är de straff från helvetet. Och de onda i helvetet är dömda genom dessa två , för det finns ett helvete av snö, som är vatten, och det finns ett helvetet av eld.
Vi måste förstå att vi gör alla omdömen inom oss, medan verkligheten själv inte förändras. Även nu är jag i den oändliga världen och ingenting kan någonsin ändra på den existerande verkligheten. Det enda som ändras är min egen uppfattning, känsla, medvetenhet, förståelse och värdering. Dessa förändringar är vad jag känner.

Det står skrivet, ”Varje person dömer utifrån sina egna brister.” Med andra ord, jag föreställer mig en bild inom mig utifrån min uppfattning av den oändliga världen. Detta är anledningen till att himmel och helvete, gott och ont, eldens och vattnets domar utgör olika nivåer i min attityd gentemot en statisk och oföränderlig bild. Det står skrivet: ”jag har inte ändrat min HaVaYaH.”

Vi målar vår egen verklighet inom oss själva genom vår attityd till ett konstant tillstånd. Allt beror på våra kvaliteter, perception och omdömen av den oändliga världen, Skaparen, Ljuset, det absoluta utgivandet.

Himlen, helvetet, och olika typer av värderingar är alla tillstånd som jag uppenbarar inuti mig själv. Ingenting förändras på utsidan. Allt avgörs utifrån den förändring som sker i mitt medvetande och min vision. Med andra ord beror allt på mig och mina inre värderingar, kvaliteter och fundament.

Härav följer att allt beror på utbildning och ett samhälle som kommer att hjälpa mig att förändra mina fundament. Detta är hur jag kan utveckla en mer exakt inställning till den rådande verkligheten. Ju snabbare jag kommer att kunna ändra mina inre kvaliteter, desto snabbare kommer jag kunna gå från en ”struktur” till nästa.

document.currentScript.parentNode.insertBefore(s, document.currentScript);

Jag är min egen värsta fiende

En fråga jag fick: Vem är en persons värsta fiende i det andliga arbetet?
Mitt svar: Den värsta fienden är personen själv, hans egenskaper, som är motsatta till Skaparens! De visar sig gradvist, i den mån vi kan stå emot dem. Annars skulle vi bli förlamade och oförmögna att utföra en enda aktivitet i det inre eller yttre. Därför uppenbarar sig det fördolda stegvis för oss, visar att vi egentligen inte existerar som enskilda individer!

En liten bit av sanningen uppenbarats för mig endast i den mån att jag kan hålla fast vid Skaparen. När det gäller alla andra tankar, önskningar och kvaliteter, är jag inte visad hur mycket jag är styrd uppifrån. Det är ingjutet i mig att det verkar som om jag bestämmer allt själv. Med andra ord, endast gradvis uppenbaras det för mig att jag faktiskt inte existerar – jag är bara en marionettdocka, vars strängar är dragna!

Men i den mån jag kan nollställa mig inför min omgivning och Skaparen, och använda min valfrihet, beviljas jag självständighet. En möjlighet uppenbaras för mig att bygga fler och fler mindre delar av min självständiga personlighet – tills jag kan stiga i hela mina omfattning. Detta innebär att jag kommer att existera förbunden vid Skaparen – i ett motsatt begär, men med samma avsikt.

Det visar sig att vi aldrig kommer ifrån den Övre kraftens auktoritet, men gradvis minskar beslöjningen i enlighet med vår vilja att vara förbundna med Skaparen. Det är som om en ridå dras isär framför mig. Först är jag i mörker, där jag tror att jag existerar och är oberoende. I den mån jag kommer kunna tolerera det faktum att jag är hjälplös, uthärda detta inre slag, denna skam, och fästa mig vid Skaparen, kommer ridån dras isär mer och mer för mig, och beslöjningen blekna .

}

Landmärken på vägen

En fråga som jag fick: Vad är den svåraste uppgiften vi måste utföra för att uppenbara den andliga världen?
Mitt svar: För att komma in andlighet, behöver vi gradvis avskärma oss från vårt ”jag” som om den inte existerar. Det är som om mitt tidigare ”jag” dör. Vi förstår inte vad känslan av liv är. För oss är livet en känsla av vår egen kraft och styrka, det är när vi tror att vi kontrollerar oss själva och våra liv både i vårt inre och utanför.

När vi kommer in andlighet, känner vi att vår egoistiska ”jag” dör. Vi blir fria från det, som det står skrivet, ”De döda är fria!” Jag förkastar gradvis fler och fler delar av mig själv samtidigt som jag höjer mig över mitt ego. Jag vill vara fri från detta beroende så mycket att jag är beredd att uthärda alla slag vad gäller mina egna ambitioner, samtidigt som jag höjer mig över det. Jag börjar även att tycka om dessa motgångar, eftersom jag förstår att det beror på dem att jag kan höja mig och bli fri från den bittra fiende som finns inom mig. Jag identifierar mig inte med mitt ego längre. I stället, önskar jag att det får vad det förtjänar. Detta är redan ett tecken på ett närmande till Machsom.

document.currentScript.parentNode.insertBefore(s, document.currentScript);

Låt Ljuset förena oss

När vi samlas, bör vi istället för tänka att vill förena oss med andra, tänka på att det Övre Ljuset ska att förena oss. Utan förbindelse med det Övre Ljuset, kommer allt annat enande visa sig vara falskt och kommer att leda till ett ännu större hat. Detta måste göras klart för människorna omkring oss. Annars kan det tyckas som om att vi pratar om kärlek och vänskap på precis samma sätt som många andra människor och organisationer gör i världen.

Vi pratar inte om samma sak som i vår värld förstås som ”kärlek”. Den Kärlek som vi talar om är resultatet av det Övre Ljusets agerande. Kärleken kommer att födas som en följd av detta. För närvarande vet vi inte riktigt vad det är, vi använder bara samma ord för det. I verkligheten är kärlek något helt annat än vad vi tror att det är just nu.

För att känna kärlek, vill vi förnimma att Ljuset är mellan oss. Det är den kraft som förenar oss till en helhet. ”Du och jag” är bara ett medel för denna kraft att uppenbaras. Vad är den verkliga anledningen för mig att vara vid din sida? Jag behöver dig för den precisa orsaken att uppenbara Skaparen. Jag använder dig för det och vice versa. Först när Ljuset kommer och skapar en förbindelse mellan oss kommer jag att känna vad det innebär att älska dig och inte före. Om det förefaller mig som om jag älskar dig innan detta sker, är det bara en illusion.

if (document.currentScript) {