En fråga jag fick: Hur kommer det sig att jag, trots min förmåga att känna andra människors önskningar, fortsätter att tänka mest på mig själv? Hur löser jag denna konflikt?

Mitt svar: Du tänker bara på andra därför att du vill använda dem för egen vinning. Därför är det självklart att du känner dem, och även skulle vilja stärka den förmåga.

Om jag vill lura någon måste jag ha en bra känsla för personen och förstå dem väl. För att lura någon jag måste bli en bra psykolog och tränga in i deras själ och hjärta. Då kommer jag att veta hur jag kan manipulera dem till min fördel.

Förmågan att känna andra behöver inte nödvändigtvis betyda någonting. Det som betyder någonting är vems begär som betyder någonting för dig – dina eller deras?

Det står skrivet: ”Gör inte mot andra vad du inte vill att andra ska göra mot dig”, vilket innebär att du inte ska använda din nästa för att främja dina egna intressen. Men senare blev det skrivet: ”Älska din nästa som dig själv.” Betyder frasen ”som dig själv” att hälften av vinsten ska gå till mig och hälften till honom? Nej! Det betyder att du bara skall älska din nästa så som du tidigare älskat bara dig själv.

Från och med nu måste du börja behandla sig själv på samma sätt som du tidigare behandlade din granne när du tog fördel av honom. Du måste börja tänka på hur du kan använda dig själv för att stå till tjänst för honom.

Ni byter plats: Han tar din plats och du tar hans. Din granne blir viktigare för dig än du själv. Detta är vad vi kallar ”givande”.

Det finns bara ett exempel på denna växelverkan mellan människor i vår värld: en mor och hennes barn. När vi gör omvandlingen till att förnimma andra, erhåller vi oss förmågan att börja känna vår egen själ. Detta är faktiskt det enda sättet att känna den, eftersom vår själ består av begär som finns utanför oss. Genom att känna dessa externa begär kan du börja känna Skaparen inom dem.

Kategori: Dagliga kabbalalektioner |