Att avancera längs Jordens väg

Världen måste nå ekvilibrium, först då kommer den att vila. Alltigenom vår långa historia har vi tvingats att utvecklas på grund av vår ökande egoism, dess tillväxt orsakar oss otillfredsställelse i en sådan omfattning att vi lider.

Men genom att träda in i denna utvecklings sista steg har vi kommit att inse att vi är sammanbundna och ömsesidigt beroende av varandra. Vår vidare existens beror på vår ömsesidigt välgörande samexistens, annars kommer våra liv att bli som att existera inom en familj full av hat. Och trots det kommer vi i slutändan ändå att behöva uppnå tillståndet av goda relationer med varandra.

Kabbala är specifikt menat att visa oss hur vi kan förändra våra ömsesidiga relationer från egoistiska till altruistiska, inte genom motgångar och lidande, utan frivilligt, snabbt och enkelt.

Det finns alltså lidandets (egoistiska) väg och den goda (altruistiska) vägen. Det är dock högst troligt att vi i våra liv kommer att gå framåt längs båda vägar, vilket är medelvägen som kallas ”jordens väg”.

En kommentar / fråga till “Att avancera längs Jordens väg”

  1. Eva skriver:

    Jag har sökt efter den här inre-yttre balansen-harmonin i många år nu, känner igen mycket i det Kabbalahn beskriver som de andliga vägar-mostånd-medvind, som man möter när man utvecklas som själ och människa. Men för att nå dit, verkar det tydligt för mej, att man måste söka balansen-harmonin ständigt, att den är som en ”vågskål” och så känslig för icke harmoni…blir det så att ju mer man utvecklar den här kärlekens väg, ju större ansvar finns där att skapa harmoni om och om igen, dagligen, för att minska lidandet?
    Jag ser, att i mitt liv, har jag haft många prövningar, som en del andra har sluppit, många av de andra, har aldrig tänkt-känt-handlat som jag gjort-gör, alltid med ett sikte på helheten, jag märker också, att jag har fått lov att säga tydligt ifrån, sätta skrapare och skarpare gränser i kärlek för att bevara en harmoni, har jag ibland måst skapa ickeharmoni…så att en större harmoni, mellan de involverade människorna i systemet, hur stort eller litet det än varit-är… Är det så också? Skrattar, för när jag skriver frågan, vet jag redan svaret! Kan man ha en kabbalist inombords från födseln? …Undrar, för den här läran, känns så naturlig ingen konst… inget konstigt alls för mej. Jag har strävat åt helhet, hela mitt liv, men gått vilse många gånger. Men alltid sökt arbeta för det helares skull, före för mej själv. Därför udnrar jag, kan man komma reinkarnerad, och bära visdomar, som man sedan får ompröva genom hela sitt liv här och nu, och känna hela tiden, att detta är sanning, det här är det mest riktiga…även här vet jag svaret…Ler…
    Jag känner mej hemma här!
    Tacksam :-)

Kommentera / Fråga

Du måste vara inloggad för att posta kommentarer.