En fråga jag fick: Du har sagt att målet för människans utveckling, anledningen till att vi föds, är att avslöja den Övre Världen inom oss, att förvärva Hans kvaliteter och kärleken till Honom, liksom till hela universum. I praktiken innebär detta att vi måste uppnå förmågan att känna ovillkorlig, oändlig kärlek.

Hur skall mänskligheten att kunna komma till detta tillstånd om varje person omedvetet fungerar genom en strikt beräkning: hur man skall förverkliga sina egna instinktiva behov att äta, dricka, sova (oroa dig inte om sex – det är bara extra arbete) och att skydda sig själv från andra?

I dag kan en person till och med låta sina egna barn och sin egen familj svälta, eftersom han även upplever dem som externa och främmande. Av samma anledning fruktar folk (särskilt ungdomar) inte ens döden, eftersom det inte finns något att förlora; det här är inget liv. Det är inte någons fel, men det är en katastrof!

Rädsla är inte längre motiverande. Så vad kan förmå allt detta att förändras? I teorin är det känslan av saknad efter något som motiverar en person att gå framåt. Men hur kan man sträva mot något som man inte känner, och därför inte har något upplevt behov av?

Mitt svar: Du kommer att se, att helt plötsligt kommer folk att börja känna längtan efter andlighet, och börjar bete sig därefter. Nu är de trots allt bara marionetter, och upplever en känsla av tomhet och brist på mening. Allt det här sker enligt Skaparens plan. Det finns en tid och en plats för allt. Och för din del har nästa steg redan börjat hända!

Hela vårt liv är en process av att samla in de förnimmelser som krävs för att komma till att känna Skaparen. Därför är motstånd meningslöst. Vad vi måste göra är att påskynda processen. Det är så allt kommer att förändras. Du kommer då få samma intryck, men utan lidande.

Kategori: Andlighet - Inga kommentarer →